tidigare:
Jag kunde höra hur hon hackade tänder och man kunde se av månskenet hur blåa hennes läppar var. Hon var iskall.
- Viktoria, låt mig förklara. Sa jag ledset. Hon tittade på mig med glansiga ögon när hon sedan föll ut ur mitt grepp och hennes ögon slocknade.
- Shit, Viktoria?! Utbrast jag och tårarna började att forsa på nytt.
________________________________________________________________________________________

Moas perspektiv:

- Hurrni hon har vaknat nu! Ropade jag på dom andra som satt i vardagsrummet där dom väntade otåligt enda sen inatt. Louis var först in i hans rum där Viktoria låg på sängen. Alla sprang upp för trappan och tekniskt sett snubblade in i rummet.  
- Lever hon? Utbrast Harry. Jag gav honom en konstig blick.
- Hon var, och är inte död. Hon hade bara svimmat. Ta det lugnt. Sa jag och log. 
- Hur mår du? Sa Louis hackigt och tog tag i Viktorias hand.
- Jag tror vi lämnar er ensamma. Sa jag och tog med dom andra ut. Jag stängde igen dörren efter mig och alla tittade på mig.
- Vad är det? Sa jag förvånat.
- Kommer hon bli bra? Sa Emma och tittade på mig med sina knallblåa ögon som hon hade fått från mamma. Shit mammas begravning var imorgon. 
- Ja, men Emma.. Imorgon, det är mammas begravning. Sa jag och tittade sorgset på henne. Hennes ögon fylldes med tårar och hon tittade snabbt ner i golvet. Alla var så tysta att man kunde höra hur en av hennes tårar slog i golvet. 
- Allt kommer bli bra älskling. Sa Harry och höll om henne. Hon hade tur att hon hade en kille som honom. Jag var glad att det var just Harry och ingen annan. Dom var liksom gjorda för varandra. 

Louis perspektiv:

Jag bet mig försiktigt i läppen och tittade på henne, hon var så vacker. Allt som hade uppstått var tystnad. 
- Vad håller du på med igentligen Louis? Sa hon tyst.
- Du gav mig aldrig en chans att förklara ens. Sa jag besviket.
- Du behövde inte förklara, du gillar henne fortfarande. Jag var bara ditt andrahandsval. Men det är lugnt. Sa hon och var på väg att resa sig från sängen.
- Viktoria. Sa jag och tog tag i henne. Jag tryckte mina läppar mot hennes och hon slappnade av. Jag visste verkligen att det var henne jag ville ha. Hon var mitt allt, jag skulle inte klara av att leva utan henne. Jag avslutade kyssen som jag inte riktigt kände om hon hade besvarat eller inte. Jag lutade min panna mot hennes. 
- Jag älskar dig. Viskade jag och hon drog sig ifrån mig. Hon tittade mig in i ögonen. 
- Du gör vaddå? Sa hon och såg förvånad ut.
- Jag älskar dig. Sa jag säkert.
- Jag hörde vad du sa, jag ville bara höra dig säga det igen. Sa hon och log ett litet busigt leende och slängde sig i min famn. Hennes leende nådde inte riktigt ögonen och jag såg att det var något.
- Vad är det? Sa jag och släppte greppet om henne. 
- Vaddå? Sa hon tyst. 
- Jag ser att det är någonting, du kan inte ljuga för mig. Sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Men det är bara det att.. Ja, kan du förklara allt det där med Anna? Sa hon tyst och tittade ner på sängen. Jag berättade allt som hade hänt, om hur vi åkte till London och hur Anna lämnade mig, men även mina känslor för Viktoria och att jag aldrig känt som jag gör för henne för någon annan. Hon tittade på mig med en blick som fick mig att smälta innombords. Jag var verkligen kär, jag älskade henne mer än någonting annat. Inget kunde förändra det här nu, jag kommer kämpa för att få det här att hålla. Jag tänker inte låta henne gå.
- Jag älskar dig Louis, mer än allt. Sa hon och kysste mig. 

Viktorias perspektiv:

Han älskar mig, Louis Tomlinson älskar mig. Det känns som om att jag svävar på moln. Jag hade trott så fel, allt hade bara varit ett missförstånd. Hoppas jag i alla fall. Men jag litar på Louis och hoppas att han säger sanningen, annars lär jag väl få veta hur det är snart om han ljuger ändå.
Kyssarna vart snabbare och han la sig på mig i sängen och fortsatte att kyssa mig. Han drog sin ena hand igenom mitt hår och som vanligt gick det stötar igenom hela kroppen på mig när han rörde mig.
- Louis. Sa jag och drog bort huvudet.
- Gjorde jag något fel? Sa han och satte sig hastigt upp.
- Nej, men dom andra står kvar utanför och väntar på att få komma in. Sa jag och skrattade. 
- Dom hade jag helt glömt bort. Sa han och kliade sig i huvudet. Han tog tag i min hand och drog med mig mot dörren. Innan han öppnade dörren ställde han sig framför mig och kysste mig. 
- Glöm inte att jag älskar dig. Sa han och la händerna på mina höfter. 
- Aldrig. Sa jag och gav honom en snabb puss på munnen och öppnade dörren. 
- Är allt lugnt nu då? Sa Zayn som stod lutat mot väggen bredvid Niall.
- Ja, men vart är dom andra? Sa jag och tittade mig förvånat omkring.
- Dom är nere.. Det var lite känslosamt bara. Sa Niall och log.
- Ska vi gå ner? Frågade Louis och vi andra nickade. När vi kom ner så låg Emma i Harrys famn i soffan med huvudet lutat mot hans bröst. 
- Vad har hänt? Sa jag och tittade förskräckt på Emma som såg alldeles förstörd ut. 
- Förlåt, jag tog upp att det var mammas begravning imorgon och det vart lite känslosamt. Sa Moa som kom från köket bakom mig. 
- Du behöver inte gå om du inte vill Emma. Sa Moa och satte sig på huk bredvid soffan och strök henne över håret.
- Jag ska gå. För mammas skull. Sa Emma och torkade bort en tår. 
- Du kommer klara det här. Sa Harry och pussade hennes panna. Hon log och gav Harry en puss på munnen. 
- Men hur är det med dig? Sa Emma och satte sig upp.
- Bara bra, har aldrig mått bättre. Sa jag och log medans jag sneglade på Louis som tittade på mig. 
- Så allt är lugnt mellan er? Sa Harry och log.
- Like I said, kunde inte vara bättre. Sa jag och kramade om Louis. 

Zayns perspektiv:

Jag tog upp mobilen och gick in på smsen. Allt är lugnt nu, kommer du förbi en stund? :)x Skrev jag och klickade iväg det till Sofia. Jag fick snabbt ett svar där det stod att hon kommer om tio minuter. Jag log lite och la ner mobilen i fickan igen.
- Men Liam, hur gick det med den där Ella då? Sa jag och tittade på honom och log lite busigt.
- Ella? Sa Emma förvånat. Liam mumlade något som jag kan lova att ingen av oss hörde.
- Huh? Stönade Niall och vi andra skrattade.
- Hon kommer snart. Sa Liam och vart generad. 
- Men Liam nu måste du ju berätta! Dejtar ni? Hur ser hon ut? Hur gammal är hon? När träffades ni? Och hur? Är hon snäll? Vart bor hon? Är ho... Liam avbröt Emma mitt i allt pladder.
-  Ta det lugnt, du får se. Sa han och log. Vi andra fnittrade lite. Bara någon sekund senare knackade det på dörren.
- Jag öppnar! Skrek Harry och flög upp ur soffan så att Emma föll ner på golvet. Vi alla brast ut i skratt så vi vek oss dubbla. Skönt med lite skratt bland allt drama nu också. 
- Nej men hejsan min sköna. Sa Harry och drog in tjejen i vardagsrummet.
- Harry..... Muttrade Liam och skrattade sedan lite.
- Hejsan! Jag heter Emma och det här är Viktoria! Sa Emma glatt och pekade på Viktoria som också log.
- Hej, Ella. Sa tjejen och skakade Emmas hand.
- Jag måste bara få fråga en sak. Sa Emma osäkert.
- Visst. Svarade Ella glatt. Emma viskade någonting till Ella som ingen av oss andra hörde. Båda två brast ut i skratt och Ella tittade på Emma och nickade. Emma gav en blick till Viktoria som gjorde att Viktoria förstod direkt vad som hade sagt.
- Seriöst? Amen vad gulligt! Utbrast Viktoria och skrattade. 
- Men hallå, vi då? Sa Niall och tittade på dom konstigt. Dom bara tittade på oss och skakade på huvudet.
- Nehe, men om ni inte ska prata så kan vi väl äta något? Sa Niall och klappade sig själv på magen.
- Hur kan du alltid vara hungrig? Sa Viktoria och tittade skeptiskt på Niall.
- Titta inte på mig, jag vet inte! Sa Niall och gick mot köket. Vi alla skrattade lite och följde hungrigt efter. Jag var i alla fall vrålhungrig. Vi hade inte ätit sedan igår när jag och Sofia var ute och nu var klockan nästan ett på dagen nästa dag. Det plingade på dörren och jag började gå för att öppna den.
- Vem är det som kommer nu? Sa Niall och tittade konstigt på mig.
- Sofia. Sa jag och log. Jag öppnade dörren och gav henne en stor kram.
- Erkänn du har saknat mig. Sa jag och skrattade.
- Såklart jag har. Sa hon och fnissade lite. Hon tog av sig skorna och hängde upp jackan på en av krokarna på väggen. Vi gick in i köket där vi möttes av en hungrig Niall.
- Skulle inte du äta? Sa jag och tittade konstigt på honom. 
- Jag ska beställa pizza. Sa han och log stort.
- Mums. Sa jag och skrattade. Vi fortsatte in i köket och satt oss runt bordet med dom andra.
- Juste Ella, det här är Sofia. Sa jag och log.
- Hej, jag heter Ella. Sa hon och sträckte fram handen mot Sofia.
- Hej, Sofia. Sa hon och log.  
________________________________________________________________________________________

Förlåt för att det kom så sent och att det vart så kort, men jag har mycket läxor och jag måste plugga till ett stort prov vi har om en vecka så uppdateringen kommer inte vara den skarpaste. 
Kommentarer jag mig så glad, det är tack vare er jag fortsätter att skriva. Så tack! :)
Loads of love!