Tidigare:
- Alltså han är ju inte här, sa Niall och tittade på oss.
- Han sover säkert, sa jag och omfamnade Emma i en kram.
- Shit, Zayn! Utbrast Liam från övervåningen. Vi alla sprang upp och när vi väl kom upp så vart alla stelfrusna som isbitar. Jag kände hur jag vart kall i hela kroppen och tårarna trängde sig fram och jag kunde inte roför det.
________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

- Men hjälp mig då! Utbrast Liam medans tårarna sprutade. Jag kunde inte röra på mig, jag kände hur hjärtat slog snabbare och tårarna vart allt fler, vad fan tänkte Zayn med?
- Niall, Louis ta tag i benen! Skrek Liam, alla var liv rädda. Emma stod bara och stirrade på Zayn som låg där i badkaret och hennes tårar forsade ner för hennes kinder, hon var kritvit och hennes händer var iskalla.
- Ring ambulans! Utbrast Niall och slängde snabbt upp sin mobil som Viktoria fångade i ett skakigt grepp. Emma sjönk sakta ner efter väggen och hon släppte min hand. Jag måste vara stark. Jag försökte hålla tårarna inne och hjälpa killarna att på upp Zayn ur badkaret som var fyllt med vatten. Jag tog ett kraftigt grepp runt Zayn och vi alla tog i och fick upp honom ur badkaret och la honom sedan ner honom på golvet. Jag började snabbt trycka honom på bröstet och hoppades på att han skulle vakna. Ingenting hände. Jag täppte igen Zayns näsa med två fingrar och blåste sedan in min luft i hans kropp.
- Kom igen Zayn! Vakna! Skrek jag och jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna. Jag fortsatte att trycka honom på bröstet i hopp om att han skulle vakna till, men inga tecken på liv alls. 
- Zayn, kom igen. Viskade Niall och tårarna sprutade.
- Fan också! Utbrast Louis och slog med knytnäven mot väggen. Bara någon sekund senare hostade Zayn till och det forsade ut en massa vatten från hans mun. 
- Zayn! Skrek vi alla samtidigt. Vi lade honom på sidan så allt vatten kunde rinna ut ur hans mun så att han inte skulle kvävas av allt vatten. Nu stod vi alla på knä runt honom och alla grät. Jag kan inte fatta vad han hade tänkt med? 
Synen av att se Zayn ligga på botten av det stora badkaret med alla kläderna på helt medvetslös gav mig rysningar och jag kände hur jag bara ville skrika. Han var så blek, jag trodde aldrig att jag skulle få se honom såhär. Jag hörde hur han andades tungt och att han verkligen ansträngde sig för att andas och hålla sig vaken.
- Zayn, lyssna på min röst. Du måste hålla dig vaken, ambulansen kommer snart. Sa Liam samtidigt som man hörde sirenerna från ambulansen utanför lägenheten.
- Vi är här uppe! Ropade Viktoria när dörren hade öppnats och människorna från ambulansen hade kommit in. Dom sprang upp för trappan och vi flyttade på oss så att dom kunde komma fram till Zayn. Dom tittade på Zayn lite och la sedan upp honom på en bår. 
- Skulle jag kunna få prata med er lite? Sa en tjej med brunt hår som såg ut att vara i 30års åldern. Vi nickade och gick in på mitt rum där alla slog sig ner på sängen. Tjejen stod upp med ett block i handen och en penna i den andra.
- Jag förstår att det måste vara jobbigt för er just nu men jag vill bara ställa några frågor. Sa hon och visade inga känslor alls. Hon var helt iskall, hon bara stod där med blocket och man såg varken om hon var glad, ledsen, arg eller trött. Jag drog Emma närmare mig och hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg.
- Vet ni vad som har hänt? Sa hon och tittade på oss alla som bara skakade på huvudet. 
- Han bara låg där när vi kom hit, sa Niall och tittade ner i sängen och hans ögon fylldes med yttligare en massa tårar som sedan sakta rann ner för hans kinder. 
- Jag bara såg honom ligga där och jag visste inte vad jag skulle göra, sa Liam tyst och torkade bort tårarna som en efter en rann ner för hans kind. Tjejen nickade och antecknade ner något något på blocket, antagligen vad vi nyss sagt.  
Jag ville inte visa mig svag inför Emma, jag är den personen som ska kunna beskydda henne och det är meningen att jag ska vara hennes hjälte. Det är inte meningen att jag ska sitta här och stor gråta och inte veta vad jag ska göra. Jag försöker verkligen hårt för att vara så perfekt jag kan, fast jag kanske inte behöver försöka hon borde ju älska mig som jag är. Och jag är människa, vi är vanliga tonårs killar, vi är inte robotar, vi har ju känslor. Jag har alltid velat vara en av dom här människorna som alltid lyckas hålla känslorna tillbaka och vara starka vad som än händer ...



Louis perspektiv:

- Ni kan följa med till sjukhuset om ni vill, fast bara två stycken får plats i ambulansen. Sa tjejen som sedan slog ihop sitt block och stoppade ner pennan och blocket i en svart väska som hon hade med sig.
- Ni kan åka med dom, sa Harry och tittade på mig och Viktoria.
- Klarar du av och köra dit då? Sa jag och tittade med tårar i ögonen på Harry som var minst lika ledsen. Han nickade och kramade om Emma hårdare och gömde sedan sitt ansikte i hennes hår.
- Ska vi åka? Frågade jag och Viktoria nickade. Vi gick ner och tog på oss skorna och skyndade oss sedan ut till ambulansen och killarna som hade burit ut Zayn sa att vi kunde sätta oss i ett säte som var mitt i mellan framsätet och där Zayn låg för att vi inte fick åka med där bak. Jag vart lite besviken att jag inte kunde stötta min bästa vän när han behövde mig som mest. En av killarna drog upp dörren till bilen och jag lyfte försiktigt upp Viktoria för att det var väldigt högt upp till golvet på bilen. Vi satte oss på säterna och hon lutade sig försiktigt mot mitt bröst. Jag ströck henne över huvudet med min hand och sedan över hennes kind som var blöt av alla tårarna som hon fällt under tiden allting hände.
- Jag hoppas verkligen han klarar sig, sa hon och tittade mig in i ögonen. Jag nickade, ''Jag med, jag vet inte vad jag ska ta mig till utan honom.''  Jag slog mina armar om henne och kramade om henne riktigt hårt. Vi halv låg över alla säten för att det tog ungefär två timmar att ta sig till sjukhuset, vi hade tur att dom var i närheten så dom kunde komma och hämta Zayn så snabbt som möjligt förut. Viktoria hade somnat mot mitt bröst och klockan hade redan hunnit bli nästan halv tio på natten. Det kändes som om att tiden hade gått hur segt som helst men den hade bara flygit iväg. Jag kunde verkligen inte sova, jag hade för mycket saker jag tänkte på. Tänk om han aldrig skulle vakna igen, tänk om jag aldrig kommer att få prata med honom igen, aldrig. Zayn var min bästa vän och jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom, jag vet inte vad vi skulle ha gjort utan honom. Jag tror inte att vi skulle fortsätta som gruppen 'One Direction' utan honom, det skulle inte kännas rätt.

.

Tidigare:
Där låg jag på Louis Tomlinsons säng samtidigt som han kysste mig. Allting var perfekt. Han kysste mig mjukt och försiktigt men jag märkte att han ville gå längre framåt så jag besvarade hans kyssar extra mycket. Han började att kyssa mig snabbare och vi började att slänga av oss våra kläder. Innan jag visste ordet av så var han inne i mig. Jag hade förlorat oskulden till Louis Tomlinson. Och det var underbart.
___________________________________________________________________________________________

Viktorias perspektiv:

Jag vaknade upp av att solen lyste in genom fönstret och träffade mig rakt i ögonen.Jag vände på mig så jag låg med huvudet mot Louis sida där han fortfarande låg och sov. Det tog ett tag innan jag faktiskt kom på vad som hade hänt igår men jag fick genast ett leende på läpparna. Jag har svårt att tro att det faktiskt hände. Louis gäspade lite och öppnade sedan ögonen försiktigt. 
- God morgon älskling, sa han med ett leende på läpparna.
- God morgon, sa jag glatt och han kysste mig passionerat. Hela jag log, jag var så glad över att ha honom som min. 
- Har du varit vaken länge? Frågade han och stäckte på sig. 
- Vaknade nyss, ville inte väcka dig för att du är så söt när du sover. Sa jag och skrattade lite. Han drog mig närmare honom och kysste mig mjukt. 
- Jag älskar dig Viktoria Eva Lisa Terosdotter, sa han och kysste mig yttligare en gång. Jag vet inte varför men det kändes som om att han verkligen menade det till mig när han sa hela mitt namn. Jag kände hur hjärtat slog snabbare och leendet spred sig över hela mitt ansikte.
- Jag älskar dig också Louis William Tomlinson, sa jag och log. Han flätade ihop våra fingrar under täcket och jag fnissade lite. 
- Vad är klockan? Frågade han samtidigt som han strävade efter sin Blackberry som låg på sängbordet bredvid. Jag drog snabbt åt mig min iPhone och tittade vad klockan var.
- Halv ett, sa jag och såg att jag hade ett missat samtal från Emma. Jag ringde upp henne och hon svarade efter bara två signaler.
- Hej, vad ville du? Sa jag glatt.
- Vet du vad som har hänt med Zayn? Sa hon oroligt.
- Nej, vaddå har det hänt någonting? Sa jag förvånat.
- Han svarar inte på våra sms, trycker bara bort oss när vi ringer och han öppnar inte dörren när vi knackar på. Jag tittade på Louis och mimade Visst har du nyckeln till Zayns lägenhet? han nickade som svar och började resa på sig.
- Vi kommer snart, vi har nyckeln med oss. Sa jag och la på. 
- Sexigt ass, sa jag och skrattade och Louis som var på väg till garderoben. Han tittade på mig och började skratta. 
- Varför undrade du om Zayns nyckel föresten? Frågade han samtidigt som han rotade efter kläder i sin garderob.
- Han har tydligen utitslutit alla på denna planet, sa jag och log lite snett.
- Vaddå har det hänt något? Sa han och drog på sig ett par byxor.
- Jag vet inte. Jag drog av mig täcket och gick fram till min väska där jag hade med mig lite extrakläder och drog sedan på mig ett par jeans och en t-shirt. 
________________________________________________________________________________

Dom bra'a nyeterna först right? Ja, jag fortsätter skriva på novellen!

Dom dåliga nyheterna... Jag hade tänkt att skriva två kapitel idag men det blir tyvärr bara ett och det kommer komma upp ikväll, kan bli ganska sent. Så ja.. Men det blir ett i alla fall.

Jag älskar er alla och tack för allt stöd! Ni får mig att le så att jag får ont i munnen (haha) med era kommentarer! 
Love you loads!

Okej, jag slog besöksrekord idag på 128 besökare när det i vanliga fall brukar ligga runt 70-80st per dag. 
I'm a happy girl, haha men det här med att lägga ner. Jag har mycket i skolan just nu också så jag kanske bara tar en paus. Men vi får se hur det blir. Om ni kikar in på måndag så har jag bestämmt mig när jag kommer hem från skolan, så kika in vid 3! :)

Puss älskar er alla.

Jag fick kommentarer igår om att jag kopierat från någon annan novell, vilket jag själv inte tycker är okej att göra. 
Och det var absolut inte med avsikt. Jag hade en kompis som hjälpe mig att skriva igår för att ni skulle få ett långt kapitel, bland annat på Liams perspektiv det som då var kopierat. Jag har därför tagit bort den delen av kapitlet för att jag har full respekt för att man inte ska kopiera andras texter. 
Efter som jag själv inte läser den novellen som jag vart anklagad för att kopierat ifrån så läste jag igenom och hittade delen som min kompis ''skrev'' och jag ska prata med henne om det, jag har även bett om usäkt och ska prata med dom som har novellen. 
Från och med nu så får ingen hjälpa mig att skriva novellen och jag skriver därför allting själv.
___________________________________________________________________________________________

Jag tog bort Liams del pga av att den delen var kopierad. Fick hjälp av en kompis att skriva igår och hon hade inte skrivit det själv. Det var tagen från en annan novell, vilket gör min väldigt besviken att jag inte ska kunna lita på människor, jag är riktigt arg och besviken just nu. Jag tycker det är fel att kopiera av andra för jag vet själv hur mycket tid man lägger ner på det.



Jag tittade in på novellen igår och läste lite, hittade det som var kopierat och jag har pratat med min kompis och jag ska prata med dom som håller i den andra novellen.

Men jag kan försäkra att det inte kommer att hända igen, eftersom jag då skriver allting annat själv. 

Jag började även läsa novellen från början till kapitel 7 ungefär och den verkar riktigt bra så jag tycker ni kan kika in på den också. Ni hittar deras novell HÄR.


Och till er som har novellen, jag är ledsen och jag lovar att det inte händer igen. 

kawthar  ([email protected]) om Kommentarer / Facebook:

Hej jag skulle vilja gärna läsa er novell men hittar ej kapitel 1 :(((

Om du klickar på Januari 2012 i arkivet så finns det längst ner.
Annars har du en länk här: http://thisdirectioninfection.webblogg.se/2012/january/
Hoppas du gillar den! :)



KAPITEL 22&23 ÄR HÄR UNDER!
I
I
I
V

Tidigare:
- Jo, det går bra. Men jag ska prata med henne. Om det är så att hon ångrar sig så sätter vi henne på ett flyg tillbaka till Sverige. Sa jag och tog Emma bagage.
- Tack Harry. Sa Moa och gav mig en kram.
- No problem. Sa jag och blinkade.
________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

Jag hade blivit så upprörd så jag bara hade stuckit där ifrån. Jag orkade inte med pressen, sen att alla kände igen mig överallt och det finns folk som tittar snett på mig, knäpper kort på mig, pratar om mig vart jag en går är ganska jobbigt också. Men jag står ut med det för Harrys skull. Jag älskar honom, utan honom skulle jag inte klara det här. Han får mig alltid att känna mig så trygg, det skulle vara rena mardrömmen att förlora honom. Tankarna for igenom mitt huvud när jag satt på en bänk utanför flygplatsens ingång, jag vill inte åka till Sverige. Om jag åker dit så kommer jag bara påminnas mer om mamma och det skulle jag inte klara av. Jag saknar henne jätte mycket, jag skulle aldrig klarat mig igenom det här om det inte var för att jag hade så underbara vänner och en underbar pojkvän. 
- Emma hur är det? Sa Harry som stod bakom mig.
- Bättre. Sa jag och fick fram ett leende. Jag slängde mig i hans armar och höll om honom hårt. 
- Jag älskar dig, du vet det va? Sa han och pussade mig på pannan. 
- Jag älskar dig också. Sa jag och vi möttes i en perfekt kyss som vanligt.
- Stannar du? Frågade han och strök min kind med ena handen. Jag nickade bara. 
- Då ska du få bo hos mig i minst en vecka. Sa Harry och log stort.
- Men Moa då? Jag gav honom en förvånad blick.
- Med tanke på att hon redan sitter på planet så kan du inte bo med henne. Hon skulle bli kvar i Sverige i minst en vecka. Sa han och gav mig en snabb puss på munnen. Jag visste att det inte var så smart att stå och 'grov hångla' som mamma skulle uttryckt det, på flygplatsen där alla kunde se och alla tog kort. Men just nu brydde jag mig inte, jag älskar Harry och jag bryr mig inte om alla elaka kommentarer jag får varje dag. Han får mig att se frammåt och gå vidare, han får mig att le och det är det som betyder mest.
- Hur är det? Sa Viktoria som kom ut från flygplatsen hand i hand med Louis.
- Bra. Jag log och hon log tillbaka.
- Tjejer, vi måste åka till våran intervju nu. Vi är sena. Men ni kan ju följa med om ni vill? Ella och Sofia ska ju vara där också, så ni blir inte ensamma. Sa Louis glatt. Vi båda nickade.
- Men då åker vi då! Sa Harry och tog tag i mitt bagage igen och började gå mot bilen. Jag orkade inte tjaffsa om att han inte skulle behöva ta bagaget för jag visste att han ändå skulle vinna. 

.

Paul, killarnas livvakt kom och mötte oss vid bakdörren till huset som killarna skulle bli intervjuade i. Det var smockfullt med skrikade fans överallt. Tänk att jag hade varit ett av dom för inte alls för länge sedan. Tiden har gått så snabbt och sommarlovet är snart slut. Två veckor kvar av sommarlovet sen börjar jag i en helt ny skola med nya människor. Jag är faktiskt riktigt nervös redan nu. Men killarna fick mig på andra tankar just för stunden i alla fall.
- Älskling ni får sitta här i rummet medans vi har intervjuen. Sa Harry och kysste mig snabbt.
- Älskar dig. Sa jag och gav honom en snabb puss. Louis och Harry sprang ut igenom en dörr som ledde till rummet där dom tydligen skulle bli intervjuade.
- Hejsan tjejer, skulle inte ni till Sverige? Sa Ella förvånat.
- Jo men det kom lite hinder, så vi stannar. Sa Viktoria glatt och jag nickade. Ella och Sofia satt i en stor röd soffa som stod efter ena väggen i det vita rummet. Framför soffan stod ett stort bord med en massa mat på. 
- Du skulle sett Nialls blick när vi kom in hit först. Sa Sofia och alla skrattade. Hon måste ha sett att jag stirrade på all mat som stod på bordet. Jag och Viktoria slog oss ner bredvid dom andra tjejerna i soffan. Vi började prata och alla klickade direkt. Nya vänner sitter aldrig helt fel, och nu lär vi ju få umgås mycket med dom dessutom. 

Zayns perspektiv:

Innan vi skulle börja så skakade vi hand med killen som skulle intervjua oss och vi hälsade. Han hette Sony.
- Så.. Ska jag presentera er eller fixar ni det bra själv? Sa Sony som skulle intervjua oss.
- Hi, we're One Direction! Sa alla i kör och tittade in i kameran. Vi hade gjorde det så ofta att det bara gick av sig själv.
- Så.. Hur har ni det? Har ni fullt upp? Frågade Sony och log.
- Vi har nyss haft några veckors ledigt så det har varit ganska lugnt. Sa Niall och vi andra nickade instämmande.
- Vart hade ni eran sista konsert då? Sa han nyfiket.
- Sverige. Svarade Harry snabbt.
- Juste, Sverige. Louis skulle du kunna förklara lite om den här bilden? Sa han samtidigt som det ploppade upp en bild på Louis och Viktoria när dom kysstes. Louis gömde ansiktet i händerna och vart lite generad men jag tror nog att han tyckte det mest var jobbigt för han tror att Viktoria kommer få mycket skit för det. 
- Ja... Sa Louis sakta.
- För det är väl du va? Men vem är tjejen? Sa Sony och tittade på bilden igen.
- Hon heter Viktoria. Sa han kort.
- Så ni är tillsammans? Frågade Sony och tittade förvånat på Louis.
- Ja, det är vi. Men hon förtjänar inget hat, hon är en av dom snällaste och underbaraste människorna jag känner och hon gör mig glad. Så snälla ni behöver inte göra sån stor deal av det. Om ni verkligen älskar mig så låter ni henne vara. Sa han seriöst. 
- Och ni andra då.. Har ni tjej? Förutom Harry då som vi vet har tjej som är bekräftat genom Twitter. Sa han och blinkade.
- Jag har tjej. Sa Jag och Liam i kör. 
- Men Niall då? Hur är det med dig? Sa Sony och tittade nyfiket på Niall.
- Jag är singel. Sa han och såg lite nedstämd ut.
- Men Niall har alltid oss, han vet att vi inte skulle svika honom. La Harry snabbt in och tittade menande på Niall som log lite. 
- Som sagt, jag är singel så passa på tjejer.. Vet inte om jag vill stå ut med dom här hela livet. Sa Niall och vi brast ut i skratt. 

Ellas perspektiv:

Ryckte åt mig en av chokladbitarna som låg på bordet bland all annan mat. Undra hur mycket dom hade tänkt att man skulle äta igentligen.  
- Är inte killarna klar snart? Sa Sofia otåligt.
- Dom borde vara det. Sa Emma och log.
- Niall kanske fastnade i att prata om all mat som fanns här ute. Sa jag och alla började skratta. 
- Nu kommer dom! Utbrast Viktoria och pekade mot dörren. Man kunde höra hon dom sprang i korridoren utanför och hur dom halv skrek till varandra och Louis som gjorde massa ljud. Dom var verkligen högljuda. Killarna kom in i rummet och vi bara tittade på dom sen brast vi alla ut i skratt några sekunder senare.
- Vad är det? Sa killarna i kör och tittade förvånat på oss.
- Inget. Sa vi tjejer likadant i kör och ställde oss upp för att sedan gå till bilen och åka hem. Det var tur att killarna hade en sån stor bil så alla nio får plats. 

.

- Jag har en idé! Sa Harry och tryckte i sig det sista han hade på tallriken. 
- Vad för något? Sa Louis med munnen full med mat. Vi skrattade lite men sedan lyssnade vi på vad Harry hade att säga.
- Jag tycker att Ella ska sova hos Liam inatt, Sofia hos Zayn, Viktoria här hos Louis, jag och Emma hemma hos Emma - Eftersom Moa ändå inte är hemma så märker hon inte om... Eh ja, men och sen Niall imorgon så ska bara vi killar åka och hitta på något så du slipper vara själv! Sa Harry så snabbt att man knappt hängde med.
- Andas du ens imellan orden när du pratar? Sa Ella och vi alla vek oss dubbla av skratt.
- Jaja, skratta på ni. Jag tyckte jag var smart i alla fall. Sa Harry och log.
- Ja gubben, du är jätte smart. Sa Emma och gav honom en snabb puss.
- Men då gör vi så eller? Sa Louis och alla tittade på honom.
- Att du ens hörde vad han sa? Sa Niall och skrattade.
- Men det låter bra i alla fall. Sa Liam och log.
- Men då drar vi till mig då! Sa Emma och drog med Harry ut till hallen där dom snabbt försvann ut.
- Var bråttom dom hade då. Sa Zayn och tittade på alla oss som faktiskt satt kvar vid bordet. Vi nickade sen började alla att skratta igen. Jag tror inte att jag har haft såhär roligt på väldigt länge.
- Men klockan börjar bli mycket. Ska vi gå hem till mig? Sa Liam och flätade ihop våra fingrar under bordet. Jag nickade och reste mig upp precis när jag skulle ta tallriken så tog Louis den ifrån mig.
- Jag fixar det där ja. Sa han och log.
- Tack. Fick jag fram samtidigt som Liam drog med mig ut i hallen och vi tog på oss skorna och jackan och gick snabbt över till Liam.

Sofias perspektiv:

Vi hade kommit in till Zayns lägenhet och jag hade satt mig på sängen medans Zayn var på toa. Hur skulle jag kunne berätta det för honom allt skulle bara bli så fel, jag ville inte göra såhär. Men jag har inget val, det blir bara såhär nu. 
- Så. Sa Zayn när han kom in i rummet.
- Zayn vi måste prata. Sa jag allvarligt.
- Va? Har det hänt något? Sa han förvånat.
- Alltså, vi kommer inte kunna... Jag kände hur tårarna samlade sig ögonen. 
- Vad är det du försöker säga? Sa han upprört.
- Vi kan inte vara tillsammans längre. Sa jag och tårarna rann ner för mina kinder. 
- Men varför? Han stammade fram orden och hans ögon blev snabbt våta och en tår föll ner från hans kind. Jag ville verkligen inte göra såhär men jag hade inget val.
- Jag ska flytta till Nya Zeeland... Sa jag tyst och tårarna fortsatte att rinna.
- Men Sofia....
- Förlåt men jag klarar inte det här. Jag sprang ut från Zayns lägenhet och raka vägen hem.

Emmas perspektiv:

Så fort vi kom hem hade jag gått in på mitt rum och satt mig på sängen. Harry hade gått på toaletten och han hade tagit med sig sin väska in som han vanligtvis brukar lämna i hallen. Undra vad han höll på med igentligen? Jag skrattade lite för mig själv och helt plötsligt kommer Harry in i mitt rum med en morgonrock på sig.
- Vad håller du på med? Sa jag och tittade konstigt på honom.
- Lovar du att du aldrig lämnar mig vad jag än gör? Sa han glatt. Nu var jag nästan orolig.
- Jag skulle inte lämna dig för allt i världen. Sa jag och tittade seriöst på honom.
- Bra. Sa han och knöt upp morgonrocken.
- Tadaaaaaaa! Sa han och drog av sig morgonrocken. Han hade på sig en grön Borat dräckt? Jag började skratta så jag var tvungen att ligga ner. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket i hela mitt liv, jag skrattade så jag grät. Han kom och ställde sig på alla fyra över mig och skulle kyssa mig.
- Nej, Harry du får ta av dig den där först. Nu! Sa jag och skrattade ännu mer. 
- Som du vill. Sa han och tog av sig den, nu sod han helt naken och var på väg till mig. Jag kunde inte sluta stirra. Jag bet mig försiktigt i läppen och försökte att titta bort. 
- Jag menade att du skulle ta på dig någonting annat också. Fick jag fram lite tyst. 
- Så det går inte bra såhär? Sa han och skrattade. 
- Jorå. Sa jag och nickade sen utbrast jag i skratt en gång till. Han la sig på mig och började kyssa mig. Den här gången var han helt naken. Det var nästan värre för nu kunde jag inte konsentrera mig på någonting annat. 
- Det är tur att vi är ensamma. Sa jag och skrattade. 
- Vetu, jag tycker inte det här är rättvist. Sa Harry och tittade på mig. 
- Vaddå? Sa jag förvånat.
- Här är jag med inga kläder, men du är fullt påklädd. Jag tycker det borde vara lika och jag svettas med alla kläder på så vi måste nog båda köra med att vara naken alternativet. Sa han och log stolt.
- Men vad påhittig du vart helt plötsligt. Sa jag och försökte verka förvånad men skrattade samtidigt. Han sa ingenting utan han fortsatte bara att kyssa mig samtidigt som han började att dra av mig mina kläder.

Viktorias perspektiv:

Där låg jag på Louis Tomlinsons säng samtidigt som han kysste mig. Allting var perfekt. Han kysste mig mjukt och försiktigt men jag märkte att han ville gå längre framåt så jag besvarade hans kyssar extra mycket. Han började att kyssa mig snabbare och vi började att slänga av oss våra kläder. Innan jag visste ordet av så var han inne i mig. Jag hade förlorat oskulden till Louis Tomlinson. Och det var underbart. 

_____________________________________________________________________________

Jag tog bort Liams del pga av att den delen var kopierad. Fick hjälp av en kompis att skriva igår och hon hade inte skrivit det själv. Det var tagen från en annan novell, vilket gör min väldigt besviken att jag inte ska kunna lita på människor. Jag tycker det är fel att kopiera av andra för jag vet själv hur mycket tid man lägger ner på det.

Jag måste säga att ni har blivit jätte dåliga att kommentera , vilket också gör så att jag inte skriver lika mycket för jag blir inte lika motiverad, ni ska veta att en liten kommentar kan göra hela min dag. Jag blir verkligen jätte glad av att se era kommentarer. Hoppas ni blir bättre med kommentarerna. x

Sen, om ni vill ha 'Sneak Peaks' till nästa kapitel, uppdateringar om varför kapitel inte kommer ibland, när nya kapitel kommer m.m så gilla bloggens FBsida HÄR.
Om det inte fungerar så har ni en länk här: http://www.facebook.com/pages/thisdirectioninfectionwebblogse/315381011828500

KAPITEL 22 ÄR HÄR UNDER!
I
I
I
V

tidigare:
- Nej sluta. Jag vill inte att du följer med. Sa hon och tittade seriöst på mig. Hon såg så ledsen ut, det gjorde så ont i mig att se henne såhär. Jag nickade. Hon började klä av sig och jag gjorde det samma. Vi la oss ner och drog täcket över oss. Jag la min arm om henne bakifrån och kysste henne i nacken. Hon rös till lite och vred på huvudet så att jag kunde kyssa henne.
____________________________________________________________________________________________

Louis perspektiv:

Klockan var runt nio och jag vaknade upp på en madrass i vardagsrummet bredvid alla andra som låg och sov utom Harry, Emma och Liam som inte var där. Jag reste mig försiktigt upp medans jag försökte att inte väcka dom andra. Jag hörde ljud från köket så jag gissar på att dom andra var där. Jag gick sömnigt in i köket men det var bara Liam som var där.
- God morgon. Sa han sammtidigt som han tog ut ett flingpaket ur skafferiet och ställde det på bordet bredvid en skål med mjölk i. 
- Vart är Emma och Harry? Sa jag och gäspade stort och slog mig ner på en av stolarna runt bordet. 
- Hos Emma. Sa han och satte sig och började äta. 
- När gick dom dit? Sa jag förvånat.
- Igår kväll medans alla ni andra sov. Sa han och skrattade. Jag nickade och gick upp för att ta en dusch innan vi skulle åka iväg på intervjuen och tjejerna skulle åka till Sverige. Varför var dom tvungen att åka nu när vi har det så bra? Allt kändes så perfekt just nu. Livet lekte. Jag önskar att jag kunde dra med mig Viktoria var enda millimeter jag gick så att jag aldrig var utan henne. Allt kändes så bra, inget mer drama. Allt var bara toppen. Jag har allt jag behöver och mycket mer därtill. 
Jag stog framför gardroben och letade vad jag skulle ha på mig, det fick bli ett par chinos och en randig t-shirt. Jag drog på mig ett par kallingar och slängde handduken som jag tidigare haft knuten runt midjan på sängen. Jag hörde att någon fnittrade lite bakom mig, jag vände mig om och där stod Viktoria i dörröppningen. 
- Nämen hej, jag såg inte att du stog där. Sa hon ironiskt och gav mig en kram. Jag kramade om henne, hårt. Så här ska det vara hela tiden, hon ska vara nära mig, jag älskar det. Jag blåste henne lite i nacken och hon rös till och skrattade. 
- Lou, sluta. Skrattade hon, jag gav henne en lång kyss och tog sen på mig kläderna. 
- Jag har alltid undrat en sak.. Sa hon och inspekterade mig från sängen.
- Vaddå? Sa jag och tittade fundersamt ner på mig själv. 
- Äger du bara randiga tröjor? Sa hon och skrattade. 
- Nej, det gör jag inte.. Eller jag vet inte faktiskt. Sa jag och skrattade. Hon satte sig upp och drog en hand snabbt igeneom håret. 
- Louis skulle du kunna skjutsa hem mig så jag kan få duscha och packa ner kläder till begravningen ikväll? Sa hon och ställde sig upp. 
- Såklart, men när kommer ni hem? Sa jag nedstämt.
- Ikväll, vet inte riktigt vilken tid men vi skulle bara dit över dagen. Sa hon och jag vart förvånad över att dom skulle komma hem så tidigt.
- Jasså? Men det är ju bara bra. Sa jag och log. 
- När får man höra intervjuen? Sa hon glatt.
- Den ska komma ut i morgon vid två. Sa jag och drog in henne i en lång kram. Hon sa inget utan hon bara kramade tillbaka. 
- Men nu måste vi åka. Sa jag och pussade henne på huvudet. Jag tog hennes hand och vi gick ner till vardagsrummet där alla satt nyvakna i soffan.
- Vart ska ni? Frågade Niall trött.
- Hem till mig och duscha och packa till sen. Sa Viktoria och skrattade åt hur trött Niall var.
- Duscha? Jasså. Sa Zayn och skrattade.
- Det är bara hon som ska duscha. Sa Louis och tittade på Zayn och log.
- Men jaja... Sa Zayn och skakade på huvudet. 

Emmas perspektiv:

- God morgon älskling. Sa Harry och pussade mig i pannan. Jag log lite och kisade med ögonen. Solen sken in igenom fönstret och bländade mig precis. Jag drog täcket över huvudet och vände mig om under täcket. 
- Vad håller du på med? Sa Harry och skrattade.
- Men det är ljust ju. Sa jag ledset. 
- Ja, det är morgon, det brukar vara ljust. Sa han och drog av mig täcket.
- Men nu vart det ju kallt. Sa jag och satte mig upp. Jag tittade på Harry och skrattade lite åt hur hans hår stod åt alla håll och kanter.
- Gulligt. Sa jag och ruffsade till hans hår. 
- Ditt är inte så värst snygg heller. Sa han och log. Jag skrattade lite och ställde mig upp.
- Ska du duscha? Sa jag och tittade på Harry som satt upp i sängen och försökte fixa till sitt hår. 
- Lika bra. Sa han och log stort.
- Fast bara om du också duschar. Sa han och försökte se oskylldig ut. Jag skrattade lite och drog med honom till duschen. 

... men det kommer kanske inget kapitel ikväll, jag måste verkligen plugga mer. Men vi får se, kommer kanske ett i morgon annars, bror på lite hur det blir med min träning. Men ni får hoppas lite extra och kommentera bättre så kommer det kanske ett! :)

KAPITEL 21 ÄR HÄR UNDER!
I
I
I
V

Tidigare:
- Jag ska beställa pizza. Sa han och log stort.
- Mums. Sa jag och skrattade. Vi fortsatte in i köket och satt oss runt bordet med dom andra.
- Juste Ella, det här är Sofia. Sa jag och log.
- Hej, jag heter Ella. Sa hon och sträckte fram handen mot Sofia.
- Hej, Sofia. Sa hon och log.
___________________________
Liams perspektiv:

- Jag ska bara gå och ta en dusch. Sa jag och tjejerna nickade.
- Harry jag snor en handduk av er. Sa jag och skrattade. Jag gick upp för trappan och förbi Harry och Louis rum till badrummet som låg längst bort. Jag drog ut en handduk ur skåpet och hängde upp den på en krok utanför duschen. 
Jag lät det varma vattnet rinna ner för min kropp och jag drog händerna igenom håret. Hoppas jag hade gjort rätt nu. Jag saknade Danielle, mycket. Men hon var borta och jag skulle aldrig få tillbaka henne igen. Vi hade sagt att vi skulle vara vänner och jag sa att allting var okej, men det var det inte. Jag var förkrossad. Tack vare allt turnerande vi gör så kunde jag inte vara tillsammans med tjejen jag älskade. Det är inte rättvist. Jag kan inte fatta att hon valde bort mig pågrund av det. Jag har försökt att gå vidare, och jag träffade Ella. Hon gör mig glad, och jag får fjärilar i hela kroppen, men jag saknar fortfarande Danielle. Hon var min första kärlek, och kommer alltid att vara. 
Jag lutade pannan mot väggen och kände hur allt bara snurrade. Jag var så förvirrad att jag bara ville skrika. 
Jag hörde hur det plingade på dörren ner ifrån och hur Niall skrek ''PIZZA!!'' jag tvättade håret och kroppen sen hoppade jag snabbt ut ur duschen och torkade mig. Jag knöt handduken runt midjan och gick in på Louis rum där jag hade lite kläder ifall att någonting som det här skulle hända. Jag drog snabbt på mig kläderna och gnuggade håret med handduken innan jag snabbt sprang ner till dom andra som satt ner tryckta i soffan med en varsin pizza bit i handen.
- Vi sparade en bit åt dig Liam! Sa Niall och log stort.
- Tack så mycket. Sa jag och bugade och sedan skrattade. Jag slog mig ner bredvid Ella och gav henne en puss på kinden innan jag tog en tugga av min pizza bit. 
- Men berätta nu, hur träffades ni? Sa Viktoria glatt.
- Ja eller hur, berätta nu! Sa Zayn och gjorde gest med händerna så han råkade slå till Niall. 
- Men aj, se upp vart du slår. Sa Niall och skrattade.
- Ehm visst. Började jag. 
- Men det är inget märkvärdigt, jag var kompis med en av killarna som jobbar med er på turnen och då följde jag med på en konsert och då träffades vi. Sa Ella glatt.
- Ja men du, jag tror jag har sett dig förut. Sa Louis och dom andra killarna nickade. 
- Var det då du sa att du skulle åka hem över en helg Liam? Sa Niall förvånat. Jag nickade och blev lite generad men vi skrattade snabbt bort det.  
- Men vad gör alla i morgon? Sa Ella glatt.
- Vi killar slutar vårat 'lov' i morgon och har en intervju klockan 14.00. Sa jag och tittade ledset på dom andra.
- Och jag ska till Sverige och gå på min mammas begravning. Sa Emma tyst. 
- Och jag följer med henne. Sa Viktoria säkert. Emma tittade underligt på henne men Viktoria bara nickade.
- Jag antar att jag ska spendera lite tid hemma med mig själv. Sa Sofia och skrattade. 
- Du får följa med oss på intervjuen om du vill? Sa Zayn och drog henne närmare honom.

Det var någon som frågade om det här med att Liam redan hade tjej i början av novellen, och jo det är sant. Men ni kommer få se i nästa kapitel vad som har hänt med Liam och lite sånt i dom tidigare kapitlen :) Puss :) KAPITEL 20 LIGGER HÄR UNDER :) I I V

tidigare:
Jag kunde höra hur hon hackade tänder och man kunde se av månskenet hur blåa hennes läppar var. Hon var iskall.
- Viktoria, låt mig förklara. Sa jag ledset. Hon tittade på mig med glansiga ögon när hon sedan föll ut ur mitt grepp och hennes ögon slocknade.
- Shit, Viktoria?! Utbrast jag och tårarna började att forsa på nytt.
________________________________________________________________________________________

Moas perspektiv:

- Hurrni hon har vaknat nu! Ropade jag på dom andra som satt i vardagsrummet där dom väntade otåligt enda sen inatt. Louis var först in i hans rum där Viktoria låg på sängen. Alla sprang upp för trappan och tekniskt sett snubblade in i rummet.  
- Lever hon? Utbrast Harry. Jag gav honom en konstig blick.
- Hon var, och är inte död. Hon hade bara svimmat. Ta det lugnt. Sa jag och log. 
- Hur mår du? Sa Louis hackigt och tog tag i Viktorias hand.
- Jag tror vi lämnar er ensamma. Sa jag och tog med dom andra ut. Jag stängde igen dörren efter mig och alla tittade på mig.
- Vad är det? Sa jag förvånat.
- Kommer hon bli bra? Sa Emma och tittade på mig med sina knallblåa ögon som hon hade fått från mamma. Shit mammas begravning var imorgon. 
- Ja, men Emma.. Imorgon, det är mammas begravning. Sa jag och tittade sorgset på henne. Hennes ögon fylldes med tårar och hon tittade snabbt ner i golvet. Alla var så tysta att man kunde höra hur en av hennes tårar slog i golvet. 
- Allt kommer bli bra älskling. Sa Harry och höll om henne. Hon hade tur att hon hade en kille som honom. Jag var glad att det var just Harry och ingen annan. Dom var liksom gjorda för varandra. 

Louis perspektiv:

Jag bet mig försiktigt i läppen och tittade på henne, hon var så vacker. Allt som hade uppstått var tystnad. 
- Vad håller du på med igentligen Louis? Sa hon tyst.
- Du gav mig aldrig en chans att förklara ens. Sa jag besviket.
- Du behövde inte förklara, du gillar henne fortfarande. Jag var bara ditt andrahandsval. Men det är lugnt. Sa hon och var på väg att resa sig från sängen.
- Viktoria. Sa jag och tog tag i henne. Jag tryckte mina läppar mot hennes och hon slappnade av. Jag visste verkligen att det var henne jag ville ha. Hon var mitt allt, jag skulle inte klara av att leva utan henne. Jag avslutade kyssen som jag inte riktigt kände om hon hade besvarat eller inte. Jag lutade min panna mot hennes. 
- Jag älskar dig. Viskade jag och hon drog sig ifrån mig. Hon tittade mig in i ögonen. 
- Du gör vaddå? Sa hon och såg förvånad ut.
- Jag älskar dig. Sa jag säkert.
- Jag hörde vad du sa, jag ville bara höra dig säga det igen. Sa hon och log ett litet busigt leende och slängde sig i min famn. Hennes leende nådde inte riktigt ögonen och jag såg att det var något.
- Vad är det? Sa jag och släppte greppet om henne. 
- Vaddå? Sa hon tyst. 
- Jag ser att det är någonting, du kan inte ljuga för mig. Sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Men det är bara det att.. Ja, kan du förklara allt det där med Anna? Sa hon tyst och tittade ner på sängen. Jag berättade allt som hade hänt, om hur vi åkte till London och hur Anna lämnade mig, men även mina känslor för Viktoria och att jag aldrig känt som jag gör för henne för någon annan. Hon tittade på mig med en blick som fick mig att smälta innombords. Jag var verkligen kär, jag älskade henne mer än någonting annat. Inget kunde förändra det här nu, jag kommer kämpa för att få det här att hålla. Jag tänker inte låta henne gå.
- Jag älskar dig Louis, mer än allt. Sa hon och kysste mig. 

Viktorias perspektiv:

Han älskar mig, Louis Tomlinson älskar mig. Det känns som om att jag svävar på moln. Jag hade trott så fel, allt hade bara varit ett missförstånd. Hoppas jag i alla fall. Men jag litar på Louis och hoppas att han säger sanningen, annars lär jag väl få veta hur det är snart om han ljuger ändå.
Kyssarna vart snabbare och han la sig på mig i sängen och fortsatte att kyssa mig. Han drog sin ena hand igenom mitt hår och som vanligt gick det stötar igenom hela kroppen på mig när han rörde mig.
- Louis. Sa jag och drog bort huvudet.
- Gjorde jag något fel? Sa han och satte sig hastigt upp.
- Nej, men dom andra står kvar utanför och väntar på att få komma in. Sa jag och skrattade. 
- Dom hade jag helt glömt bort. Sa han och kliade sig i huvudet. Han tog tag i min hand och drog med mig mot dörren. Innan han öppnade dörren ställde han sig framför mig och kysste mig. 
- Glöm inte att jag älskar dig. Sa han och la händerna på mina höfter. 
- Aldrig. Sa jag och gav honom en snabb puss på munnen och öppnade dörren. 
- Är allt lugnt nu då? Sa Zayn som stod lutat mot väggen bredvid Niall.
- Ja, men vart är dom andra? Sa jag och tittade mig förvånat omkring.
- Dom är nere.. Det var lite känslosamt bara. Sa Niall och log.
- Ska vi gå ner? Frågade Louis och vi andra nickade. När vi kom ner så låg Emma i Harrys famn i soffan med huvudet lutat mot hans bröst. 
- Vad har hänt? Sa jag och tittade förskräckt på Emma som såg alldeles förstörd ut. 
- Förlåt, jag tog upp att det var mammas begravning imorgon och det vart lite känslosamt. Sa Moa som kom från köket bakom mig. 
- Du behöver inte gå om du inte vill Emma. Sa Moa och satte sig på huk bredvid soffan och strök henne över håret.
- Jag ska gå. För mammas skull. Sa Emma och torkade bort en tår. 
- Du kommer klara det här. Sa Harry och pussade hennes panna. Hon log och gav Harry en puss på munnen. 
- Men hur är det med dig? Sa Emma och satte sig upp.
- Bara bra, har aldrig mått bättre. Sa jag och log medans jag sneglade på Louis som tittade på mig. 
- Så allt är lugnt mellan er? Sa Harry och log.
- Like I said, kunde inte vara bättre. Sa jag och kramade om Louis. 

Zayns perspektiv:

Jag tog upp mobilen och gick in på smsen. Allt är lugnt nu, kommer du förbi en stund? :)x Skrev jag och klickade iväg det till Sofia. Jag fick snabbt ett svar där det stod att hon kommer om tio minuter. Jag log lite och la ner mobilen i fickan igen.
- Men Liam, hur gick det med den där Ella då? Sa jag och tittade på honom och log lite busigt.
- Ella? Sa Emma förvånat. Liam mumlade något som jag kan lova att ingen av oss hörde.
- Huh? Stönade Niall och vi andra skrattade.
- Hon kommer snart. Sa Liam och vart generad. 
- Men Liam nu måste du ju berätta! Dejtar ni? Hur ser hon ut? Hur gammal är hon? När träffades ni? Och hur? Är hon snäll? Vart bor hon? Är ho... Liam avbröt Emma mitt i allt pladder.
-  Ta det lugnt, du får se. Sa han och log. Vi andra fnittrade lite. Bara någon sekund senare knackade det på dörren.
- Jag öppnar! Skrek Harry och flög upp ur soffan så att Emma föll ner på golvet. Vi alla brast ut i skratt så vi vek oss dubbla. Skönt med lite skratt bland allt drama nu också. 
- Nej men hejsan min sköna. Sa Harry och drog in tjejen i vardagsrummet.
- Harry..... Muttrade Liam och skrattade sedan lite.
- Hejsan! Jag heter Emma och det här är Viktoria! Sa Emma glatt och pekade på Viktoria som också log.
- Hej, Ella. Sa tjejen och skakade Emmas hand.
- Jag måste bara få fråga en sak. Sa Emma osäkert.
- Visst. Svarade Ella glatt. Emma viskade någonting till Ella som ingen av oss andra hörde. Båda två brast ut i skratt och Ella tittade på Emma och nickade. Emma gav en blick till Viktoria som gjorde att Viktoria förstod direkt vad som hade sagt.
- Seriöst? Amen vad gulligt! Utbrast Viktoria och skrattade. 
- Men hallå, vi då? Sa Niall och tittade på dom konstigt. Dom bara tittade på oss och skakade på huvudet.
- Nehe, men om ni inte ska prata så kan vi väl äta något? Sa Niall och klappade sig själv på magen.
- Hur kan du alltid vara hungrig? Sa Viktoria och tittade skeptiskt på Niall.
- Titta inte på mig, jag vet inte! Sa Niall och gick mot köket. Vi alla skrattade lite och följde hungrigt efter. Jag var i alla fall vrålhungrig. Vi hade inte ätit sedan igår när jag och Sofia var ute och nu var klockan nästan ett på dagen nästa dag. Det plingade på dörren och jag började gå för att öppna den.
- Vem är det som kommer nu? Sa Niall och tittade konstigt på mig.
- Sofia. Sa jag och log. Jag öppnade dörren och gav henne en stor kram.
- Erkänn du har saknat mig. Sa jag och skrattade.
- Såklart jag har. Sa hon och fnissade lite. Hon tog av sig skorna och hängde upp jackan på en av krokarna på väggen. Vi gick in i köket där vi möttes av en hungrig Niall.
- Skulle inte du äta? Sa jag och tittade konstigt på honom. 
- Jag ska beställa pizza. Sa han och log stort.
- Mums. Sa jag och skrattade. Vi fortsatte in i köket och satt oss runt bordet med dom andra.
- Juste Ella, det här är Sofia. Sa jag och log.
- Hej, jag heter Ella. Sa hon och sträckte fram handen mot Sofia.
- Hej, Sofia. Sa hon och log.  
________________________________________________________________________________________

Förlåt för att det kom så sent och att det vart så kort, men jag har mycket läxor och jag måste plugga till ett stort prov vi har om en vecka så uppdateringen kommer inte vara den skarpaste. 
Kommentarer jag mig så glad, det är tack vare er jag fortsätter att skriva. Så tack! :)
Loads of love!

Tidigare:
- Jag älskar henne! Skrek jag och tittade på Emma medans tårarna rann.
- Varför sprang du inte efter henne då? Sa hon irriterat.
- För jag kunde inte. Sa jag och tårarna forsade.
- Vaddå kunde inte?! Sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Jag kunde inte röra på mig, det var som att hela min värld sprang iväg när hon sprang, hon är min värld. Hon är mitt allt, jag klarar mig inte utan henne. Jag tittade åt andra hållet och torkade bort en av alla miljoner tårar.
__________________________________________________________________________________________

Viktorias perspektiv:

Miljoner tankar for igenom huvudet på mig när jag sprang mot parken där vi hade varit tidigare. Den enda skillnaden nu var att det inte var lika mycket folk, det regnade, klockan var nästan tolv på natten och jag var helt ensam. Hur kunde han göra så mot mig? Varför hade han inte berättat någonting? Jag skulle aldrig ens hållit på så här med honom om jag visste att han gillade en annan tjej, och det var Anna dessutom! 
Jag sprang igenom regnet och kände hur benen vek sig och hur jag sakta föll till marken. Nu satt jag där helt genomblöt. Inga skor, ingen jacka och ett brustet hjärta. Vad ska jag göra nu? Jag kan inte gå hem för mina nycklar är hos Louis och jag har ingen lust att gå tillbaka dit. Någonsin. Hur kunde jag vara en sån idiot, jag borde ha fattat att en kille som han skulle ha tjej, och hur kunde han vara en sån idiot som lät mig tro att han gillade mig, att jag faktiskt betydde någonting för honom. 
Man kunde inte ens se hur mycket jag grät pågrund av allt regn och vinden som piskade mig i ansiktet. Jag kände hur jag började frysa och såg en bänk lite längre bort. Jag ställde mig vingligt upp och stapplade bort till bänken där jag sedan satte mig ihop kurad till en boll och tårarna fortsatte rinna. Han betydde allt för mig, hur ska jag klara mig utan honom. Jag kommer aldrig klara det här. Inte ensam. Pratar jag med Emma så kommer hon bara försöka få mig att prata med Louis men det vill jag inte, jag vill inte ens se honom igen. Jag hatar honom, fast nej det gör jag inte. Jag älskar honom, men jag hade inte vågat berätta det för honom. Jag hade tänkt att han kanske inte skulle älska mig tillbaka, och det hade jag fått svar på nu. Det gjorde han inte. Lika bra att jag aldrig sa något, jag skulle inte klarat av att få nobben, fast det här var ju tusen gånger värre ändå.

Nialls perspektiv:

- Liam!! Ropade jag ifrån vardagsrummet.
- Vad är det? Svarade han från köket.
- Kan du komma? Frågade jag och satte mig upp i soffan. Liam kom in genom dörröppningen och ställde sig framför mig och tittade frågande på mig.
- Vad är det där för tjej? Sa jag och pekade på en bild jag hittat på Twitter.
- Ehm.. Började han och han vart genast generad.
- Liam har en flickvän, Liam har en flickvän! Men vänta.. Varför har du inte sagt något?! Frågade jag förvånat.
- Vad är det jag hör om att Liam har en flickvän? Säger Zayn som kommer in hand i hand med Sofia i vardagsrummet. 
- Vad är det jag ser om att du har en flickvän? Säger Liam och tittar skeptiskt på Zayn. 
- Jag kan i alla fall erkänna det. Sa Zayn stolt och pussade Sofia på huvudet och hon skrattade lite.
- Men ut med språket bara. Sa Sofia och log glatt. Liam suckade och drog en hand igenom håret.
- Ella heter hon, Ella Dalebrand. Sa han och vart generad igen. Zayn busvisslade lite tyst och sen började Zayn och Sofia skratta. 
- Och just därför berättade jag det inte. Sa Liam och suckade. Han gav en menande blick till Zayn som fick honom att sluta skratta. 
- När får vi träffa henne? Sa jag glatt när jag ställde mig upp och rättade till tröjan som hamnat på sniskan. 
- Ehm, imorgon. Sa han tyst.
- Du vet att jag kommer mobba dig va? Sa jag och skrattade lite och gav sedan ifrån mig en liten gäspning. 
- Ska vi lägga oss? Frågade Liam och jag nickade instämmande. Jag skulle sova hos Liam inatt eftersom klockan var mycket och jag orkade inte gå till min längenhet även fast den låg bara några meter utanför Liams. 
- Vi sover hos mig. Sa Zayn och drog med Sofia ut i hallen där dom tog på sig skorna och jackorna.
- Hur hade ni det ikväll igentligen? Sa Liam och log. 
- Perfekt. Sa Sofia och log dubbelt så stort som Liam gjort tidigare. Vi sa ett snabbt hejdå och godnatt innan dom försvann ut genom dörren och bort till Zayns lägenhet.
Jag slängde mig i sängen och drog täcket över mig. Även fast jag var jätte trött så kunde jag verkligen inte sova, det snurrade runt tusen tankar i huvudet på mig och det var en tanke som jag verkligen fastnade vid. 
Varför var jag den enda av oss som inte hade tjej? Var jag inte lika snygg som dom andra killarna? Hade jag gjort något som gjorde att folk gillade mig mindre än dom andra? Jag har känt det förut, att jag inte är lika omtyckt som dom andra killarna, jag har varit den sista som fått både 1 miljon och 2 miljoner följare på Twitter medans dom andra fått det redan någon månad innan mig och det var bara min docka som inte vart utsåld. Jag har alltid känt att jag varit lite mer i bakgrunden än dom andra. Jag har läst saker på Twitter och Facebook om hur folk klagar på mina tänder, hur ful jag är och att jag inte sjunger lika bra som dom andra. Jag har försökt att inte ta åt mig, men det ligger ändå där och nöter hela tiden. Jag kände hur tårarna trängde sig fram och nu rann dom ner för båda mina kinder. Är det något fel på mig?.

Harrys perspektiv:

- Louis vad håller du på med igentligen? Sa jag samtidigt som jag slängde upp dörren till hans rum. Han satt ihop kurad på sängen och hans kinder var alldeles blöta av alla tårar.
- Viktoria är där ute helt själv? Hon har ingenstans att ta vägen? Hon har sin nyckel hem till sig här och hon lär ju knappast komma hit nu. Sa jag och gav honom en seriös blick. Emma hade ringt till Anna och hon hade sprungit till hotellet och hon var torr och i säkerhet så vi behövde inte oroa oss. Emma hade ringt till Viktoria men hennes mobil låg i mitt rum på sängen där Emma och Viktoria hade suttit och pratat tidigare.
- Louis seriöst, ge dig! Sa jag och tittade allvarligt på honom. Han lyfte på huvudet och tittade på mig med blodsprängda ögon och svällda kinder av alla tårar. Tårarna bara forsade på honom, jag visste inte vad jag skulle göra. Han var min bästa vän och såklart så ville jag hjälpa honom, men vad kunde jag göra igentligen? 
- Louis, vi finns här för dig. Det vet du. Sa jag och satte mig bredvid honom på sängen. Jag kramade om honom och han brast ut i tårar. Vi står varandra så nära att det inte känns fel att kramas eller att pussas heller för den delen. 
- Vad ska jag göra? Sa han med darr på rösten. 
- Jag tycker du ska gå ut och leta efter Viktoria och berätta för henne hur du känner om du verkligen tycker om henne. Sa jag tyst och släppte greppet om honom. 
- Killar, klockan börjar bli mycket och jag är orolig. Så tänker inte Louis gå och leta efter henne så gör jag det. Sa Emma oroligt i dörröppningen. 
- Jag går. Snyfftar Louis. Han sprang ner för trappan och drog på sig skorna och jackan och försvann snabbt ut ur lägenheten.
- Hoppas hon är okej. Sa Emma med tårar i ögonen. 
- Allt kommer ordna sig. Sa jag och höll om henne. 

Louis perspektiv:

Vart kunde hon vara? Jag tänkte efter en stund och kom sedan på vart jag skulle leta. Jag sprang allt vad jag kunde och vinden piskade mig så hårt i ansiktet att det gjorde ont. Regnet kändes som istappar som försökte borra sig igenom huden. Jag drog jackan hårdare om mig och fortsatte springa. Tänk om hon inte var där, vad skulle jag göra då? London är så stort och jag skulle inte hinna med att leta överallt på hela kvällen hur mycket jag en skulle vilja. Nu har jag fan satt mig i skiten. Jag kommer inte klara av att leva längre om någonting har hänt henne. Jag skulle inte kunna stå ut med mig själv, allt är mitt fel. Vad är det med mig igentligen, jag hade sårat henne så mycket. 
Jag såg parken lite längre fram och saktade ner lite och andades ut. Jag var så andfådd att jag trodde att jag skulle ramla ihop. Hjärtat slog som aldrig förr när jag små joggade resten av biten till parken. 
Där satt hon, på en bänk ihop kurad i mörkret. Ingen jacka, inga skor, helt genomvåt. Hon tittade upp och flög snabbt upp och började springa iväg när hon såg att det var jag. 
- Viktoria vänta! Skrek jag efter henne. Det kändes som om att mitt hjärta vägde dubbelt så mycket, det gjorde så ont. Jag ökade farten och närmade mig henne sakta. Det var skönt att veta att jag var snabbare så jag skulle hinna ikapp henne. Jag sträckte ut handen och fick tag i hennes tröja. Hon föll till marken och där låg hon kvar med ansiktet i händerna och gav inte ifrån sig ett ljud. Jag tog tag runt henne och satt upp henne när jag samtidigt försökte att krångla av mig jackan som jag sedan la på hennes axlar. Jag kunde höra hur hon hackade tänder och man kunde se av månskenet hur blåa hennes läppar var. Hon var iskall. 
- Viktoria, låt mig förklara. Sa jag ledset. Hon tittade på mig med glansiga ögon när hon sedan föll ut ur mitt grepp och hennes ögon slocknade. 
- Shit, Viktoria?! Utbrast jag och tårarna började att forsa på nytt.
______________________________________________________________________________________
Wiiiihoooo, förlåt att den kom så sent, men nu är den klar. Hope you like it.
Och ennu en gång, tack för alla underbara kommentarer! 
Det skulle göra mig väldigt glad om ni kunde länka novellen på era bloggar, FB, Twitter och till era kompisar! :) 
Ja, vad kommer hända nu? :)

Hejsan sötnosar, vet inte om det kommer ett kapitel idag för jag vill spendera lite tid med min familj också! Hoppas ni förstår. Jag ska försökta skriva ett kapitel imorgon också, och då ska det nog bli ett till ganska långt! :) 
Och ett super tack för alla fina kommentarer, jag blir verkligen jätte glad! Ni motiverar mig till att skriva! :)

Gilla bloggens FB sida HÄR för uppdateringar av kapitel m.m.

Följ mig på Twitter HÄR, jag följer tillbaka om ni frågar och jag uppdaterar om kapitel + andra tweets! 

Följ Viktoria på Twitter HÄR, hon följer tillbaka om ni frågar! 

Följ mig på Instagram.. Kan inte länka till det men jag heter @eemmahammarberg på Instagram i alla fall! :D

Love you loads. x


KAPITEL 18 ÄR UNDER INLÄGGET HÄR UNDER haha..
I
I
I
V

Ellen :)<3 om Kapitel 18:

Give me more!!!!!!!!! Jag dör seriöst men Louis spring efter henne blir så frustrerad ;p haha vill ha mer NU!!! Ge mig min drog så snart som möjligt men när kommer Sofia och Zayn in igen :O

Svar: Som jag skrev under inlägget, dom andra kommer i nästa kapitel eftersom det här kapitlet var liksom riktat till vissa personer. :)x

KAPITEL 18 LIGGER HÄR UNDER! 
I
I
I
V

Tidigare:
- Du vet att du kan prata om allt med mig älskling. Sa jag och hon log.
- Men alltså.. Innan igår.. Var du.. Nej men sak samma. Sa hon och tittade bort.
- Ja, jag var oskuld och om jag fick välja så skulle jag inte förlorat den till någon annan än dig. Sa jag och ställde mig så jag tittade henne rakt i ögonen. Hon log. Jag kysste henne passionerat och sen gick vi ut hand i hand till Louis och Viktoria.
____________________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv:

- Kan vi äta först? Sa jag samtidigt som min mage kurrade. Alla tittade konstigt på mig.
- Vaddå?... Sa jag tyst och två sekunder senare brast alla ut i skratt.
- Visst, vart ska vi äta? Frågade Zayn.
- Nandos!!!! Skrek jag och hoppade upp och ner.
- Okej med mig! Sa Emma och skrattade. Dom andra nickade instämmande. Yes, Nandos! Jag visste inte varför jag gillade Nandos så mycket, det var bara så gott och jag bara älskade det.
Vi tog på oss skorna och gick ut till Louis bil.
- Pax för att köra! Sa Louis snabbt.
- Jag hade ändå inte tänkt att köra din skrothög. Sa Harry och skrattade.
- Nu sårade du henne! Skrek Louis och la ner huvudet på huven och klappade på bilen. Alla började skratta utom Louis som försökte verka så ledsen som det gick. Han bet sig i läppen för att inte börja skratta men misslyckades och tillslut så stod vi alla vikta dubbelt och skrattade på parkeringen.
- Kan vi åka nu eller? Sa Emma som redan hade hoppat in i bilen.
- Eller hur. Sa Viktoria och satte sig bredvid Emma.
- Men hallå där skulle ju jag sitta! Utbrast Harry.
- Men du får sitta med Louis där fram. Sa Emma och tittade seriöst på honom.
- Okejdå.. Sa han muntert.

Sofias perspektiv:

Nu var det fem minuter kvar tills jag skulle möta tjejerna vid Nandos. Undra varför dom just valde att mötas vid Nandos? Haha det får mig alltid att tänka på Niall. Han älskar ju Nandos.
Det plingade till i mobilen så jag drog upp den ur fickan och klickade fram smset från Viktoria. Framme om 5, lova att inte flippa ur när vi kommer bara. :) x Vad menade hon med flippa ur? Ehm… okej, ses snart då! X Skrev jag och klickade på skicka. Flippa ur? Varför skulle jag flippa ur? Det var inte så att Emma var en stor världsstjärna direkt? Jag skulle ju bara träffa hennes bästa kompis från Sverige. Sverige, undra hur det är där.. Viktoria har förklarat det som att det är ganska varmt på somrarna och snöigt och iskallt på vintern. Men även att det var väldigt fint där. Hon har lovat att vi ska åka dit någon gång och det tackar jag inte nej till!
Några meter ifrån mig stannade en svart bil som jag konstigt nog kände igen, fast alla bildar såg ju likadana ut nu för tiden så det var inte så konstigt. En av bildörrarna bak öppnades och ut ur bilen kommer det en kille med mörkt hår och efter honom kom Viktoria och en annan tjej som måste vara Emma. Viktoria log och vinkade åt mig, jag vinkade tillbaka. Ut ur bilen kom det fyra killar till som jag absolut kände igen och nu vet jag vem han i svart hår var också. Nu förstår jag varför jag inte skulle flippa ur.

Zayns perspektiv:

- Är det hon? Frågade jag osäkert. Dom nickade.
- Hej, Zayn. Sa jag glatt och sträckte fram handen.
- H-h-h-ej.. S-sofia. Sa tjejen och skakade nervöst min hand.
- Nämen tjena tjejen! Sa Louis och log. Det såg ut som om att hon skulle svimma.
Tjejen, Sofia heter hon. Hon var ungefär 165cm lång och hade brunt/blont hår som såg ut att vara slingat, hennes ögon var blå/gråa och otroligt fina och hon stod där och bara log med hela ansiktet.
- Kan vi äta nu eller? Sa Niall otåligt. Alla skrattade, till och med Sofia. Hon verkade vara ett stort fan av oss, man såg hur hon höll sig för att inte hoppa runt och skrika av lycka. Men det var bara gulligt tyckte jag, och jag antar att vi kommer vara tvungen att umgås mycket nu ändå när Viktoria och Emma kommer vara mycket med varandra igen.
- Zayn, hallå? Vad ska du ha? Sa Emma och viftade med händerna framför ansiktet på mig.
- Oj, det vanliga. Sa jag och skrattade.
- Vad tänkte du på då? Sa Viktoria glatt när hon fnissade lite.
- Skit i det, nu ska vi äta! Sa Niall och sprang och satt sig vid ett av borden medans vi andra följde glatt efter. Vi väntade i kanske 15 minuter innan maten kom och Niall hade säkert gnällt dubbelt så länge på att han var hungrig.
- Äntligen! Utbrast Niall när dom kom med maten. Niall hade mest, han åt lika mycket som en jätte.
.
- Jag är proppmätt. Sa Emma och la handen på magen.
- Du är inte den enda, titta min mage. Den liksom putar ut. Sa Viktoria och drog upp tröjan och petade på magen medans vi andra brast ut i skratt. Sofia verkade inte lika nervös längre, hon pratade på som vanligt och det kändes nästan inte som om att hon märkte av att vi var just One Direction utan att vi var bara vanliga vänner. Jag visste inte varför men jag kunde inte slita mina ögon från henne.
- Zayn.. Får jag fråga dig en sak? Sa Sofia och skrattade lite.
- Öhm, visst. Sa jag förvånat.
- Kan du säga Vas Happenin’ en gång? Sa hon och alla skrattade.
- Haha, såklart. VAS HAPPENIN’?! Utbrast jag och gjorde en gest med händerna och råkade slå till Liam som satt bredvid.
- Ajje! Sa Liam och höll sig för pannan. Vilket gjorde att alla började skratta ännu mer.

Viktorias perspektiv:

- Vart ska vi gå först? Sa jag och log medans vi gick efter Oxford Street.
- Vi går in där. Sa Emma och började gå mot en affär lite längre bort. Hon och Harry gick hand i hand medans jag gick bredvid Sofia och pratade med henne.
- Alltså det är ju helt sjukt, varför sa du inte att du känner killarna för? Sa Sofia chockat. Jag skrattade lite.
- Jag har inte känt dom så länge, det är liksom ingen big deal. Dom är helt vanliga människor förutom att dom är..
- One Direction! Avbröt hon mig.
- Ja precis, fast brukar det inte vara fler fans runt om kring dom? Sa jag förvånat.
- Jo, men vi skrev på twitter att vi hade åkt iväg någonstans i världen och att dom skulle försöka hitta oss, och den första som hade rätt skulle vi följa. Sa Louis och tog min hand, han flätade samman våra fingrar. Han måste ha kommit bakifrån bara alldeles nu, för jag hade inte sett han bredvid mig innan. Han log mot mig, jag smälte inombords av att bara titta på hans leende. Det var så vackert.
Jag märkte att alla tittade på oss efter att vi stannat utanför affären men jag orkade inte bry mig. Jag och Louis hade inte sagt någonting om igår för någon så det var kanske därför alla tittade. Liam harklade sig för att bryta stämningen.
- Ska vi gå in? Sa Harry och log busigt.
- Jag hade tänkt att ta med mig Sofia och gå någonstans. Sa Zayn generat.
- Gör så! Lycka till mannen! Sa Louis och blinkade mot honom. Strax där efter försvann både Sofia och Zayn.
- Han verkar gilla henne. Sa Niall uppspelt.
- Men dom har känt varandra i en timme, knappt det. Sa Emma och tittade konstigt på Niall.
- Men vad spelar det för roll? Jag vart kär direkt efter någon minut i en tjej en gång. Sa Harry och log.
- I vem då? Sa Emma tyst.
- Dig. Sa Harry och gav henne en snabb kyss. Jag tittade mig omkring men Liam och Niall stod inte kvar, jag vände mig om och såg hur dom sprang åt andra hållet. Jahapp, tänkte jag.
- Med tanke på det…. Sa Harry och tittade på mig och Louis.
- Vad? Sa jag och tittade konstigt på honom.
- Vad har hänt här? Sa Harry och inspekterade oss. Jag kände hur generad jag vart och tittade ner i marken.
- Jag sa ju det! Sa Emma och skrattade.
- Annars var det ju jag som sa, och du frågade. Sa Harry och skrattade ännu mer.
- Nej, nu säger vi att det var jag som sa. Sa Emma och log stolt.
- Men sak samma, kan vi gå vidare nu? Sa Louis tyst. Vi fortsatt längst Oxford Street och passerade en massa affärer som jag velat gå in i men orkade inte. Jag tog upp mobilen och tittade på klockan, den började närma sig halv åtta redan. Undra var dom andra är, hoppas Sofia har roligt. Harry och Emma bestämde sig för att vika av på en gata och gå själva en stund så nu var det bara jag och Louis kvar. Vi gick en stund och stannade sedan vid en liten park med en fontän i mitten. Det hade redan börjat blivit mörkt men det var fortfarande mycket folk ute. Han ställde sig och tittade mig in i ögonen.
- Du är så vacker. Sa han och log.
- Ska du säga. Sa jag och fnittrade lite. Vi lutade oss framåt och möttes i en perfekt kyss, det gick över till en tungkyss och våra tungor lekte runt. Jag kände hur jag ville börja skratta när jag plötsligt kände hur jag vart bländad av en kamera blixt och mitt hjärta stannade i några sekunder.
_______________________________________________________________________________________
Det skulle varit en bild också men den ville inte laddas upp, sorry guys.
Vad tror ni? Kommer det hända något mellan Sofia och Zayn? Och hur länge kommer det hålla igentligen imellan Louis och Viktoria? Fortsätt läsa för mera :D
Och jag måste säga att ni har blivit dåliga på att kommentera nu mera.. Vilket gör att jag inte känner mig lika mycket motiverad till att skriva, så det hänger ju på er hur mycket jag skriver, men imorgon kommer det komma en låååååååååångt inlägg så ni blir glada. Hihi. Men kom ihåg att jag blir motiverad av era kommentarer. 
Loads of love.

Hejsan älsklings läsare, jag måste säga att ni har blivit dåliga på att kommentera nu mera.. Vilket gör att jag inte känner mig lika mycket motiverad till att skriva, så det hänger ju på er hur mycket jag skriver ni vet. 

För uppdateringar om kapitel m.m gilla min blggens facebook sida! Du hittar den HÄR. Om det skulle vara något problem med det så har ni länken här ---> http://www.facebook.com/pages/thisdirectioninfectionwebblogse/315381011828500

Jobbar på det nya kapitlet just nu så det är på väg! Fast jag vet inte om det kommer ut innan jag har tränat klart. Kommer komma hem vid 20 över 8 så jag lägger ut det då isåfall. 

Love you loads, and I'll write alot more if you start to leave just a little comment.. :')


KAPITEL 16 ÄR HÄR UNDER.

tidigare:
- Låter bra. Sa han och granskade min kropp med blicken.
- Louis, vad gör du? Sa jag och tittade undrade på honom.
- Måste du verkligen ta på dig t-shirten? Sa han och skrattade.
- Nej… Jag sitter ju ändå i bh här nu satt. Sa jag och fnissade lite. Vi la oss i sängen och kröp in under täcket. Han drog mig närmare och höll om mig, han var så varm. Jag la mitt huvud mot hans bröstkorg och kände hur hans hjärta slog. Dunk, dunk, dunk, dunk jag älskade ljudet. Det var så lugnande.  Jag somnade snabbt och Louis tätt där efter.
___________________________________________________________________________________________

Viktorias perspektiv:

Jag och Louis hade legat vakna i en halv timme och bara pratat om allt möjligt när vi bestämde oss för att gå och väcka Emma och Harry. Jag drog av mig täcket och klev upp ur sängen samtidigt som jag försökte dra en av Louis t-shirtar som jag fått lånat över huvudet.
- Behöver du hjälp? Sa Louis och skrattade.
- Nej, jag kan själv. Sa jag och försökte dra ner t-shirten över huvudet.
- Säker på det? Sa han och skrattade lite till.
- Nej… Sa jag försiktigt och vi brast ut i skratt.
- Men kom nu. Sa Louis och samtidigt som han tog tag i min hand och drog iväg mig. Vi gick till rummet bredvid och öppnade dörren försiktigt. När vi kom in så låg både Emma och Harry och sov. Harry låg bakom Emma och höll om henne, det var så gulligt.
- Måste vi verkligen väcka dom? Jag menar, titta så söta dom är. Viskade jag till Louis som redan hade hunnit fram till deras säng.
- Japp. Sa han tyst. Plötsligt tog någon tag i mina axlar och sa ’BU’ rakt i örat på mig. Jag hoppade till och tappade mobilen som flög i golvet med en duns. Jag vände mig om och där stod Liam med ett leende på läpparna.
- Tack så mycket, verkligen. Sa jag ironiskt.
- Det är lugnt. Sa han och log stort.
- God morgon sömntutor! Skrek Louis när han hoppade på Harry.
- Vad är klockan? Mumlade Emma.
- Jag vet inte. Sa Louis chockat.
- Vad är den? Sa han och tittade på mig. Jag tittade på klockan på mobilen och sa att den var elva ungefär. Det plingade till i mobilen och jag tittade snabbt vem det var, det var Sofia. Lust att hitta på någonting idag? X Stod det och jag skrev Kanske, jag är med Emma just nu, ska prata med henne. Du kan inte tro vilka jag har träffat. X och klickade på ’’Send’’.

Emmas perspektiv:

- Ja ni hörde, klockan är nästan elva. Dags att kliva upp! Sa Louis bakom mig. Jag började resa mig upp och var på väg upp ur sängen när jag kom på att jag inte hade några kläder på mig.
- Shit. Utbrast jag och drog snabbt täcket om mig.
- Vaddå? Frågade Liam förvånat.
- Alltså.. Inget. Sa jag generat och dom andra började skratta lite tyst.
- Amen vaddå, det var kallt okej? Sa jag och försökte få det att låta som om att det faktiskt var så också.
- Det är lugnt älskling, du kan värma dig här hos mig. Sa Harry trött och höll ut armarna mot mig. Jag fnissade lite och la mig i hans famn. Han gav mig en puss på pannan och skrattade lite. Han var så varm, det var skönt att känna hans närhet. Att vara i närheten av Harry fick mig att må bra, jag känner mig alltid glad. Det enda som skulle göra den här morgonen helt perfekt just nu var om alla andra skulle gå ut härifrån. Helt plötsligt började Louis dra i täcket i andra endan av sängen.
- Nej, vänta! Utbrast jag samtidigt som jag grep ett hårt tag om täcket.
- Du vill nog inte dra av oss täcket, det blir inte så roligt för någon av oss. Sa Harry och skrattade lite.
- Vaddå? Du menar väl inte att ni är .. Louis av bröt sig och brast ut i skratt.
- Okej, vi går ut härifrån om ni lovar att kliva upp så vi kan hitta på något! Sa Viktoria och tittade allvarligt på oss.
- Vad ska vi hitta på då? Sa jag lugnt.
- Sofia ville gå på stan med oss idag, killarna kan ju följa med om det går bra? Sa hon och log.
- Låter toppen. Sa jag och tittade på Harry som inte verkade tycka samma sak som jag.
- Men Emma du såg ju vad som hände förra gången.. Sa han och tittade försiktigt på mig.
- Men det är lugnt, allt kommer gå bra. Sa jag säkert.
- Okejdå, men jag kommer inte att släppa dig en sekund. Sa Harry och drog mig närmare.
- Men var klar om 40 minuter. Sa Louis och drog med dom andra ut.

-Undra om det hände någonting mellan Viktoria och Louis igår. Sa Harry och satte sig upp.
- Det gjorde det säkert. Sa jag och tänkte på vad som hade hänt i natt. Det hade varit underbart. Bästa natten i mitt liv. Jag kan inte fatta att jag förlorade min oskuld till Harry Styles. Undra om han var oskuld innan? Vi hade inte pratat något om nått sånt här innan. Det var bara det att jag var så glad att han var min så jag brydde mig inte så mycket just nu.
- Vad tänker du på? Sa Harry och tittade på mig.
- Hur glad jag är för att jag har dig.. Sa jag och tittade ner på täcket.
- Jag älskar dig. Sa han mjukt och kramade om mig när vi satt där i sängen.
- Jag älskar dig också. Sa jag tyst. Vi satt där en stund och bara höll om varandra. Jag skulle kunna stanna här för alltid.
- Vi borde nog gå och duscha. Sa Harry och pussade mig på huvudet samtidigt som han släppte greppet om mig.
- Låter bra. Sa jag och log.
- Du kan börja. Sa han glatt.
- Nej.. Sa jag samtidigt som jag tog tag i hans hand och drog med honom till duschen.
- Tillsammans. Mycket bättre. Sa han och log stort. Jag fnissade lite åt hur mycket han log, hans leende nådde verkligen ögonen. Han var så fin, jag älskade hans leende och hans vackra ögon.

Harrys perspektiv:

- Men hallå, jag har inga kläder här ju. Sa Emma och tittade oroligt på mig.
- Jodå, jag har redan tänkt på det. Sa jag och slängde hennes väska på henne.
- Aj, det där var taskigt. Sa hon och skrattade. Vi drog på oss kläderna och fixade till oss. Eller Emma fixade till sig, jag tog bara på mig kläderna.
- Kommer du eller? Sa jag samtidigt som jag öppnade dörren från rummet.
- Ja, vänta lite bara. Sa hon och sprang i mot dörren. Jag suckade, varför skulle alltid tjejer vara så sega.
- Nu tänker du säkert att tjejer är sega, men jag brukar faktiskt inte vara så jätte seg. Men du distraherar mig av att bara stå i samma rum, jag kan lova att jag bara tittade på dig ¾ av tiden. Sa hon och skrattade.
- Tankeläsare? Frågade jag och började också att skratta.
- Nej, men det skulle vara något. Sa hon och log. Jag tog hennes hand och var på väg att öppna dörren igen.
- Harry jag bara undrar… Hon harklade sig lite.
- Du vet att du kan prata om allt med mig älskling. Sa jag och hon log.
- Men alltså.. Innan igår.. Var du.. Nej men sak samma. Sa hon och tittade bort.
- Ja, jag var oskuld och om jag fick välja så skulle jag inte förlorat den till någon annan än dig. Sa jag och ställde mig så jag tittade henne rakt i ögonen. Hon log. Jag kysste henne passionerat och sen gick vi ut hand i hand till Louis och Viktoria.
_____________________________________________________________________________________________
Hoppas ni gillade kapitlet. Ett mellan kapitel, så förlåt om det var lite tråkigt.
Ska försöka att slänga in ett kapitel imorgon om jag hinner, hade tänkt att skriva ett långt kapitel på fredag iallafall! Och jag ska skriva mer i dom andra killarnas perspektiv också. 

Ni ska titta på barnkanalen på fredag kl 19.45 va? Killarna är ju med där! På programet ''Fredags kväll med Malin!'' där Malin har åkt till London för att träffa grabbarna! :D 
Längtar sjukt mycket redan! :)

Kom ihåg att era kommentarer gör mig motiverad att skriva så om ni kommenterar mycket så skriver jag mer. 
Om ni kommenterar riktigt bra och mycket idag så får ni nog ett till kapitel ikväll, för ni har blivit väldigt dåliga på att kommentera! :)

Tidigare:
- Men om Emma sover med Harry vart ska Viktoria sova? Sa Niall fundersamt.
- Hon får sova med Louis. Sa Liam retsamt.
- Ehm.. Började både Louis och Viktoria.
- Men kom igen vi vet att ni båda vill! Sa Zayn trött.
- Det går väl bra.. Sa Louis generat.
- Men då säger vi så då! Sa Harry stolt.
- Okej.. Sa Viktoria tyst.
- Men kan vi bara sova nu? Sa Zayn och gäspade.
______________________________________________________________________________________

Louis perspektiv:

Vi stod där i mitt rum efter att killarna och Emma hade bestämt att Viktoria skulle sova med mig eftersom att Harry ville sova själv med Emma. Viktoria hade satts sig på sängen och tittade ner i händerna. Hon var så fin, jag kunde inte tänka på någonting annat när hon var i närheten. Jag saknade henne så fort hon inte var i närheten. Hon hade något speciell, något som inte ens Anna hade. Jag trodde inte det var möjligt att på något sätt känna likadant för någon annan som jag kände för Anna. Men det här kunde kanske bli något, jag kände den där lilla gnistan när Viktoria tittade på mig.
- Jaha nu då? Sa hon glatt och ställde sig upp. Hon kom närmare mig och nu stod hon ungefär en meter ifrån mig och tittade på mig med hennes underbara blå/gröna ögon.  Det riktigt lyste om hennes leende, det var äkta.
- Jag vet inte.. Sa jag och gick sakta imot henne. Hon fnissade lite och hennes leende vart större.
- Du är fin. Sa jag och nu stod vi bara några centimeter ifrån varandra. Jag flätade ihop våra fingrar och tittade henne i ögonen.
- Du har fina ögon. Sa jag tyst och hon vart generad.
- Du med. Viskade hon tyst. Nu stod vi så nära så att om vi skulle flytta oss framåt bara några millimeter skulle våra läppar nudda varandra. Jag kunde känna hennes tunga andetag och hörde hur hon andades lugnt. Jag lutade mig försiktigt framåt men tvekade lite när hon plötsligt lutade sig framåt och våra läppar möttes. Det var perfekt, det kändes som om att hela rummet snurrade runt oss, tiden stod stilla, det var bara vi. Ingen kunde förstöra det här ögonblicket. Det var som magi, allt var magiskt. Vi avslutade kyssen och jag bet mig försiktigt i läppen.
- Det är sexigt när du biter dig i läppen. Sa hon och skrattade.
- Det är sexigt när du står där. Sa jag och gav henne en flörtande blick. Hon fnissade lite och gav mig en kram. Jag kramade om henne extra hårt. Det gick som en stöt igenom hela kroppen, jag kände hur värmen steg i kroppen och hur jag fick ett leende på läpparna. Jag kände hur livet reste sig och allt vart genast så bra. Jag var lycklig, och jag tänkte inte ens på allt som hänt tidigare.
- Ehm har du nån t-shirt jag kan låna och sova i? Sa hon och log generat.
- Kan du inte sova utan?... Sa jag och försökte spela förvånad.
- Ha-Ha jätte kul. Sa hon och gav mig en seriös blick.
- Jaja okej då. Sa jag och log medans jag drog fram en t-shirt ur gardroben.  Hon började att ta av sig sin tröja och nu stod hon där vänt mot andra hållet i byxor och bh, hon var till och med vacker bakifrån. Jag smög upp bakom henne och la mina händer på hennes höfter, hon hoppade till lite. Jag pussade henne sakta efter sidan av halsen, jag drog in hennes lukt. Hon luktade så gott. Hon rös till lite och fnissade.
- Sluta. Sa hon och fnissade lite.
- Okej… Förlåt.. Sa jag försiktigt.
- Alltså det kittlas. Sa och hon vände sig om. Hon la sina händer runt min hals och tittade mig i ögonen.

Harrys perspektiv:

Där stod hon i bara trosor och bh i mitt rum, tack gud för den ängel du skickat. Haha vad fjantigt det där lät nu när jag väl tänker efter. Men hon är min ängel och jag älskar henne. Jag hade på mig mina mjukisbyxor men ingen tröja, jag gick sakta fram till henne och höll om henne bakifrån.
- Shit vad du skräms! Skrek hon och hoppade till.
- Förlåt. Pep jag. Hon skrattade lite sen vände hon sig om och kysste mig passionerat och våra tungor började leka runt i våra munnar. Kyssarna gick från mjuka och passionerade till snabba och hastiga. Vi backade mot sängen och jag la mig på henne, fast jag var försiktig med att inte lägga min tyngd på henne. Kyssarna vart allt hetsigare och jag fick in mina händer under henne och började knäppa av henne hennes bh. Jag hejdade mig lite ’’Är det okej?’’ frågade jag och tittade seriöst på henne. Hon nickade. Jag drog av hennes bh och slängde bort den från oss. Vi båda andades häftigt medans vi höll på att kravla av oss dom få kläderna vi hade på oss. Hon stönade till lite när jag sakta trängde in i henne. Vi två blev ett.

Viktorias perspektiv:

Jag tryckte mina läppar mot Louis och det kändes som om att jag svävade på moln. Han gjorde mig lycklig, jag kan inte fatta att jag faktiskt står här och kysser Louis Tomlinson, Boo Bear, Tommo. Känslan är obeskrivlig. Plötsligt hörde vi ett ljud som lät som ett litet skrik från rummet bredvid.
- Shit. Sa jag och tittade med en rädd blick på Louis.
- Det är ingen fara dom har nog bar…. Han avbröt sig och tittade på mig med en blick som gjorde att jag förstod allt. Jag skrattade och gav honom en snabb puss.
- Min flicka blir äntligen stor. Sa jag och log. Louis skrattade.
- Min ’pojke’ med. Sa han och flinade.  – Är hon …? La han till.
- Oskuld? Han nickade. – Ja, eller hon var, så vitt jag vet. Harry då? Sa jag och fnissade lite.
- Ja. Sa han och log. Hans leende var så fint.
- Men nej, nu byter vi samtals ämne. Sa jag och skrattade. Han nickade instämmande.
- Klockan är mycket, ska vi sova? Frågade jag samtidigt som jag tittade på klockan.
- Låter bra. Sa han och granskade min kropp med blicken.
- Louis, vad gör du? Sa jag och tittade undrade på honom.
- Måste du verkligen ta på dig t-shirten? Sa han och skrattade.
- Nej… Jag sitter ju ändå i bh här nu satt. Sa jag och fnissade lite. Vi la oss i sängen och kröp in under täcket. Han drog mig närmare och höll om mig, han var så varm. Jag la mitt huvud mot hans bröstkorg och kände hur hans hjärta slog. Dunk, dunk, dunk, dunk jag älskade ljudet. Det var så lugnande.  Jag somnade snabbt och Louis tätt där efter.

___________________________________________________________________________________
Kändes lite konstigt att skriva det här kapitlet.. haha förlåt att det tog tid!
Hur tror ni det kommer bli mellan Louis och Viktoria? Och vad kommer hända sen? Hur blir det med Anna? 
Kommentarer makes me happy :)

Ett onödigt inlägg nudå.

Ni kan följa mig på twitter HÄR. Annars heter jag @SwagBiebsStyles.. Och jag följer tillbaka om ni frågar bara :)

Sen kan ni följa mig på Instagram som jag inte kan länka haha, men jag heter @SwagBiebsStyles där också :)

Ska skriva ett inlägg ikväll så titta in då! :)x

Ja, rubriken säger allt. 
Förlåt för att det inte kom något kapitel igår, och det kommer inte komma något idag heller. 
Ska försöka slänga in ett imorgon! 

NYA VIDEON. Den är sjukt bra, helt amazayn!
KAPITEL 14 LIGGER I INLÄGGET UNDER DET HÄR! :D

Tidigare:
Han har tittat på dig hela tiden, har du inte sett det? Stod det i smset från Emma. Jag hade verkligen inte sett att han tittade på mig, det kändes inte som så i alla fall. Eller? Jag svarade snabbt Nej det har jag inte, men han har väl inte tittat på mig alls? Och la ner mobilen.
- Vem smsar du med? Frågade Niall nyfiket.
- Ehhh…. Var allt jag fick fram.
__________________________________________________________________________________________

Viktorias perspektiv:

- Vet du inte vem du smsar med? Sa Niall och skrattade.
- Jo såklart jag gör.. Sa jag tyst.
- Men vad spelar det för roll? Sa Emma och tittade menande på Niall.
- Förlåt men jag var bara nyfiken. Sa Niall och log.
- Lugnt. Svarade jag kort.
- Men nu går vi. Sa Harry och pussade Emma på kinden.
När vi kom ut från Milkshake City så stod det en massa fans där ute som ville ha autografer och kort. Vi sa till killarna att vi kunde gå i förväg men dom insisterade på att vi skulle följa med dom så dom drog med oss in bland allt folk. Tjejerna var som galna, dom skrek allas namn – inklusive våra och drog i våra kläder. Hur kunde dom veta vem jag var? Jag har aldrig varit med killarna eller någon annan känd människa, och närmaste jag har varit kändis är när jag var med i en intervju i tidningen med min gamla klass och jag tror inte att tjejerna här i London har sett den tidningen.
- Kan vi få ta ett kort med er? Frågade en tjej i vår ålder.
- Visst. Sa jag och Emma förvånat i kör. Vi knäppte lite kort och skrev några autografer.

Louis perspektiv:

Vi var på väg hem till min och Harrys lägenhet där vi skulle se på film tillsammans med tjejerna. Viktoria var en schysst tjej, och hon var väldigt söt också. På något konstigt sätt hade jag inte tänkt på Anna en enda gång undertiden Viktoria hade varit i närheten. Det var ganska skönt att inte tänka på att hon krossat mitt hjärta och hur ledsen jag vart. Det här var kanske början på något nytt, något riktigt bra.
- Ehm Louis? Hörde jag Viktoria säga när jag plötsligt kom på mig själv med att stirra på henne. Jag kunde inte roför det.
- Jassåru Louis.. Sa Harry och skrattade. Jag kände hur jag vart generad men jag valde att skratta bort allt istället.
Alla sprang in till vardagsrummet och slängde sig på varandra förutom Viktoria som stod på sidan och skrattade.
- Ska inte du också vara med? Sa jag och skrattade.
- Nja, jag klarar mig. Sa hon och fnittrade lite. Vi låg där i en stor enda hög och bara skrattade så grät.
- Nej, men vilken film ska vi se? Frågade Emma och kravlade sig upp från golvet.
- Twiligt! Skrek jag och alla började skratta.
- Men kan inte Viktoria få bestämma? Sa Harry retsamt.
- Nej men det spelar ingen roll för mig! Sa Viktoria förvånat.
- Då blir det Twiligt! Sa jag bestämt. Vi skrattade lite sen gick Emma och Harry och hämtade några madrasser och la på golvet framför soffan eftersom vi alla inte får plats i soffan.
- Men killar ni får sitta i soffan och trängas så sitter jag och Viktoria på madrasserna. Sa Emma och log busigt.
- Men hallå, jag vill ju sitta med dig. Sa Harry och drog Emma till sig och höll om henne.
- Nej, nu får du sitta och kramas med Louis istället. Sa Emma, vände sig om och gav honom en snabb puss.

Emmas perspektiv:

Han försökte se ledsen ut när vi stod när och han höll om mig. Jag stod där med min hand på hans mage och bara stirrade in i hans ögon. Jag drunknade i hans ögon varje gång jag tittade in i dom. Han var så underbar. Förstår fortfarande inte att det är sant.
- Jag släcker. Viskade Niall till dom andra medans han smög mot lampknappen. Jag kände hur skrattet trängde sig fram och jag brast ut i as garv.
- Nu förstörde du stämningen ju. Sa Harry och försökte sig på en ännu ledsnare min. Niall släckte lampan och Viktoria fnissade lite. Jag hade slutat skrattat och stod nu ännu närmare Harry. Jag kände hans varma andedräkt mot mitt ansikte, han lutade sig sakta framåt och kysste mig passionerat. Den var perfekt som alltid, hela han var perfekt. Det kunde inte bli bättre.
- Jag älskar dig. Viskade han när vi hade avslutat kyssen. Jag kände hur leendet spred sig på läpparna och jag gav honom en snabb puss och viskade så dramatiskt jag kunde att jag älskar honom också. Han började skratta.
- Men kan ni sluta med erat gullgull jag blir ju avundsjuk. Sa Zayn och satt armarna i kors.
- Men sätt dig i soffan men killarna nu. Sa jag och tittade seriöst på Harry.
- Okej då. Sa han och log.
Killarna satt sig i soffan och jag och Viktoria satt oss på madrassen medans Louis satt på filmen. Louis slängde sig på soffan och han och Harry började allt med att hålla handen. Jag och Viktoria började fnissa.
Jag la mitt huvud i Viktorias knä, precis som det brukade vara när vi bodde i Sverige. Jag har saknat henne så mycket, jag skulle bara vilja krama om henne och aldrig släppa. Jag har så mycket att berätta om vad som har hänt.
- Taylor är sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå snygg! Utbrast Viktoria ironiskt. Jag och Viktoria började skratta så vi grät medans killarna bara tittade konstigt på oss.
- Vaddå? Han är ju inte så jätte snygg.. Sa jag och tittade på killarna.
- Jag trodde alla tjejer tyckte att han är skit snygg. Sa Niall förvånat.
- Nej inte alla tycker det, bara dom med dålig smak. Sa Viktoria och vi började skratta.
Jag var så lycklig, att få spendera tid med dom människorna som jag älskade mest, det här var livet.
- Sover ni här inatt eller? Sa Harry och tittade på mig med hundögon så jag skulle förstå att han ville att jag skulle sova hos honom inatt.
- Ja visst, jag har inget annat för mig. Sa Viktoria och log glatt.
- Nja jag vet inte… Sa jag och tittade retsamt på Harry.
- Det där är bara elakt. Sa Harry och tittade på mig.
- Men såklart jag sover här. Sa jag och log.
- Jippie! Skrek Harry och vi alla började skratta.
- Men om Emma sover med Harry vart ska Viktoria sova? Sa Niall fundersamt.
- Hon får sova med Louis. Sa Liam retsamt.
- Ehm.. Började både Louis och Viktoria.
- Men kom igen vi vet att ni båda vill! Sa Zayn trött.
- Det går väl bra.. Sa Louis generat.
- Men då säger vi så då! Sa Harry stolt.
- Okej.. Sa Viktoria tyst.
- Men kan vi bara sova nu? Sa Zayn och gäspade.
___________________________________________________________________________________

Så vad tyckte ni ? haha ett litet mellan kapitel, förlåt att det inte blev så långt, men jag har suttit i nästan en timme med kapitlet, jag fastnade i mitten pga av jag var tvungen att tänka ut hur allt ska hända m.m.
Kommentarer gör mig happy :) 
Vad tror ni kommer hända? ;)

Förlåt förlåt förlåt förlåt.
Men jag kommer inte lägga upp något till kapitel idag och kanske inte imorgon heller pågrund av läxor och skola. Men på fredag kommer det ett!! Så kika in på fredag! Det kan hända att jag skriver ett i morgon också.
Men hoppas ni inte dör av längtan..

Love you loads! x 

Slänger in en bild på killarna så länge ;)

Lite information om Viktoria, eftersom hon nu mera är en av huvudrollerna i novellen.

Hon heter Viktoria Terosdotter. Hon är 16år, hon är 173-176cm lång, har grön/blåa ögon, hon har en skiftning av lila i håret och är allmänt glad men också lite blyg.





Sen till Sofia om du läser det här, skulle du kunna maila mig lite om hur du ser ut och din personlighet? :)
Jag har mailat dig om att du vann så du har min e-mail, :D

KAPITEL 13 FINNS HÄR UNDER!

Tidigare:
- Allt kommer bli bra, sa jag och pussade henne på huvudet.
- Hur vet du det? Snyftade hon.
- För att jag vet det. Svarade jag och strök hennes hår med handen.
______________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

Vi kom in i trapphuset och killarna gick in till Louis och Harry medans jag gick hem till Moa. Eller mig, men det känns som hennes hem eftersom jag inte riktigt flyttat in än.
Jag öppnade dörren och ropade ’’Hallå?’’ men fick inget svar, jag ropade igen medans jag hände av mig jackan men ingen svarade. Jag gick in i köket och såg att det låg en lapp på bordet som jag läste för mig själv. Hejsan sis, jag drog iväg på stan med en kompis, letar efter kläder till oss som vi kan ha på mammas begravning. Älskar dig, xx.
Juste, mammas begravning. Jag kände hur jag sakta ville sjunka igenom jorden, hur skulle jag klara av att gå på hennes begravning? Jag skulle brista ut i gråt och sitta där och gråta som en galning och inte fatta att det var sant. Det är jobbigt som det är redan nu.
Jag satt mig vid tv’n och Glimore Girls som var min mammas favorit program innan hon dog gick på tv'n. Jag kände hur en tår rann ner för min kind men jag torkade snabbt bort den.
Jag kom på att jag inte hade varit inne på facebook sen vi lämnade Sundsvall för att gå på konserten så jag drog fram min Mac Book och loggade in på Facebook och twitter. 24 nya händelser, suck. Jag tittade igenom alla och det mesta var folk som hade skrivit i min logg att dom beklagade sorgen. Jag loggade snabbt ut från Facebook och öppnade twitter. 10.000 följare? Oj. När jag åkte hemifrån så hade jag bara 800 ungefär. Jag tittade mina mentions och det flesta var folk som frågade om jag kunde följa dom tillbaka och såklart gjorde jag det. Jag bläddrade upp lite och såg att folk frågade om jag var tillsammans med Harry. Hur kunde dom veta? Jag kikade runt lite och såg en bild på oss när vi höll handen vid Oxford Street och när han pussade mig på pannan i parken tidigare idag.
Jag såg en tweet där det stod Do you know Harry Styles?!?! Och jag svarade Yes, I know him. He’s a cool guy! J x folk hade skickat hot om att dom skulle döda mig om jag inte lät han vara, dom hade skickat att jag var ful och att jag inte förtjänade att leva. Men sen så var det dom där småa tweetarna som skrev hur fin jag var och att jag och Harry passade jätte bra ihop.
- Hallå?! Ropade Moa när hon kom in genom dörren.
- Hej! Svarade jag glatt, jag orkade inte bry mig om vad folk hade skrivit till mig så jag klickade mig snabbt in på Harrys twitter och såg att han hade twittrat @EmmaHammarberg I love you.xx och jag kände hur varm jag vart i hela kroppen och hur ett leende spred sig över mitt ansikte.
- Vad ler du åt då? Sa en röst som jag kände ingen men kunde inte riktigt placera vem det var. Jag höjde blicken och där stod hon. Viktoria min absolut bästa kompis som hade flyttat till London för ett halv år sedan. Jag kände hur glädjetårarna kom och jag slängde ihop datorn och flög upp ur soffan. Vi stod och kramades en lång stund och sa säkert tusen gånger att vi hade saknat varandra.
- Men vad gör du här? Utbrast jag samtidigt som jag släppte greppet om henne.
- Jag bor bara nått kvarter bort. Sa hon glatt.
- Är du seriös? Sa jag och kände hur leendet spred sig och blev ännu större, om det nu ens var möjligt.
- Japp, och vi kommer gå i samma klass när vi börjar skolan om 2 veckor också! Sa hon och fnissade lite. Jag gjorde några glädjeskutt och sen satte vi oss i soffan och pratade en stund och jag berättade om mamma, men inte varför jag flyttat hit och hur jag kom på det. Sen kom frågan.
- Är det sant att du är tillsammans med Harry Styles? Sa hon försiktigt. Jag kände hur röd jag vart och vände bort huvudet.
- Du är det! Utbrast hon.
- Schhyyyyy! Sa jag och satt ett finger för munnen för att  visa att hon inte skulle skrika.
- Men det är ju as coolt ju! Sa hon och vi båda började skratta.
- Vad vill ni äta? Ropade Moa från köket.
- Donken? Sa jag glatt, Viktoria nickade. När Viktoria bodde i Sverige så var vi helt kära i Donken och choklad, vi fattar inte hur det kommer sig att vi inte ser ut som sumobrottare. Moa åkte iväg och handlade vad vi skulle ha medans vi satt och pratade en stund till när det plötsligt knackade på dörren.
- Kom in! Skrek jag från vardagsrummet.

Louis perspektiv:

Jag öppnade försiktigt dörren och gick in till hallen och tog av mig skorna. Dom förväntar nog sig inte att jag ska komma men jag behöver verkligen prata med Emma.
Jag gick in till vardagsrummet där Emma och en annan tjej som jag inte kände igen satt.
- Louis? Sa hon förvånat.
- Vad gör du här? Frågade hon igen.
- Jag måste prata med dig, det kändes så konstigt att prata med grabbarna även fast jag vet att jag kan prata med dom om allt. Sa jag försiktigt.
- Visst, kom och sätt dig. Sa hon och log förstående. Jag skakade hand med tjejen som satt mitt i mot Emma i soffan.
- Hej, Viktoria. Sa hon och tog min hand.
- Louis. Sa jag och log.
- Jag vet. Sa hon och fnissade lite.
- Har du pratat med Anna nånting sen igår? Frågade jag Emma kort.
- Anna Lundqvist? Frågade Viktoria snabbt, jag nickade.
- Nej det har jag inte, vaddårå? Svarade Emma.
- Nä, jag tänkte bara.. Jag avbröt mig själv.
- Tänkte vaddå? Sa Emma och tittade frågande på mig.
- Om hon skulle komma hit. Sa jag snabbt även fast jag visste att jag inte skulle klara av att träffa henne. Det gjorde ont i mig av att bara tänka på vad hon hade gjort mot mig. Det var inte rättvist.
- Jag sa åt henne att om hon kom hit skulle jag inte ta imot hemme… Sa Emma försiktigt.
- Jag klarar nog ändå inte av att träffa henne. Sa jag och kände hur det högg till i magen på mig.
- Alltså kan någon förklara vad som har hänt eller? Sa Viktoria förvirrat. Emma berättade hela historien om vad som hade hänt och Viktoria lyssnade artigt.
- Vad taskigt. Sa Viktoria när hon hade berättat klart. Vi nickade.
- Tjejer kommer ni då? Ropade Moa när hon gick från hallen till köket, hon stannade i öppningen till vardagsrummet och tittade på mig.
- Men oj Louis är du också här, hur mår du?. Sa hon och tittade ledset på mig eftersom hon visste vad som hade hänt.
- Bara bra, men jag ska gå nu så ni får äta ifred. Sa jag och log. Vi sa hejdå och jag gav Emma och Viktoria en snabb kram och gick tillbaka till killarna.
När jag kom in till min och Harrys lägenhet så satt alla framför tv’n och skulle spela tv spel medans Niall och Zayn bråkade om vem som skulle ha speldosan.
- Då tar jag den! Sa Harry och slängde sig på dom. Jag skrattade.
- Louis! Du är hemma, jag har saknat dig gumman! Sa Harry och flög upp från golvet och slängde sig över mig och kramade mig. Alla killarna började skratta så dom grät. Dom låg och rullade runt på golvet och höll sig om magen och jag gjorde inget annat än att göra likadant. Killarna var verkligen mina bästa vänner, jag vet inte var jag skulle göra utan dom. Dom var liksom mitt liv. Helt plötsligt så skriker Niall ’’MOHAHA MIN TUR!’’ sen slängde han sig på mig och Harry och tätt där efter kom Zayn och Liam och gjorde detsamma.

Viktorias perspektiv:

Det var så skönt att få träffa henne igen, jag hade inte träffat henne sen någon vecka efter jag åkte när hon kom på besök. Hon har inte kunnat komma hit efter det. Jag hade saknat henne så mycket, våra minnen och alla skratt. Jag hade såklart fått nya vänner, min bästa vän här är Sofia just nu och jag kunde inte vänta till Emma fick träffa henne. Jag pratade om Emma nästan hela tiden, ibland lite för mycket kanske, men vad gör man inte för sin allra bästa vän. Jag skrattade lite för mig själv.
Vi satt och tryckte i oss all mat och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var precis som förut, vi har lika dålig humor som då, skrattar åt samma saker och pratar lika mycket. Gud vad jag har saknat det här.
- Åh jag är proppmätt. Sa jag och höll handen på magen.
- Jag med! Sa Emma och vi började att skratta.
Vi gick upp på Emmas rum och satt oss på sängen. Det plingade till i Emmas mobil, hon tog upp den och svarade på ett sms.
- Du, vi ska träffa killarna på Milkshake City om 20 minuter, men flippa inte ur som du gjorde när Louis hade gått förut. Sa Emma och skrattade.
- Men det är ju hel coolt att få träffa våra.. Mina idoler! Rättade jag mig med.
- Dom är faktiskt mina med, även fast dom är mina bästa vänner. Sa Emma och skrattade. Vi lyssnade på dom jämt innan jag flyttade, vi pratade om dom hela tiden. Alla andra tyckte vi var konstiga och kallade oss besatta. Men dom förstår inte hur det är att lägga ner så mycket av ens liv i ett band sådär. Det är någonting som man måste uppleva själv för att förstå.
Vi fixade till oss lite och drog till Milkshake City.
När vi kom in så satt killarna med en varsin milkshake runt ett bord som det bara fanns en ledig stol vid.
- Då får sitta i mitt knä snygging. Sa Harry och tittade på Emma som om att han skulle vilja äta upp henne. Jag skrattade lite och såg hur Harry vände huvudet mot mig.
- Vad är det som är så roligt? Sa han förvånat.
- Inget. Sa snabbt och kände hur röd jag vart.
- Det här är Viktoria föresten. Sa Emma och drog mig till bordet. Jag skakade hand med alla och alla gav mig en kram. Jag kan inte fatta att jag faktiskt just fått en kram av alla i One Direction.
Allt var fantastiskt. Vi pratade och hade jätte roligt.
- Ska du med och ha filmkväll med oss ikväll? Frågade Harry som hade Emma i sitt knä. Jag tittade på Emma och hon nickade.
- Jag antar det. Sa jag glatt.
- Bra för jag vet någon som verkar vilja att du ska komma. Sa han och blinkade mot Louis. Louis vart alldeles röd i ansiktet. Kunde det vara sant? Ville Louis Tomlinson att jag skulle följa med och se på film med dom? Det plingade till i min mobil och såg att det var från Emma även fast hon bara satt en meter ifrån mig, vi brukade smsa varandra såhär förut om det var något vi inte ville säga högt. Han har tittat på dig hela tiden, har du inte sett det? Stod det i smset från Emma. Jag hade verkligen inte sett att han tittade på mig, det kändes inte som så i alla fall. Eller? Jag svarade snabbt Nej det har jag inte, men han har väl inte tittat på mig alls? Och la ner mobilen.
- Vem smsar du med? Frågade Niall nyfiket.
- Ehhh…. Var allt jag fick fram.
_________________________________________________________________________________________
Kanske inte världens bästa kapitel men det måste komma mellan kapitel ibland också! 
Vart ni glada nu när ni fick ett lite längre kapitel idag när ni igentligen inte skulle få något alls? :D
Jag är sjuk så det är pga det som jag lyckades kraffsa ihop ett kapitel.
Hoppas ni gillade det och får jag lite extra fina kommentarer så kanske jag skriver ett till ikväll! :D x

Tidigare:
Helt plötsligt kom Zayn in genom dörren, och han verkar ha sprungit för han andades häftigt.
- Ni måste komma! Utbrast han i dörr öppningen. Han såg ut att vara rädd.
- Vad har hänt? Sa Emma förvånat.
- Louis! Svarade han snabbt och vi hoppade snabbt ut ur sängen och började gå mot väntrummet.
___________________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

- Går det bra? Frågade Harry när vi halv sprang mot väntrummet för att se vad som hade hänt med Louis. Zayn sa att det inte var någonting jätte allvarligt men att vi borde komma ändå.
- Jarå. Sa jag fast huvudet bultade som aldrig förr. Att en sån smäll kunde få mig att tappa kontrollen helt. Jag kände hur jag vinglade till och plötsligt låg jag på marken.
- Oh shit, hur gick det?! Utbrast Harry samtidigt som han tvärstannade.
- Det gick bra. Sa jag och försökte mig på ett leende men mitt huvud gjorde så ont att jag knappt kunde gå rakt, så att springa var nog ingen bra idé. Harry tog min arm och la den över honom så att jag skulle få ett bättre stöd när vi saktade fortsatte att gå.
- Du vet att du är en usel lögnare. Sa han och tittade allvarligt på mig. Jag muttrade något om att allt var bra fast jag själv visste att det inte var så. Doktorn hade sagt att jag inte skulle anstränga mig så mycket i några dagar nu så att kroppen återhämtade sig.
Vi kom in i väntrummet och man såg hur förstörd Louis verkligen var, hans tårar rann och hela han såg ut som en stor enda röra.
- Vad har hänt? Sa Harry när vi kom fram till Louis.
- Hon……. Det var allt Louis fick fram innan hans tårar började forsa ner för hans kinder igen.
- Lämnade honom. Sa Niall kort.
- Anna? Sa jag förvånat. Louis nickade. Alltså hur kunde hon seriöst? Hon visste hur mycket han älskade henne men hon bara lämnade honom.
- Hon sa att hon inte skulle komma till London nästa vecka heller tydligen. Sa Liam ledset.
- Vaddå nästa vecka? Sa jag förvånat.
- Alltså du får bo hos Moa nu om du vill, hon skulle fixa en överraskning under nån vecka så det var därför du skulle bo hos oss. Sa Harry och jag förstod ingenting.
- Men vänta lite, skulle Anna komma hit nästa vecka? Frågade jag förvånat.
- Ja och hon skulle stannat och börjat i skolan med dig också. Sa Zayn och gav mig en menande blick.
- Så det var därför hon skrattade när vi sa hejdå? Sa jag och kände mig nästan arg, fast varför vet jag inte. Det var nog för att hon hade sårat Louis som hon hade gjort. Han mådde verkligen inte bra.

Nialls perspektiv:

Jag tyckte så synd om Louis, jag hade aldrig sett honom såhär förut. Han var alltid så glad och uppåt, man skulle aldrig tro att han faktiskt kunde vara ledsen. Det hör liksom inte till Louis att vara ledsen eller sur. Han måste verkligen gillat henne och sen att hon gjorde slut över telefonen samtidigt som vi är på andra sidan jorden gjorde inte saken bättre. Han hade övergått från glad till ledsen på mindre än bara några sekunder.
- Åh jag kan inte fatta att hon inte sa något, hon har varken ringt eller smsat sen igår! Sa Emma argt.
- Ta det lugnt, hon kanske bara har behövt tid att tänka. Sa Liam lugnande. Han var verkligen en av dom få människorna som lyckades få en lugn i såna har situationer.
- Hoppas det, hör hon inte av sig inom en dag så kommer jag ringa henne ändå.. Sa Emma irriterat.
- Alltså allt gråtande och tröstande har gjort mig hungrig, jag går och äter. Sa jag och Louis började skratta lite. Skönt att han vart lite gladare. Fast jag förstod inte vad det var som var så roligt att jag var hungrig?

Annas perspektiv:

Vad hade jag gjort, jag älskade honom över allt. Tror jag i alla fall eller så var det bara för att han var kändis och allt. Nej jag kan inte tänka så, jag sårade honom och han kommer aldrig, aldrig, aldrig förlåta mig. Varför är jag så korkad? Han ringde för att han saknade mig och för att Emma ligger på sjukhus. Vänta, shit Emma ligger på sjukhus. Fan, fan, fan. Vad hade hänt igentligen, Hon var inte döende va? Jag slog Louis nummer och väntade på att han skulle svara, gud vilken tid det tar.
- Hallå? Svarade en röst som inte var Louis.
- Ehm hej, det är Anna. Sa jag osäkert.
- Louis har inte lust att prata just nu. Nu hörde jag vem det var, det var Liam.
- Det spelar ingen roll vem jag pratar med! Sa jag stressat och kände hur det gick en rysning igenom hela kroppen.
- Mår Emma bra? Lever hon? Vad hände? Hur hände det? Vad gör hon nu? Är hon ledsen? Det kom tusen frågor ut på samma gång och allt gick i 120.
- Ta det lugnt hon mår bra, men det är värre med Louis.
- Hälsa Louis att jag är ledsen, och hälsa Emma att jag ringde. Sa jag ledset.
- Varför kommer du inte? Hörde jag plötsligt Emma säga i andra änden.
- Jag kan inte. Sa jag tyst.
- Varför inte? Så du tänker bara svika mig nu? Och Louis! Efter allt vi gått igenom så lämnar du mig bara? Louis sitter här och är helt förstörd men du verkar inte bry dig ett piss! Utbrast hon i luren. Vad hade jag gjort, hon hade rätt.
- Bara så du vet om du kommer hit som kommer jag inte ta imot dig. Sa hon och jag kände hur ögonen vart blanka och tårarna var på väg.
- Men… Var allt jag han säga innan hon la på. Jag slängde iväg mobilen och slängde mig i sängen. Allt hade blivit fel, jag menade inte att det skulle bli såhär. Men jag klarade inte trycket, hur skulle jag kunna flytta till London och lämna allt jag har här? Hur skulle jag klara att vara tillsammans med Lou om det skulle vara fotografer och skrikande fans som bara ville att jag skulle dö överallt?

Harrys perspektiv:

- Överreagerade du inte lite nu? Sa jag försiktigt till Emma när jag plötsligt såg att hon grät.
- Allt är fel. Sa hon och började springa iväg.
- Emma vänta! Skrek jag och sprang efter, men hon var redan borta. Jaha, vad skulle jag göra nu då? Jag måste ju följa efter, men jag såg inte vilken väg hon sprang. Jag såg bara att hon hade rusat ut genom dörrarna från sjukhuset. Jag sprang ut och tittade mig omkring, jag såg henne ingenstans så jag chansade och sprang åt höger. Jag sprang över vägen och rundade hörnet, jag stannade och tittade mig omkring, lite längre bort fanns en park som jag bestämde mig för att kolla om hon var där. Jag sprang dit och där satt hon, på en bänk under ett träd med ansiktet i händerna och benen uppdragna imot sig. Jag satt mig bredvid henne på bänken och la min hand på hennes knä.
- Emma, snälla vad är det som händer?
- Allt blir bara fel, jag skulle aldrig ha följt med er, jag skulle aldrig gått på konserten från första början. Då skulle kanske mamma fortfarande vara vid liv också! Hon skulle inte åkt iväg på den där jobb resan. Sa hon och tårarna började sakta rinna ner för hennes kinder igen. Jag drog henne tätt intill mig och kramade bara om henne.
- Allt kommer bli bra, sa jag och pussade henne på huvudet.
- Hur vet du det? Snyftade hon.
- För att jag vet det. Svarade jag och strök hennes hår med handen.
___________________________________________________________________________________________

Förlåt för ett lite kortare kapitel och förlåt för att det tog sån tid men jag är verkligen inte nöjd med det. Haha, men jag ska försöka hinna med ett kapitel imorgon även om jag har träning, annars får ni vänta så kommer det ett på onsdag. 
Kommentarer jag mig glad'er :')

Ni kan följa mig på twitter för uppdateringar här på bloggen, 
och för andra tweets också, 
vill ni ha en follow back så fråga bara! :)

http://twitter.com/#!/SwagBiebsStyles

@SwagBiebsStyles 

Hejsan kära läsare, nu har jag utsett min vinnare som nu har vunnit att få vara med i novellen.

Vinnaren är ... *Trummvirvel*....

SOFIA!
Jag har mailat dig om det också ;)
Grattis till dig!

Sofia har vunnit pga att hennes motivering stod ut från era andras.

Hoppas ni som inte vann inte vart för ledsna och slutar läsa novellen för det här, för det kommer fler tävligar som ni kommer kunna delta i snart. 

___________________________________________________________________________________________

Anna är inte med och hjälper till i novellen längre pga privata skäl.
Men ni ska se att det här går toppen ändå! :)

Puss

KAPITEL 11 LIGGER UNDER DET HÄR INLÄGGET.
I
I
V

Tidigare:
- Om du inte håller dina smutsiga fingrar ifrån honom kommer det inte att sluta bra! Skrek en tjej mig rak upp i ansiktet.
- Men jag bara..
- Hörde du inte vad jag sa? STICK! Skrek tjejen igen och jag hände hur tårarna började att rinna.
- Men hallå vad håller ni på med? Skrek Harry och sprang fram till dom.
- Lägg dig inte i, du förtjänar någon bättre än den här horan! Sa en annan tjej argt. Jag hörde hur tjejerna skrek och kom närmare mig tills det helt plötsligt vart helt svart.
___________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Jag såg henne bara ligga där på marken efter tjejerna hade sprungit iväg. Det var som hela min värld hade stannat efter att tjejen smällde till henne. Hon föll till marken och det hade varit en rejäl smäll för hennes ansikte var alldeles blodigt.
Jag kunde inte röra mig, jag bara stod där helt stum, jag visste inte vad jag skulle göra. Helt plötsligt så stod det en massa människor runt oss och jag kunde höra sirenerna från ambulansen. Det var någon kille som stod och försökte kontakta mig när jag bara stod när och stirrade rakt ut i ingenting.
- Hallå? Grabben hör du mig?
- Ja. Sa jag kort och kände hur tårarna trängde sig fram.
- Vad hände? Sa ambulanskillen när han tog mig bort till ambulansen där dom nyss burit in Emma. Jag fick inte fram några ord, jag bara satt där och tittade på henne när hon låg på båren. Fan det här var ingen bra idé, vi skulle aldrig åkt hit, jag visste att det kunde bli farligt och allt var mitt fel.
- Hur mår du? Sa mannen försiktigt.
- Kommer hon bli bra? Sa jag medans tårarna rann.
- Vi vet inte, det var ett ganska hårt slag mot huvudet, men hon verkar klara det. Sa mannen utan att visa några känslor alls.
Jag smsade Louis och bad honom komma till sjukhuset, jag berättade inte vad som hade hänt bara att att och dom andra killarna skulle komma.

Louis perspektiv:

Harry hade skickat ett sms om att vi skulle komma till sjukhuset och jag greps snabbt av panik. Vad kunde ha hänt? Ingen hade dött va? Jag ropade på dom andra killarna och bad dom att komma och sa att vi skulle till sjukhuset. Dom började fråga vad som hade hänt och jag svarade enkelt att jag inte visste. Vi skyndade oss ut i bilen och åkte snabbt till sjukhuset. När vi gick in till väntrummet så satt Harry med ansiktet ner i händerna och grät.
- Shit vad har hänt?! Utbrast Liam och stirrade på Harry.
- Jag visste att det var en dålig idé att gå och shoppa. Fick han fram imellan snyftningarna.
- Men Harry det var ju inte ditt fel. Sa jag och satt mig bredvid honom.
- Jo det var det, jag skulle inte ha låtit henne gå dit med mig. Sa han ledset.
- Men hallå vad hände igentligen? Sa Zayn förvånat.
Harry drog hela historien om vad som hade hänt och vi kunde inte fatta att våra fans hade gjort så. Eller dom var inte våra fans, för våra äkta fans gör inte sådär. Dom skulle aldrig göra något sånt där. Jag är besviken på hur dom uppför sig.
En man klädd i vit rock kom fram till oss och sa att allting var okej och att Emma hade vaknat. Vi fick gå in till henne nu och hon skulle få åka hem ikväll.
Vi följde efter mannen i en lång korridor när han stannade och sa att hon låg i ett rum som han pekade på. När vi hade gått in i rummet så gick alla utom Harry fram till Emma och frågade hur hon mådde. Harry stod kvar vid dörren och jag såg hur han kämpade för att inte börja gråta.
- Killar ska vi inte gå ut och köpa nått att fika så kan jag passa på att ringa Anna och berätta vad som har hänt också. Sa jag och gav dom en menande blick och dom förstod direkt att det var för att Harry och Emma skulle få prata ostört.

När vi kom ut till fika rummet så valde jag att ringa Anna och berätta vad som hade hänt, vi hade inte pratat sen igår när vi åkte från Sverige och jag saknade henne redan sjukt mycket. Jag saknade henne så fort jag satte mig i taxin och lämnade hennes hus. Fast hon betedde sig så konstigt när vi skulle åka, jag kysste henne innan jag sa hejdå men hon kysste inte tillbaka.
Jag slog numret och hon svarade efter några signaler.
- Hallå? Svarade hon i andra änden.
- Hej, det är Lou. Vi måste prata. Sa jag lite snabbt.
- Alltså ja… jag tänkte precis ringa och säga att jag inte kan komma till London nästa vecka. Jag har redan pratat med Moa om det.. Sa hon och jag tror nästan det hördes hur chockad jag var igenom mobilen.
- Varför inte? Sa jag lite nedstämt.
- Alltså Lou, det här fungerar inte. Sa hon och jag kände hur hela min värld rasade.
- Vad fungerar inte? Sa jag hackigt.
- Det här imellan oss, jag bor i Sverige och du i London, det är för långt imellan och jag kommer aldrig klara pressen. Sa hon helt normalt och jag kände hur en tår föll ner för min kind.
- Du ska veta att jag alltid kommer att älska dig, sa jag och kände hur jag vart alldeles svag i hela kroppen. Hon svarade inte. Vad skulle jag säga?
- Vad var det du ville prata om? Sa hon snabbt för att byta samtalsämne.
- Din bästa vän ligger på sjukhus och du sviker henne, men jag måste gå nu. Sa jag snabbt och la på. Fan hela min värld hade rasat. Jag älskade ju henne och hon bara svek mig. Jag satt mig ner på stolen bakom mig och bara tittade rakt ut, jag kunde inte röra på mig.
- Hallå Louis hur är det? Sa Zayn och satte sig bredvid mig.
- Hon… lämnade… mig. Sa jag försiktigt.
- Hon gjorde vaddå? Sa han förvånat.
- Anna… Hon lämnade mig. Hon sa att det inte skulle fungera mellan oss. Sa jag och kände hur dåligt jag verkligen mådde.
- Men Lou då. Han gav mig en kram och sa att allt skulle bli bra. Jag vet det att om jag verkligen älskar henne ska jag låta henne gå.

Harrys perspektiv:

Killarna hade lämnat oss ifred och Emma hade satt sig upp.
- Vad är det? Sa hon och tittade på mig med hennes underbara ögon. Hon var så fin, även om hon hade ett stort blåmärke i ansiktet.
- Det var mitt fel allt ihop. Sa jag och kände hur tårarna började rinna.
- Nej Harry det var det inte, säg inte så. Sa hon och hennes ansiktsuttryck gick från glatt till ledsen på bara några sekunder.
- Jag skulle vetat att det kunde blivit såhär, jag skulle inte låtit dig gå med mig. Sa jag och tittade ner i marken.
- Men Harry ge dig, det var inte ditt fel, jag visste att det här kunde hända, det var min egen risk! Sa hon irriterat. Jag orkade inte bråka med henne så jag valde att hålla tyst. Jag gick fram till henne och omfamnade in henne i en kram. Helt plötsligt kom Zayn in genom dörren, och han verkar ha sprungit för han andades häftigt.
- Ni måste komma! Utbrast han i dörr öppningen. Han såg ut att vara rädd.
- Vad har hänt? Sa Emma förvånat.
- Louis! Svarade han snabbt och vi hoppade snabbt ut ur sängen och började gå mot väntrummet.

_________________________________________________________________________________________
Inte världens längsta inlägg men det vart ett iallafall. Hoppas ni gillar det, och jag har utsett vinnaren nu.
Och Anna är inte med och hjälper till med novellen pga privata skäl. 
Ett riktigt stort tack för alla fina kommentarer!

Jag har bestämt mig för att avsluta tävligen imorgon! 
Så jag kommer maila och skriva vem som vann här på bloggen i morgon mellan klockan 14.00-15.00!
Så det är sista chansen att vara med nu! 
Emma

Tidigare:
- Emma… Sa jag och tog hennes hand.
- Ja vad är det Harry? Sa hon och tittade på mig.
- Hur tycker du vi ska göra? Sa jag genant.
- Med vaddå? Sa hon försiktigt.
- Oss. Sa jag enkelt.
- Alltså…
___________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

- Det känns som om att du bara gör det här för att du tycker synd om mig. Jag har inget som är speciellt tillskillnad från någon att tjej. Sa hon och tittade ner. Jag tog tag i hennes hand och la den mot mitt bröst.
- Känner du det där? Det slår för dig. Sa viskade jag samtidigt som jag drog in henne i en kram och kände hur hon log.
- Du betyder verkligen mycket, jag skulle inte klara det här utan dig. Sa hon och gav mig en kyss. Den var perfekt, precis som alltid.
- Vad är klockan? Sa hon och fnittrade lite.
- Halv två. Sa jag och strök handen igenom hennes hår.
- Oj jag måste hem! Sa hon och började resa sig men jag drog ner henne i soffan igen.
- Men seriöst Harry.
- Jag har pratat med Moa och du ska stanna här inatt, Lou sover hos Liam. Sa jag och log stolt.
Hon var verkligen min. Hon betydde nästan allt för mig. Jag har aldrig känt såhär för någon förut. Aldrig. Det var någonting med Emma som gjorde henne så speciell, innan hade jag tyckt att alla tjejer var likadana, men Emma var annorlunda. Hon var en på sju miljarder. Och hon var bara min.
- Jag är trött, vi går och lägger oss. Sa hon och gäspade. Jag tog hennes hand, gick och stängde av tv’n och sen gick vi in på mitt rum.
- Pax för att sova längst in! Sa hon sömnigt.
- Vart du vill älskling. Sa jag och gav henne en snabb puss. Hon log och började ta av sig kläderna. Vi sket i att borsta tänderna för att vi var för trötta. Och till min förvåning så tog hon inte på sig någon pyjamas tröja och det vart genast mycket intressantare att sova med henne. Även fast hon inte ställde sig imot mig så var det ändå fascinerande. Jag skrattade lite för mig själv men tydligen tillräckligt högt för att hon skulle höra.
- Vad är det som är så roligt? Sa hon och vände sig om. Jag vart helt stum, jag fick inte fram någonting. Jag stod bara där och stirrade på henne.
- Alltså om du bara ska stirra så kommer jag inte sova med dig såhär något mer. Sa hon och skrattade.
- Oh… Jag fick inte fram något mer än så. Hon suckade och vände sig om. Jag skakade på huvudet och drog av mig kläderna. Jag smög upp bakom henne och kramade om henne.
- Jag vet att vi inte känt varandra så länge men..  Jag avbröt mig själv och tänkte att det kanske inte var en sån bra idé.
- Men vaddå? Sa hon och pussade på min arm som jag höll runt henne.
- Jag älskar dig. Viskade jag och pussade henne i nacken.
Hon och vände sig om och vi möttes i en perfekt kyss, som alltid. Det var en underlig men ändå härlig känsla. Jag menar vi stod där i bara underkläder, eller jag i kallsonger och hon i bara trosor. Det var en underbar känsla att känna våra kroppar mot varandra. Vi avslutade kyssen och la oss i sängen.
- Jag älskar dig också, viskade hon och kysste mig snabbt igen.
- Jag önskar att det här ögonblicket kunde vara förevigt, sa jag och pussade henne på pannan. Hon somnade nästan direkt men jag kunde inte sova. Jag låg där med henne tryckt mot mig medans jag lyssnade på hennes andetag. Det kunde inte blivit bättre än såhär. Jag älskade henne över allt. Jag låg där och tänkte på hur allt för när jag tillslut somnade.

Emmas perspektiv:

När jag vaknade nästa dag så låg Harry bakom mig med hans armar runt och mig och hans händer på mina bröst. Typiskt Harry haha.
- Älskling är du vaken? Viskade jag.
- Ja, nu så är jag det. Sa han trött sen snabbt efter märkte han vart han hade händerna och drog snabbt undan dom.
- Oj förlåt det.. alltså.. inte meningen. Sa han och log stort.
- Var det inte meningen? Sa jag ironiskt.
- Eller jo det var meningen. Sa han och satt tillbaka händerna och pussade mig i nacken.
- Du är bäst. Sa jag och vred mig i sängen så jag låg mot honom. Jag gav honom en god morgon puss. Vi klev upp och Harry gav mig en stor t-shirt från hans garderob som jag skulle ha på mig medans han drog på sig ett par mjukisbyxor och gick utan tröja.
- Ska du ha något? Ropade Harry från köket.
- Nej tack, jag äter senare. Sa jag och fortsatte att titta på något program som gick på trean. Harry kom in i vardagsrummet med två mackor i händerna som han hade tagit en tugga på varje.
- Säkert att du inte ska ha? Sa han med munnen full men smörgås.
- Jag klarar mig. Sa jag och skrattade. Han satte sig bredvid mig i soffan och åt upp sina mackor.
- Vad ska vi göra idag då? Sa jag glatt.
- Vad vill du göra? Frågade han och log.
- Shoppa! Utbrast jag.
- Måste vi? Började han gnälla.
- Japp, du måste stå ut med det i en hel dag. Sa jag och log retsamt. Han lutade sin panna mot min och bara tittade på mig. Jag tog min hand bakom hans huvud och lekte lite med en av lockarna i hans nacke, man såg hur han sprack upp i ett leende och sen kysste han mig. Hans mjuka läppar mot mina, det var underbart.
- Men då kanske vi ska ta och hoppa i duschen då? Sa Harry efter vi avslutat kyssen.
- Du kan duscha först. Sa jag och la min hand på hans bara överkropp. Han var verkligen snygg. Jag skrattade lite tyst för mig själv och kände hur jag började att le.
- Men jag som hade tänkt att vi skulle duscha tillsammans, sa Harry och blinkade med ena ögat.
- You wish, du får nöja dig med att jag sov med dig inatt. Sa jag innan jag gav honom en snabb puss på munnen och schasade iväg honom till duschen.
När Harry duschade sprang jag över till min och Moas lägenhet för att hämta mina kläder eftersom jag ändå skulle bo här en månad nu. När jag kom in och hade ställt in väskan så kommer Harry ut ur badrummet med en handduk knuten runt midjan. Hans hår var fortfarande blött så det var inte så jätte lockigt med det var ju så gulligt att jag inte kunde hålla mig för skratt.
- Är jag så otränad? Sa han och tittade ner på sin mage.
- Nej, ditt hår är bara så gulligt när det är blött och typ slickat efter ditt huvud. Sa jag och fnissade lite.
- Det är inte slickat. Sa han och försökte värka förvånad. Jag gick fram till honom och vi möttes i en perfekt kyss, som alltid.
Jag hoppade in i duschen och lät det varma vattnet rinna ner för min kropp. Jag tvättade håret och kroppen och hoppade ur i duschen. Jag torkade mig och knöt en handduk runt mig och en handduk runt mitt hår. När jag kom ut så hade Harry klätt på sig och han satt på sängen och väntade på att jag skulle bli klar. Jag gick fram till Harry och gav honom en snabb puss.
- Men Harry nej. Sa jag när jag han försökte dra av mig handduken.
- Jaja, värt ett försök i alla fall. Sa han och log sitt charmiga leende. Jag drog på mig mina kläder, torkade håret och satt upp det i en slarvig toffs.
- Du är så fin. Sa Harry och drog med mig ut i hallen. Vi tog på oss skorna och gick ut. Det var tillräckligt varmt för att inte ha någon jacka på sig här i London.
Vi gick hand i hand efter Oxford Street när jag märkte att ett gäng tjejer gick efter oss.
- Harry du kanske ska stanna och prata med dina fans. Sa jag och log. Han vände sig om och sa hej till tjejerna.
- Vi ville inte prata med dig, vi vill prata med henne. Hörde jag hur tjejerna sa till Harry och dom kom fram till mig.
- Om du inte håller dina smutsiga fingrar ifrån honom kommer det inte att sluta bra! Skrek en tjej mig rak upp i ansiktet.
- Men jag bara..
- Hörde du inte vad jag sa? STICK! Skrek tjejen igen och jag hände hur tårarna började att rinna.
- Men hallå vad håller ni på med? Skrek Harry och sprang fram till dom.
- Lägg dig inte i, du förtjänar någon bättre än den här horan! Sa en annan tjej argt. Jag hörde hur tjejerna skrek och kom närmare mig tills det helt plötsligt vart helt svart.

_____________________________________________________________________________________

Förlåt förlåt förlåt förlåt att kapitlet kom så sent! Jag är verkligen ledsen, trodde inte att det skulle ta så lång tid. Började faktiskt vid halv 5 och trodde jag skulle vara klar mellan 5&6 men det var ett svårt kapitel och eftersom jag skriver alltid själv så är det lite svårt. 
Men hoppas ni gillar det ändå!
Och jag älskar era fina kommentarer, verkligen! 
Emma

Så jag drar igång tävligen nu eftersom att kapitel 10 kommer ut senare idag / ikväll..
Det kommer dock bara vara 1 vinnare, men det kommer fler chanser för vi kommer nog ha fler tävlingar!

Tävlingen går ut på att du ska skriva en motivering om varför just du ska få vara med i novellen, din motivering kan vara vad som helst. T.ex att du läst våran novell sen början, att du stöttar killarna, kanske någonting som har hänt? 
Vi går inte efter längsta motiveringen men kom ihåg att längre motivering kan ha större chans att vinna. 

Sen så måste ni skriva dit eran e-mail så vi kan maila dig om du har vunnit, och skriv din favorit av killarna utom Louis och Harry ni kan även säga Liam... 

LYCKA TILL! 

Tävlingen avslutas på tisdag då jag dock inte kommer kunna skriva nått inlägg pga av skola och träning.

Tidigare:
- Men hur blir det nu då, gick hon med på att bo hos oss? Frågade Louis. Vi båda nickade och jag tog tag i hennes hand och torkade bort hennes tårar med den andra. Louis försvann ut genom dörren och jag och Emma reste på oss, vi tog med hennes och Annas packning.
- Hur mycket har ni med er igentligen? Sa jag och skrattade retsamt.
- Haha, va tyst bara. Sa Emma och gav mig en snabb puss på munnen.  Mitt liv var komplett.
_____________________________________________________________________________________

Liams perspektiv:

Vi hade tagit tåget till Sundsvall sen tagit en taxi som hade släppt av Anna och Louis hemma hos Anna så dom kunde prata med Annas mamma om vad som hade hänt och så skulle dom packa upp Annas saker, sen skulle vi hämta upp Louis på vägen till Midlanda.
- Jag hjälper dig. Sa jag och tog en av lådorna med Emmas kläder i.
- Hur kan du ha så mycket kläder? Utbrast Zayn och tittade sig förvirrat omkring.
- Jag är tjej.. Sa Emma fundersamt.
- Har alla tjejer såhär mycket kläder? Frågade Harry medans han hjälpte Emma att packa ner det sista.
- Haha, jag vet inte men jag tror det. Sa Emma och vi började skratta. Jag förstår inte vad dom ska med alla kläder till ens. Hälften av allt det här verkar ju vara oanvänt ändå. Jaja, tjejer är tjejer tänkte jag och skrattade lite för mig själv.

Emmas perspektiv:

- Så det var den sista. Sa jag efter att jag hade lagt in den sista kartongen i taxin.
- Det är tur att vi flyger privatflyg. Sa Harry och skrattade.
- Vaddårå? Sa jag och gav honom en konstig blick.
- Jag tror inte ens att man får ha med sig så här mycket på ett vanligt flyg. Sa Niall och skrattade.
Vi hoppade in i taxin och sa Annas adress för att vi skulle hämta upp Louis. När vi kom fram till Anna så stod Louis och Anna på parkeringen. Louis och Anna möttes i en kyss och sa hejdå. Alla kollade fundersamt på varandra och började skratta för att vi visste att det var någonting imellan dom. Louis gick och satt sig i bilen när jag klev ur för att krama om Anna och säga hejdå. Jag skulle lämna landet och kanske inte få se henne igen på flera månader.
- Jag kommer sakna dig. Sa jag och slängde mig i hennes famn. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag skulle sakna henne så mycket. Hur ska jag klara det här utan henne?
- Jag kommer sakna dig också. Sa hon och skrattade. Skrattade? Varför skrattade hon? Hon skulle inte få se mig på flera månader och hon skrattade bara. Jag backade sakta ur hennes famn och sa hejdå.
- Hejdå. Sa hon glatt och vinkade. Jag satt mig i bilen och kände hur alla tittade konstigt på mig.
- Du kan åka nu. Sa jag irriterat till taxichauffören.
- Oj oj oj, någon som är på lite dåligt humör? Sa Harry lite retsamt.
- Ja?! Vad tror du igentligen, jag ska flytta till ett annat land och kommer sakna min bästa vän skit mycket men hon verkar inte ens bry sig? Hon bara skrattade när jag sa hejdå. Sa jag så snabbt så dom nästan inte förstod vad jag sa.
- Det kommer ordna sig. Sa Louis och bytte en blick med dom andra killarna som visade att han visste vad som händer.
- Alltså vad håller ni på med? Ni vet ju varför hon gjorde sådär? Sen säger ni inget! Jag gav dom en sur blick sen suckade jag och tittade ut genom fönstret.
- Helt ärligt så vet jag ingenting. Sa Harry, Liam, Zayn och Niall i kör.
- Louis. Muttrade jag och tittade sur på honom.
- Titta inte på mig! Sa han och försökte spela förvånad. Jag visste att det var något men jag valde att skita i det just nu.

Eftersom min mamma hade haft ett väldigt bra jobb där hon tjänat mycket, väldigt mycket pengar så hade hon betalat på huset så det inte behövde betalas något på tio år. Så jag och min syster hade fått huset i Sverige som vi hade kvar och skulle bo i när vi var i Sverige. Vi hade dessutom fått alla hennes pengar. Vilket var väldigt mycket pengar. Om jag ska vara ärlig så var min mamma miljonär men hon hade inte skämt bort mig alldeles för mycket för att hon ville att jag skulle kunna klara mig själv och hålla i mina egna pengar när jag blev äldre. Min syster hade flyttat till London med sin kille när hon var 15 år redan men dom gjorde slut för ungefär ett halvt år sedan men hon valde att bo kvar i London. Vilken jag då inte klagar på. Jag hade varit i London tre gånger tidigare, och det hade varit underbart så jag längtade verkligen dit.
- Ska du följa med eller, vi vill inte missa flyget. Hörde jag hur Zayn ropade på mig.
- Juste, ja. Sa jag lite tyst och hoppade ur taxin. Killarna hjälpte mig att ta med all packning till flyget. Vi gick igenom tullen och började gå mot flyget.
- Du har tur att vi är så snälla, sa Harry och tog min hand.
- Ja det har jag, jag vet inte vad jag skulle gjort utan er. Sa jag och kände att jag blev lite gladare. Anna skulle inte få förstöra den här resan och flytten nu. Jag fick prata med henne senare.

- Sitt här, bredvid mig! Hojtade Harry när jag kom in i flyget. Harry satt på ett stort flygplanssäte som nästan var lika stor som en liten soffa. Jag gick och satt mig längst ut på ’’soffan’’ medans Harry satt närmast fönstret. Han drog mig till sig och höll om mig. Jag vart varm i hela kroppen och kände att det var såhär jag ville att det skulle vara. Jag och Harry, bara vi två. Att vi två skulle vara tillsammans. Jag visste inte ens om kyssen inne på hotellrummet betydde någonting för honom eller om han bara kysste mig tillbaka för att han tyckte synd om mig.
- Du är vacker. Viskade han i mitt öra. Jag kände hur röd jag blev och började fnittra lite.
- Jag är seriös. Sa han och tittade förvånat på mig.
- Inte lika vacker som dig. Sa jag och tittade honom i ögonen. Hans ögon var dom vackraste på planeten. Kan det vara så att jag hade blivit kär?
- Vi sitter faktiskt också här, så kan ni dämpa ner på gulligullet lite tills ni får vara ensamma? Sa Zayn och gav oss en retsam blick. Jag och Harry började fnittra och han höll om mig hårdare.
- Jag är hungrig, vart är all mat? Sa Niall och höll sig om magen. Typiskt Niall. Niall skickade iväg ett sms och någon minut senare kom det en tjej med en massa mat på en bricka.
- Så ska det se ut. Sa Niall och slickade sig om munnen. Alla brast ut i skratt, inklusive tjejen som hade gett Niall maten.
- Vill ni andra ha någonting? Frågade hon artigt men alla tackade nej. Jag var faktiskt inte så hungrig även fast jag inte hade ätit någonting alls på hela dagen.

- Älskling vi är framme. Sa Harry och pussade mig på pannan. Jag måste visst ha somnat i hans knä undertiden alla hade suttit och pratat om absolut ingenting. Jag öppnade ögonen och fick fram ett leende.
- Du är söt när du sover. Sa Harry och tittade på mig med sina underbara ögon.
- Tack.. Antar jag. Sa jag och vart generad. Varför ska jag bli så generad för. Tänkte jag för mig själv samtidigt som jag gick ut ur planet. Utanför planet stod en tjej som såg ut att vara i 20 års åldern.
- Hej älskling. Sa hon och kramade om Liam som sedan gav henne en puss.
- Jag har saknat dig, sa Liam och log så det strålade lycka av honom. Dom stod där ett tag tills tjejen kom fram till mig.
- Hej, jag är Danielle, Liams tjej. Sa hon och sträckte fram sin hand.
- Hej, Emma. Sa jag och skakade hennes hand. Igentligen så visste jag ju redan vem hon var men jag orkade inte dra upp allt sånt så jag svarade artigt på hennes frågor och nickade.
En bit bort kom en annan tjej gående men jag kunde inte riktigt se vem det var. Harry hade gått bort och gett henne en kram och pratat lite med henne och skrattat. Jaha, det var säkert Harrys tjej. Fint nu hade jag suttit här och trott att det faktiskt varit något mellan mig och Harry medans han i själva verket redan hade tjej. Harry vinkade dit mig så jag ställde ner lådan som jag höll på att ta ut ur flygplanet för att gå bort och hälsa på tjejen. När jag kom lite närmare så såg jag vem det var, det var Moa. Gud vad fin hon hade blivit, jag hade inte sett henne på två år nu så det var ett tag sedan jag var här också.
- Moa! Skrek jag och sprang mot henne och slängde mig i hennes armar.
- Vad jag har saknat dig, och så stor du har blivit! Sa hon och släppte greppet om mig. Hela hon sken upp. Hon var så fin, och så lik mamma. Jag kände hur det började samlas en klump av gråt i halsen på mig. Nej jag skulle vara stark och stå imot.
- Känner ni varandra? Sa jag och tittade på Moa och Harry.

Moas perspektiv:

- Ja, har inte Harry berättat? Sa jag och tittade förvånat på Emma.
- Nej, det tror jag då inte. Sa Emma och tittade besviket på Harry.
- Jag tänkte att det skulle bli en överraskning. Sa Harry och log brett. Jag började förklara hur jag lärt känna dom och att jag bodde i lägenheten bredvid dom så att jag bara bodde några meter ifrån dom och att Emma hade jätte nära till mig nu när hon skulle bo hos Harry om det skulle vara något. Hon nickade förståligt och tittade på Harry. Det slog verkligen gnistor om dom när dom tittade på varandra.
- Åh vad har vi här då? Sa jag och rörde mina ögonbryn upp och ner.
- Vaddå? Sa Emma och tittade på mig och hon förstod verkligen inte vad jag menade.
- Mellan dig och Harry. Sa jag och suckade.
- Inget… Sa Emma och vart generad, och Harry lika så. Det var så uppenbart att dom gillade varandra.
- Så är ni tillsammans? Sa jag och blinkade med ena ögat.
- Nej….. Sa både Harry och Emma i kör.
- Synd då, ni skulle vara söta tillsammans. Sa jag och log stort.
- Men kom nu så vi kan ta ut det sista och stoppa in det i bilen. Sa Harry och bytte samtalsämne. Jag skrattade lite och följde efter dom till planet för att hjälpa till att bära sakerna till min bil som vi alla skulle åka hem i. Jag hade en bil med två extra säten i så att alla fick plats.
- Pax för att sitta längst bak! Skrek Emma och hoppade in i bilen.
- Jag sitter bredvid! Skrek Harry och alla tittade konstigt på honom.
- Vaddå, jag ville bara sitta längst bak. Sa Harry och tittade oskyldigt på oss. Alla utom Harry och Emma brast ut i skratt, dom tittade bara konstigt på oss och förstod inte det roliga.

Eftersom att bilresan hem skulle ta fyra timmar med bilen så hade alla utom jag och Louis somnat eftersom att vi turades om med att köra.
- Vad söta dom är. Sa jag och tittade bak på Emma och Harry som låg lutade mot varandra när vi hade hoppat ut för att tanka.
- Visst är dom, synd bara att dom inte kan fatta att dom gillar varandra. Sa Louis och tittade osäkert bak på dom.
- Har dom gjort någonting? Frågade jag nyfiket.
- Tidigare har dom myst bara, Harry har hållit om henne när vi sett på film och nu i flyget men.. Han avbröt sig mitt i meningen.
- Men vaddå? Sa jag och var ännu nyfiknare.
- Nej det är nog ingen bra idé att jag säger något, dom får säga det själv. Sa han och log.
- Jaha okej då. Sa jag och suckade lite lätt. Hon hade blivit så stor. Min lillasyster hade växt upp och blivit en kvinna. Jag förstår inte hur tiden har kunnat gå så fort, och att vi inte har setts på typ två år. Jag saknade henne verkligen.
Jag och min förra kille Josh hade gjort slut för att han tyckte att jag hängde med killarna så mycket. Alltså Harry, Louis, Liam, Niall och Zayn. Han sa att han alltid märkt att det var någonting mellan mig och Niall men han var bara min bästa vän, han är som den bror jag aldrig fick. Såklart så är dom andra killarna mina bästa vänner också, men jag känner att jag och Niall verkligen klickar när det gäller vissa saker som dom andra inte förstår sig på. Jag älskade honom som bror inget mer. Men Josh trodde inte på mig så han stack. Killarna hade hjälpt mig igenom allt det där med Josh och det var skönt att dom var hemma igen. Dom har ju nyss varit ute på sin Europa turne och Sverige var det sista landet så nu hade dom ledigt i tre veckor från alla intervjuer och allt. Det känns skönt att jag vet att jag kan lita på att dom tar hand om Emma nu när jag inte kan den här månaden. Igentligen så letar jag inte en större lägenhet utan jag håller på att fixa en överraskning åt Emma om någon vecka. Men vi kom inte på något bättre så vi sa att jag skulle leta efter en ny lägenhet. Bara hon inte blir sur så.
- Vi är framme nu sömntutor, sa jag och alla vaknade utom Zayn.
- Hallå Zayn, vakna. Sa Niall och buffade lite på honom men han vaknade inte. Zayn satt lutad mot bildörren så Louis gick på utsidan och öppnade dörren och Zayn vaknade med ett ryck.
- Det där var inte schysst, tänk om jag inte skulle haft bältet på mig. Sa Zayn surt.
- Men du är vaken i alla fall, sa Liam och skrattade.

Harrys perspektiv:

Efter att vi hade packat in alla saker i lägenheten så hade jag sagt till killarna att jag ville vara ensam med Emma så killarna hade gått över till Moa och sett på film.
- Vart är dom andra? Sa Emma frågande.
- Dom är hos Moa och ser på film, jag ville att det bara skulle vara vi två. Sa jag och log. Hon fnissade lite och frågade vad vi skulle göra.
- Vi ska se på Love Actually. Sa jag och log brett.
- Din favorit film. Sa Emma och skrattade.
- Hur visste du? Sa jag så dramatiskt jag kunde.
- Ja med tanke på att du är typ känd över hela världen och har svarat på den frågan många gånger så är det inte så svårt. Sa hon och jag drog med henne in i vardagsrummet samtidigt som jag erkände att hon hade rätt.
Jag sa åt henne att sätta sig i soffan när jag gick och slog på filmen, när jag vände mig om och skulle sätta mig i soffan så stod hon där. Precis framför mig. Våra läppar möttes och våra tungor började leka runt i varandras munnar. Vi fortsatte att gå mot soffan men avslutade inte kyssen, vi la oss ner i soffan med mig överst. Fast jag la inte ner hela min tyngd på henne. Jag drog min hand igenom hennes hår och hon tog tag i min nacke. Jag började dra i hennes tröja när hon plötsligt slutade och tog tag i min hand.
- Inte nu, viskade hon andfått.
- Förlåt, gjorde jag något fel? Sa jag ledset.
- Nej absolut inte, jag vill bara inte nu. Sa hon och tittade på mig med en blick som ville att jag skulle förstå.
- Jag förstår. Sa jag och log, hon log tillbaka och kysste mig på läpparna och sen satt vi oss upp och tittade på filmen.
Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms av Louis där det stod att han sov hos Liam inatt och att han tyckte att jag skulle berätta för henne att jag verkligen gillade henne.
Louis kände mig för väl, fast Emma borde väl förstå att jag gillar henne, eller?
- Emma… Sa jag och tog hennes hand.
- Ja vad är det Harry? Sa hon och tittade på mig.
- Hur tycker du vi ska göra? Sa jag genant.
- Med vaddå? Sa hon försiktigt.
- Oss. Sa jag enkelt.
- Alltså…
_____________________________________________________________________________________

JIPPIE :D 
Ser ni ? Jag är duktig och skrev ett till, fast det vart lite sent med take på att klockan är halv 4, men jag började faktiskt vid halv 2 :/ 
Men ni fick en lång del iallafall! 
Kommentera vad ni tycker , jag älskar era fina kommentarer och eran kritik! Det gör mig motiverad att skriva!
Imorgon kommer tävlingen dra igång om vem som ska få vara med i novellen, det kommer komma information om hur man tävlar och hur man ska göra för att få chansen att vinna! 
Glöm inte våran Facebook sida, där uppdaterar vi om det är något vi känner för att inte skriva på bloggen, och vi uppdaterar direkt efter att vi lagt upp kapitlena och skriver att det är ett nytt kapitel ute! Ni hittar sidan HÄR.
Emma

Hejsan, det kan hända att det inte kommer något inlägg idag, iomed att ni fick ett till inatt. 
Jag vaknade ganska sent och kom hem nu, jag sov hos Anna inatt det var därför fick ett inatt. Men jag ska försöka skriva ett, om ni har tur så kommer det upp ett ikväll! Men vilket fall så kommer det imorgon, ska försöka med två tycken i morgon då.. 

Under kommande skolveckan så kommer jag inte kunna lägga ut något inlägg på tisdag och torsdag, men jag ska försöka gör nått tidsinställt inlägg så ni får ett under dom dagarna då också. Det kommer dock bara komma ett inlägg per dag pga skola. 

Hoppas ni inte blir för ledsna, och tack för att fina kommentarer, jag blir verkligen glad! :)
Emma

Tidigare: 
Emmas mobil började ringa och hon svarade lite irriterat.
- Hallå?!
- Nej, det kan inte var sant. Sa hon hest och mobilen gled ur hennes hand och hennes tårar började att rinna.
- Fan, varför ska allt jävla skit hända mig. Sa hon och sjönk ner på golvet.
____________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

Det var min 19åriga syster Moa som ringde.
- Hallå?!
Jag kan inte förstå att det var sant. Hela min värld stannade när jag svarade och hörde orden ’Mamma är död, hon var med i en bilolycka och klarade sig inte’. Orden ekade i huvudet på mig så det verkligen gjorde ont. Jag kunde inte röra på mig, jag vart som förstelnad. Jag bara satt där medans tårarna rann.  Vart skulle jag ta vägen nu då? Min farsa hade stuckit dagen jag föddes, min mormor dog förra året, min morfar var alkolist och min farmor bodde på sånt här pensionärshem.  Och min stora syster bodde i London, hon hade tydligen fått ett samtal tidigare om att mamma hade varit med om en olycka och att hon omkom på en gång.
Jag kände hur någon höll om mig och upprepade orden Allt kommer bli bra. Det var Harry och jag hörde hur han snyftade i nacken på mig, han grät.
- Hennes mamma…. Hörde jag hur Anna sa med gråten i rösten.
- Vaddå det är väl inget allvarligt? Sa Louis oroligt.
- Varför tror du hon gråter? Sa Anna och man kunde höra hur hon grät.
- Fan. Utbrast Harry och höll om mig hårdare.
- Alltså vad hände?  Sa Louis och man kunde riktigt se hur ledsen han var.
- Hennes mamma var med om en bilolycka och omkom på en gång. Men hon fick i alla fall inte lida sa hennes syster nu när jag pratade med henne i telefonen efter att Emma bara släppt den. Sa Anna och tårarna rann ner för hennes kinder.
- Vart ska jag ta vägen nu? Fick jag fram imellan snyftningarna.
- Vad menar du? Sa Harry och tittade sorgset på mig.
- Jag har ingenstans att bo. Viskade jag och tårarna bara sprutade.
Anna drog hela historien om min pappa, mormor, morfar, farmor och att den enda jag hade kvar var min syrra i London.
- Men flytta till din syrra i London då? La Zayn in försiktigt och tittade på mig med en blick som sa att han var ledsen. Jag började gråta ännu mer, slet mig ur Harrys grepp, som inte var det lättaste och sprang iväg in på mitt och Annas rum, låste dörren efter mig och slängde mig på sängen.

Zayns perspektiv:

- Sa jag något fel? Frågade jag och kände hur skuldkänslorna trängde sig fram. Jag hade ju bara frågat om hon inte kunde flytta till London, jag tänkte att eftersom vi ändå bor där så skulle vi kunna visa henne runt och hjälpahenne när hennes syrra inte kunde. Kanske jag borde ha varit helt tyst istället för att ens sagt någonting alls. Fan varför skulle jag förstöra det för.
- Jag går och pratar med henne. Sa Harry och man såg hur tårarna rann ner för hans kinder. Både jag, Liam, Niall, Louis och Anna bara satt där med tårarna i ögonen och nickade. Harry försvann ut genom rummet och Anna slängde sig i Louis famn och brast ut i tårar.
- Hon var som min andra mamma. Sa hon och Louis höll om henne.

Harrys perspektiv:

Jag gick med en stor klump i halsen bort mot Emma och Annas rum. Anna hade gett mig nyckeln så jag kunde bara gå in om jag ville men jag valde att knacka på istället.
- Det är jag, Harry. Sa jag samtidigt som jag knackade. Jag hörde hur hon reste sig ur sängen och började gå mot dörren så jag valde att låta dörren vara. Hon öppnade dörren och slängde sig i mina armar.
- Såja, allt kommer bli bra. Sa jag och kände hur tårarna sakta började rinna ner för mina kinder.
Jag hatade att se henne såhär, det gjorde ont i mig att se henne gråta. Det var som om att mitt hjärta gick i tusen bitar. Hon var mitt allt, även fast det bara hade gått två och en halv dag.
Jag gick in i deras rum med Emma runt halsen. Jag stängde dörren efter mig och satt mig på sängen med Emma i mitt knä. Vi satt där och jag höll bara om henne. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville ju inte göra någonting värre så jag valde att bara hålla tyst och hålla om henne. Hennes snyftningar avtog sakta men försvann aldrig helt.
- Jag kan inte åka hem, jag har ändå ingen stans att bo och jag tänker inte vara helt ensam. Sa Emma och drog mig närmare henne. Hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg och lät det vara så.
- Liam har ringt och avbokat flygen och bokat tågbiljetter mot Sundsvall till alla oss ikväll. Sa jag och smekte hennes kind.
- Du stannar här mig med nu va? Sa hon och hennes tårar började att rinna igen.
- Vi kommer åka med dig till Sundsvall ikväll och packa ihop dina saker, sen kommer du få bo hos mig och Louis i ungefär en månad innan din syrra har fixat en större lägenhet. Liam och Niall har fixat allt redan. Sa och tittade in i hennes blodsprängda ögon och tårarna som rann efter hennes kinder.
- Ni är änglar. Sa hon och gav mig en stor kram.
- Allting för dig, älskling. Vänta kallade jag just henne älskling? Fan hoppas att hon inte t…
Hon avbröt mig i mitt tänkande genom att trycka sina läppar mot mina. Åh herregud. Det var underbart. Hennes läppar var så mjuka. Jag kunde känna den salta smaken av hennes tårar som hade runnit ner mot hennes läppar. Det var en perfekt kyss, eller allt med henne var perfekt.
- Här försvinner ni i tio minuter sen hittar man er grovhånglandes i Emmas säng? Sa Louis i dörröppningen. Vi hann aldrig avsluta kyssen men det fick Emma att börja skratta i alla fall. Allt för att hon skulle vara glad. Jag bet mig i läppen och kände hur generad jag vart.
- Men hur blir det nu då, gick hon med på att bo hos oss? Frågade Louis. Vi båda nickade och jag tog tag i hennes hand och torkade bort hennes tårar med den andra. Louis försvann ut genom dörren och jag och Emma reste på oss, vi tog med hennes och Annas packning.
- Hur mycket har ni med er igentligen? Sa jag och skrattade retsamt.
- Haha, va tyst bara. Sa Emma och gav mig en snabb puss på munnen.  Mitt liv var komplett.

_____________________________________________________________________________________
Nytt kapitel! Hoppas ni vart nöjda med det. Det var ett svårt kapitel.. jag har suttit sen typ halv 1 hahaha.. Och Anna fick inte ens veta vad det skulle handla om.. 
Jag blir alltid så glad av era fina kommentarer så tack!
xoxo Emma

tidigare: 
- Men hallå om jag ska sova utan tröja så får du också göra det. Sa jag och slängde in en flörtblink.
- Ska du sova i Annas rum inatt istället kanske? Sa hon och skrattade.
- Nej, nej nej nej. Sa jag och vi skrattade ännu mer.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg och jag höll om henne. Vi sa god natt och båda somnade.
_____________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv:

Jag, Zayn och Liam fick sova I Liams rum inatt eftersom att vi inte ville förstöra det ’romantiska’ ögonblicket för Louis. Vi hade tänkt att vi skulle springa in och slänga oss på dom i sängen men det kändes lite taskigt nu när vi åker hem imorgon och allt. Vi hade suttit oss och tittat på en film och mysigt ner oss tre i en soffa. Vi såg på Black Swan. Både jag och Zayn somnade innan filmen var slut. Liam hade gått och stängt av filmen sen lagt oss i soffan med oss och somnat.
Jag vaknade nästa dag runt halv ett och Zayn låg fortfarande och sov fast Liam satt uppe vid datorn.
- God morgon. Sa jag och satt mig bredvid honom.
- Har du sett vad som trendar på twitter? Sa han och tittade lite oroligt på mig.
- Nej visa mig. Sa jag och vände huvudet mot skärmen. Who is Harrys slut? Och Who is Louis hoe? Trendade på twitter.
- Fan också, hoppas fansen inte gör något mer än såhär, tjejerna kommer att bli sårade. Det är väl inte ens seriöst mellan killarna och Emma och Anna? Sa jag tittade frågande på Liam.
- Jag vet inte, det ser verkligen ut som om att dom gillar dom även fast det bara gått två dagar. Det där verkar kunna bli något seriöst. Sa Liam.
- Det kanske du har rätt i, jag tror inte dom skulle sovit tillsammans om det inte skulle bli seriöst heller. Sa jag precis när Zayn kommer flygande och skriker ’VAS HAPPENIN’?’ och jag började skratta.
Vi visade Zayn vad som trendade på twitter och han reagerade precis som jag hade gjort.
- Men gud, borde vi berätta det för dom? Frågade Zayn.
- Berätta vaddå? Sa Louis i dörröppningen.
- Ehm, alltså kolla själv. Sa Liam och gav över datorn till Louis.
- Alltså varför håller dom på såhär igentligen? Sa Louis och loggade in på sin twitter.

Liams perspektiv:

Louis hade sett vad som trendade på twitter och helt plötsligt så var han inte den här barnsliga oseriösa killen längre utan han vart döds seriös.
Han loggade in på sin twitter och tittade sina mentions. Det var allt från LOUIS WE LOVE YOU till Louis, I swear.. If you date that hoe will I kill her. You’re mine so tell her to take her hands off you. Han öppnade och skrev en ny tweet. How can you guys do this to me, don’t you want me to be happy?. Louis fick tårar I ögonen och en tår föll ner för hans kind.
- Men gud vad är det som har hänt? Stormade Anna in och slängde sig i Louis famn.
- Inget. Sa Louis och klickade snabbt ner twitter.
- Men varför gråter du? Sa Anna och tittade på Louis.
- För att du är så underbar. Sa Louis och log. Man såg på Anna att hon förstod att det inte var det som var felet men hon fortsatte inte att fråga utan fortsatte bara att krama honom.


Zayns perspektiv:

Klockan började närma sig två och vi skulle vara på flygplatsen klockan fyra. Tjejerna skulle ta ett flyg hem till Sundsvall som gick samma tid som vårat gick till London. Alla hade gått tillbaka till sina rum och börjat packa ihop sina saker och Louis hade pratat med Harry om vad som hade trendat och lite sånt. Dom hade bestämt att dom inte tänkte berätta något för tjejerna för att dom inte skulle få lida.
Helt plötsligt kom Emma och Anna in gående och öppnade dörren till Harry och Louis rum.
- När hade ni tänkt att ni skulle berätta? Sa Emma med gråt i rösten.
- Louis jag kan inte förstå att du inte berätta vad det var när jag frågade, det var det här eller hur? Sa Anna och tittade besviket på Louis.
- Vi tänkte att ni inte skulle behöva se allt. Ni vet att det kommer bli sådär om vi fortsätter umgås och blir tajtare eller stannar som det är nu. Sa Harry och kollade sorgset ner på golvet.
- Ni vet inte vad som kan hända, sa Louis och vart seriös.
Emmas mobil började ringa och hon svarade lite irriterat.
- Hallå?!
- Nej, det kan inte var sant. Sa hon hest och mobilen gled ur hennes hand och hennes tårar började att rinna.
- Fan, varför ska allt jävla skit hända mig. Sa hon och sjönk ner på golvet.

________________________________________________________________________________________

Vad tror ni det var som hade hänt? Kanske inte världens längsta kapitel haha, och inte världens bästa. Vart inte så jätte nöjd. Men eftersom ni ville ha ett till fick ni ett till lite kortare.
Nu skrev jag ett med bara dom andra killarnas perspektiver eftersom jag måste få in dom mer i novellen (eller noBellen som anna kallar det ;))
Jag blir motiverad av era små kommentarer, så släng in några ;) 
OCH GLÖMM INTE FB SIDAN ! ->HÄR<-

Nu får ni hjälpa oss, vad ska den här novellen heta? Eftersom det troligast lär komma fler.. 
MORE THAN THIS eller GOTTA BE YOU ? 
KOMMENTERA :D 

xoxo

Hejsan alla underbara läsare! 
Vi hade tänkt att vi ska ha en tävling där EN av er ska få chansen att vara med i novellen, men det kommer dock bara vara i några kapitel i novellen, i 5-10 kapitel kanske ?
Om ni kommenterar riktigt bra så kanske det kommer vara TVÅ stycken som får vara med, vi får se! :D

Så fort vi har publiserat kapitel 10 så startar tävlingen. Det kommer mer information om det då.
Kramar från Anna&Emma :)

tidigare:
- Vad har hänt här då? Sa Emma och tittade på våra händer. Jag kände hur jag blev röd i ansiktet och försökte komma på en bortförklaring men det gick inget vidare.
När vi började gå mot Niall, Liam och Zayn så sa Anna nånting till Emma och båda såg ledsna ut. Dom pratade på svenska så jag förstod inte riktigt vad dom sa, men det verkade inte se bra ut.

______________________________________________________________________________________________

Annas perspektiv:

- Den här dagen har varit underbar, men vad kommer hända imorgon då? Sa jag och tittade ner i marken.
- Vad menar du? Sa Emma och lekte med sitt hår.
- Ja, vi åker ju hem till Sundsvall imorgon och killarna åker till London igen.
- Ja juste, men.. Hann Emma säga innan Harry avbröt henne.
- På Engelska tack. Sa han och tittade oroligt på oss.
- Vad kommer hända imorgon? Sa jag och tittade oroligt på Louis.
- Juste, jag hade inte ens tänkt på att vi åker hem då. Sa Louis och man såg att han blev ledsen.
- Men vi kommer väl träffas fler gånger? Sa Emma besviket.
- Ja, det ska vi se till. Sa Louis och log. Jag kommer sakna det där leendet. Det var perfekt. Jag älskar hur han log med hela ansiktet.

Klockan var 21.00 och vi hade nog åkt alla karuseller vi kunde hitta, även dom på barn sidan av Grönalund. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet och se på en film eller någonting istället.
När vi kom fram till hotellet så vart det fullt med fans och fotografer så killarna bad oss gå in före så dom kunde skriva lite autografer och ta några kort. Vi gick in till lobbyn och väntade i tio minuter ungefär innan killarna kom in.
På vägen till våra rum sa ingen någonting, alla gick bara helt tysta. När vi stod framför killarnas rum så sa Louis att jag skulle följa med honom till sitt rum så fick Harry följa med Emma till vårat rum.
Vi gick in i Louis rum och jag satt mig på hans säng. Louis stängde dörren och satt sig bredvid mig.
- Hur är det? Sa han och tittade sorgset på mig. Jag försökte le och säga att allt skulle bli bra men han såg att det inte var så. Han kramade om mig och jag vart varm i hela kroppen. Jag älskade att ha honom nära mig.
- Jag kommer sakna dig. Viskade han i mitt öra.
- Jag kommer sakna dig också. Sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag måste hålla tårarna inne han får inte se hur svag jag är. Jag kan inte förstå hur jag kunde få så starka känslor för en person som jag känt i två dagar.
Han kysste mig på pannan och jag kände hur en tår rann ner för mig kind. Fan.
- Gråt inte. Sa han tyst och torkade bort min tår med tummen. Vi la oss ner på sängen och han tog min hand. Vi låg där resten av kvällen och småpratade om allt möjligt tills vi båda somnade. Jag somnade med mitt huvud på hans axel och hans armar runt omkring mig.


Emmas perspektiv:

Vi gick in på mitt och Annas rum och la oss bredvid varandra i sängen.
- Jag kommer sakna dig sötnos. Sa han och tog min hand.
- Jag kommer sakna dig också, väldigt mycket. Sa jag och kände hur ledsen jag blev. Hur kunde allt bli såhär, nu kommer jag gå runt och sakna en människa jag ändå aldrig kommer få.
Han böjde sig framåt och pussade mig på kinden.

Harrys perspektiv:

Där låg vi i Emmas säng och små pratade lite om allt möjligt, jag skulle sakna henne så sjukt mycket.
Jag gick in och tittade Twitter lite snabbt och såg vad som trendade LouisAndHarrysGirls? Jag gick in och kollade vad folk hade skrivit om det. Jag såg en bild på mig och Emma på Grönalund när vi stod och kramades. Det fanns både elaka och snälla saker skrivna. Som tillexempel  ’’Who’s that slut? I’m gonna kill her if she ever touch him again.  ‘’ ‘’Who’s Harry’s new bitch?’’ ‘’Aww they’re so cute together, are they together?’’ ‘’She’s so pretty’’ ‘’wish that was me, keep your hands off my boy!’’
Jag skrev ‘’Had an amazing day with new friends.’’ Jag tweetade den och la bort mobilen när jag såg att Emma tittat på vad jag gjorde.
- Oj, det sprids rykten snabbt. Sa hon och log.
- M, jag vet men bry dig inte om det bara, du kommer få mycket hat men jag vet att du klarar det. Sa jag och log tillbaka.
- Kan du lägga in ditt nummer så vi kan hålla kontakten? Frågade jag och gav henne min mobil.
- Såklart jag kan. Sa hon och tog min mobil och skrev in hennes nummer.
- Här. Hon log stort och gav tillbaka mobilen.
- Tack. Sa jag och tog imot den. Precis när jag skulle stoppa ner mobilen i fickan fick jag ett sms av Louis ’’Anna sover här inatt, hon har redan somnat.’’ Jag svarade att jag skulle sova här så att det var lugnt.
- Jasså så det ska du? Sa Emma och log busigt.
- Ja, jag hade tänkt det. Om det går bra alltså.. Sa jag lite osäkert.
- Ja, det går bra. Sa hon och skrattade.  Jag fick låna en tandborste av Emma så vi gick och borstade tänderna och Emma tvättade bort sitt smink och drog en borste genom håret. Hon var så fin. Det riktigt lyste om henne. Jag tog av mig min tröja och såg hur Emma kollade på mig sen började vi båda skratta. Hon ställde sig mot väggen och drog av sig tröjan, hon skulle precis knäppa upp bh’n när hon upptäckte att jag stod och sirrade på henne.
- Titta bort. Sa hon och skrattade.
- Men om du ska få titta så borde jag också få titta. Sa jag och log stolt, hon sa nej och jag vände mig bort. Jag kan alltid skylla på att jag är kille.
Vi la oss i sängen och drog täcket över oss, till min besvikelse hade hon tagit på sig en pyjamas tröja istället för att inte ha på sig någon tröja alls.
- Men hallå om jag ska sova utan tröja så får du också göra det. Sa jag och slängde in en flörtblink.
- Ska du sova i Annas rum inatt istället kanske? Sa hon och skrattade.
- Nej, nej nej nej. Sa jag och vi skrattade ännu mer.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg och jag höll om henne. Vi sa god natt och båda somnade.

___________________________________________________________________________________________

Så vad tyckte ni om dagens kapitel ? Det kommer bli mer spänning och sånt längre in i novellen eftersom man inte kan ta in allt i början, så början är alltid lite tråkigare. 
Kommentarer gör mig motiverad till att skriva. ;)
Det kommer komma mer från dom andra killarnas perspektiv också!
GLÖMM INTE ATT GILLA VÅRAN FACEBOOK SIDA ->HÄR<-här kommer vi uppdatera när nya kapitel kommer ut eller om det är någonting annat som vi inte känner för att skriva på bloggen.

Hejsan alla underbara läsare, nu har jag fixat en Facebook sida där vi kommer uppdatera så fort ett nytt kapitel kommer ut, eller om det är något vi inte känner för att skriva i bloggen! Så gilla sidan!

Jag måste bara få fråga... Haha...
När det gäller det här med när dom kysser varandra och sånt, vill ni ha det så att man t.ex skriver
'' Och vi möttes i en perfekt kyss'' eller vi ni ha mer detaljerat som typ ''vi möttes i en perfekt kyss och våra tungor lekte runt i varandras munnar'' ... ALLTSÅ BARA T.EX haha, KOMMENTERA VAD NI TYCKER VETJA! :D 
xoxo

Tidigare: 
- Emma kan jag få prata med dig ostört? Sa Harry och tittade på Emma.
- Såklart. Sa Emma och dom försvann bort en bit med Harry med vi fortsatte att gå och åkte en gång medans vi väntade på dom. Louis satt bredvid mig och han tog tag i min hand innan vi började åka. Jag tittade på honom och han log. Han var så otroligt fin.
- Undra vad dom pratar om. Sa Zayn och tittade mot Harry och Emma. Harry höll Emmas hand och Emma såg ovanligt glad ut.
_____________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Jag hade dragit med mig Emma en bit bort för att kunna prata med henne med dom andra gick iväg och åkte Insane en gång. Jag ställde mig mitt i mot henne och flätade ihop våra fingrar i ena handen och drog sakta bak hennes hår bakom ena örat med den andra handen medans hon bara stod och tittade på mig.
- Du är fin. Sa jag och tittade henne rakt i ögonen. Hon började fnittra, vände bort huvudet och vart generad.
Jag la min hand under hennes haka vände hennes huvud mot mitt håll igen och ställde mig närmare.
- Du är speciell. Sa jag och tittade henne i ögonen.
- Du är speciell. Sa hon och log, hennes leende var så underbart. Vi bara stod där och tittade varandra i ögonen när hon plötsligt vände bort huvudet och började skratta.
- Va vaddå gjorde jag något fel? Sa jag och tittade osäkert på henne.
- Nej, det är bara det att du är perfekt. Sa hon och skrattade lite.
- Jag ville bara att du skulle få veta att jag tycker om dig, mer än som vän alltså. Sa jag lite försiktigt. Fint hon svarar inte, varför sa jag sådär för? Åh hon kommer tycka att jag är helt knäpp.
- Förlåt jag skulle inte sagt sådär. Mumlade jag och släppte hennes hand och vände mig om. Hon drog tillbaka min hand och vände mig om.
- Nej det är okej, jag tycker om dig också. Sa hon och log. Jag pussade henne på pannan och höll om henne. Jag kände hur snabbt hennes hjärta slog. Jag älskade känslan av att ha henne nära mig. Vi stod där i ungefär två minuter innan Anna och Louis fram till oss hand i hand.
- Kommer ni eller? Sa Anna och fnissade.  
- Vad har hänt här då? Sa Emma och tittade på deras händer.
- Ehm, alltså, eeh, ja, inget… Sa Louis och båda Anna och Louis vart knallröda i ansiktet.
- När vi ser det. Sa jag och slängde in en blinkning.
- Jag skyddade bara henne från karusellen och hon var fortfarande rädd så jag släppte inte hennes hand bara. Sa Louis bortförklarande.
- Vi säger så. Sa jag och Emma i kör och började skrattade.

Louis perspektiv:

Emma och Harry hade gått iväg och pratat så vi åkte Insane en gång fast när vi hade åkt den så hade dom inte kommit tillbaka en.
- Jag, Liam och Niall tänker åka en gång till, är ni på? Sa Zayn och log stort.
- Vill du åka en gång till? Frågade jag Anna. Hon skakade på huvudet. Jag tittade på Zayn och han nickade och dom satte sig och åkte en gång till. Jag och Anna höll fortfarande handen. Det var så sjukt. Hon var så annorlunda tillskillnad från andra fans.
- Du är underbar Anna. Sa jag och tittade henne rakt i ögonen.
- Ska du säga. Sa hon och skrattade. Allt var så perfekt. Hon var perfekt. Mina ögon pendlade mellan hennes ögon och hennes läppar och hennes ögon gjorde dessamma. Vi lutade oss framåt och möttes i en perfekt kyss. Hon tittade mig i ögonen och sen gav hon mig en kram. Jag drog in hennes lukt, hon luktade underbart. Det här var ju helt perfekt. Allt var bara så underbart.
Vi såg hur Emma och Harry stod och kramades så vi bestämde oss för att gå dit och störa dom lite. Jag tog tag i Annas hand och flätade ihop våra fingrar. När vi kom fram så frågade Anna om dom skulle komma nån gång.
- Vad har hänt här då? Sa Emma och tittade på våra händer. Jag kände hur jag blev röd i ansiktet och försökte komma på en bortförklaring men det gick inget vidare.
När vi började gå mot Niall, Liam och Zayn så sa Anna nånting till Emma och båda såg ledsna ut. Dom pratade på svenska så jag förstod inte riktigt vad dom sa, men det verkade inte se bra ut.

________________________________________________________________________________________

Ett kortare kapitel eftersom det var det andra kapitlet idag. 
Kommentarer gör mig motiverad&glad så kommentera på!

Vi fick en fråga om Louis hade tjej i den här novellen, och nej det har han inte. Jag tänkte faktiskt på det nu att jag borde nämnt det tidigare i novellen, hehe men alla gör misstag.. :) xx 
Emma

Tidigare:
- Han är underbar. Sa jag.
- Dom är underbara. Rättade Anna mig.
- Hur kan vi ha fått den här turen igentligen? Frågade jag lite skeptiskt.
- Jag vet inte, men jag tänker ta vara på den nu när jag väl har lite tur. Sa Anna och vi fnittrade lite. Anna var alltid så glad av sig, hon spred alltid glädje runt om kring där hon var. Var man på dåligt humör så kunde hon få en glad genom att bara vara i samma rum som en.
Vi sa god natt och somnade nästan på engång.
___________________________________________________________________________________________


Emmas perspektiv:

Vi vaknade runt nio av att solen sken in genom några fönster i rummet. Vi bestämde oss för att gå och äta frukost på en gång så vi drog på oss en varsin one piece och satt upp håret i en slarvig knut. Jag har en usa one piece, precis som Niall hade. Anna hade en rosa one piece som det stog ’Lunkan’ på, på rumpan.
- Sisten till hissen är en tönt! Skrek hon och började springa med mig tätt efter.
- Det är orättvist, du tjuvstartade ju. Skrek jag efter henne och försökte verka sur, fast det gick inget vidare. Jag hade lyckats springa om Anna och precis när jag skulle runda hörnet mot hissen så kände jag en duns sedan satt jag på golvet och skrattade.
- Vi måste sluta träffas såhär. Sa Harry och skrattade medans han hjälpte mig upp.
- Haha ja, tack. Sa jag och kände hur generad jag blev när jag gick mot hissen.
- Ska ni äta frukost? Frågade han efter oss.
- Ja, har ni redan ätit? Frågade Anna.
- Nej, jag skulle precis gå och hämta killarna och dra med dom ner. Kan vi äta med er? Frågade han och jag kom på mig själv stå och stirra på honom efter jag märkt att han inte hade någon tröja på sig. Både Anna och Harry började skratta.
- Vaddå? Sa jag och tittade snabbt bort.
- Gillar du vad du ser? Sa han och log sitt flirtiga leende. Jag kände hur blodet steg mot huvudet, varför vad jag tvungen att bli så generad?
- Jaha, men vi äter med er då. Jag ska bara hämta killarna.. Och sätta på mig en tröja så att Emma kan koncentrera sig när vi äter. Sa han och log retsamt.
- Ha-ha gud vad rolig du va nu. Sa jag och tog tag i Annas arm och drog med henne in i hissen.
- Det där va sjukt pinsamt! Sa jag och gömde mitt ansikte i händerna medans Anna började skratta.
- Det är inte roligt.
- Jo, det är det faktiskt! Du skulle sett hur du såg ut! Sa hon och började skratta mer.
Hissen hade stannat och vi började gå mot salen där dom serverade frukost. När vi kom in i salen så var det inte så jätte mycket folk. Vi ställde oss och började plocka på mat på en talrik när Louis plötsligt hoppade fram bakom oss.
- Haha, den här gången vart ju inte misslyckad iallafall. Sa han och tog en talrik och började plocka på lite frukost. Tight efter kom Harry, Liam, Niall och Zayn. Vi valde ett bort och satte oss ner runt bordet. Jag satt bredvid Anna, Harry bredvid mig, Louis bredvid Anna, Niall bredvid Louis, Liam bredvid Harry och Zayn mitt imellan Niall och Liam.
- Har ni twitter? Och vad heter ni där? Frågade Louis och höll fram sin mobil så att vi skulle skriva in det.
- Ja, jag heter @SwagBiebsStyles och Anna heter @OfficialNirana. Sa jag och märkte hur töntigt det lät.
- Ehm jag ska ändra mitt användarnamn. Sa jag lite snabbt och gav tillbaka Louis sin mobil.
- Jag som tyckte det va gulligt. Sa Harry och log lite retsamt. Jag tog fram min mobil och gick in på twitter för att ändra mitt användarnamn när jag såg att Louis hade twittrat ’’Breakfast with the boys and our new beautiful best friends @SwagBiebsStyles and @OfficialNirana’’ jag RTade den och sedan gick jag in på ’Edit Profil’ för att ändra mitt användarnamn. Jag bytte till @EmmaHammarberg.
Vi satt och pratade och skrattade samtidigt som vi åt upp frukosten.
- Nej, men nu tycker jag vi hittar på något annat. Vad finns det att göra här? Sa Liam och log.
- Grönalund. Sa jag och Anna i kör sen började vi skratta.
- Jaha men då går vi och tar på oss riktiga kläder sen sticker vi då. Sa Niall glatt.
Vi gick till hissen och åkte upp till våran våning.
- Vi ses här utan för om 25 minuter. Sa Zayn och gick in i sitt rum med killarna efter sig.
Vi gick in på rummet och bytte om till vanliga kläder, sminkade oss lite och fixade håret. Anna drog upp håret i en hög hästsvans och jag plattade mitt hår och lät det vara utsläppt.

Vi hade kommit fram till Grönalund och köpt ett varsitt åkband till alla så vi kunde stanna och åka hur mycket vi ville. Killarna hade betalat så att vi skulle få vara där själva så att vi skulle slippa alla fansen.
- Jag vill åka insane! Sa Harry uppspelt.
- Är du seriös? Sa jag och gav honom en konstig blick.

Harrys perspektiv:

- Ja? Vaddå då, är du rädd eller? Sa jag lite retsamt.
- Ja faktiskt. Svarade hon och tittade ner i marken.
- Ta det lugnt bara, jag skyddar dig. Sa jag och log lite snällt. Hon tittade bort och vart röd i hela ansiktet.
- Men hallå sa vi gå nån gång eller ska ni små turturduvor stå här och hålla på såhär hela dagen? Sa Louis och skrattade. Vi började gå mot bergodalbanan när jag såg hur Emma började att skaka.
- Är du okej? Frågade jag och tittade oroande på henne.
- Jadå, bara lite nervös haha. Sa hon och log. Hennes leende var så fint. Riktigt fint.

Annas perspektiv:

Vi gick mot bergodalbanan samtidigt som jag gick och pratade med Louis och Liam. Killarna var verkligen mina bästa vänner. Jag hörde att Harry frågade Emma om hon var okej så jag tittade bak och såg att Emma skakade jätte mycket. Hon sa att hon var nervös bara. Emma var inte en sån person som älskar att åka bergodalbanor, hon klarade inte av att åka neråt. Hon har sagt att det är som om att magen vänds ut och in och att hon inte kan andas, så jag antar att det var därför hon var nervös.
- Emma kan jag få prata med dig ostört? Sa Harry och tittade på Emma.
- Såklart. Sa Emma och dom försvann bort en bit med Harry med vi fortsatte att gå och åkte en gång medans vi väntade på dom. Louis satt bredvid mig och han tog tag i min hand innan vi började åka. Jag tittade på honom och han log. Han var så otroligt fin.
- Undra vad dom pratar om. Sa Zayn och tittade mot Harry och Emma. Harry höll Emmas hand och Emma såg ovanligt glad ut.

____________________________________________________________________________________________

Ett lite kortare kapitel nu så det kanske kommer ett lite längre ikväll OM ni kommenterar bra. Ni inspirerar mig till att skriva. 
xoxo Emma

Tidigare:
Vi började gå mot tunnelbanan och vi pratade om hur fantastisk kvällen hade varit. Det hade verkligen varit den bästa kvällen i våra liv. Vi kunde inte fatta att vi verkligen hade träffat dom. Det var helt otroligt. 
När vi kom tillbaka till hotellet så var klockan runt halv elva så vi skyndade oss upp och skulle låsa upp dörren när vi såg att den redan var öppen och när vi öppnade dörren så…

___________________________________________________________________________________________________


Annas perspektiv:

Helt plötsligt ramlade Louis ut ur gardroben efter honom kom Harry och efter de låg både Harry och Louis och rullade på golvet och skrattade så dom grät.
- Ni…. Skulle…. Sett… era… miner! Fick Louis fram imellan skrattattacken.
- Aj… Min.. Mage.. Skrattade Harry fram och höll sig på magen. Jag och Emma tittade konstig på varandra och började också skratta.
- Men vad gör ni här igentligen? Frågade jag.
- Och hur visste ni vart vi bodde? La Emma in.
- Mja, vi trodde att ni skulle bo på det här hotellet eftersom det ligger närmast Globen så vi frågade receptionisten om det bodde nån Emma och Anna här och då sa dom vilket dörrnummer och våning, och vi sa att vi var era pojkvänner och att vi behövde en nyckel och då gav dom oss en. Sa Louis glatt.
- Plus att ni bor på samma våning som oss. Sa Harry ännu gladare. På nått sätt kändes det inte så konstigt att Harry och Louis från One Direction låg på golvet i vår hall och jag hade inte lika stor lust att hoppa och skrika nu heller. Jag är säker på att Emma känner likadant, hon ser ganska lugnt ut.
- Men ni har fortfarande inte sagt varför ni kom hit? Sa Emma och tittade konstigt på Harry.
- Nån av er glömde er mobil. Sa han och skrattade. Jag började känna i fickorna och kom på att det var min. Harry gav mig den och jag tackade artigt. Dom frågade om vi ville komma över och se på film med dom och vi tackade ja.

Louis perspektiv:

Jag och Harry hade gömt oss i gardroben inne på tjejernas hotellrum för att skrämma dom när dom kom hem. Eftersom vi åkte bil och dom tog tunnelbanan så kom vi fram mycket snabbare. När dom öppnade dörren in till hotellrummet så ramlade jag ut ur gardroben när jag skulle skrämma dom och efter mig kommer Harry och landar bredvid mig. Vi låg på golvet och skrattade som två idioter. Men vi hade tydligen lyckats att skrämma Anna och Emma ändå och när vi såg deras miner började vi skratta ännu mer. Efter att vi hade pratat en stund och gett tillbaka Annas mobil, som var skälet att vi skulle dit till första början, så frågade vi om dom ville komma över och se på film hos oss och dom tackade ja.
När vi kom in i vårat hotellrum så hade dom andra killarna tagit fram snacks och valt en film. Det vart Scream 4. Alla fick inte plats i soffan så vi la en madrass på golvet där Emma och Anna satt sig. Så fort dom såg vilken film det var gnällde båda på att dom hatar skräckfilmer så jag och Harry satt och på varsin sida av dom.
- Bättre? Sa jag och la armen om Anna. Hon nickade och vände bort huvudet och man kunde se hur generad hon var. Hon var söt när hon var generad.
- Olala. Hörde jag hur Zayn sa bakom mig och Niall gav ifrån sig en liten busvissling.
- Äh, håll tyst bara. Sa jag och slog till Zayn lite löst på benet. Han sa aj och försökte se ledsen ut men leendet trängde igenom.
Filmen hade börjat och alla satt tysta framför tv’n. Anna och Emma hade kurat ihop sig och gömt halva ansiktet bakom knäna. När något läskigt hände så skrek båda till och alla började skratta.
- Såja. Sa jag retsamt och drog Anna närmare mig. Emma hade kurat ihop sig hos Harry som höll om henne med ena armen.
Dom var bara fans, men dom var speciella, dom var liksom våra vänner på samma gång. Såklart är alla fans våra vänner men dom här var mer som våra vänner. Vi kunde liksom relatera till varandra, vi litade på dom och vi hade inte lätt för att lita på folk. Men det här kändes äkta.
Klockan hade börjat närmat sig halv tre och vi alla satt och pratade om allt mellan himmel och jord när jag plötsligt såg att Zayn och Niall hade somnat i varandras famnar. Vi skrattade lite åt hur gulligt det var. Sen bestämde tjejerna sig för att gå till sitt rum och gå och lägga sig. Jag gav Emma en snabb kram och sa hejdå, jag kramade om Anna extra länge för att hon skulle känna att jag tyckte att hon var speciell. Harry gav Emma en lång kram och gav henne en puss på huvudet. Vi sa hejdå och gick in i vårat rum , jag och Harry delade rum hotellet också. Fast vi sov såklart i olika sängar.
- Hon är speciell. Sa Harry mjukt efter att han lagt sig på sängen.


Emmas perspektiv:

- Jag kan inte fatta att jag nyss var inne i One Directions hotellrum och såg på film! Utbrast jag när vi kom in till vårt rum och stängt dörren.
- Inte jag heller, det var underbart. Sa Anna och la sig på sängen. Jag hade svårt att förstå att det faktiskt hänt. Varför valde dom just oss av alla? Jag kan lova att vi var dom två lyckligaste tjejerna i Sverige. Vi låg och pratade om hur kvällen hade varit och om att Louis hade hållit om Anna och att Harry hade hållit om mig. Vi var verkligen över lyckliga. Vi gick och borstade tänderna, tvättade bort sminket och bytte om till pyjamas. Vi valde att dela säng i natt istället för att sova i två helt olika rum. Det var ju en dubbelsäng så det var ingen tvekan om att vi inte skulle få plats. Vi bäddade ner oss, släckte lampan och sa god natt.
- Han är underbar. Sa jag.
- Dom är underbara. Rättade Anna mig.
- Hur kan vi ha fått den här turen igentligen? Frågade jag lite skeptiskt.
- Jag vet inte, men jag tänker ta vara på den nu när jag väl har lite tur. Sa Anna och vi fnittrade lite. Anna var alltid så glad av sig, hon spred alltid glädje runt om kring där hon var. Var man på dåligt humör så kunde hon få en glad genom att bara vara i samma rum som en.
Vi sa god natt och somnade nästan på engång.

________________________________________________________________________________________

En lite kortare kapitel nu då. Kommer ett till imorgon. Ska försöka slänga in minst 1 inlägg per dag.
Kommentera vad ni tycker. Era kommentarer ger mig vilja och inspiration! :) 
Ha en fortsatt bra kväll. 
xoxo, Emma

Vad skulle ni tycka om ett kort kapitel redan nu ikväll ? :)
Jag tänkte om ni inte kunde vänta längre ? ;) 
Haha kommentera och låt mig veta vad ni ttycker!

Tidigare:
När vi hade gått runt och shoppat klart så var klockan halv fem och båda började bli hungriga så vi gick och åt och sedan åkte vi hem. När vi kom hem så gick Anna in på sitt rum och jag in på mitt. Jag hörde att hon slog på tv och började skrika. Jag stormade in och fråga vad som hände.
- Det är One Direction!! Sa hon och pekade på tv'n. Det var deras dokumentär på MTV och jag hade säkert sett den minst fem gånger mer efter det satt vi båda fast klistrade framför tv'n tills vi båda somnade i Annas säng.
___________________________________________________________________


Louis perspektiv:

Jag vaknade av att den störande ringsignalen från alarmet ringde. Jag hade sovit i Liams lägenhet eftersom Harry och Zayn hade somnat i min och Harrys lägenhet. Jag väckte Liam lite försiktigt och vi bestämde oss för att springa in och väcka dom andra killarna. 
- Shhyy. Sa Liam när han försiktigt öppnade dörren till min och Harrys lägenhet och smög in. 
- 1… 2… 3! Skrek jag och vi började hoppa runt och skrika i sängen där båda Harry och Zayn låg. Harry mumlade något om att vi skulle dra därifrån och att han var trött medans Zayn fortfarande sov som en stock. 
Plötsligt kom Niall in och frågade vad vi höll på med.
- Ja vad håller ni på med? Skrek Harry till och började skratta. Vi tog tag i Zayns fötter och började dra honom av sängen.
- Okej, okej jag är vaken. Sa Zayn trött. 
- Bra, men du måste skynda dig vi ska vara klar om 20 minuter. Sa jag och skyndade mig att hoppa in i duschen. 
- Vänta på mig snygging! Hörde jag Harry ropa bakom mig. 
- Då får du skynda dig älskling. Sa jag och började springa mot toaletten.

Annas perspektiv:

När jag vaknade så var tv’n fortfarande på och Emma låg fortfarande och sov så jag bestämde mig för att väcka henne. 
- Emma! Emma! Vakna! Idag smäller det! Skrek jag och hoppade runt i rummet när jag insåg att det var idag vi skulle gå på konserten. Hon mumlade något om vad klockan var men jag fortsatte att hoppa runt och pratade på som vanligt.

Emmas perspektiv: 

Klockan började närma sig tolv men vi var redan i full fart för att fixa oss. Vi hade beställt upp mat på rummet så vi kunde äta och börja fixa allting samtidigt. Vi packade upp våra väskor när Annas mobil började ringa. Hon svarade och gick in på sitt rum och började prata och lät ovanligt glad, jag kunde höra hur hon hoppade upp och ner samtidigt som hon försökte att inte skrika rakt ut. Efter att hon lagt på som gav hon ifrån sig ett glädjetjut och sprang in till mitt rum och slängde sig över mig.
- Vad håller du på med? Sa jag och vi båda satt och skrattade.
- Det var Liam! Skrek hon och hoppade upp och ner.
- Liam som i Liam i One Direction? Sa jag och tittade förvånat på henne.
- Ja! Sa hon och vi båda började skrika av glädje. 
- Men vad sa han då? Frågade jag förväntansfullt.
- Att vi hade vunnit en hel dag med alla i One Direction! Utbrast hon med världens leende. Jag frågade när och hur och hon förklarade att hon hade anmält oss till en tävling för cirka en månad sedan och hur hon skrivit motiveringen. 
- Där här kommer bli den bästa dagen i våra liv! Sa vi samtidigt och började hoppa runt i rummet samtidigt som vi slog på One Directions album Up All Night. Vi sjöng glatt med när jag plötsligt såg att klockan hade närmats sig tre redan.
- Anna vi måste göra oss klar nu! Sa jag stressat. Vi hoppade in i varsin dusch.
Efter att vi duschat klart stod vi och torkade håret på varandra med en varsin hårfön. Vi drog fram alla kläder vi hade med oss och allt vi hade köpt och började leta vad vi skulle ha på oss. 
- Åh jag hittar ju ingenting! Utbrast jag och var lite irriterad. 
- Men ta på dig det här. Sa Anna och höll fram ett par mörka tighta jeans och en skit snygg pöströja som jag totalt glömt bort att jag hade med mig. Jag nickade gladd och drog på mig kläderna.
- Hur ser jag ut? Sa jag och snurrade ett varv.
- Perfekt. Sa Anna och log. 
- Men vad ska du ha på dig då? Sa jag och tittade frågande på Anna. 
- De här.. Sa hon och drog fram ett par tights och ett stort linne och en bandeu som hon skulle ha under. 
- Skit snyggt! Sa jag och blinkade med ena ögat. 
- Jag vet. Sa hon stolt. Vi sminkade oss och borstade tänderna. Och nej jag vet inte varför vi borstade tänderna men det kändes bäst så.
Anna hade hjälpt mig att locka topparna på mitt hår till korkskruvar och jag hjälpte henne att platta sitt för att det var så tjockt. Jag var avundsjuk på hennes hår, det var tjockt och gick till revbenen. Mitt hår var tunt och gick till lite nedanför axlarna.
Vi bestämde oss för att ta en fika innan vi skulle dra iväg på konserten så vi fixade till det sista och dog på oss våra skor och jackorna. Jag hade på mig ett par vita Converse och en svart skinnjacka. Anna hade ett par lila Convers och en likadan svart skinnjacka.
Nere i lobbyn i hotellet frågade vi efter närmaste fik och dom sa att dom hade ett på hotellet en våning ner så vi bestämde oss för att äta där. Jag tog en cola och en bulle och Anna tog en fanta och en bulle. Vi satt där och pratade till klockan vart halv fem, konserten skulle börja klockan sju så vi betalade för fikat och började gå mot tunnelbanan. Vi var helt till oss, vi hoppade framåt som små tjejer som nyss hade fått en ny docka. Vi skrattade och pratade hela vägen till tunnelbanan. När vi kom fram till tunnelbanan så började vi bli nervösa. Det pirrade i magen och jag kunde inte sluta le, det här skulle bli perfekt.

När vi kom fram till Globen så var det smockfullt med folk, köerna var jätte långa och alla stod och skrek ’’One Direction’’ upp repade gånger. Anna sa åt mig att komma så drog hon mig till en kö där det endast stod sju personer. Jag läste på skylten och såg att det stod ’’Backstage-pass’’.
- Men hallå Anna det här är ju för dom som ska vara backstage? Sa jag och tittade konstigt på henne.
- Ja, jag vet. Det var ju därför jag ställde mig här. Sa hon och log.
- Men vi har ju inga backstage pass. Sa jag irriterat.
- Nu har vi det. Sa Anna och viftade med två stycken backstage-pass i handen.
- Omg! Har du fixat det där? Skrek jag och började hoppa av lycka. Hon svarade ja och sen berättade hon när hon hade beställt dom och att hon skulle överraska mig.
- Du vet att du är världens bästa vän va? Sa jag och kramade om henne hårt.
- Du med. Svarade hon mjukt.
Nu var det våran tur. Killen i luckan bad oss visa passen och vi fick komma in. Det kom fram en tjej som pratade i en öronsnäcka och höll i en massa telefoner till oss och bad oss att följa med henne. Så vi gjorde som hon sa och följde efter.
- Ni får ursäkta mig, men jag måste gå. Tror ni att ni kan hitta fram härifrån själv nu? Sa hon och tittade ursäktande på oss. Vi nickade och börja gå framåt.
- Amen kom igen, hur coolt är inte det här? Sa jag och mitt leende var enda uppe vid ögonen.
- Skit coolt! Sa Anna och vi fnittrade lite. Vi hörde röster från ett rum längre bort så vi tänkte att det var dit vi skulle. Men när vi började gå mot dörren så kände jag hur någon krockade i mig och några sekunder efter var jag dyngsur.
- Oj förlåt! Jag är hemskt ledsen! Sa någon med mansröst. Jag kände ingen rösten jätte väl, det var samma som sa förlåt när han gått in i mig på tåget. Men nu kom jag på vem det var, jag tittade upp och där stod han.
Harry Styles, Harry Freaking Styles. Jag måste drömma tänkte jag.
- Följ med här. Sa han och drog in oss i rummet där vi hörde röster ifrån förut.

Annas perspektiv:

Emma hade krockat med ingen mindre än Harry Styles. Ingen mindre än Harry Styles hade spillt vatten på henne. Ingen mindre än Harry Styles bad oss följa med in i rummet som vi redan var på väg till innan dom krockade. Jag och Emma bytte en blick och vi båda förstod vad vi menade.
- Åh shit vad snygg han är. Sa Emma över axeln, efter som att han inte förstod svenska så gjorde det inte så mycket och det vart inte lika pinsamt som om han skulle förstått vad hon sa. När vi kom in i rummet så hade Louis, Liam, Zayn och Niall kuddkrig i en soffa längst bort i hörnet.
- Oh hjälp där är dom. Pep jag och Emma tittade på mig med ögon stora som golfbollar. Ingen av oss började skrika eller hoppa runt för att vi inte ville verka knasiga, vi försökte att bete oss så normalt som möjligt även fast det var svårt att koncentrera sig med dom i rummet.


Harrys perspektiv:

Åh nej inte igen. Tänkte jag när jag märkte att jag hade gått in i en tjej som gick framför mig i korridoren. Det var andra gången idag. Fast den här gången råkade jag spilla vatten över hela den här tjejen också.
Jag bad om ursäkt och sedan tittade jag upp på henne. Det var ju samma tjej som jag gått in i på tåget. Jag bad henne och hennes kompis att följa med mig in till dom andra killarna så jag kunde hjälpa henne att få hennes tröja torr.
När vi kom in i rummet så hade killarna kuddkrig för fulla muggar och märkte inte ens att vi kom in. Jag harklade mig högt för att dom skulle förstå att vi hade kommit in. Louis var snabbast fram och tittade på tjejerna.
- Harry du tog med dig tjejer! Utbrast Louis och sprack upp i ett leende. Alla började skratta även tjejerna.
Alla hälsade på varandra och gav varandra kramar. Tjejen som jag krockade med hette tydligen Emma och hennes kompis hette Anna. Det var riktigt fina namn faktiskt. Alla gav varandra en varsin kram och när Emma skulle krama Louis så brast han ut i skratt och frågade om hon hade badat med kläderna på. Hon svarade med en enkel blick som gjorde att han förstod direkt att det var mitt fel, hon tittade på mig och fnittrade.
- Vad gör ni här föresten? Frågade jag medans jag hjälpte Emma att få sin tröja torr.
- Vi ska se eran konsert backstage sen skulle vi få träffa er och hänga med er imorgon också. Svarade Emma glatt.
- Jaha så det var ni som vann den där tävlingen? Sa jag och log.
- Japp! Sa båda tjejerna i kör. Båda var faktiskt ganska söta, dom var liksom lite speciella av sig.
Det knackade på dörren och Gemma kom in och sa att vi skulle ut på scenen nu så vi fick skynda oss. Vi sa till tjejerna att dom fick sätta sig närmare scenen än dom andra som hade backstage som ett förlåt för att jag spillde ut vattnet på Emma.

Annas perspektiv:

- Vet du hur tur vi har eller? Sa jag när vi satt där och tittade på när killarna uppträdde. Dom var verkligen likadana i verkligheten, fast.. Dom var snyggare i verkligheten annars var dom lika knasiga och roliga.
- Jag vet, och jag kan inte fatta att självaste Harry Styles spillde vatten över mig! Sa hon och vi båda skrattade.
Killarna började prata sen hörde vi att Harry sa något om att han spillt vatten på någon och då började vi skratta ännu mer tills vi märkte att Louis och Harry kom och drog ut oss på scenen. Harry tog tag i Emmas han och drog ut henne på scenen och Louis gjorde desamma med mig. Det är ju helt sjukt, jag står här på scenen med One Direction och min drömkille håller mig i handen. Jag kom på mig själv att jag stod och log som ett fån men jag kunde verkligen inte le mindre.
Efter att konserten vad slut så sa vi hejdå till killarna och gav dom en varsin kram.
- Oj juste, Emma kan jag få ditt nummer så vi kan bestämma lite om imorgon? Frågade Harry Emma och blinkade med ena ögat och log ett flörtigt leende.
- Ehm ja visst. Svarade Emma och gav honom hennes nummer.

Vi började gå mot tunnelbanan och vi pratade om hur fantastisk kvällen hade varit. Det hade verkligen varit den bästa kvällen i våra liv. Vi kunde inte fatta att vi verkligen hade träffat dom. Det var helt otroligt.
När vi kom tillbaka till hotellet så var klockan runt halv elva så vi skyndade oss upp och skulle låsa upp dörren när vi såg att den redan var öppen och när vi öppnade dörren så…

___________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade kapitlet, och förlåt att det vart försenat! 
Vad tror ni kommer hända? ;) 
Nästa kapitel kommer upp i morgon! :D 
Emma

Hej alla! Vi har nått hela 130 besökare redan på bara ett kapitel.
Kapitel 2 är lite försenat men jag håller på med den nu och ska försöka skynda mig lite. 

Emma ska va med mig idag och jag tror vi ska börja att skriva på kapitel 2 , jippi <3

Haha, tack för dom fina kommentarerna. Och vi har redan fått 35 läsare, ganska stolt hihi. Men jag tänkte bara kika in och skriva lite snabbt en sak om rollerna.

Jag visste att den här dagen skulle bli underbar. Dagen skulle tillbringas med Anna, min bästa vän. Vi skulle ta tåget ner till Stockholm för att sedan imorgon gå på One Directions konsert. Vi hade längtat efter den här dagen i flera månader. Allt började med att jag skulle sova över hos Anna och vi satt och bläddrade runt lite på olika bloggar, på någon av bloggarna hade dom lagt upp ett videoklipp från Youtube och skrivit ’’Ja! En ny videoblogg är ute!!!’’ Vi startade klippet och undrade nyfiket vad det kunde vara. Klippet började med att en sjukt söt kille sa ’’Hey, we are One Direction and this is our video diary week 4!’’ efter någon minut satt både jag och Anna och skrattade så vi grät åt hur vi roliga dom var. Efter det så var vi helt fast vid dom, vi googlade, sökte på bilder och tittade på fler av deras videosar på Youtube för att få reda vilka dom var och vi fastnade direkt. Och efter det så har One Direction varit det enda vi har pratat om. Sen några månader senare hörde vi att dom skulle komma till Sverige och vi blev överlyckliga, dom hade varit i Sverige tidigare men då hade våra föräldrar sagt att vi inte fick åka men nu så hade vi chansen och vi tog den.

-Emma har du packat klart? Vi måste åka nu! Ropade mamma från övervåningen. Jag slängde snabbt ner det sista i väskan och hoppades på att jag inte hade glömt något sedan rusade jag upp på övervåningen och drog på mig jackan och skorna. Mamma hjälpte mig att få in det sista i bilden så det skulle gå lite snabbare. Klockan var bara 9.45 men tåget skulle gå 10.30 och vi skulle hämta upp Anna på vägen också.
Jag ringde till Anna som svarade nästan på engång.
-Hej! Svarade hon glatt.
-Framme om två. Sa jag och lät minst lika glad. Hon svarade med ett enkelt ’’oki’’ innan hon la på.
Vi hjälpte Anna att stoppa in alla hennes saker i bilen samtidigt som vi började babbla om hur perfekt allt skulle bli. Vi båda hoppade in i baksätet och knäppte fast oss medans mamma startade bilen.
- Slå på radion. Sa jag och mamma nickade och slog på den. Sån tur som vi hade så var det What Makes You Beautiful så jag bad mamma höja och två sekunder senare började vi sjunga för full hals. Mamma gav oss en ’’Ni är så konstiga blick’’ och sedan började hon skratta och sakta sjunga med.  Låten var slut och vi var nästan framme.
- Nu får ni lova mig att ha kul. Sa mamma efter att hon skruvat ner volymen och vi båda nickade instämmande. Jag gav ifrån mig ett litet glädje tjut och vi började fnittra.
-Alltså jag kan inte tro att det är sant, snart åker vi faktiskt! Sa jag med världens leende på läpparna medans jag klev ut ur bilen.
- Tänk att för två år sedan så var vi helt besatta av Justin Bieber, men nu.. Oj oj vad det här är så mycket bättre! Sa Anna och vi båda brast ut i skratt.
- Rappa på nu tjejer så ni inte missar tåget. Avbröt mamma oss i vårt skrattande. Jag gav henne en kram och en puss på kinden och sa hejdå och lovade att höra av mig sen tog vi våra väskor och började gå in mot tågstationen.

- Kommer inte tåget snart? Sa Anna otåligt. Jag tittade på klockan den var 10.27 så tåget borde nog komma när som helst tänkte jag.
- Där är tåget! Utbrast Anna medans jag satt i min egna lilla värld och tänkte på hur underbart allt skulle bli.
- Jippie! Sa jag och gjorde ett litet glädje skutt.

När vi satt på tåget kändes det som det tog en evighet innan mannen som skulle ta biljetterna kom så tåget kunde börja åka så vi kom iväg någon gång. Vi satt och pratade om alla saker vi skulle göra och hur roligt vi skulle ha när tåget plötsligt började rulla iväg

Annas perspektiv:

Vi var så uppspelta så att vi knappt inte kunde sitta stilla en sekund, jag menar, tänk hur det skulle vara att få träffa alla i One Direction. En underbar känsla, och det bästa var att vi skulle få träffa dom! Jag hade köpt backstage-pass som jag skulle överaska Emma med när vi kom fram till Stockholm. Min favorit i One Direction var Louis, han var bara så otroligt snygg. Känslan av att jag skulle få träffa honom gjorde mig helt galen, och att Emma skulle få träffa Harry, som hon gillar mest. Jag kände att jag hade gjort någonting bra för oss båda två och log lite för mig själv.
- Hallå Anna? Är du där?! Sa Emma och viftade hejvilt med händerna framför mitt ansikte.
- Ehm haha ja. Sa jag och skrattade lite.
- Ska du ha nått att dricka eller äta? Jag hade tänkt att gå till fikavagnen så jag tänkte om du ville ha något. Sa hon och log ett lite gulligt leende. Jag ställde mig upp för att visa att jag tänkte följa med.
När vi kom in i fikavagnen så var det smockfullt med folk. ’’Wow’’ tänkte jag och började armbåga mig fram imellan alla människor.

Harrys perspektiv:

Jag tror aldrig att jag hade stått i en sån här lång kö för en cola och en muffins i hela mitt liv, jag hade säkert stått i 20 minuter innan jag kom fram till kassan.  
- Hej, vad skulle du vilja ha då? Sa kassörskan och såg lite stressad ut.
- Hej, jag vill ha fem stycken color och fem.. Nej sex stycken muffins. Jag tänkte på att Niall skulle få två stycken eftersom han har tjatat så mycket om att han är hungrig. Jag förstår inte hur en människa kan vara så hungrig, hur får han plats med allt?
- Ehm, hallå? Ska du betala eller? Hörde jag dom bakom mig i kön gnälla.
- Oj, ja juste, hur mycket blir det ? Frågade jag och såg förlåtande på kassörskan.
- 85 kronor. Svarade hon och log. Jag betalade och tog med mig fikat och började tränga mig igenom allt folk. Hur kunde det vara såhär mycket folk egentligen, vart kommer alla ifrån. Jag vaknade upp ur tankarna och märkte att jag råkade gå in i en rätt så kort tjej framför mig-
- Oj förlåt! Sa jag lite snabbt.
- Det gör inget. Svarade tjejen utan att titta på mig medans hon fortsatte att gå. Hon var faktiskt ganska söt. Sen tänkte jag inte mer på det och fortsatte vidare till platserna när vi satt.
- Äntligen, vet du hur hungrig jag är eller? Utbrast Niall och vi alla började skratta.
- Tur att jag kom nu då. Svarade jag och vi fortsatte att skratta vidare.

Zayns perspektiv:

Harry kom tillbaka med colorna och våra muffins, mums jag var jätte hungrig tänkte jag och ryckte åt mig en muffins. Niall satt och gnällde på att Harry tog så lång tid på sig och att han var så hungrig så att alla tillslut började skratta åt honom. Efter tio minuter satt alla mätta och belåtna – utom Niall som fortfarande gnällde på att han var hungrig.
- Jag tänker inte stå i den där kön igen. Sa Harry och tittade surt på Niall efter att Niall hade bett honom köpa en till.
- Det är lugnt Niall, du kan få en morot av mig. Sa Louis och höll fram en morot och två sekunder senare brast alla ut i skratt.
- Vem va tjejen du höll på att ’falla’ för där borta? Du tänker väl inte va otrogen mot mig?! Frågade Louis  och försökte sig på en ledsen min.
- Jag skulle aldrig göra så mot dig Boo Bear. Sa Harry och tog Louis hand. Ännu en gång satt alla och skrattade så tårarna sprutade.
- Avstigning på Stockholm Centrum om 10 minuter. Ropade en kvinna i högtalarna. Det var där vi skulle av så vi började göra oss klar för att hoppa av. 

Emmas perspektiv:

- Avstigning på Stockholm Centrum om 10 minuter. Sa en kvinlig röst i högtalarna. Jag och Anna gjorde ett litet glädjeskutt och började packa ihop våra saker. 
- Tänk att vi äntligen är här! Sa Anna när vi hade hoppat av tåget. 
- Ja, det är sjukt! Men nu måste vi bara hitta vårt hotell. Svarade jag och Anna nickade.
- Vad är det som händer där? Sa Anna och pekade mot en folkmassa som bestod av tjejer som mest.
- Jag vet inte, och jag orkar inte bry mig heller nu vill jag bara skynda oss till hotellet så vi kan packa upp och sen dra och shoppa! Sa jag. Vi skulle bo på Scandic Hotell som låg ungefär en kilometer ifrån Globen så vi tog tunnelbanan dit och var framme på tio minuter. När vi kom in till receptionen så sa vi att vi hade bokat ett rum och receptionisten frågade efter vårat efternamn.
- Lundqvist. Svarade Anna snabbt. 
- Ni har rum 341 på våning 7. Sa kvinnan bakom disken och gav oss vår rums nyckel. Vi sa tack och skyndade oss upp till vårat rum. Båda var lika förväntansfulla. Vi kom in i en liten hall där det bland annat fanns en toalett och en gardrob där man skulle hänga av sig ytterkläderna. Vi tog av oss skorna, hängde upp våra jackor och sedan sprang vi in för att se hur våra rum såg ut. Man säger att det är samma rum fast det är två rum fast det är samma dörr ut till korridoren i hotellet. 
- Pax för det här rummet! Sa Anna och slängde sig på sängen. Det var en dubbelsäng, den var väl bäddad med fyra stora kuddar i. Mitt rum var exakt likadant fast spegelvänt. Jag la väskan på sängen och tog fram plånboken.
- Ska vi dra eller? Ropade jag på Anna. Hon svarade att hon bara skulle gå på toa så jag passade på att titta runt lite extra men hittade inget intressant. 
- Kommer du eller slöfock? Skrattade Anna och tittade på mig. 
- Jaja, sluta tjata. Sa jag med lite ironi i rösten eftersom det var jag som hade haft så bråttom iväg och shoppa. 
Vi tog spårvagnen till Kista Galleria och var framme på ca 15 minuter. Vi gick in på säkert alla affärer och kom nog ut med en kasse från varje affär. När vi hade gått runt och shoppat klart så var klockan halv fem och båda började bli hungriga så vi gick och åt och sedan åkte vi hem. När vi kom hem så gick Anna in på sitt rum och jag in på mitt. Jag hörde att hon slog på tv och började skrika. Jag stormade in och fråga vad som hände.
- Det är One Direction!! Sa hon och pekade på tv'n. Det var deras dokumentär på MTV och jag hade säkert sett den minst fem gånger mer efter det satt vi båda fast klistrade framför tv'n tills vi båda somnade i Annas säng.


_____________________________________________________________________________________________

Hoppas att ni gillade kapitlet, förlåt om det inte är så spännande eller roligt med första kapitlet kan inte vara så jätte spännande ju.. Det kommer bli mer spännande jag lovar, jag har tänkt igenom ganska långt så vi får se hur det blir. Men vad tyckte ni nu då? Ta och kommentera! :D 
xoxo,
Emma

Och ja juste, vi kommer skriva så att ni får läsa allt på svenska men såklart kommer killarna prata på engelska ändå, vi skriver allt på svenska så ni får låssas som om att allt dom säger är på engelska! :D

Hejsan! 
Vi som kommer skriva här är Emma & Anna, eftersom vi båda är stora fan av pojkbandet One Direction och bästa vänner, eftersom vi inte har träffat dom än så tänkte vi skriva ner våra små flickdrömmar i en novell istället! 

Lite om oss: 

Emma:

Ja jag heter Emma som ni kanske förstår haha.
Jag är 13 år, 157cm kort, har rött hår(färgat) och blåa ögon. 
På fritiden hänger jag med kompisar, spelar fotboll och fangirlar till One Direction. 
Min personliga favorit i One Direction är Harry Styles, Hazza, Harold. Fast jag älskar Larry Stylinson, the best bromance everrrrrrr.


Anna: 

Jag heter Anna, som ni kanske också förstår. 
Jag är 13 år, 173-175cm lång, har brunt hår och blåa ögon.
På fritiden hänger jag med kompisar, spelar fotboll, handboll(när jag har tid), och jag gillar även att spela basket på skolan och så och såklart så fangirlar jag till One Direction och Justin Bieber. 
Mina personliga favoriter i One Direction är Zayn Malik och Louis Tomlinson. 
Och jag är bäst också så alla vet! ;)


Det var det mesta om oss. 
Hoppas ni gillar novellen och följer den, första kapitlet kommer ut snart, vi håller på med header och design, men vi har lite tekniska problem haha.. 
xoxo.