Kapitel 9 - Love Actually
- Men hur blir det nu då, gick hon med på att bo hos oss? Frågade Louis. Vi båda nickade och jag tog tag i hennes hand och torkade bort hennes tårar med den andra. Louis försvann ut genom dörren och jag och Emma reste på oss, vi tog med hennes och Annas packning.
- Hur mycket har ni med er igentligen? Sa jag och skrattade retsamt.
- Haha, va tyst bara. Sa Emma och gav mig en snabb puss på munnen. Mitt liv var komplett.
_____________________________________________________________________________________
Liams perspektiv:
Vi hade tagit tåget till Sundsvall sen tagit en taxi som hade släppt av Anna och Louis hemma hos Anna så dom kunde prata med Annas mamma om vad som hade hänt och så skulle dom packa upp Annas saker, sen skulle vi hämta upp Louis på vägen till Midlanda.
- Jag hjälper dig. Sa jag och tog en av lådorna med Emmas kläder i.
- Hur kan du ha så mycket kläder? Utbrast Zayn och tittade sig förvirrat omkring.
- Jag är tjej.. Sa Emma fundersamt.
- Har alla tjejer såhär mycket kläder? Frågade Harry medans han hjälpte Emma att packa ner det sista.
- Haha, jag vet inte men jag tror det. Sa Emma och vi började skratta. Jag förstår inte vad dom ska med alla kläder till ens. Hälften av allt det här verkar ju vara oanvänt ändå. Jaja, tjejer är tjejer tänkte jag och skrattade lite för mig själv.
Emmas perspektiv:
- Så det var den sista. Sa jag efter att jag hade lagt in den sista kartongen i taxin.
- Det är tur att vi flyger privatflyg. Sa Harry och skrattade.
- Vaddårå? Sa jag och gav honom en konstig blick.
- Jag tror inte ens att man får ha med sig så här mycket på ett vanligt flyg. Sa Niall och skrattade.
Vi hoppade in i taxin och sa Annas adress för att vi skulle hämta upp Louis. När vi kom fram till Anna så stod Louis och Anna på parkeringen. Louis och Anna möttes i en kyss och sa hejdå. Alla kollade fundersamt på varandra och började skratta för att vi visste att det var någonting imellan dom. Louis gick och satt sig i bilen när jag klev ur för att krama om Anna och säga hejdå. Jag skulle lämna landet och kanske inte få se henne igen på flera månader.
- Jag kommer sakna dig. Sa jag och slängde mig i hennes famn. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag skulle sakna henne så mycket. Hur ska jag klara det här utan henne?
- Jag kommer sakna dig också. Sa hon och skrattade. Skrattade? Varför skrattade hon? Hon skulle inte få se mig på flera månader och hon skrattade bara. Jag backade sakta ur hennes famn och sa hejdå.
- Hejdå. Sa hon glatt och vinkade. Jag satt mig i bilen och kände hur alla tittade konstigt på mig.
- Du kan åka nu. Sa jag irriterat till taxichauffören.
- Oj oj oj, någon som är på lite dåligt humör? Sa Harry lite retsamt.
- Ja?! Vad tror du igentligen, jag ska flytta till ett annat land och kommer sakna min bästa vän skit mycket men hon verkar inte ens bry sig? Hon bara skrattade när jag sa hejdå. Sa jag så snabbt så dom nästan inte förstod vad jag sa.
- Det kommer ordna sig. Sa Louis och bytte en blick med dom andra killarna som visade att han visste vad som händer.
- Alltså vad håller ni på med? Ni vet ju varför hon gjorde sådär? Sen säger ni inget! Jag gav dom en sur blick sen suckade jag och tittade ut genom fönstret.
- Helt ärligt så vet jag ingenting. Sa Harry, Liam, Zayn och Niall i kör.
- Louis. Muttrade jag och tittade sur på honom.
- Titta inte på mig! Sa han och försökte spela förvånad. Jag visste att det var något men jag valde att skita i det just nu.
Eftersom min mamma hade haft ett väldigt bra jobb där hon tjänat mycket, väldigt mycket pengar så hade hon betalat på huset så det inte behövde betalas något på tio år. Så jag och min syster hade fått huset i Sverige som vi hade kvar och skulle bo i när vi var i Sverige. Vi hade dessutom fått alla hennes pengar. Vilket var väldigt mycket pengar. Om jag ska vara ärlig så var min mamma miljonär men hon hade inte skämt bort mig alldeles för mycket för att hon ville att jag skulle kunna klara mig själv och hålla i mina egna pengar när jag blev äldre. Min syster hade flyttat till London med sin kille när hon var 15 år redan men dom gjorde slut för ungefär ett halvt år sedan men hon valde att bo kvar i London. Vilken jag då inte klagar på. Jag hade varit i London tre gånger tidigare, och det hade varit underbart så jag längtade verkligen dit.
- Ska du följa med eller, vi vill inte missa flyget. Hörde jag hur Zayn ropade på mig.
- Juste, ja. Sa jag lite tyst och hoppade ur taxin. Killarna hjälpte mig att ta med all packning till flyget. Vi gick igenom tullen och började gå mot flyget.
- Du har tur att vi är så snälla, sa Harry och tog min hand.
- Ja det har jag, jag vet inte vad jag skulle gjort utan er. Sa jag och kände att jag blev lite gladare. Anna skulle inte få förstöra den här resan och flytten nu. Jag fick prata med henne senare.
- Sitt här, bredvid mig! Hojtade Harry när jag kom in i flyget. Harry satt på ett stort flygplanssäte som nästan var lika stor som en liten soffa. Jag gick och satt mig längst ut på ’’soffan’’ medans Harry satt närmast fönstret. Han drog mig till sig och höll om mig. Jag vart varm i hela kroppen och kände att det var såhär jag ville att det skulle vara. Jag och Harry, bara vi två. Att vi två skulle vara tillsammans. Jag visste inte ens om kyssen inne på hotellrummet betydde någonting för honom eller om han bara kysste mig tillbaka för att han tyckte synd om mig.
- Du är vacker. Viskade han i mitt öra. Jag kände hur röd jag blev och började fnittra lite.
- Jag är seriös. Sa han och tittade förvånat på mig.
- Inte lika vacker som dig. Sa jag och tittade honom i ögonen. Hans ögon var dom vackraste på planeten. Kan det vara så att jag hade blivit kär?
- Vi sitter faktiskt också här, så kan ni dämpa ner på gulligullet lite tills ni får vara ensamma? Sa Zayn och gav oss en retsam blick. Jag och Harry började fnittra och han höll om mig hårdare.
- Jag är hungrig, vart är all mat? Sa Niall och höll sig om magen. Typiskt Niall. Niall skickade iväg ett sms och någon minut senare kom det en tjej med en massa mat på en bricka.
- Så ska det se ut. Sa Niall och slickade sig om munnen. Alla brast ut i skratt, inklusive tjejen som hade gett Niall maten.
- Vill ni andra ha någonting? Frågade hon artigt men alla tackade nej. Jag var faktiskt inte så hungrig även fast jag inte hade ätit någonting alls på hela dagen.
- Älskling vi är framme. Sa Harry och pussade mig på pannan. Jag måste visst ha somnat i hans knä undertiden alla hade suttit och pratat om absolut ingenting. Jag öppnade ögonen och fick fram ett leende.
- Du är söt när du sover. Sa Harry och tittade på mig med sina underbara ögon.
- Tack.. Antar jag. Sa jag och vart generad. Varför ska jag bli så generad för. Tänkte jag för mig själv samtidigt som jag gick ut ur planet. Utanför planet stod en tjej som såg ut att vara i 20 års åldern.
- Hej älskling. Sa hon och kramade om Liam som sedan gav henne en puss.
- Jag har saknat dig, sa Liam och log så det strålade lycka av honom. Dom stod där ett tag tills tjejen kom fram till mig.
- Hej, jag är Danielle, Liams tjej. Sa hon och sträckte fram sin hand.
- Hej, Emma. Sa jag och skakade hennes hand. Igentligen så visste jag ju redan vem hon var men jag orkade inte dra upp allt sånt så jag svarade artigt på hennes frågor och nickade.
En bit bort kom en annan tjej gående men jag kunde inte riktigt se vem det var. Harry hade gått bort och gett henne en kram och pratat lite med henne och skrattat. Jaha, det var säkert Harrys tjej. Fint nu hade jag suttit här och trott att det faktiskt varit något mellan mig och Harry medans han i själva verket redan hade tjej. Harry vinkade dit mig så jag ställde ner lådan som jag höll på att ta ut ur flygplanet för att gå bort och hälsa på tjejen. När jag kom lite närmare så såg jag vem det var, det var Moa. Gud vad fin hon hade blivit, jag hade inte sett henne på två år nu så det var ett tag sedan jag var här också.
- Moa! Skrek jag och sprang mot henne och slängde mig i hennes armar.
- Vad jag har saknat dig, och så stor du har blivit! Sa hon och släppte greppet om mig. Hela hon sken upp. Hon var så fin, och så lik mamma. Jag kände hur det började samlas en klump av gråt i halsen på mig. Nej jag skulle vara stark och stå imot.
- Känner ni varandra? Sa jag och tittade på Moa och Harry.
Moas perspektiv:
- Ja, har inte Harry berättat? Sa jag och tittade förvånat på Emma.
- Nej, det tror jag då inte. Sa Emma och tittade besviket på Harry.
- Jag tänkte att det skulle bli en överraskning. Sa Harry och log brett. Jag började förklara hur jag lärt känna dom och att jag bodde i lägenheten bredvid dom så att jag bara bodde några meter ifrån dom och att Emma hade jätte nära till mig nu när hon skulle bo hos Harry om det skulle vara något. Hon nickade förståligt och tittade på Harry. Det slog verkligen gnistor om dom när dom tittade på varandra.
- Åh vad har vi här då? Sa jag och rörde mina ögonbryn upp och ner.
- Vaddå? Sa Emma och tittade på mig och hon förstod verkligen inte vad jag menade.
- Mellan dig och Harry. Sa jag och suckade.
- Inget… Sa Emma och vart generad, och Harry lika så. Det var så uppenbart att dom gillade varandra.
- Så är ni tillsammans? Sa jag och blinkade med ena ögat.
- Nej….. Sa både Harry och Emma i kör.
- Synd då, ni skulle vara söta tillsammans. Sa jag och log stort.
- Men kom nu så vi kan ta ut det sista och stoppa in det i bilen. Sa Harry och bytte samtalsämne. Jag skrattade lite och följde efter dom till planet för att hjälpa till att bära sakerna till min bil som vi alla skulle åka hem i. Jag hade en bil med två extra säten i så att alla fick plats.
- Pax för att sitta längst bak! Skrek Emma och hoppade in i bilen.
- Jag sitter bredvid! Skrek Harry och alla tittade konstigt på honom.
- Vaddå, jag ville bara sitta längst bak. Sa Harry och tittade oskyldigt på oss. Alla utom Harry och Emma brast ut i skratt, dom tittade bara konstigt på oss och förstod inte det roliga.
Eftersom att bilresan hem skulle ta fyra timmar med bilen så hade alla utom jag och Louis somnat eftersom att vi turades om med att köra.
- Vad söta dom är. Sa jag och tittade bak på Emma och Harry som låg lutade mot varandra när vi hade hoppat ut för att tanka.
- Visst är dom, synd bara att dom inte kan fatta att dom gillar varandra. Sa Louis och tittade osäkert bak på dom.
- Har dom gjort någonting? Frågade jag nyfiket.
- Tidigare har dom myst bara, Harry har hållit om henne när vi sett på film och nu i flyget men.. Han avbröt sig mitt i meningen.
- Men vaddå? Sa jag och var ännu nyfiknare.
- Nej det är nog ingen bra idé att jag säger något, dom får säga det själv. Sa han och log.
- Jaha okej då. Sa jag och suckade lite lätt. Hon hade blivit så stor. Min lillasyster hade växt upp och blivit en kvinna. Jag förstår inte hur tiden har kunnat gå så fort, och att vi inte har setts på typ två år. Jag saknade henne verkligen.
Jag och min förra kille Josh hade gjort slut för att han tyckte att jag hängde med killarna så mycket. Alltså Harry, Louis, Liam, Niall och Zayn. Han sa att han alltid märkt att det var någonting mellan mig och Niall men han var bara min bästa vän, han är som den bror jag aldrig fick. Såklart så är dom andra killarna mina bästa vänner också, men jag känner att jag och Niall verkligen klickar när det gäller vissa saker som dom andra inte förstår sig på. Jag älskade honom som bror inget mer. Men Josh trodde inte på mig så han stack. Killarna hade hjälpt mig igenom allt det där med Josh och det var skönt att dom var hemma igen. Dom har ju nyss varit ute på sin Europa turne och Sverige var det sista landet så nu hade dom ledigt i tre veckor från alla intervjuer och allt. Det känns skönt att jag vet att jag kan lita på att dom tar hand om Emma nu när jag inte kan den här månaden. Igentligen så letar jag inte en större lägenhet utan jag håller på att fixa en överraskning åt Emma om någon vecka. Men vi kom inte på något bättre så vi sa att jag skulle leta efter en ny lägenhet. Bara hon inte blir sur så.
- Vi är framme nu sömntutor, sa jag och alla vaknade utom Zayn.
- Hallå Zayn, vakna. Sa Niall och buffade lite på honom men han vaknade inte. Zayn satt lutad mot bildörren så Louis gick på utsidan och öppnade dörren och Zayn vaknade med ett ryck.
- Det där var inte schysst, tänk om jag inte skulle haft bältet på mig. Sa Zayn surt.
- Men du är vaken i alla fall, sa Liam och skrattade.
Harrys perspektiv:
Efter att vi hade packat in alla saker i lägenheten så hade jag sagt till killarna att jag ville vara ensam med Emma så killarna hade gått över till Moa och sett på film.
- Vart är dom andra? Sa Emma frågande.
- Dom är hos Moa och ser på film, jag ville att det bara skulle vara vi två. Sa jag och log. Hon fnissade lite och frågade vad vi skulle göra.
- Vi ska se på Love Actually. Sa jag och log brett.
- Din favorit film. Sa Emma och skrattade.
- Hur visste du? Sa jag så dramatiskt jag kunde.
- Ja med tanke på att du är typ känd över hela världen och har svarat på den frågan många gånger så är det inte så svårt. Sa hon och jag drog med henne in i vardagsrummet samtidigt som jag erkände att hon hade rätt.
Jag sa åt henne att sätta sig i soffan när jag gick och slog på filmen, när jag vände mig om och skulle sätta mig i soffan så stod hon där. Precis framför mig. Våra läppar möttes och våra tungor började leka runt i varandras munnar. Vi fortsatte att gå mot soffan men avslutade inte kyssen, vi la oss ner i soffan med mig överst. Fast jag la inte ner hela min tyngd på henne. Jag drog min hand igenom hennes hår och hon tog tag i min nacke. Jag började dra i hennes tröja när hon plötsligt slutade och tog tag i min hand.
- Inte nu, viskade hon andfått.
- Förlåt, gjorde jag något fel? Sa jag ledset.
- Nej absolut inte, jag vill bara inte nu. Sa hon och tittade på mig med en blick som ville att jag skulle förstå.
- Jag förstår. Sa jag och log, hon log tillbaka och kysste mig på läpparna och sen satt vi oss upp och tittade på filmen.
Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms av Louis där det stod att han sov hos Liam inatt och att han tyckte att jag skulle berätta för henne att jag verkligen gillade henne.
Louis kände mig för väl, fast Emma borde väl förstå att jag gillar henne, eller?
- Emma… Sa jag och tog hennes hand.
- Ja vad är det Harry? Sa hon och tittade på mig.
- Hur tycker du vi ska göra? Sa jag genant.
- Med vaddå? Sa hon försiktigt.
- Oss. Sa jag enkelt.
- Alltså…
_____________________________________________________________________________________
JIPPIE :D
Ser ni ? Jag är duktig och skrev ett till, fast det vart lite sent med take på att klockan är halv 4, men jag började faktiskt vid halv 2 :/
Men ni fick en lång del iallafall!
Kommentera vad ni tycker , jag älskar era fina kommentarer och eran kritik! Det gör mig motiverad att skriva!
Imorgon kommer tävlingen dra igång om vem som ska få vara med i novellen, det kommer komma information om hur man tävlar och hur man ska göra för att få chansen att vinna!
Glöm inte våran Facebook sida, där uppdaterar vi om det är något vi känner för att inte skriva på bloggen, och vi uppdaterar direkt efter att vi lagt upp kapitlena och skriver att det är ett nytt kapitel ute! Ni hittar sidan HÄR.
Emma
Vad gulligt kapitel <3333 :') blir tårögd.. ;') men kommer Anna också till England eller vad händer ;o ??
F*N VAD BRA SKRIVET ASSÅ!!! Borde få nobelpris eller nåt sånt jue :P <3 Väntar på nästa :D !!
Fy tusan vad bra du skriver människa!! Så himla bra kapitel och jag vill bara ha mer mer mer ! :D<3
As grymt Emma, du gör verkligen ett bra jobb! De här är bättre än att läsa en bok! Fortsätt med erat jobb och det här blir en jätte bra novell! <3
xoxo Kajsa <3
Omb, så bra!!! <3
Du skriver bäst vännen :*
Puss
Gud, du är så duktig!!
Man blir verkligen fast i berättelsen, det går inget annat!
Säger samma som alla andra, SJUKT bra <3
Yaay!! Go Harry! ;D Amazing! :D
sjukt bra kapitel!!
jag har bara en liten fråga, hur gammla är du och Anna i novellen?
Grymt! Älskar de här :D <3
ääääälskar den här novellen, du e grym på att skriva!!