Jag visste att den här dagen skulle bli underbar. Dagen skulle tillbringas med Anna, min bästa vän. Vi skulle ta tåget ner till Stockholm för att sedan imorgon gå på One Directions konsert. Vi hade längtat efter den här dagen i flera månader. Allt började med att jag skulle sova över hos Anna och vi satt och bläddrade runt lite på olika bloggar, på någon av bloggarna hade dom lagt upp ett videoklipp från Youtube och skrivit ’’Ja! En ny videoblogg är ute!!!’’ Vi startade klippet och undrade nyfiket vad det kunde vara. Klippet började med att en sjukt söt kille sa ’’Hey, we are One Direction and this is our video diary week 4!’’ efter någon minut satt både jag och Anna och skrattade så vi grät åt hur vi roliga dom var. Efter det så var vi helt fast vid dom, vi googlade, sökte på bilder och tittade på fler av deras videosar på Youtube för att få reda vilka dom var och vi fastnade direkt. Och efter det så har One Direction varit det enda vi har pratat om. Sen några månader senare hörde vi att dom skulle komma till Sverige och vi blev överlyckliga, dom hade varit i Sverige tidigare men då hade våra föräldrar sagt att vi inte fick åka men nu så hade vi chansen och vi tog den.

-Emma har du packat klart? Vi måste åka nu! Ropade mamma från övervåningen. Jag slängde snabbt ner det sista i väskan och hoppades på att jag inte hade glömt något sedan rusade jag upp på övervåningen och drog på mig jackan och skorna. Mamma hjälpte mig att få in det sista i bilden så det skulle gå lite snabbare. Klockan var bara 9.45 men tåget skulle gå 10.30 och vi skulle hämta upp Anna på vägen också.
Jag ringde till Anna som svarade nästan på engång.
-Hej! Svarade hon glatt.
-Framme om två. Sa jag och lät minst lika glad. Hon svarade med ett enkelt ’’oki’’ innan hon la på.
Vi hjälpte Anna att stoppa in alla hennes saker i bilen samtidigt som vi började babbla om hur perfekt allt skulle bli. Vi båda hoppade in i baksätet och knäppte fast oss medans mamma startade bilen.
- Slå på radion. Sa jag och mamma nickade och slog på den. Sån tur som vi hade så var det What Makes You Beautiful så jag bad mamma höja och två sekunder senare började vi sjunga för full hals. Mamma gav oss en ’’Ni är så konstiga blick’’ och sedan började hon skratta och sakta sjunga med.  Låten var slut och vi var nästan framme.
- Nu får ni lova mig att ha kul. Sa mamma efter att hon skruvat ner volymen och vi båda nickade instämmande. Jag gav ifrån mig ett litet glädje tjut och vi började fnittra.
-Alltså jag kan inte tro att det är sant, snart åker vi faktiskt! Sa jag med världens leende på läpparna medans jag klev ut ur bilen.
- Tänk att för två år sedan så var vi helt besatta av Justin Bieber, men nu.. Oj oj vad det här är så mycket bättre! Sa Anna och vi båda brast ut i skratt.
- Rappa på nu tjejer så ni inte missar tåget. Avbröt mamma oss i vårt skrattande. Jag gav henne en kram och en puss på kinden och sa hejdå och lovade att höra av mig sen tog vi våra väskor och började gå in mot tågstationen.

- Kommer inte tåget snart? Sa Anna otåligt. Jag tittade på klockan den var 10.27 så tåget borde nog komma när som helst tänkte jag.
- Där är tåget! Utbrast Anna medans jag satt i min egna lilla värld och tänkte på hur underbart allt skulle bli.
- Jippie! Sa jag och gjorde ett litet glädje skutt.

När vi satt på tåget kändes det som det tog en evighet innan mannen som skulle ta biljetterna kom så tåget kunde börja åka så vi kom iväg någon gång. Vi satt och pratade om alla saker vi skulle göra och hur roligt vi skulle ha när tåget plötsligt började rulla iväg

Annas perspektiv:

Vi var så uppspelta så att vi knappt inte kunde sitta stilla en sekund, jag menar, tänk hur det skulle vara att få träffa alla i One Direction. En underbar känsla, och det bästa var att vi skulle få träffa dom! Jag hade köpt backstage-pass som jag skulle överaska Emma med när vi kom fram till Stockholm. Min favorit i One Direction var Louis, han var bara så otroligt snygg. Känslan av att jag skulle få träffa honom gjorde mig helt galen, och att Emma skulle få träffa Harry, som hon gillar mest. Jag kände att jag hade gjort någonting bra för oss båda två och log lite för mig själv.
- Hallå Anna? Är du där?! Sa Emma och viftade hejvilt med händerna framför mitt ansikte.
- Ehm haha ja. Sa jag och skrattade lite.
- Ska du ha nått att dricka eller äta? Jag hade tänkt att gå till fikavagnen så jag tänkte om du ville ha något. Sa hon och log ett lite gulligt leende. Jag ställde mig upp för att visa att jag tänkte följa med.
När vi kom in i fikavagnen så var det smockfullt med folk. ’’Wow’’ tänkte jag och började armbåga mig fram imellan alla människor.

Harrys perspektiv:

Jag tror aldrig att jag hade stått i en sån här lång kö för en cola och en muffins i hela mitt liv, jag hade säkert stått i 20 minuter innan jag kom fram till kassan.  
- Hej, vad skulle du vilja ha då? Sa kassörskan och såg lite stressad ut.
- Hej, jag vill ha fem stycken color och fem.. Nej sex stycken muffins. Jag tänkte på att Niall skulle få två stycken eftersom han har tjatat så mycket om att han är hungrig. Jag förstår inte hur en människa kan vara så hungrig, hur får han plats med allt?
- Ehm, hallå? Ska du betala eller? Hörde jag dom bakom mig i kön gnälla.
- Oj, ja juste, hur mycket blir det ? Frågade jag och såg förlåtande på kassörskan.
- 85 kronor. Svarade hon och log. Jag betalade och tog med mig fikat och började tränga mig igenom allt folk. Hur kunde det vara såhär mycket folk egentligen, vart kommer alla ifrån. Jag vaknade upp ur tankarna och märkte att jag råkade gå in i en rätt så kort tjej framför mig-
- Oj förlåt! Sa jag lite snabbt.
- Det gör inget. Svarade tjejen utan att titta på mig medans hon fortsatte att gå. Hon var faktiskt ganska söt. Sen tänkte jag inte mer på det och fortsatte vidare till platserna när vi satt.
- Äntligen, vet du hur hungrig jag är eller? Utbrast Niall och vi alla började skratta.
- Tur att jag kom nu då. Svarade jag och vi fortsatte att skratta vidare.

Zayns perspektiv:

Harry kom tillbaka med colorna och våra muffins, mums jag var jätte hungrig tänkte jag och ryckte åt mig en muffins. Niall satt och gnällde på att Harry tog så lång tid på sig och att han var så hungrig så att alla tillslut började skratta åt honom. Efter tio minuter satt alla mätta och belåtna – utom Niall som fortfarande gnällde på att han var hungrig.
- Jag tänker inte stå i den där kön igen. Sa Harry och tittade surt på Niall efter att Niall hade bett honom köpa en till.
- Det är lugnt Niall, du kan få en morot av mig. Sa Louis och höll fram en morot och två sekunder senare brast alla ut i skratt.
- Vem va tjejen du höll på att ’falla’ för där borta? Du tänker väl inte va otrogen mot mig?! Frågade Louis  och försökte sig på en ledsen min.
- Jag skulle aldrig göra så mot dig Boo Bear. Sa Harry och tog Louis hand. Ännu en gång satt alla och skrattade så tårarna sprutade.
- Avstigning på Stockholm Centrum om 10 minuter. Ropade en kvinna i högtalarna. Det var där vi skulle av så vi började göra oss klar för att hoppa av. 

Emmas perspektiv:

- Avstigning på Stockholm Centrum om 10 minuter. Sa en kvinlig röst i högtalarna. Jag och Anna gjorde ett litet glädjeskutt och började packa ihop våra saker. 
- Tänk att vi äntligen är här! Sa Anna när vi hade hoppat av tåget. 
- Ja, det är sjukt! Men nu måste vi bara hitta vårt hotell. Svarade jag och Anna nickade.
- Vad är det som händer där? Sa Anna och pekade mot en folkmassa som bestod av tjejer som mest.
- Jag vet inte, och jag orkar inte bry mig heller nu vill jag bara skynda oss till hotellet så vi kan packa upp och sen dra och shoppa! Sa jag. Vi skulle bo på Scandic Hotell som låg ungefär en kilometer ifrån Globen så vi tog tunnelbanan dit och var framme på tio minuter. När vi kom in till receptionen så sa vi att vi hade bokat ett rum och receptionisten frågade efter vårat efternamn.
- Lundqvist. Svarade Anna snabbt. 
- Ni har rum 341 på våning 7. Sa kvinnan bakom disken och gav oss vår rums nyckel. Vi sa tack och skyndade oss upp till vårat rum. Båda var lika förväntansfulla. Vi kom in i en liten hall där det bland annat fanns en toalett och en gardrob där man skulle hänga av sig ytterkläderna. Vi tog av oss skorna, hängde upp våra jackor och sedan sprang vi in för att se hur våra rum såg ut. Man säger att det är samma rum fast det är två rum fast det är samma dörr ut till korridoren i hotellet. 
- Pax för det här rummet! Sa Anna och slängde sig på sängen. Det var en dubbelsäng, den var väl bäddad med fyra stora kuddar i. Mitt rum var exakt likadant fast spegelvänt. Jag la väskan på sängen och tog fram plånboken.
- Ska vi dra eller? Ropade jag på Anna. Hon svarade att hon bara skulle gå på toa så jag passade på att titta runt lite extra men hittade inget intressant. 
- Kommer du eller slöfock? Skrattade Anna och tittade på mig. 
- Jaja, sluta tjata. Sa jag med lite ironi i rösten eftersom det var jag som hade haft så bråttom iväg och shoppa. 
Vi tog spårvagnen till Kista Galleria och var framme på ca 15 minuter. Vi gick in på säkert alla affärer och kom nog ut med en kasse från varje affär. När vi hade gått runt och shoppat klart så var klockan halv fem och båda började bli hungriga så vi gick och åt och sedan åkte vi hem. När vi kom hem så gick Anna in på sitt rum och jag in på mitt. Jag hörde att hon slog på tv och började skrika. Jag stormade in och fråga vad som hände.
- Det är One Direction!! Sa hon och pekade på tv'n. Det var deras dokumentär på MTV och jag hade säkert sett den minst fem gånger mer efter det satt vi båda fast klistrade framför tv'n tills vi båda somnade i Annas säng.


_____________________________________________________________________________________________

Hoppas att ni gillade kapitlet, förlåt om det inte är så spännande eller roligt med första kapitlet kan inte vara så jätte spännande ju.. Det kommer bli mer spännande jag lovar, jag har tänkt igenom ganska långt så vi får se hur det blir. Men vad tyckte ni nu då? Ta och kommentera! :D 
xoxo,
Emma