Tidigare:
- Allt kommer bli bra, sa jag och pussade henne på huvudet.
- Hur vet du det? Snyftade hon.
- För att jag vet det. Svarade jag och strök hennes hår med handen.
______________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

Vi kom in i trapphuset och killarna gick in till Louis och Harry medans jag gick hem till Moa. Eller mig, men det känns som hennes hem eftersom jag inte riktigt flyttat in än.
Jag öppnade dörren och ropade ’’Hallå?’’ men fick inget svar, jag ropade igen medans jag hände av mig jackan men ingen svarade. Jag gick in i köket och såg att det låg en lapp på bordet som jag läste för mig själv. Hejsan sis, jag drog iväg på stan med en kompis, letar efter kläder till oss som vi kan ha på mammas begravning. Älskar dig, xx.
Juste, mammas begravning. Jag kände hur jag sakta ville sjunka igenom jorden, hur skulle jag klara av att gå på hennes begravning? Jag skulle brista ut i gråt och sitta där och gråta som en galning och inte fatta att det var sant. Det är jobbigt som det är redan nu.
Jag satt mig vid tv’n och Glimore Girls som var min mammas favorit program innan hon dog gick på tv'n. Jag kände hur en tår rann ner för min kind men jag torkade snabbt bort den.
Jag kom på att jag inte hade varit inne på facebook sen vi lämnade Sundsvall för att gå på konserten så jag drog fram min Mac Book och loggade in på Facebook och twitter. 24 nya händelser, suck. Jag tittade igenom alla och det mesta var folk som hade skrivit i min logg att dom beklagade sorgen. Jag loggade snabbt ut från Facebook och öppnade twitter. 10.000 följare? Oj. När jag åkte hemifrån så hade jag bara 800 ungefär. Jag tittade mina mentions och det flesta var folk som frågade om jag kunde följa dom tillbaka och såklart gjorde jag det. Jag bläddrade upp lite och såg att folk frågade om jag var tillsammans med Harry. Hur kunde dom veta? Jag kikade runt lite och såg en bild på oss när vi höll handen vid Oxford Street och när han pussade mig på pannan i parken tidigare idag.
Jag såg en tweet där det stod Do you know Harry Styles?!?! Och jag svarade Yes, I know him. He’s a cool guy! J x folk hade skickat hot om att dom skulle döda mig om jag inte lät han vara, dom hade skickat att jag var ful och att jag inte förtjänade att leva. Men sen så var det dom där småa tweetarna som skrev hur fin jag var och att jag och Harry passade jätte bra ihop.
- Hallå?! Ropade Moa när hon kom in genom dörren.
- Hej! Svarade jag glatt, jag orkade inte bry mig om vad folk hade skrivit till mig så jag klickade mig snabbt in på Harrys twitter och såg att han hade twittrat @EmmaHammarberg I love you.xx och jag kände hur varm jag vart i hela kroppen och hur ett leende spred sig över mitt ansikte.
- Vad ler du åt då? Sa en röst som jag kände ingen men kunde inte riktigt placera vem det var. Jag höjde blicken och där stod hon. Viktoria min absolut bästa kompis som hade flyttat till London för ett halv år sedan. Jag kände hur glädjetårarna kom och jag slängde ihop datorn och flög upp ur soffan. Vi stod och kramades en lång stund och sa säkert tusen gånger att vi hade saknat varandra.
- Men vad gör du här? Utbrast jag samtidigt som jag släppte greppet om henne.
- Jag bor bara nått kvarter bort. Sa hon glatt.
- Är du seriös? Sa jag och kände hur leendet spred sig och blev ännu större, om det nu ens var möjligt.
- Japp, och vi kommer gå i samma klass när vi börjar skolan om 2 veckor också! Sa hon och fnissade lite. Jag gjorde några glädjeskutt och sen satte vi oss i soffan och pratade en stund och jag berättade om mamma, men inte varför jag flyttat hit och hur jag kom på det. Sen kom frågan.
- Är det sant att du är tillsammans med Harry Styles? Sa hon försiktigt. Jag kände hur röd jag vart och vände bort huvudet.
- Du är det! Utbrast hon.
- Schhyyyyy! Sa jag och satt ett finger för munnen för att  visa att hon inte skulle skrika.
- Men det är ju as coolt ju! Sa hon och vi båda började skratta.
- Vad vill ni äta? Ropade Moa från köket.
- Donken? Sa jag glatt, Viktoria nickade. När Viktoria bodde i Sverige så var vi helt kära i Donken och choklad, vi fattar inte hur det kommer sig att vi inte ser ut som sumobrottare. Moa åkte iväg och handlade vad vi skulle ha medans vi satt och pratade en stund till när det plötsligt knackade på dörren.
- Kom in! Skrek jag från vardagsrummet.

Louis perspektiv:

Jag öppnade försiktigt dörren och gick in till hallen och tog av mig skorna. Dom förväntar nog sig inte att jag ska komma men jag behöver verkligen prata med Emma.
Jag gick in till vardagsrummet där Emma och en annan tjej som jag inte kände igen satt.
- Louis? Sa hon förvånat.
- Vad gör du här? Frågade hon igen.
- Jag måste prata med dig, det kändes så konstigt att prata med grabbarna även fast jag vet att jag kan prata med dom om allt. Sa jag försiktigt.
- Visst, kom och sätt dig. Sa hon och log förstående. Jag skakade hand med tjejen som satt mitt i mot Emma i soffan.
- Hej, Viktoria. Sa hon och tog min hand.
- Louis. Sa jag och log.
- Jag vet. Sa hon och fnissade lite.
- Har du pratat med Anna nånting sen igår? Frågade jag Emma kort.
- Anna Lundqvist? Frågade Viktoria snabbt, jag nickade.
- Nej det har jag inte, vaddårå? Svarade Emma.
- Nä, jag tänkte bara.. Jag avbröt mig själv.
- Tänkte vaddå? Sa Emma och tittade frågande på mig.
- Om hon skulle komma hit. Sa jag snabbt även fast jag visste att jag inte skulle klara av att träffa henne. Det gjorde ont i mig av att bara tänka på vad hon hade gjort mot mig. Det var inte rättvist.
- Jag sa åt henne att om hon kom hit skulle jag inte ta imot hemme… Sa Emma försiktigt.
- Jag klarar nog ändå inte av att träffa henne. Sa jag och kände hur det högg till i magen på mig.
- Alltså kan någon förklara vad som har hänt eller? Sa Viktoria förvirrat. Emma berättade hela historien om vad som hade hänt och Viktoria lyssnade artigt.
- Vad taskigt. Sa Viktoria när hon hade berättat klart. Vi nickade.
- Tjejer kommer ni då? Ropade Moa när hon gick från hallen till köket, hon stannade i öppningen till vardagsrummet och tittade på mig.
- Men oj Louis är du också här, hur mår du?. Sa hon och tittade ledset på mig eftersom hon visste vad som hade hänt.
- Bara bra, men jag ska gå nu så ni får äta ifred. Sa jag och log. Vi sa hejdå och jag gav Emma och Viktoria en snabb kram och gick tillbaka till killarna.
När jag kom in till min och Harrys lägenhet så satt alla framför tv’n och skulle spela tv spel medans Niall och Zayn bråkade om vem som skulle ha speldosan.
- Då tar jag den! Sa Harry och slängde sig på dom. Jag skrattade.
- Louis! Du är hemma, jag har saknat dig gumman! Sa Harry och flög upp från golvet och slängde sig över mig och kramade mig. Alla killarna började skratta så dom grät. Dom låg och rullade runt på golvet och höll sig om magen och jag gjorde inget annat än att göra likadant. Killarna var verkligen mina bästa vänner, jag vet inte var jag skulle göra utan dom. Dom var liksom mitt liv. Helt plötsligt så skriker Niall ’’MOHAHA MIN TUR!’’ sen slängde han sig på mig och Harry och tätt där efter kom Zayn och Liam och gjorde detsamma.

Viktorias perspektiv:

Det var så skönt att få träffa henne igen, jag hade inte träffat henne sen någon vecka efter jag åkte när hon kom på besök. Hon har inte kunnat komma hit efter det. Jag hade saknat henne så mycket, våra minnen och alla skratt. Jag hade såklart fått nya vänner, min bästa vän här är Sofia just nu och jag kunde inte vänta till Emma fick träffa henne. Jag pratade om Emma nästan hela tiden, ibland lite för mycket kanske, men vad gör man inte för sin allra bästa vän. Jag skrattade lite för mig själv.
Vi satt och tryckte i oss all mat och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var precis som förut, vi har lika dålig humor som då, skrattar åt samma saker och pratar lika mycket. Gud vad jag har saknat det här.
- Åh jag är proppmätt. Sa jag och höll handen på magen.
- Jag med! Sa Emma och vi började att skratta.
Vi gick upp på Emmas rum och satt oss på sängen. Det plingade till i Emmas mobil, hon tog upp den och svarade på ett sms.
- Du, vi ska träffa killarna på Milkshake City om 20 minuter, men flippa inte ur som du gjorde när Louis hade gått förut. Sa Emma och skrattade.
- Men det är ju hel coolt att få träffa våra.. Mina idoler! Rättade jag mig med.
- Dom är faktiskt mina med, även fast dom är mina bästa vänner. Sa Emma och skrattade. Vi lyssnade på dom jämt innan jag flyttade, vi pratade om dom hela tiden. Alla andra tyckte vi var konstiga och kallade oss besatta. Men dom förstår inte hur det är att lägga ner så mycket av ens liv i ett band sådär. Det är någonting som man måste uppleva själv för att förstå.
Vi fixade till oss lite och drog till Milkshake City.
När vi kom in så satt killarna med en varsin milkshake runt ett bord som det bara fanns en ledig stol vid.
- Då får sitta i mitt knä snygging. Sa Harry och tittade på Emma som om att han skulle vilja äta upp henne. Jag skrattade lite och såg hur Harry vände huvudet mot mig.
- Vad är det som är så roligt? Sa han förvånat.
- Inget. Sa snabbt och kände hur röd jag vart.
- Det här är Viktoria föresten. Sa Emma och drog mig till bordet. Jag skakade hand med alla och alla gav mig en kram. Jag kan inte fatta att jag faktiskt just fått en kram av alla i One Direction.
Allt var fantastiskt. Vi pratade och hade jätte roligt.
- Ska du med och ha filmkväll med oss ikväll? Frågade Harry som hade Emma i sitt knä. Jag tittade på Emma och hon nickade.
- Jag antar det. Sa jag glatt.
- Bra för jag vet någon som verkar vilja att du ska komma. Sa han och blinkade mot Louis. Louis vart alldeles röd i ansiktet. Kunde det vara sant? Ville Louis Tomlinson att jag skulle följa med och se på film med dom? Det plingade till i min mobil och såg att det var från Emma även fast hon bara satt en meter ifrån mig, vi brukade smsa varandra såhär förut om det var något vi inte ville säga högt. Han har tittat på dig hela tiden, har du inte sett det? Stod det i smset från Emma. Jag hade verkligen inte sett att han tittade på mig, det kändes inte som så i alla fall. Eller? Jag svarade snabbt Nej det har jag inte, men han har väl inte tittat på mig alls? Och la ner mobilen.
- Vem smsar du med? Frågade Niall nyfiket.
- Ehhh…. Var allt jag fick fram.
_________________________________________________________________________________________
Kanske inte världens bästa kapitel men det måste komma mellan kapitel ibland också! 
Vart ni glada nu när ni fick ett lite längre kapitel idag när ni igentligen inte skulle få något alls? :D
Jag är sjuk så det är pga det som jag lyckades kraffsa ihop ett kapitel.
Hoppas ni gillade det och får jag lite extra fina kommentarer så kanske jag skriver ett till ikväll! :D x