Tidigare:
- Jo, det går bra. Men jag ska prata med henne. Om det är så att hon ångrar sig så sätter vi henne på ett flyg tillbaka till Sverige. Sa jag och tog Emma bagage.
- Tack Harry. Sa Moa och gav mig en kram.
- No problem. Sa jag och blinkade.
________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

Jag hade blivit så upprörd så jag bara hade stuckit där ifrån. Jag orkade inte med pressen, sen att alla kände igen mig överallt och det finns folk som tittar snett på mig, knäpper kort på mig, pratar om mig vart jag en går är ganska jobbigt också. Men jag står ut med det för Harrys skull. Jag älskar honom, utan honom skulle jag inte klara det här. Han får mig alltid att känna mig så trygg, det skulle vara rena mardrömmen att förlora honom. Tankarna for igenom mitt huvud när jag satt på en bänk utanför flygplatsens ingång, jag vill inte åka till Sverige. Om jag åker dit så kommer jag bara påminnas mer om mamma och det skulle jag inte klara av. Jag saknar henne jätte mycket, jag skulle aldrig klarat mig igenom det här om det inte var för att jag hade så underbara vänner och en underbar pojkvän. 
- Emma hur är det? Sa Harry som stod bakom mig.
- Bättre. Sa jag och fick fram ett leende. Jag slängde mig i hans armar och höll om honom hårt. 
- Jag älskar dig, du vet det va? Sa han och pussade mig på pannan. 
- Jag älskar dig också. Sa jag och vi möttes i en perfekt kyss som vanligt.
- Stannar du? Frågade han och strök min kind med ena handen. Jag nickade bara. 
- Då ska du få bo hos mig i minst en vecka. Sa Harry och log stort.
- Men Moa då? Jag gav honom en förvånad blick.
- Med tanke på att hon redan sitter på planet så kan du inte bo med henne. Hon skulle bli kvar i Sverige i minst en vecka. Sa han och gav mig en snabb puss på munnen. Jag visste att det inte var så smart att stå och 'grov hångla' som mamma skulle uttryckt det, på flygplatsen där alla kunde se och alla tog kort. Men just nu brydde jag mig inte, jag älskar Harry och jag bryr mig inte om alla elaka kommentarer jag får varje dag. Han får mig att se frammåt och gå vidare, han får mig att le och det är det som betyder mest.
- Hur är det? Sa Viktoria som kom ut från flygplatsen hand i hand med Louis.
- Bra. Jag log och hon log tillbaka.
- Tjejer, vi måste åka till våran intervju nu. Vi är sena. Men ni kan ju följa med om ni vill? Ella och Sofia ska ju vara där också, så ni blir inte ensamma. Sa Louis glatt. Vi båda nickade.
- Men då åker vi då! Sa Harry och tog tag i mitt bagage igen och började gå mot bilen. Jag orkade inte tjaffsa om att han inte skulle behöva ta bagaget för jag visste att han ändå skulle vinna. 

.

Paul, killarnas livvakt kom och mötte oss vid bakdörren till huset som killarna skulle bli intervjuade i. Det var smockfullt med skrikade fans överallt. Tänk att jag hade varit ett av dom för inte alls för länge sedan. Tiden har gått så snabbt och sommarlovet är snart slut. Två veckor kvar av sommarlovet sen börjar jag i en helt ny skola med nya människor. Jag är faktiskt riktigt nervös redan nu. Men killarna fick mig på andra tankar just för stunden i alla fall.
- Älskling ni får sitta här i rummet medans vi har intervjuen. Sa Harry och kysste mig snabbt.
- Älskar dig. Sa jag och gav honom en snabb puss. Louis och Harry sprang ut igenom en dörr som ledde till rummet där dom tydligen skulle bli intervjuade.
- Hejsan tjejer, skulle inte ni till Sverige? Sa Ella förvånat.
- Jo men det kom lite hinder, så vi stannar. Sa Viktoria glatt och jag nickade. Ella och Sofia satt i en stor röd soffa som stod efter ena väggen i det vita rummet. Framför soffan stod ett stort bord med en massa mat på. 
- Du skulle sett Nialls blick när vi kom in hit först. Sa Sofia och alla skrattade. Hon måste ha sett att jag stirrade på all mat som stod på bordet. Jag och Viktoria slog oss ner bredvid dom andra tjejerna i soffan. Vi började prata och alla klickade direkt. Nya vänner sitter aldrig helt fel, och nu lär vi ju få umgås mycket med dom dessutom. 

Zayns perspektiv:

Innan vi skulle börja så skakade vi hand med killen som skulle intervjua oss och vi hälsade. Han hette Sony.
- Så.. Ska jag presentera er eller fixar ni det bra själv? Sa Sony som skulle intervjua oss.
- Hi, we're One Direction! Sa alla i kör och tittade in i kameran. Vi hade gjorde det så ofta att det bara gick av sig själv.
- Så.. Hur har ni det? Har ni fullt upp? Frågade Sony och log.
- Vi har nyss haft några veckors ledigt så det har varit ganska lugnt. Sa Niall och vi andra nickade instämmande.
- Vart hade ni eran sista konsert då? Sa han nyfiket.
- Sverige. Svarade Harry snabbt.
- Juste, Sverige. Louis skulle du kunna förklara lite om den här bilden? Sa han samtidigt som det ploppade upp en bild på Louis och Viktoria när dom kysstes. Louis gömde ansiktet i händerna och vart lite generad men jag tror nog att han tyckte det mest var jobbigt för han tror att Viktoria kommer få mycket skit för det. 
- Ja... Sa Louis sakta.
- För det är väl du va? Men vem är tjejen? Sa Sony och tittade på bilden igen.
- Hon heter Viktoria. Sa han kort.
- Så ni är tillsammans? Frågade Sony och tittade förvånat på Louis.
- Ja, det är vi. Men hon förtjänar inget hat, hon är en av dom snällaste och underbaraste människorna jag känner och hon gör mig glad. Så snälla ni behöver inte göra sån stor deal av det. Om ni verkligen älskar mig så låter ni henne vara. Sa han seriöst. 
- Och ni andra då.. Har ni tjej? Förutom Harry då som vi vet har tjej som är bekräftat genom Twitter. Sa han och blinkade.
- Jag har tjej. Sa Jag och Liam i kör. 
- Men Niall då? Hur är det med dig? Sa Sony och tittade nyfiket på Niall.
- Jag är singel. Sa han och såg lite nedstämd ut.
- Men Niall har alltid oss, han vet att vi inte skulle svika honom. La Harry snabbt in och tittade menande på Niall som log lite. 
- Som sagt, jag är singel så passa på tjejer.. Vet inte om jag vill stå ut med dom här hela livet. Sa Niall och vi brast ut i skratt. 

Ellas perspektiv:

Ryckte åt mig en av chokladbitarna som låg på bordet bland all annan mat. Undra hur mycket dom hade tänkt att man skulle äta igentligen.  
- Är inte killarna klar snart? Sa Sofia otåligt.
- Dom borde vara det. Sa Emma och log.
- Niall kanske fastnade i att prata om all mat som fanns här ute. Sa jag och alla började skratta. 
- Nu kommer dom! Utbrast Viktoria och pekade mot dörren. Man kunde höra hon dom sprang i korridoren utanför och hur dom halv skrek till varandra och Louis som gjorde massa ljud. Dom var verkligen högljuda. Killarna kom in i rummet och vi bara tittade på dom sen brast vi alla ut i skratt några sekunder senare.
- Vad är det? Sa killarna i kör och tittade förvånat på oss.
- Inget. Sa vi tjejer likadant i kör och ställde oss upp för att sedan gå till bilen och åka hem. Det var tur att killarna hade en sån stor bil så alla nio får plats. 

.

- Jag har en idé! Sa Harry och tryckte i sig det sista han hade på tallriken. 
- Vad för något? Sa Louis med munnen full med mat. Vi skrattade lite men sedan lyssnade vi på vad Harry hade att säga.
- Jag tycker att Ella ska sova hos Liam inatt, Sofia hos Zayn, Viktoria här hos Louis, jag och Emma hemma hos Emma - Eftersom Moa ändå inte är hemma så märker hon inte om... Eh ja, men och sen Niall imorgon så ska bara vi killar åka och hitta på något så du slipper vara själv! Sa Harry så snabbt att man knappt hängde med.
- Andas du ens imellan orden när du pratar? Sa Ella och vi alla vek oss dubbla av skratt.
- Jaja, skratta på ni. Jag tyckte jag var smart i alla fall. Sa Harry och log.
- Ja gubben, du är jätte smart. Sa Emma och gav honom en snabb puss.
- Men då gör vi så eller? Sa Louis och alla tittade på honom.
- Att du ens hörde vad han sa? Sa Niall och skrattade.
- Men det låter bra i alla fall. Sa Liam och log.
- Men då drar vi till mig då! Sa Emma och drog med Harry ut till hallen där dom snabbt försvann ut.
- Var bråttom dom hade då. Sa Zayn och tittade på alla oss som faktiskt satt kvar vid bordet. Vi nickade sen började alla att skratta igen. Jag tror inte att jag har haft såhär roligt på väldigt länge.
- Men klockan börjar bli mycket. Ska vi gå hem till mig? Sa Liam och flätade ihop våra fingrar under bordet. Jag nickade och reste mig upp precis när jag skulle ta tallriken så tog Louis den ifrån mig.
- Jag fixar det där ja. Sa han och log.
- Tack. Fick jag fram samtidigt som Liam drog med mig ut i hallen och vi tog på oss skorna och jackan och gick snabbt över till Liam.

Sofias perspektiv:

Vi hade kommit in till Zayns lägenhet och jag hade satt mig på sängen medans Zayn var på toa. Hur skulle jag kunne berätta det för honom allt skulle bara bli så fel, jag ville inte göra såhär. Men jag har inget val, det blir bara såhär nu. 
- Så. Sa Zayn när han kom in i rummet.
- Zayn vi måste prata. Sa jag allvarligt.
- Va? Har det hänt något? Sa han förvånat.
- Alltså, vi kommer inte kunna... Jag kände hur tårarna samlade sig ögonen. 
- Vad är det du försöker säga? Sa han upprört.
- Vi kan inte vara tillsammans längre. Sa jag och tårarna rann ner för mina kinder. 
- Men varför? Han stammade fram orden och hans ögon blev snabbt våta och en tår föll ner från hans kind. Jag ville verkligen inte göra såhär men jag hade inget val.
- Jag ska flytta till Nya Zeeland... Sa jag tyst och tårarna fortsatte att rinna.
- Men Sofia....
- Förlåt men jag klarar inte det här. Jag sprang ut från Zayns lägenhet och raka vägen hem.

Emmas perspektiv:

Så fort vi kom hem hade jag gått in på mitt rum och satt mig på sängen. Harry hade gått på toaletten och han hade tagit med sig sin väska in som han vanligtvis brukar lämna i hallen. Undra vad han höll på med igentligen? Jag skrattade lite för mig själv och helt plötsligt kommer Harry in i mitt rum med en morgonrock på sig.
- Vad håller du på med? Sa jag och tittade konstigt på honom.
- Lovar du att du aldrig lämnar mig vad jag än gör? Sa han glatt. Nu var jag nästan orolig.
- Jag skulle inte lämna dig för allt i världen. Sa jag och tittade seriöst på honom.
- Bra. Sa han och knöt upp morgonrocken.
- Tadaaaaaaa! Sa han och drog av sig morgonrocken. Han hade på sig en grön Borat dräckt? Jag började skratta så jag var tvungen att ligga ner. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket i hela mitt liv, jag skrattade så jag grät. Han kom och ställde sig på alla fyra över mig och skulle kyssa mig.
- Nej, Harry du får ta av dig den där först. Nu! Sa jag och skrattade ännu mer. 
- Som du vill. Sa han och tog av sig den, nu sod han helt naken och var på väg till mig. Jag kunde inte sluta stirra. Jag bet mig försiktigt i läppen och försökte att titta bort. 
- Jag menade att du skulle ta på dig någonting annat också. Fick jag fram lite tyst. 
- Så det går inte bra såhär? Sa han och skrattade. 
- Jorå. Sa jag och nickade sen utbrast jag i skratt en gång till. Han la sig på mig och började kyssa mig. Den här gången var han helt naken. Det var nästan värre för nu kunde jag inte konsentrera mig på någonting annat. 
- Det är tur att vi är ensamma. Sa jag och skrattade. 
- Vetu, jag tycker inte det här är rättvist. Sa Harry och tittade på mig. 
- Vaddå? Sa jag förvånat.
- Här är jag med inga kläder, men du är fullt påklädd. Jag tycker det borde vara lika och jag svettas med alla kläder på så vi måste nog båda köra med att vara naken alternativet. Sa han och log stolt.
- Men vad påhittig du vart helt plötsligt. Sa jag och försökte verka förvånad men skrattade samtidigt. Han sa ingenting utan han fortsatte bara att kyssa mig samtidigt som han började att dra av mig mina kläder.

Viktorias perspektiv:

Där låg jag på Louis Tomlinsons säng samtidigt som han kysste mig. Allting var perfekt. Han kysste mig mjukt och försiktigt men jag märkte att han ville gå längre framåt så jag besvarade hans kyssar extra mycket. Han började att kyssa mig snabbare och vi började att slänga av oss våra kläder. Innan jag visste ordet av så var han inne i mig. Jag hade förlorat oskulden till Louis Tomlinson. Och det var underbart. 

_____________________________________________________________________________

Jag tog bort Liams del pga av att den delen var kopierad. Fick hjälp av en kompis att skriva igår och hon hade inte skrivit det själv. Det var tagen från en annan novell, vilket gör min väldigt besviken att jag inte ska kunna lita på människor. Jag tycker det är fel att kopiera av andra för jag vet själv hur mycket tid man lägger ner på det.