Tidigare:
Vi började gå mot tunnelbanan och vi pratade om hur fantastisk kvällen hade varit. Det hade verkligen varit den bästa kvällen i våra liv. Vi kunde inte fatta att vi verkligen hade träffat dom. Det var helt otroligt. 
När vi kom tillbaka till hotellet så var klockan runt halv elva så vi skyndade oss upp och skulle låsa upp dörren när vi såg att den redan var öppen och när vi öppnade dörren så…

___________________________________________________________________________________________________


Annas perspektiv:

Helt plötsligt ramlade Louis ut ur gardroben efter honom kom Harry och efter de låg både Harry och Louis och rullade på golvet och skrattade så dom grät.
- Ni…. Skulle…. Sett… era… miner! Fick Louis fram imellan skrattattacken.
- Aj… Min.. Mage.. Skrattade Harry fram och höll sig på magen. Jag och Emma tittade konstig på varandra och började också skratta.
- Men vad gör ni här igentligen? Frågade jag.
- Och hur visste ni vart vi bodde? La Emma in.
- Mja, vi trodde att ni skulle bo på det här hotellet eftersom det ligger närmast Globen så vi frågade receptionisten om det bodde nån Emma och Anna här och då sa dom vilket dörrnummer och våning, och vi sa att vi var era pojkvänner och att vi behövde en nyckel och då gav dom oss en. Sa Louis glatt.
- Plus att ni bor på samma våning som oss. Sa Harry ännu gladare. På nått sätt kändes det inte så konstigt att Harry och Louis från One Direction låg på golvet i vår hall och jag hade inte lika stor lust att hoppa och skrika nu heller. Jag är säker på att Emma känner likadant, hon ser ganska lugnt ut.
- Men ni har fortfarande inte sagt varför ni kom hit? Sa Emma och tittade konstigt på Harry.
- Nån av er glömde er mobil. Sa han och skrattade. Jag började känna i fickorna och kom på att det var min. Harry gav mig den och jag tackade artigt. Dom frågade om vi ville komma över och se på film med dom och vi tackade ja.

Louis perspektiv:

Jag och Harry hade gömt oss i gardroben inne på tjejernas hotellrum för att skrämma dom när dom kom hem. Eftersom vi åkte bil och dom tog tunnelbanan så kom vi fram mycket snabbare. När dom öppnade dörren in till hotellrummet så ramlade jag ut ur gardroben när jag skulle skrämma dom och efter mig kommer Harry och landar bredvid mig. Vi låg på golvet och skrattade som två idioter. Men vi hade tydligen lyckats att skrämma Anna och Emma ändå och när vi såg deras miner började vi skratta ännu mer. Efter att vi hade pratat en stund och gett tillbaka Annas mobil, som var skälet att vi skulle dit till första början, så frågade vi om dom ville komma över och se på film hos oss och dom tackade ja.
När vi kom in i vårat hotellrum så hade dom andra killarna tagit fram snacks och valt en film. Det vart Scream 4. Alla fick inte plats i soffan så vi la en madrass på golvet där Emma och Anna satt sig. Så fort dom såg vilken film det var gnällde båda på att dom hatar skräckfilmer så jag och Harry satt och på varsin sida av dom.
- Bättre? Sa jag och la armen om Anna. Hon nickade och vände bort huvudet och man kunde se hur generad hon var. Hon var söt när hon var generad.
- Olala. Hörde jag hur Zayn sa bakom mig och Niall gav ifrån sig en liten busvissling.
- Äh, håll tyst bara. Sa jag och slog till Zayn lite löst på benet. Han sa aj och försökte se ledsen ut men leendet trängde igenom.
Filmen hade börjat och alla satt tysta framför tv’n. Anna och Emma hade kurat ihop sig och gömt halva ansiktet bakom knäna. När något läskigt hände så skrek båda till och alla började skratta.
- Såja. Sa jag retsamt och drog Anna närmare mig. Emma hade kurat ihop sig hos Harry som höll om henne med ena armen.
Dom var bara fans, men dom var speciella, dom var liksom våra vänner på samma gång. Såklart är alla fans våra vänner men dom här var mer som våra vänner. Vi kunde liksom relatera till varandra, vi litade på dom och vi hade inte lätt för att lita på folk. Men det här kändes äkta.
Klockan hade börjat närmat sig halv tre och vi alla satt och pratade om allt mellan himmel och jord när jag plötsligt såg att Zayn och Niall hade somnat i varandras famnar. Vi skrattade lite åt hur gulligt det var. Sen bestämde tjejerna sig för att gå till sitt rum och gå och lägga sig. Jag gav Emma en snabb kram och sa hejdå, jag kramade om Anna extra länge för att hon skulle känna att jag tyckte att hon var speciell. Harry gav Emma en lång kram och gav henne en puss på huvudet. Vi sa hejdå och gick in i vårat rum , jag och Harry delade rum hotellet också. Fast vi sov såklart i olika sängar.
- Hon är speciell. Sa Harry mjukt efter att han lagt sig på sängen.


Emmas perspektiv:

- Jag kan inte fatta att jag nyss var inne i One Directions hotellrum och såg på film! Utbrast jag när vi kom in till vårt rum och stängt dörren.
- Inte jag heller, det var underbart. Sa Anna och la sig på sängen. Jag hade svårt att förstå att det faktiskt hänt. Varför valde dom just oss av alla? Jag kan lova att vi var dom två lyckligaste tjejerna i Sverige. Vi låg och pratade om hur kvällen hade varit och om att Louis hade hållit om Anna och att Harry hade hållit om mig. Vi var verkligen över lyckliga. Vi gick och borstade tänderna, tvättade bort sminket och bytte om till pyjamas. Vi valde att dela säng i natt istället för att sova i två helt olika rum. Det var ju en dubbelsäng så det var ingen tvekan om att vi inte skulle få plats. Vi bäddade ner oss, släckte lampan och sa god natt.
- Han är underbar. Sa jag.
- Dom är underbara. Rättade Anna mig.
- Hur kan vi ha fått den här turen igentligen? Frågade jag lite skeptiskt.
- Jag vet inte, men jag tänker ta vara på den nu när jag väl har lite tur. Sa Anna och vi fnittrade lite. Anna var alltid så glad av sig, hon spred alltid glädje runt om kring där hon var. Var man på dåligt humör så kunde hon få en glad genom att bara vara i samma rum som en.
Vi sa god natt och somnade nästan på engång.

________________________________________________________________________________________

En lite kortare kapitel nu då. Kommer ett till imorgon. Ska försöka slänga in minst 1 inlägg per dag.
Kommentera vad ni tycker. Era kommentarer ger mig vilja och inspiration! :) 
Ha en fortsatt bra kväll. 
xoxo, Emma