Tidigare:
När vi hade gått runt och shoppat klart så var klockan halv fem och båda började bli hungriga så vi gick och åt och sedan åkte vi hem. När vi kom hem så gick Anna in på sitt rum och jag in på mitt. Jag hörde att hon slog på tv och började skrika. Jag stormade in och fråga vad som hände.
- Det är One Direction!! Sa hon och pekade på tv'n. Det var deras dokumentär på MTV och jag hade säkert sett den minst fem gånger mer efter det satt vi båda fast klistrade framför tv'n tills vi båda somnade i Annas säng.
___________________________________________________________________


Louis perspektiv:

Jag vaknade av att den störande ringsignalen från alarmet ringde. Jag hade sovit i Liams lägenhet eftersom Harry och Zayn hade somnat i min och Harrys lägenhet. Jag väckte Liam lite försiktigt och vi bestämde oss för att springa in och väcka dom andra killarna. 
- Shhyy. Sa Liam när han försiktigt öppnade dörren till min och Harrys lägenhet och smög in. 
- 1… 2… 3! Skrek jag och vi började hoppa runt och skrika i sängen där båda Harry och Zayn låg. Harry mumlade något om att vi skulle dra därifrån och att han var trött medans Zayn fortfarande sov som en stock. 
Plötsligt kom Niall in och frågade vad vi höll på med.
- Ja vad håller ni på med? Skrek Harry till och började skratta. Vi tog tag i Zayns fötter och började dra honom av sängen.
- Okej, okej jag är vaken. Sa Zayn trött. 
- Bra, men du måste skynda dig vi ska vara klar om 20 minuter. Sa jag och skyndade mig att hoppa in i duschen. 
- Vänta på mig snygging! Hörde jag Harry ropa bakom mig. 
- Då får du skynda dig älskling. Sa jag och började springa mot toaletten.

Annas perspektiv:

När jag vaknade så var tv’n fortfarande på och Emma låg fortfarande och sov så jag bestämde mig för att väcka henne. 
- Emma! Emma! Vakna! Idag smäller det! Skrek jag och hoppade runt i rummet när jag insåg att det var idag vi skulle gå på konserten. Hon mumlade något om vad klockan var men jag fortsatte att hoppa runt och pratade på som vanligt.

Emmas perspektiv: 

Klockan började närma sig tolv men vi var redan i full fart för att fixa oss. Vi hade beställt upp mat på rummet så vi kunde äta och börja fixa allting samtidigt. Vi packade upp våra väskor när Annas mobil började ringa. Hon svarade och gick in på sitt rum och började prata och lät ovanligt glad, jag kunde höra hur hon hoppade upp och ner samtidigt som hon försökte att inte skrika rakt ut. Efter att hon lagt på som gav hon ifrån sig ett glädjetjut och sprang in till mitt rum och slängde sig över mig.
- Vad håller du på med? Sa jag och vi båda satt och skrattade.
- Det var Liam! Skrek hon och hoppade upp och ner.
- Liam som i Liam i One Direction? Sa jag och tittade förvånat på henne.
- Ja! Sa hon och vi båda började skrika av glädje. 
- Men vad sa han då? Frågade jag förväntansfullt.
- Att vi hade vunnit en hel dag med alla i One Direction! Utbrast hon med världens leende. Jag frågade när och hur och hon förklarade att hon hade anmält oss till en tävling för cirka en månad sedan och hur hon skrivit motiveringen. 
- Där här kommer bli den bästa dagen i våra liv! Sa vi samtidigt och började hoppa runt i rummet samtidigt som vi slog på One Directions album Up All Night. Vi sjöng glatt med när jag plötsligt såg att klockan hade närmats sig tre redan.
- Anna vi måste göra oss klar nu! Sa jag stressat. Vi hoppade in i varsin dusch.
Efter att vi duschat klart stod vi och torkade håret på varandra med en varsin hårfön. Vi drog fram alla kläder vi hade med oss och allt vi hade köpt och började leta vad vi skulle ha på oss. 
- Åh jag hittar ju ingenting! Utbrast jag och var lite irriterad. 
- Men ta på dig det här. Sa Anna och höll fram ett par mörka tighta jeans och en skit snygg pöströja som jag totalt glömt bort att jag hade med mig. Jag nickade gladd och drog på mig kläderna.
- Hur ser jag ut? Sa jag och snurrade ett varv.
- Perfekt. Sa Anna och log. 
- Men vad ska du ha på dig då? Sa jag och tittade frågande på Anna. 
- De här.. Sa hon och drog fram ett par tights och ett stort linne och en bandeu som hon skulle ha under. 
- Skit snyggt! Sa jag och blinkade med ena ögat. 
- Jag vet. Sa hon stolt. Vi sminkade oss och borstade tänderna. Och nej jag vet inte varför vi borstade tänderna men det kändes bäst så.
Anna hade hjälpt mig att locka topparna på mitt hår till korkskruvar och jag hjälpte henne att platta sitt för att det var så tjockt. Jag var avundsjuk på hennes hår, det var tjockt och gick till revbenen. Mitt hår var tunt och gick till lite nedanför axlarna.
Vi bestämde oss för att ta en fika innan vi skulle dra iväg på konserten så vi fixade till det sista och dog på oss våra skor och jackorna. Jag hade på mig ett par vita Converse och en svart skinnjacka. Anna hade ett par lila Convers och en likadan svart skinnjacka.
Nere i lobbyn i hotellet frågade vi efter närmaste fik och dom sa att dom hade ett på hotellet en våning ner så vi bestämde oss för att äta där. Jag tog en cola och en bulle och Anna tog en fanta och en bulle. Vi satt där och pratade till klockan vart halv fem, konserten skulle börja klockan sju så vi betalade för fikat och började gå mot tunnelbanan. Vi var helt till oss, vi hoppade framåt som små tjejer som nyss hade fått en ny docka. Vi skrattade och pratade hela vägen till tunnelbanan. När vi kom fram till tunnelbanan så började vi bli nervösa. Det pirrade i magen och jag kunde inte sluta le, det här skulle bli perfekt.

När vi kom fram till Globen så var det smockfullt med folk, köerna var jätte långa och alla stod och skrek ’’One Direction’’ upp repade gånger. Anna sa åt mig att komma så drog hon mig till en kö där det endast stod sju personer. Jag läste på skylten och såg att det stod ’’Backstage-pass’’.
- Men hallå Anna det här är ju för dom som ska vara backstage? Sa jag och tittade konstigt på henne.
- Ja, jag vet. Det var ju därför jag ställde mig här. Sa hon och log.
- Men vi har ju inga backstage pass. Sa jag irriterat.
- Nu har vi det. Sa Anna och viftade med två stycken backstage-pass i handen.
- Omg! Har du fixat det där? Skrek jag och började hoppa av lycka. Hon svarade ja och sen berättade hon när hon hade beställt dom och att hon skulle överraska mig.
- Du vet att du är världens bästa vän va? Sa jag och kramade om henne hårt.
- Du med. Svarade hon mjukt.
Nu var det våran tur. Killen i luckan bad oss visa passen och vi fick komma in. Det kom fram en tjej som pratade i en öronsnäcka och höll i en massa telefoner till oss och bad oss att följa med henne. Så vi gjorde som hon sa och följde efter.
- Ni får ursäkta mig, men jag måste gå. Tror ni att ni kan hitta fram härifrån själv nu? Sa hon och tittade ursäktande på oss. Vi nickade och börja gå framåt.
- Amen kom igen, hur coolt är inte det här? Sa jag och mitt leende var enda uppe vid ögonen.
- Skit coolt! Sa Anna och vi fnittrade lite. Vi hörde röster från ett rum längre bort så vi tänkte att det var dit vi skulle. Men när vi började gå mot dörren så kände jag hur någon krockade i mig och några sekunder efter var jag dyngsur.
- Oj förlåt! Jag är hemskt ledsen! Sa någon med mansröst. Jag kände ingen rösten jätte väl, det var samma som sa förlåt när han gått in i mig på tåget. Men nu kom jag på vem det var, jag tittade upp och där stod han.
Harry Styles, Harry Freaking Styles. Jag måste drömma tänkte jag.
- Följ med här. Sa han och drog in oss i rummet där vi hörde röster ifrån förut.

Annas perspektiv:

Emma hade krockat med ingen mindre än Harry Styles. Ingen mindre än Harry Styles hade spillt vatten på henne. Ingen mindre än Harry Styles bad oss följa med in i rummet som vi redan var på väg till innan dom krockade. Jag och Emma bytte en blick och vi båda förstod vad vi menade.
- Åh shit vad snygg han är. Sa Emma över axeln, efter som att han inte förstod svenska så gjorde det inte så mycket och det vart inte lika pinsamt som om han skulle förstått vad hon sa. När vi kom in i rummet så hade Louis, Liam, Zayn och Niall kuddkrig i en soffa längst bort i hörnet.
- Oh hjälp där är dom. Pep jag och Emma tittade på mig med ögon stora som golfbollar. Ingen av oss började skrika eller hoppa runt för att vi inte ville verka knasiga, vi försökte att bete oss så normalt som möjligt även fast det var svårt att koncentrera sig med dom i rummet.


Harrys perspektiv:

Åh nej inte igen. Tänkte jag när jag märkte att jag hade gått in i en tjej som gick framför mig i korridoren. Det var andra gången idag. Fast den här gången råkade jag spilla vatten över hela den här tjejen också.
Jag bad om ursäkt och sedan tittade jag upp på henne. Det var ju samma tjej som jag gått in i på tåget. Jag bad henne och hennes kompis att följa med mig in till dom andra killarna så jag kunde hjälpa henne att få hennes tröja torr.
När vi kom in i rummet så hade killarna kuddkrig för fulla muggar och märkte inte ens att vi kom in. Jag harklade mig högt för att dom skulle förstå att vi hade kommit in. Louis var snabbast fram och tittade på tjejerna.
- Harry du tog med dig tjejer! Utbrast Louis och sprack upp i ett leende. Alla började skratta även tjejerna.
Alla hälsade på varandra och gav varandra kramar. Tjejen som jag krockade med hette tydligen Emma och hennes kompis hette Anna. Det var riktigt fina namn faktiskt. Alla gav varandra en varsin kram och när Emma skulle krama Louis så brast han ut i skratt och frågade om hon hade badat med kläderna på. Hon svarade med en enkel blick som gjorde att han förstod direkt att det var mitt fel, hon tittade på mig och fnittrade.
- Vad gör ni här föresten? Frågade jag medans jag hjälpte Emma att få sin tröja torr.
- Vi ska se eran konsert backstage sen skulle vi få träffa er och hänga med er imorgon också. Svarade Emma glatt.
- Jaha så det var ni som vann den där tävlingen? Sa jag och log.
- Japp! Sa båda tjejerna i kör. Båda var faktiskt ganska söta, dom var liksom lite speciella av sig.
Det knackade på dörren och Gemma kom in och sa att vi skulle ut på scenen nu så vi fick skynda oss. Vi sa till tjejerna att dom fick sätta sig närmare scenen än dom andra som hade backstage som ett förlåt för att jag spillde ut vattnet på Emma.

Annas perspektiv:

- Vet du hur tur vi har eller? Sa jag när vi satt där och tittade på när killarna uppträdde. Dom var verkligen likadana i verkligheten, fast.. Dom var snyggare i verkligheten annars var dom lika knasiga och roliga.
- Jag vet, och jag kan inte fatta att självaste Harry Styles spillde vatten över mig! Sa hon och vi båda skrattade.
Killarna började prata sen hörde vi att Harry sa något om att han spillt vatten på någon och då började vi skratta ännu mer tills vi märkte att Louis och Harry kom och drog ut oss på scenen. Harry tog tag i Emmas han och drog ut henne på scenen och Louis gjorde desamma med mig. Det är ju helt sjukt, jag står här på scenen med One Direction och min drömkille håller mig i handen. Jag kom på mig själv att jag stod och log som ett fån men jag kunde verkligen inte le mindre.
Efter att konserten vad slut så sa vi hejdå till killarna och gav dom en varsin kram.
- Oj juste, Emma kan jag få ditt nummer så vi kan bestämma lite om imorgon? Frågade Harry Emma och blinkade med ena ögat och log ett flörtigt leende.
- Ehm ja visst. Svarade Emma och gav honom hennes nummer.

Vi började gå mot tunnelbanan och vi pratade om hur fantastisk kvällen hade varit. Det hade verkligen varit den bästa kvällen i våra liv. Vi kunde inte fatta att vi verkligen hade träffat dom. Det var helt otroligt.
När vi kom tillbaka till hotellet så var klockan runt halv elva så vi skyndade oss upp och skulle låsa upp dörren när vi såg att den redan var öppen och när vi öppnade dörren så…

___________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade kapitlet, och förlåt att det vart försenat! 
Vad tror ni kommer hända? ;) 
Nästa kapitel kommer upp i morgon! :D 
Emma