Tidigare:
En kvinna med ljusblåa kläder och blont uppsatt hår kom gående imot oss och man kunde inte se om det skulle vara någonting bra eller dåligt hon hade att säga. Jag harklade mig och ställde mig och alla tittade genast upp på kvinnan som kom imot oss. Vi sträckte på oss och tittade oroligt på kvinnan.
- Jag har tyvärr dåliga nyheter, sa kvinnan och jag kände hur det högg till i hjärtat. Fan.
____________________________________________________________________________________________

Liams perspektiv:

Zayn hade inte vaknat än. Vi satt alla oroliga i soffan hemma hos Niall och väntade på att dom skulle ringa från sjukhuset med goda nyheter. Kvinnan hade bett oss att åka hem för att dom inte visste när Zayn skulle vakna. Vi hade protesterat och sagt att vi tänkte stanna men efter att vi hade suttit i väntrummet och bara väntat över natten så valde vi att åka hem fast Zayns föräldrar skulle stanna kvar och ringa om han vaknade. Det hade varit smockfullt med fans utanför sjukhuset som skrek och folk var som galna. Fansen frågade vad som hade hänt och vi hade fått stora problem med att åka därifrån. Vi hade varit tvungna att ringa Paul och be honom komma och hjälpa oss. Det hade varit paparazzisar överallt som knäppt kort och frågat oss en bunt av frågor. Tjejerna hade bländats av blixten och satt och gnällde över att dom inte såg någonting i bilen på vägen hem. Men jag förstår dom, det tog ett bra tag innan jag vande mig vid all uppmärksamhet och alla blixtar, frågor och alla kort som sedan hamnade ute på internet. Jag förstår inte hur alla fansen hittar oss hela tiden, hur kunde dom veta att vi var på sjukhuset? Det är sjukt.
Tänk om Zayn aldrig vaknar, tänk om han hamnar i koma? Tänk om han inte kommer ihåg någonting? Eller ännu värre.... Tänk om han dör. Jag hatade tankarna av att Zayn låg på sjukhuset och att vi inte var där. 

Emmas perspektiv:

Jag satt i Harrys knä i soffan hos Niall och bara lutade mig imot honom medans han höll om mig. Jag hade ingenting att säga, även om jag hatade tystnad och pratar väldigt mycket i vanligafall så hade jag verkligen ingenting att säga just nu. Jag var slut på ord och jag kände för att bara gråta och skrika. Jag var så ledsen men på ett sätt arg också, varför vet jag inte. Harry trummade nervöst med sina fingrar mot min arm, '' Mår du bra älskling?'' sa jag och tittade på honom. Hans ögon var blanka och hela han skakade.
- Tänk om jag aldrig får träffa honom igen, sa han tyst och ansträngde sig för att inte börja gråta. Jag hade såklart tänkt på hur det skulle vara om jag inte fick träffa Zayn igen, han hade ju blivit en av mina bästa vänner. Men jag skulle aldrig kunna föreställa mig hur det skulle vara för dom andra killarna att förlora honom. 
- Allt kommer ordna sig, sa jag och kramade om hans hand som han suttit och trummat med mot min arm. Jag drog båda hans armar runt mig och höll ihop dom i ett kors över min framsida. Jag vred huvudet bakåt för att kunna se honom i ansiktet, jag sträckte lite på mig och vi möttes i en snabb kyss. 
- Allt kommer bli bra jag lovar, sa jag och la min ena arm om hans hals.
- Alltså kan ni försöka sitta och vara lite normala när vi andra är här? Snälla, sa Niall och tittade på oss. Jag försökte mig på ett leende men misslyckades, jag valde att bara nicka istället.
- Jag kommer snart, sa Harry och försvann sedan till Nialls rum. Jag hörde först hur han slängde igen dörren och sedan en duns i sängen.

Harrys perspektiv:

Jag var tvungen att ha lite tid för mig själv, jag var fortfarande i chock efter det som hade hänt. Jag slängde mig i Nialls säng och tittade upp i taket. Vad skulle jag ta mig till om jag aldrig fick träffa Zayn igen? Jag skulle inte klara mig utan honom, han var en av oss, en av mina bästa vänner. Jag kände hur tårarna ville tränga sig fram och jag gjorde inget för att stoppa dom, jag orkade inte vara stark längre.
- Harry? Sa Liam och knackade på dörren. 
- Mm, mumlade jag och Liam öppnade dörren lite.
- Hur är det? Sa han och kom in och stängde igen dörren. 
- Jag vet inte, sa jag och satte mig upp. 
- Allt är så förvirrande. Fortsatte jag och Liam satte sig i andra enden av sängen.
- Jag förstår dig, jag är jätte orolig. Sa Liam och tittade ner i täcket.
- Jag vet inte vad jag känner, jag känner mig både ledsen, arg och någonting annat på samma gång. Sa jag och torkade bort tåren som rann ner för min kind. 
- Varför tror du han gjorde det? Sa Liam och tittade upp på mig.
- Tänk om det inte var så att han gjorde det? Tänk om någon dränkte honom? Sa jag försiktigt.
- Och den personen gick och släckte i hela huset och sen låste dörren och gick hade du tänkt eller? Sa Liam och tittade allvarligt på mig. Han hade rätt, det måste ha varit Zayn som hade gjort sådär mot sig själv. Men varför? Och vart var Sofia? Jag är så förvirrad.
- Jag är rädd, sa jag och tittade ner i händerna. Precis då kom Louis in springande, '' Dom har ringt från sjukhuset!'' utbrast han. 
- Så.. Är det bra eller dåligt? Sa Liam och tittade på Louis som inte visade något ansiktsuttryck alls.
________________________________________________________________________________

Liten kortare del idag, kommer nog en imorgon också, men det är inte säkert pga av att jag har träning. Men överrös mig i kommentarer så slänger jag nog in något ;)

Hur tror ni att allt har gått med Zayn nudå? Och kommer Sofia komma tillbaka när hon får höra vad som har hänt? Och kommer hon få höra vad som hänt?


UPDATE:

I helgen så kommer det inte komma något kapitel, kanske ett på söndag om ni har tur, men inget på fredag eller lördag PGA att jag har fotbollscup och det är mitt lag som håller i cupen så jag kommer vara tvungen att stanna kvar i mellan matcherna vilket gör att jag inte kommer kunna blogga någonting. Och det är lönlöst att försöka skriva på mobilen, den älskar inte riktigt mig lika mycket som jag älskar den haha.. Men jag tror ni överlever ändå! :)

Tidigare:
- Alltså han är ju inte här, sa Niall och tittade på oss.
- Han sover säkert, sa jag och omfamnade Emma i en kram.
- Shit, Zayn! Utbrast Liam från övervåningen. Vi alla sprang upp och när vi väl kom upp så vart alla stelfrusna som isbitar. Jag kände hur jag vart kall i hela kroppen och tårarna trängde sig fram och jag kunde inte roför det.
________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

- Men hjälp mig då! Utbrast Liam medans tårarna sprutade. Jag kunde inte röra på mig, jag kände hur hjärtat slog snabbare och tårarna vart allt fler, vad fan tänkte Zayn med?
- Niall, Louis ta tag i benen! Skrek Liam, alla var liv rädda. Emma stod bara och stirrade på Zayn som låg där i badkaret och hennes tårar forsade ner för hennes kinder, hon var kritvit och hennes händer var iskalla.
- Ring ambulans! Utbrast Niall och slängde snabbt upp sin mobil som Viktoria fångade i ett skakigt grepp. Emma sjönk sakta ner efter väggen och hon släppte min hand. Jag måste vara stark. Jag försökte hålla tårarna inne och hjälpa killarna att på upp Zayn ur badkaret som var fyllt med vatten. Jag tog ett kraftigt grepp runt Zayn och vi alla tog i och fick upp honom ur badkaret och la honom sedan ner honom på golvet. Jag började snabbt trycka honom på bröstet och hoppades på att han skulle vakna. Ingenting hände. Jag täppte igen Zayns näsa med två fingrar och blåste sedan in min luft i hans kropp.
- Kom igen Zayn! Vakna! Skrek jag och jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna. Jag fortsatte att trycka honom på bröstet i hopp om att han skulle vakna till, men inga tecken på liv alls. 
- Zayn, kom igen. Viskade Niall och tårarna sprutade.
- Fan också! Utbrast Louis och slog med knytnäven mot väggen. Bara någon sekund senare hostade Zayn till och det forsade ut en massa vatten från hans mun. 
- Zayn! Skrek vi alla samtidigt. Vi lade honom på sidan så allt vatten kunde rinna ut ur hans mun så att han inte skulle kvävas av allt vatten. Nu stod vi alla på knä runt honom och alla grät. Jag kan inte fatta vad han hade tänkt med? 
Synen av att se Zayn ligga på botten av det stora badkaret med alla kläderna på helt medvetslös gav mig rysningar och jag kände hur jag bara ville skrika. Han var så blek, jag trodde aldrig att jag skulle få se honom såhär. Jag hörde hur han andades tungt och att han verkligen ansträngde sig för att andas och hålla sig vaken.
- Zayn, lyssna på min röst. Du måste hålla dig vaken, ambulansen kommer snart. Sa Liam samtidigt som man hörde sirenerna från ambulansen utanför lägenheten.
- Vi är här uppe! Ropade Viktoria när dörren hade öppnats och människorna från ambulansen hade kommit in. Dom sprang upp för trappan och vi flyttade på oss så att dom kunde komma fram till Zayn. Dom tittade på Zayn lite och la sedan upp honom på en bår. 
- Skulle jag kunna få prata med er lite? Sa en tjej med brunt hår som såg ut att vara i 30års åldern. Vi nickade och gick in på mitt rum där alla slog sig ner på sängen. Tjejen stod upp med ett block i handen och en penna i den andra.
- Jag förstår att det måste vara jobbigt för er just nu men jag vill bara ställa några frågor. Sa hon och visade inga känslor alls. Hon var helt iskall, hon bara stod där med blocket och man såg varken om hon var glad, ledsen, arg eller trött. Jag drog Emma närmare mig och hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg.
- Vet ni vad som har hänt? Sa hon och tittade på oss alla som bara skakade på huvudet. 
- Han bara låg där när vi kom hit, sa Niall och tittade ner i sängen och hans ögon fylldes med yttligare en massa tårar som sedan sakta rann ner för hans kinder. 
- Jag bara såg honom ligga där och jag visste inte vad jag skulle göra, sa Liam tyst och torkade bort tårarna som en efter en rann ner för hans kind. Tjejen nickade och antecknade ner något något på blocket, antagligen vad vi nyss sagt.  
Jag ville inte visa mig svag inför Emma, jag är den personen som ska kunna beskydda henne och det är meningen att jag ska vara hennes hjälte. Det är inte meningen att jag ska sitta här och stor gråta och inte veta vad jag ska göra. Jag försöker verkligen hårt för att vara så perfekt jag kan, fast jag kanske inte behöver försöka hon borde ju älska mig som jag är. Och jag är människa, vi är vanliga tonårs killar, vi är inte robotar, vi har ju känslor. Jag har alltid velat vara en av dom här människorna som alltid lyckas hålla känslorna tillbaka och vara starka vad som än händer ...



Louis perspektiv:

- Ni kan följa med till sjukhuset om ni vill, fast bara två stycken får plats i ambulansen. Sa tjejen som sedan slog ihop sitt block och stoppade ner pennan och blocket i en svart väska som hon hade med sig.
- Ni kan åka med dom, sa Harry och tittade på mig och Viktoria.
- Klarar du av och köra dit då? Sa jag och tittade med tårar i ögonen på Harry som var minst lika ledsen. Han nickade och kramade om Emma hårdare och gömde sedan sitt ansikte i hennes hår.
- Ska vi åka? Frågade jag och Viktoria nickade. Vi gick ner och tog på oss skorna och skyndade oss sedan ut till ambulansen och killarna som hade burit ut Zayn sa att vi kunde sätta oss i ett säte som var mitt i mellan framsätet och där Zayn låg för att vi inte fick åka med där bak. Jag vart lite besviken att jag inte kunde stötta min bästa vän när han behövde mig som mest. En av killarna drog upp dörren till bilen och jag lyfte försiktigt upp Viktoria för att det var väldigt högt upp till golvet på bilen. Vi satte oss på säterna och hon lutade sig försiktigt mot mitt bröst. Jag ströck henne över huvudet med min hand och sedan över hennes kind som var blöt av alla tårarna som hon fällt under tiden allting hände.
- Jag hoppas verkligen han klarar sig, sa hon och tittade mig in i ögonen. Jag nickade, ''Jag med, jag vet inte vad jag ska ta mig till utan honom.''  Jag slog mina armar om henne och kramade om henne riktigt hårt. Vi halv låg över alla säten för att det tog ungefär två timmar att ta sig till sjukhuset, vi hade tur att dom var i närheten så dom kunde komma och hämta Zayn så snabbt som möjligt förut. Viktoria hade somnat mot mitt bröst och klockan hade redan hunnit bli nästan halv tio på natten. Det kändes som om att tiden hade gått hur segt som helst men den hade bara flygit iväg. Jag kunde verkligen inte sova, jag hade för mycket saker jag tänkte på. Tänk om han aldrig skulle vakna igen, tänk om jag aldrig kommer att få prata med honom igen, aldrig. Zayn var min bästa vän och jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom, jag vet inte vad vi skulle ha gjort utan honom. Jag tror inte att vi skulle fortsätta som gruppen 'One Direction' utan honom, det skulle inte kännas rätt.

.

Tidigare:
Där låg jag på Louis Tomlinsons säng samtidigt som han kysste mig. Allting var perfekt. Han kysste mig mjukt och försiktigt men jag märkte att han ville gå längre framåt så jag besvarade hans kyssar extra mycket. Han började att kyssa mig snabbare och vi började att slänga av oss våra kläder. Innan jag visste ordet av så var han inne i mig. Jag hade förlorat oskulden till Louis Tomlinson. Och det var underbart.
___________________________________________________________________________________________

Viktorias perspektiv:

Jag vaknade upp av att solen lyste in genom fönstret och träffade mig rakt i ögonen.Jag vände på mig så jag låg med huvudet mot Louis sida där han fortfarande låg och sov. Det tog ett tag innan jag faktiskt kom på vad som hade hänt igår men jag fick genast ett leende på läpparna. Jag har svårt att tro att det faktiskt hände. Louis gäspade lite och öppnade sedan ögonen försiktigt. 
- God morgon älskling, sa han med ett leende på läpparna.
- God morgon, sa jag glatt och han kysste mig passionerat. Hela jag log, jag var så glad över att ha honom som min. 
- Har du varit vaken länge? Frågade han och stäckte på sig. 
- Vaknade nyss, ville inte väcka dig för att du är så söt när du sover. Sa jag och skrattade lite. Han drog mig närmare honom och kysste mig mjukt. 
- Jag älskar dig Viktoria Eva Lisa Terosdotter, sa han och kysste mig yttligare en gång. Jag vet inte varför men det kändes som om att han verkligen menade det till mig när han sa hela mitt namn. Jag kände hur hjärtat slog snabbare och leendet spred sig över hela mitt ansikte.
- Jag älskar dig också Louis William Tomlinson, sa jag och log. Han flätade ihop våra fingrar under täcket och jag fnissade lite. 
- Vad är klockan? Frågade han samtidigt som han strävade efter sin Blackberry som låg på sängbordet bredvid. Jag drog snabbt åt mig min iPhone och tittade vad klockan var.
- Halv ett, sa jag och såg att jag hade ett missat samtal från Emma. Jag ringde upp henne och hon svarade efter bara två signaler.
- Hej, vad ville du? Sa jag glatt.
- Vet du vad som har hänt med Zayn? Sa hon oroligt.
- Nej, vaddå har det hänt någonting? Sa jag förvånat.
- Han svarar inte på våra sms, trycker bara bort oss när vi ringer och han öppnar inte dörren när vi knackar på. Jag tittade på Louis och mimade Visst har du nyckeln till Zayns lägenhet? han nickade som svar och började resa på sig.
- Vi kommer snart, vi har nyckeln med oss. Sa jag och la på. 
- Sexigt ass, sa jag och skrattade och Louis som var på väg till garderoben. Han tittade på mig och började skratta. 
- Varför undrade du om Zayns nyckel föresten? Frågade han samtidigt som han rotade efter kläder i sin garderob.
- Han har tydligen utitslutit alla på denna planet, sa jag och log lite snett.
- Vaddå har det hänt något? Sa han och drog på sig ett par byxor.
- Jag vet inte. Jag drog av mig täcket och gick fram till min väska där jag hade med mig lite extrakläder och drog sedan på mig ett par jeans och en t-shirt. 
________________________________________________________________________________

Dom bra'a nyeterna först right? Ja, jag fortsätter skriva på novellen!

Dom dåliga nyheterna... Jag hade tänkt att skriva två kapitel idag men det blir tyvärr bara ett och det kommer komma upp ikväll, kan bli ganska sent. Så ja.. Men det blir ett i alla fall.

Jag älskar er alla och tack för allt stöd! Ni får mig att le så att jag får ont i munnen (haha) med era kommentarer! 
Love you loads!

Okej, jag slog besöksrekord idag på 128 besökare när det i vanliga fall brukar ligga runt 70-80st per dag. 
I'm a happy girl, haha men det här med att lägga ner. Jag har mycket i skolan just nu också så jag kanske bara tar en paus. Men vi får se hur det blir. Om ni kikar in på måndag så har jag bestämmt mig när jag kommer hem från skolan, så kika in vid 3! :)

Puss älskar er alla.

Jag fick kommentarer igår om att jag kopierat från någon annan novell, vilket jag själv inte tycker är okej att göra. 
Och det var absolut inte med avsikt. Jag hade en kompis som hjälpe mig att skriva igår för att ni skulle få ett långt kapitel, bland annat på Liams perspektiv det som då var kopierat. Jag har därför tagit bort den delen av kapitlet för att jag har full respekt för att man inte ska kopiera andras texter. 
Efter som jag själv inte läser den novellen som jag vart anklagad för att kopierat ifrån så läste jag igenom och hittade delen som min kompis ''skrev'' och jag ska prata med henne om det, jag har även bett om usäkt och ska prata med dom som har novellen. 
Från och med nu så får ingen hjälpa mig att skriva novellen och jag skriver därför allting själv.
___________________________________________________________________________________________

Jag tog bort Liams del pga av att den delen var kopierad. Fick hjälp av en kompis att skriva igår och hon hade inte skrivit det själv. Det var tagen från en annan novell, vilket gör min väldigt besviken att jag inte ska kunna lita på människor, jag är riktigt arg och besviken just nu. Jag tycker det är fel att kopiera av andra för jag vet själv hur mycket tid man lägger ner på det.



Jag tittade in på novellen igår och läste lite, hittade det som var kopierat och jag har pratat med min kompis och jag ska prata med dom som håller i den andra novellen.

Men jag kan försäkra att det inte kommer att hända igen, eftersom jag då skriver allting annat själv. 

Jag började även läsa novellen från början till kapitel 7 ungefär och den verkar riktigt bra så jag tycker ni kan kika in på den också. Ni hittar deras novell HÄR.


Och till er som har novellen, jag är ledsen och jag lovar att det inte händer igen. 

kawthar  ([email protected]) om Kommentarer / Facebook:

Hej jag skulle vilja gärna läsa er novell men hittar ej kapitel 1 :(((

Om du klickar på Januari 2012 i arkivet så finns det längst ner.
Annars har du en länk här: http://thisdirectioninfection.webblogg.se/2012/january/
Hoppas du gillar den! :)



KAPITEL 22&23 ÄR HÄR UNDER!
I
I
I
V

Tidigare:
- Jo, det går bra. Men jag ska prata med henne. Om det är så att hon ångrar sig så sätter vi henne på ett flyg tillbaka till Sverige. Sa jag och tog Emma bagage.
- Tack Harry. Sa Moa och gav mig en kram.
- No problem. Sa jag och blinkade.
________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

Jag hade blivit så upprörd så jag bara hade stuckit där ifrån. Jag orkade inte med pressen, sen att alla kände igen mig överallt och det finns folk som tittar snett på mig, knäpper kort på mig, pratar om mig vart jag en går är ganska jobbigt också. Men jag står ut med det för Harrys skull. Jag älskar honom, utan honom skulle jag inte klara det här. Han får mig alltid att känna mig så trygg, det skulle vara rena mardrömmen att förlora honom. Tankarna for igenom mitt huvud när jag satt på en bänk utanför flygplatsens ingång, jag vill inte åka till Sverige. Om jag åker dit så kommer jag bara påminnas mer om mamma och det skulle jag inte klara av. Jag saknar henne jätte mycket, jag skulle aldrig klarat mig igenom det här om det inte var för att jag hade så underbara vänner och en underbar pojkvän. 
- Emma hur är det? Sa Harry som stod bakom mig.
- Bättre. Sa jag och fick fram ett leende. Jag slängde mig i hans armar och höll om honom hårt. 
- Jag älskar dig, du vet det va? Sa han och pussade mig på pannan. 
- Jag älskar dig också. Sa jag och vi möttes i en perfekt kyss som vanligt.
- Stannar du? Frågade han och strök min kind med ena handen. Jag nickade bara. 
- Då ska du få bo hos mig i minst en vecka. Sa Harry och log stort.
- Men Moa då? Jag gav honom en förvånad blick.
- Med tanke på att hon redan sitter på planet så kan du inte bo med henne. Hon skulle bli kvar i Sverige i minst en vecka. Sa han och gav mig en snabb puss på munnen. Jag visste att det inte var så smart att stå och 'grov hångla' som mamma skulle uttryckt det, på flygplatsen där alla kunde se och alla tog kort. Men just nu brydde jag mig inte, jag älskar Harry och jag bryr mig inte om alla elaka kommentarer jag får varje dag. Han får mig att se frammåt och gå vidare, han får mig att le och det är det som betyder mest.
- Hur är det? Sa Viktoria som kom ut från flygplatsen hand i hand med Louis.
- Bra. Jag log och hon log tillbaka.
- Tjejer, vi måste åka till våran intervju nu. Vi är sena. Men ni kan ju följa med om ni vill? Ella och Sofia ska ju vara där också, så ni blir inte ensamma. Sa Louis glatt. Vi båda nickade.
- Men då åker vi då! Sa Harry och tog tag i mitt bagage igen och började gå mot bilen. Jag orkade inte tjaffsa om att han inte skulle behöva ta bagaget för jag visste att han ändå skulle vinna. 

.

Paul, killarnas livvakt kom och mötte oss vid bakdörren till huset som killarna skulle bli intervjuade i. Det var smockfullt med skrikade fans överallt. Tänk att jag hade varit ett av dom för inte alls för länge sedan. Tiden har gått så snabbt och sommarlovet är snart slut. Två veckor kvar av sommarlovet sen börjar jag i en helt ny skola med nya människor. Jag är faktiskt riktigt nervös redan nu. Men killarna fick mig på andra tankar just för stunden i alla fall.
- Älskling ni får sitta här i rummet medans vi har intervjuen. Sa Harry och kysste mig snabbt.
- Älskar dig. Sa jag och gav honom en snabb puss. Louis och Harry sprang ut igenom en dörr som ledde till rummet där dom tydligen skulle bli intervjuade.
- Hejsan tjejer, skulle inte ni till Sverige? Sa Ella förvånat.
- Jo men det kom lite hinder, så vi stannar. Sa Viktoria glatt och jag nickade. Ella och Sofia satt i en stor röd soffa som stod efter ena väggen i det vita rummet. Framför soffan stod ett stort bord med en massa mat på. 
- Du skulle sett Nialls blick när vi kom in hit först. Sa Sofia och alla skrattade. Hon måste ha sett att jag stirrade på all mat som stod på bordet. Jag och Viktoria slog oss ner bredvid dom andra tjejerna i soffan. Vi började prata och alla klickade direkt. Nya vänner sitter aldrig helt fel, och nu lär vi ju få umgås mycket med dom dessutom. 

Zayns perspektiv:

Innan vi skulle börja så skakade vi hand med killen som skulle intervjua oss och vi hälsade. Han hette Sony.
- Så.. Ska jag presentera er eller fixar ni det bra själv? Sa Sony som skulle intervjua oss.
- Hi, we're One Direction! Sa alla i kör och tittade in i kameran. Vi hade gjorde det så ofta att det bara gick av sig själv.
- Så.. Hur har ni det? Har ni fullt upp? Frågade Sony och log.
- Vi har nyss haft några veckors ledigt så det har varit ganska lugnt. Sa Niall och vi andra nickade instämmande.
- Vart hade ni eran sista konsert då? Sa han nyfiket.
- Sverige. Svarade Harry snabbt.
- Juste, Sverige. Louis skulle du kunna förklara lite om den här bilden? Sa han samtidigt som det ploppade upp en bild på Louis och Viktoria när dom kysstes. Louis gömde ansiktet i händerna och vart lite generad men jag tror nog att han tyckte det mest var jobbigt för han tror att Viktoria kommer få mycket skit för det. 
- Ja... Sa Louis sakta.
- För det är väl du va? Men vem är tjejen? Sa Sony och tittade på bilden igen.
- Hon heter Viktoria. Sa han kort.
- Så ni är tillsammans? Frågade Sony och tittade förvånat på Louis.
- Ja, det är vi. Men hon förtjänar inget hat, hon är en av dom snällaste och underbaraste människorna jag känner och hon gör mig glad. Så snälla ni behöver inte göra sån stor deal av det. Om ni verkligen älskar mig så låter ni henne vara. Sa han seriöst. 
- Och ni andra då.. Har ni tjej? Förutom Harry då som vi vet har tjej som är bekräftat genom Twitter. Sa han och blinkade.
- Jag har tjej. Sa Jag och Liam i kör. 
- Men Niall då? Hur är det med dig? Sa Sony och tittade nyfiket på Niall.
- Jag är singel. Sa han och såg lite nedstämd ut.
- Men Niall har alltid oss, han vet att vi inte skulle svika honom. La Harry snabbt in och tittade menande på Niall som log lite. 
- Som sagt, jag är singel så passa på tjejer.. Vet inte om jag vill stå ut med dom här hela livet. Sa Niall och vi brast ut i skratt. 

Ellas perspektiv:

Ryckte åt mig en av chokladbitarna som låg på bordet bland all annan mat. Undra hur mycket dom hade tänkt att man skulle äta igentligen.  
- Är inte killarna klar snart? Sa Sofia otåligt.
- Dom borde vara det. Sa Emma och log.
- Niall kanske fastnade i att prata om all mat som fanns här ute. Sa jag och alla började skratta. 
- Nu kommer dom! Utbrast Viktoria och pekade mot dörren. Man kunde höra hon dom sprang i korridoren utanför och hur dom halv skrek till varandra och Louis som gjorde massa ljud. Dom var verkligen högljuda. Killarna kom in i rummet och vi bara tittade på dom sen brast vi alla ut i skratt några sekunder senare.
- Vad är det? Sa killarna i kör och tittade förvånat på oss.
- Inget. Sa vi tjejer likadant i kör och ställde oss upp för att sedan gå till bilen och åka hem. Det var tur att killarna hade en sån stor bil så alla nio får plats. 

.

- Jag har en idé! Sa Harry och tryckte i sig det sista han hade på tallriken. 
- Vad för något? Sa Louis med munnen full med mat. Vi skrattade lite men sedan lyssnade vi på vad Harry hade att säga.
- Jag tycker att Ella ska sova hos Liam inatt, Sofia hos Zayn, Viktoria här hos Louis, jag och Emma hemma hos Emma - Eftersom Moa ändå inte är hemma så märker hon inte om... Eh ja, men och sen Niall imorgon så ska bara vi killar åka och hitta på något så du slipper vara själv! Sa Harry så snabbt att man knappt hängde med.
- Andas du ens imellan orden när du pratar? Sa Ella och vi alla vek oss dubbla av skratt.
- Jaja, skratta på ni. Jag tyckte jag var smart i alla fall. Sa Harry och log.
- Ja gubben, du är jätte smart. Sa Emma och gav honom en snabb puss.
- Men då gör vi så eller? Sa Louis och alla tittade på honom.
- Att du ens hörde vad han sa? Sa Niall och skrattade.
- Men det låter bra i alla fall. Sa Liam och log.
- Men då drar vi till mig då! Sa Emma och drog med Harry ut till hallen där dom snabbt försvann ut.
- Var bråttom dom hade då. Sa Zayn och tittade på alla oss som faktiskt satt kvar vid bordet. Vi nickade sen började alla att skratta igen. Jag tror inte att jag har haft såhär roligt på väldigt länge.
- Men klockan börjar bli mycket. Ska vi gå hem till mig? Sa Liam och flätade ihop våra fingrar under bordet. Jag nickade och reste mig upp precis när jag skulle ta tallriken så tog Louis den ifrån mig.
- Jag fixar det där ja. Sa han och log.
- Tack. Fick jag fram samtidigt som Liam drog med mig ut i hallen och vi tog på oss skorna och jackan och gick snabbt över till Liam.

Sofias perspektiv:

Vi hade kommit in till Zayns lägenhet och jag hade satt mig på sängen medans Zayn var på toa. Hur skulle jag kunne berätta det för honom allt skulle bara bli så fel, jag ville inte göra såhär. Men jag har inget val, det blir bara såhär nu. 
- Så. Sa Zayn när han kom in i rummet.
- Zayn vi måste prata. Sa jag allvarligt.
- Va? Har det hänt något? Sa han förvånat.
- Alltså, vi kommer inte kunna... Jag kände hur tårarna samlade sig ögonen. 
- Vad är det du försöker säga? Sa han upprört.
- Vi kan inte vara tillsammans längre. Sa jag och tårarna rann ner för mina kinder. 
- Men varför? Han stammade fram orden och hans ögon blev snabbt våta och en tår föll ner från hans kind. Jag ville verkligen inte göra såhär men jag hade inget val.
- Jag ska flytta till Nya Zeeland... Sa jag tyst och tårarna fortsatte att rinna.
- Men Sofia....
- Förlåt men jag klarar inte det här. Jag sprang ut från Zayns lägenhet och raka vägen hem.

Emmas perspektiv:

Så fort vi kom hem hade jag gått in på mitt rum och satt mig på sängen. Harry hade gått på toaletten och han hade tagit med sig sin väska in som han vanligtvis brukar lämna i hallen. Undra vad han höll på med igentligen? Jag skrattade lite för mig själv och helt plötsligt kommer Harry in i mitt rum med en morgonrock på sig.
- Vad håller du på med? Sa jag och tittade konstigt på honom.
- Lovar du att du aldrig lämnar mig vad jag än gör? Sa han glatt. Nu var jag nästan orolig.
- Jag skulle inte lämna dig för allt i världen. Sa jag och tittade seriöst på honom.
- Bra. Sa han och knöt upp morgonrocken.
- Tadaaaaaaa! Sa han och drog av sig morgonrocken. Han hade på sig en grön Borat dräckt? Jag började skratta så jag var tvungen att ligga ner. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket i hela mitt liv, jag skrattade så jag grät. Han kom och ställde sig på alla fyra över mig och skulle kyssa mig.
- Nej, Harry du får ta av dig den där först. Nu! Sa jag och skrattade ännu mer. 
- Som du vill. Sa han och tog av sig den, nu sod han helt naken och var på väg till mig. Jag kunde inte sluta stirra. Jag bet mig försiktigt i läppen och försökte att titta bort. 
- Jag menade att du skulle ta på dig någonting annat också. Fick jag fram lite tyst. 
- Så det går inte bra såhär? Sa han och skrattade. 
- Jorå. Sa jag och nickade sen utbrast jag i skratt en gång till. Han la sig på mig och började kyssa mig. Den här gången var han helt naken. Det var nästan värre för nu kunde jag inte konsentrera mig på någonting annat. 
- Det är tur att vi är ensamma. Sa jag och skrattade. 
- Vetu, jag tycker inte det här är rättvist. Sa Harry och tittade på mig. 
- Vaddå? Sa jag förvånat.
- Här är jag med inga kläder, men du är fullt påklädd. Jag tycker det borde vara lika och jag svettas med alla kläder på så vi måste nog båda köra med att vara naken alternativet. Sa han och log stolt.
- Men vad påhittig du vart helt plötsligt. Sa jag och försökte verka förvånad men skrattade samtidigt. Han sa ingenting utan han fortsatte bara att kyssa mig samtidigt som han började att dra av mig mina kläder.

Viktorias perspektiv:

Där låg jag på Louis Tomlinsons säng samtidigt som han kysste mig. Allting var perfekt. Han kysste mig mjukt och försiktigt men jag märkte att han ville gå längre framåt så jag besvarade hans kyssar extra mycket. Han började att kyssa mig snabbare och vi började att slänga av oss våra kläder. Innan jag visste ordet av så var han inne i mig. Jag hade förlorat oskulden till Louis Tomlinson. Och det var underbart. 

_____________________________________________________________________________

Jag tog bort Liams del pga av att den delen var kopierad. Fick hjälp av en kompis att skriva igår och hon hade inte skrivit det själv. Det var tagen från en annan novell, vilket gör min väldigt besviken att jag inte ska kunna lita på människor. Jag tycker det är fel att kopiera av andra för jag vet själv hur mycket tid man lägger ner på det.

Jag måste säga att ni har blivit jätte dåliga att kommentera , vilket också gör så att jag inte skriver lika mycket för jag blir inte lika motiverad, ni ska veta att en liten kommentar kan göra hela min dag. Jag blir verkligen jätte glad av att se era kommentarer. Hoppas ni blir bättre med kommentarerna. x

Sen, om ni vill ha 'Sneak Peaks' till nästa kapitel, uppdateringar om varför kapitel inte kommer ibland, när nya kapitel kommer m.m så gilla bloggens FBsida HÄR.
Om det inte fungerar så har ni en länk här: http://www.facebook.com/pages/thisdirectioninfectionwebblogse/315381011828500

KAPITEL 22 ÄR HÄR UNDER!
I
I
I
V

tidigare:
- Nej sluta. Jag vill inte att du följer med. Sa hon och tittade seriöst på mig. Hon såg så ledsen ut, det gjorde så ont i mig att se henne såhär. Jag nickade. Hon började klä av sig och jag gjorde det samma. Vi la oss ner och drog täcket över oss. Jag la min arm om henne bakifrån och kysste henne i nacken. Hon rös till lite och vred på huvudet så att jag kunde kyssa henne.
____________________________________________________________________________________________

Louis perspektiv:

Klockan var runt nio och jag vaknade upp på en madrass i vardagsrummet bredvid alla andra som låg och sov utom Harry, Emma och Liam som inte var där. Jag reste mig försiktigt upp medans jag försökte att inte väcka dom andra. Jag hörde ljud från köket så jag gissar på att dom andra var där. Jag gick sömnigt in i köket men det var bara Liam som var där.
- God morgon. Sa han sammtidigt som han tog ut ett flingpaket ur skafferiet och ställde det på bordet bredvid en skål med mjölk i. 
- Vart är Emma och Harry? Sa jag och gäspade stort och slog mig ner på en av stolarna runt bordet. 
- Hos Emma. Sa han och satte sig och började äta. 
- När gick dom dit? Sa jag förvånat.
- Igår kväll medans alla ni andra sov. Sa han och skrattade. Jag nickade och gick upp för att ta en dusch innan vi skulle åka iväg på intervjuen och tjejerna skulle åka till Sverige. Varför var dom tvungen att åka nu när vi har det så bra? Allt kändes så perfekt just nu. Livet lekte. Jag önskar att jag kunde dra med mig Viktoria var enda millimeter jag gick så att jag aldrig var utan henne. Allt kändes så bra, inget mer drama. Allt var bara toppen. Jag har allt jag behöver och mycket mer därtill. 
Jag stog framför gardroben och letade vad jag skulle ha på mig, det fick bli ett par chinos och en randig t-shirt. Jag drog på mig ett par kallingar och slängde handduken som jag tidigare haft knuten runt midjan på sängen. Jag hörde att någon fnittrade lite bakom mig, jag vände mig om och där stod Viktoria i dörröppningen. 
- Nämen hej, jag såg inte att du stog där. Sa hon ironiskt och gav mig en kram. Jag kramade om henne, hårt. Så här ska det vara hela tiden, hon ska vara nära mig, jag älskar det. Jag blåste henne lite i nacken och hon rös till och skrattade. 
- Lou, sluta. Skrattade hon, jag gav henne en lång kyss och tog sen på mig kläderna. 
- Jag har alltid undrat en sak.. Sa hon och inspekterade mig från sängen.
- Vaddå? Sa jag och tittade fundersamt ner på mig själv. 
- Äger du bara randiga tröjor? Sa hon och skrattade. 
- Nej, det gör jag inte.. Eller jag vet inte faktiskt. Sa jag och skrattade. Hon satte sig upp och drog en hand snabbt igeneom håret. 
- Louis skulle du kunna skjutsa hem mig så jag kan få duscha och packa ner kläder till begravningen ikväll? Sa hon och ställde sig upp. 
- Såklart, men när kommer ni hem? Sa jag nedstämt.
- Ikväll, vet inte riktigt vilken tid men vi skulle bara dit över dagen. Sa hon och jag vart förvånad över att dom skulle komma hem så tidigt.
- Jasså? Men det är ju bara bra. Sa jag och log. 
- När får man höra intervjuen? Sa hon glatt.
- Den ska komma ut i morgon vid två. Sa jag och drog in henne i en lång kram. Hon sa inget utan hon bara kramade tillbaka. 
- Men nu måste vi åka. Sa jag och pussade henne på huvudet. Jag tog hennes hand och vi gick ner till vardagsrummet där alla satt nyvakna i soffan.
- Vart ska ni? Frågade Niall trött.
- Hem till mig och duscha och packa till sen. Sa Viktoria och skrattade åt hur trött Niall var.
- Duscha? Jasså. Sa Zayn och skrattade.
- Det är bara hon som ska duscha. Sa Louis och tittade på Zayn och log.
- Men jaja... Sa Zayn och skakade på huvudet. 

Emmas perspektiv:

- God morgon älskling. Sa Harry och pussade mig i pannan. Jag log lite och kisade med ögonen. Solen sken in igenom fönstret och bländade mig precis. Jag drog täcket över huvudet och vände mig om under täcket. 
- Vad håller du på med? Sa Harry och skrattade.
- Men det är ljust ju. Sa jag ledset. 
- Ja, det är morgon, det brukar vara ljust. Sa han och drog av mig täcket.
- Men nu vart det ju kallt. Sa jag och satte mig upp. Jag tittade på Harry och skrattade lite åt hur hans hår stod åt alla håll och kanter.
- Gulligt. Sa jag och ruffsade till hans hår. 
- Ditt är inte så värst snygg heller. Sa han och log. Jag skrattade lite och ställde mig upp.
- Ska du duscha? Sa jag och tittade på Harry som satt upp i sängen och försökte fixa till sitt hår. 
- Lika bra. Sa han och log stort.
- Fast bara om du också duschar. Sa han och försökte se oskylldig ut. Jag skrattade lite och drog med honom till duschen. 

... men det kommer kanske inget kapitel ikväll, jag måste verkligen plugga mer. Men vi får se, kommer kanske ett i morgon annars, bror på lite hur det blir med min träning. Men ni får hoppas lite extra och kommentera bättre så kommer det kanske ett! :)

KAPITEL 21 ÄR HÄR UNDER!
I
I
I
V

Tidigare:
- Jag ska beställa pizza. Sa han och log stort.
- Mums. Sa jag och skrattade. Vi fortsatte in i köket och satt oss runt bordet med dom andra.
- Juste Ella, det här är Sofia. Sa jag och log.
- Hej, jag heter Ella. Sa hon och sträckte fram handen mot Sofia.
- Hej, Sofia. Sa hon och log.
___________________________
Liams perspektiv:

- Jag ska bara gå och ta en dusch. Sa jag och tjejerna nickade.
- Harry jag snor en handduk av er. Sa jag och skrattade. Jag gick upp för trappan och förbi Harry och Louis rum till badrummet som låg längst bort. Jag drog ut en handduk ur skåpet och hängde upp den på en krok utanför duschen. 
Jag lät det varma vattnet rinna ner för min kropp och jag drog händerna igenom håret. Hoppas jag hade gjort rätt nu. Jag saknade Danielle, mycket. Men hon var borta och jag skulle aldrig få tillbaka henne igen. Vi hade sagt att vi skulle vara vänner och jag sa att allting var okej, men det var det inte. Jag var förkrossad. Tack vare allt turnerande vi gör så kunde jag inte vara tillsammans med tjejen jag älskade. Det är inte rättvist. Jag kan inte fatta att hon valde bort mig pågrund av det. Jag har försökt att gå vidare, och jag träffade Ella. Hon gör mig glad, och jag får fjärilar i hela kroppen, men jag saknar fortfarande Danielle. Hon var min första kärlek, och kommer alltid att vara. 
Jag lutade pannan mot väggen och kände hur allt bara snurrade. Jag var så förvirrad att jag bara ville skrika. 
Jag hörde hur det plingade på dörren ner ifrån och hur Niall skrek ''PIZZA!!'' jag tvättade håret och kroppen sen hoppade jag snabbt ut ur duschen och torkade mig. Jag knöt handduken runt midjan och gick in på Louis rum där jag hade lite kläder ifall att någonting som det här skulle hända. Jag drog snabbt på mig kläderna och gnuggade håret med handduken innan jag snabbt sprang ner till dom andra som satt ner tryckta i soffan med en varsin pizza bit i handen.
- Vi sparade en bit åt dig Liam! Sa Niall och log stort.
- Tack så mycket. Sa jag och bugade och sedan skrattade. Jag slog mig ner bredvid Ella och gav henne en puss på kinden innan jag tog en tugga av min pizza bit. 
- Men berätta nu, hur träffades ni? Sa Viktoria glatt.
- Ja eller hur, berätta nu! Sa Zayn och gjorde gest med händerna så han råkade slå till Niall. 
- Men aj, se upp vart du slår. Sa Niall och skrattade.
- Ehm visst. Började jag. 
- Men det är inget märkvärdigt, jag var kompis med en av killarna som jobbar med er på turnen och då följde jag med på en konsert och då träffades vi. Sa Ella glatt.
- Ja men du, jag tror jag har sett dig förut. Sa Louis och dom andra killarna nickade. 
- Var det då du sa att du skulle åka hem över en helg Liam? Sa Niall förvånat. Jag nickade och blev lite generad men vi skrattade snabbt bort det.  
- Men vad gör alla i morgon? Sa Ella glatt.
- Vi killar slutar vårat 'lov' i morgon och har en intervju klockan 14.00. Sa jag och tittade ledset på dom andra.
- Och jag ska till Sverige och gå på min mammas begravning. Sa Emma tyst. 
- Och jag följer med henne. Sa Viktoria säkert. Emma tittade underligt på henne men Viktoria bara nickade.
- Jag antar att jag ska spendera lite tid hemma med mig själv. Sa Sofia och skrattade. 
- Du får följa med oss på intervjuen om du vill? Sa Zayn och drog henne närmare honom.

Det var någon som frågade om det här med att Liam redan hade tjej i början av novellen, och jo det är sant. Men ni kommer få se i nästa kapitel vad som har hänt med Liam och lite sånt i dom tidigare kapitlen :) Puss :) KAPITEL 20 LIGGER HÄR UNDER :) I I V

tidigare:
Jag kunde höra hur hon hackade tänder och man kunde se av månskenet hur blåa hennes läppar var. Hon var iskall.
- Viktoria, låt mig förklara. Sa jag ledset. Hon tittade på mig med glansiga ögon när hon sedan föll ut ur mitt grepp och hennes ögon slocknade.
- Shit, Viktoria?! Utbrast jag och tårarna började att forsa på nytt.
________________________________________________________________________________________

Moas perspektiv:

- Hurrni hon har vaknat nu! Ropade jag på dom andra som satt i vardagsrummet där dom väntade otåligt enda sen inatt. Louis var först in i hans rum där Viktoria låg på sängen. Alla sprang upp för trappan och tekniskt sett snubblade in i rummet.  
- Lever hon? Utbrast Harry. Jag gav honom en konstig blick.
- Hon var, och är inte död. Hon hade bara svimmat. Ta det lugnt. Sa jag och log. 
- Hur mår du? Sa Louis hackigt och tog tag i Viktorias hand.
- Jag tror vi lämnar er ensamma. Sa jag och tog med dom andra ut. Jag stängde igen dörren efter mig och alla tittade på mig.
- Vad är det? Sa jag förvånat.
- Kommer hon bli bra? Sa Emma och tittade på mig med sina knallblåa ögon som hon hade fått från mamma. Shit mammas begravning var imorgon. 
- Ja, men Emma.. Imorgon, det är mammas begravning. Sa jag och tittade sorgset på henne. Hennes ögon fylldes med tårar och hon tittade snabbt ner i golvet. Alla var så tysta att man kunde höra hur en av hennes tårar slog i golvet. 
- Allt kommer bli bra älskling. Sa Harry och höll om henne. Hon hade tur att hon hade en kille som honom. Jag var glad att det var just Harry och ingen annan. Dom var liksom gjorda för varandra. 

Louis perspektiv:

Jag bet mig försiktigt i läppen och tittade på henne, hon var så vacker. Allt som hade uppstått var tystnad. 
- Vad håller du på med igentligen Louis? Sa hon tyst.
- Du gav mig aldrig en chans att förklara ens. Sa jag besviket.
- Du behövde inte förklara, du gillar henne fortfarande. Jag var bara ditt andrahandsval. Men det är lugnt. Sa hon och var på väg att resa sig från sängen.
- Viktoria. Sa jag och tog tag i henne. Jag tryckte mina läppar mot hennes och hon slappnade av. Jag visste verkligen att det var henne jag ville ha. Hon var mitt allt, jag skulle inte klara av att leva utan henne. Jag avslutade kyssen som jag inte riktigt kände om hon hade besvarat eller inte. Jag lutade min panna mot hennes. 
- Jag älskar dig. Viskade jag och hon drog sig ifrån mig. Hon tittade mig in i ögonen. 
- Du gör vaddå? Sa hon och såg förvånad ut.
- Jag älskar dig. Sa jag säkert.
- Jag hörde vad du sa, jag ville bara höra dig säga det igen. Sa hon och log ett litet busigt leende och slängde sig i min famn. Hennes leende nådde inte riktigt ögonen och jag såg att det var något.
- Vad är det? Sa jag och släppte greppet om henne. 
- Vaddå? Sa hon tyst. 
- Jag ser att det är någonting, du kan inte ljuga för mig. Sa jag och tittade allvarligt på henne.
- Men det är bara det att.. Ja, kan du förklara allt det där med Anna? Sa hon tyst och tittade ner på sängen. Jag berättade allt som hade hänt, om hur vi åkte till London och hur Anna lämnade mig, men även mina känslor för Viktoria och att jag aldrig känt som jag gör för henne för någon annan. Hon tittade på mig med en blick som fick mig att smälta innombords. Jag var verkligen kär, jag älskade henne mer än någonting annat. Inget kunde förändra det här nu, jag kommer kämpa för att få det här att hålla. Jag tänker inte låta henne gå.
- Jag älskar dig Louis, mer än allt. Sa hon och kysste mig. 

Viktorias perspektiv:

Han älskar mig, Louis Tomlinson älskar mig. Det känns som om att jag svävar på moln. Jag hade trott så fel, allt hade bara varit ett missförstånd. Hoppas jag i alla fall. Men jag litar på Louis och hoppas att han säger sanningen, annars lär jag väl få veta hur det är snart om han ljuger ändå.
Kyssarna vart snabbare och han la sig på mig i sängen och fortsatte att kyssa mig. Han drog sin ena hand igenom mitt hår och som vanligt gick det stötar igenom hela kroppen på mig när han rörde mig.
- Louis. Sa jag och drog bort huvudet.
- Gjorde jag något fel? Sa han och satte sig hastigt upp.
- Nej, men dom andra står kvar utanför och väntar på att få komma in. Sa jag och skrattade. 
- Dom hade jag helt glömt bort. Sa han och kliade sig i huvudet. Han tog tag i min hand och drog med mig mot dörren. Innan han öppnade dörren ställde han sig framför mig och kysste mig. 
- Glöm inte att jag älskar dig. Sa han och la händerna på mina höfter. 
- Aldrig. Sa jag och gav honom en snabb puss på munnen och öppnade dörren. 
- Är allt lugnt nu då? Sa Zayn som stod lutat mot väggen bredvid Niall.
- Ja, men vart är dom andra? Sa jag och tittade mig förvånat omkring.
- Dom är nere.. Det var lite känslosamt bara. Sa Niall och log.
- Ska vi gå ner? Frågade Louis och vi andra nickade. När vi kom ner så låg Emma i Harrys famn i soffan med huvudet lutat mot hans bröst. 
- Vad har hänt? Sa jag och tittade förskräckt på Emma som såg alldeles förstörd ut. 
- Förlåt, jag tog upp att det var mammas begravning imorgon och det vart lite känslosamt. Sa Moa som kom från köket bakom mig. 
- Du behöver inte gå om du inte vill Emma. Sa Moa och satte sig på huk bredvid soffan och strök henne över håret.
- Jag ska gå. För mammas skull. Sa Emma och torkade bort en tår. 
- Du kommer klara det här. Sa Harry och pussade hennes panna. Hon log och gav Harry en puss på munnen. 
- Men hur är det med dig? Sa Emma och satte sig upp.
- Bara bra, har aldrig mått bättre. Sa jag och log medans jag sneglade på Louis som tittade på mig. 
- Så allt är lugnt mellan er? Sa Harry och log.
- Like I said, kunde inte vara bättre. Sa jag och kramade om Louis. 

Zayns perspektiv:

Jag tog upp mobilen och gick in på smsen. Allt är lugnt nu, kommer du förbi en stund? :)x Skrev jag och klickade iväg det till Sofia. Jag fick snabbt ett svar där det stod att hon kommer om tio minuter. Jag log lite och la ner mobilen i fickan igen.
- Men Liam, hur gick det med den där Ella då? Sa jag och tittade på honom och log lite busigt.
- Ella? Sa Emma förvånat. Liam mumlade något som jag kan lova att ingen av oss hörde.
- Huh? Stönade Niall och vi andra skrattade.
- Hon kommer snart. Sa Liam och vart generad. 
- Men Liam nu måste du ju berätta! Dejtar ni? Hur ser hon ut? Hur gammal är hon? När träffades ni? Och hur? Är hon snäll? Vart bor hon? Är ho... Liam avbröt Emma mitt i allt pladder.
-  Ta det lugnt, du får se. Sa han och log. Vi andra fnittrade lite. Bara någon sekund senare knackade det på dörren.
- Jag öppnar! Skrek Harry och flög upp ur soffan så att Emma föll ner på golvet. Vi alla brast ut i skratt så vi vek oss dubbla. Skönt med lite skratt bland allt drama nu också. 
- Nej men hejsan min sköna. Sa Harry och drog in tjejen i vardagsrummet.
- Harry..... Muttrade Liam och skrattade sedan lite.
- Hejsan! Jag heter Emma och det här är Viktoria! Sa Emma glatt och pekade på Viktoria som också log.
- Hej, Ella. Sa tjejen och skakade Emmas hand.
- Jag måste bara få fråga en sak. Sa Emma osäkert.
- Visst. Svarade Ella glatt. Emma viskade någonting till Ella som ingen av oss andra hörde. Båda två brast ut i skratt och Ella tittade på Emma och nickade. Emma gav en blick till Viktoria som gjorde att Viktoria förstod direkt vad som hade sagt.
- Seriöst? Amen vad gulligt! Utbrast Viktoria och skrattade. 
- Men hallå, vi då? Sa Niall och tittade på dom konstigt. Dom bara tittade på oss och skakade på huvudet.
- Nehe, men om ni inte ska prata så kan vi väl äta något? Sa Niall och klappade sig själv på magen.
- Hur kan du alltid vara hungrig? Sa Viktoria och tittade skeptiskt på Niall.
- Titta inte på mig, jag vet inte! Sa Niall och gick mot köket. Vi alla skrattade lite och följde hungrigt efter. Jag var i alla fall vrålhungrig. Vi hade inte ätit sedan igår när jag och Sofia var ute och nu var klockan nästan ett på dagen nästa dag. Det plingade på dörren och jag började gå för att öppna den.
- Vem är det som kommer nu? Sa Niall och tittade konstigt på mig.
- Sofia. Sa jag och log. Jag öppnade dörren och gav henne en stor kram.
- Erkänn du har saknat mig. Sa jag och skrattade.
- Såklart jag har. Sa hon och fnissade lite. Hon tog av sig skorna och hängde upp jackan på en av krokarna på väggen. Vi gick in i köket där vi möttes av en hungrig Niall.
- Skulle inte du äta? Sa jag och tittade konstigt på honom. 
- Jag ska beställa pizza. Sa han och log stort.
- Mums. Sa jag och skrattade. Vi fortsatte in i köket och satt oss runt bordet med dom andra.
- Juste Ella, det här är Sofia. Sa jag och log.
- Hej, jag heter Ella. Sa hon och sträckte fram handen mot Sofia.
- Hej, Sofia. Sa hon och log.  
________________________________________________________________________________________

Förlåt för att det kom så sent och att det vart så kort, men jag har mycket läxor och jag måste plugga till ett stort prov vi har om en vecka så uppdateringen kommer inte vara den skarpaste. 
Kommentarer jag mig så glad, det är tack vare er jag fortsätter att skriva. Så tack! :)
Loads of love!

Tidigare:
- Jag älskar henne! Skrek jag och tittade på Emma medans tårarna rann.
- Varför sprang du inte efter henne då? Sa hon irriterat.
- För jag kunde inte. Sa jag och tårarna forsade.
- Vaddå kunde inte?! Sa hon och tittade allvarligt på mig.
- Jag kunde inte röra på mig, det var som att hela min värld sprang iväg när hon sprang, hon är min värld. Hon är mitt allt, jag klarar mig inte utan henne. Jag tittade åt andra hållet och torkade bort en av alla miljoner tårar.
__________________________________________________________________________________________

Viktorias perspektiv:

Miljoner tankar for igenom huvudet på mig när jag sprang mot parken där vi hade varit tidigare. Den enda skillnaden nu var att det inte var lika mycket folk, det regnade, klockan var nästan tolv på natten och jag var helt ensam. Hur kunde han göra så mot mig? Varför hade han inte berättat någonting? Jag skulle aldrig ens hållit på så här med honom om jag visste att han gillade en annan tjej, och det var Anna dessutom! 
Jag sprang igenom regnet och kände hur benen vek sig och hur jag sakta föll till marken. Nu satt jag där helt genomblöt. Inga skor, ingen jacka och ett brustet hjärta. Vad ska jag göra nu? Jag kan inte gå hem för mina nycklar är hos Louis och jag har ingen lust att gå tillbaka dit. Någonsin. Hur kunde jag vara en sån idiot, jag borde ha fattat att en kille som han skulle ha tjej, och hur kunde han vara en sån idiot som lät mig tro att han gillade mig, att jag faktiskt betydde någonting för honom. 
Man kunde inte ens se hur mycket jag grät pågrund av allt regn och vinden som piskade mig i ansiktet. Jag kände hur jag började frysa och såg en bänk lite längre bort. Jag ställde mig vingligt upp och stapplade bort till bänken där jag sedan satte mig ihop kurad till en boll och tårarna fortsatte rinna. Han betydde allt för mig, hur ska jag klara mig utan honom. Jag kommer aldrig klara det här. Inte ensam. Pratar jag med Emma så kommer hon bara försöka få mig att prata med Louis men det vill jag inte, jag vill inte ens se honom igen. Jag hatar honom, fast nej det gör jag inte. Jag älskar honom, men jag hade inte vågat berätta det för honom. Jag hade tänkt att han kanske inte skulle älska mig tillbaka, och det hade jag fått svar på nu. Det gjorde han inte. Lika bra att jag aldrig sa något, jag skulle inte klarat av att få nobben, fast det här var ju tusen gånger värre ändå.

Nialls perspektiv:

- Liam!! Ropade jag ifrån vardagsrummet.
- Vad är det? Svarade han från köket.
- Kan du komma? Frågade jag och satte mig upp i soffan. Liam kom in genom dörröppningen och ställde sig framför mig och tittade frågande på mig.
- Vad är det där för tjej? Sa jag och pekade på en bild jag hittat på Twitter.
- Ehm.. Började han och han vart genast generad.
- Liam har en flickvän, Liam har en flickvän! Men vänta.. Varför har du inte sagt något?! Frågade jag förvånat.
- Vad är det jag hör om att Liam har en flickvän? Säger Zayn som kommer in hand i hand med Sofia i vardagsrummet. 
- Vad är det jag ser om att du har en flickvän? Säger Liam och tittar skeptiskt på Zayn. 
- Jag kan i alla fall erkänna det. Sa Zayn stolt och pussade Sofia på huvudet och hon skrattade lite.
- Men ut med språket bara. Sa Sofia och log glatt. Liam suckade och drog en hand igenom håret.
- Ella heter hon, Ella Dalebrand. Sa han och vart generad igen. Zayn busvisslade lite tyst och sen började Zayn och Sofia skratta. 
- Och just därför berättade jag det inte. Sa Liam och suckade. Han gav en menande blick till Zayn som fick honom att sluta skratta. 
- När får vi träffa henne? Sa jag glatt när jag ställde mig upp och rättade till tröjan som hamnat på sniskan. 
- Ehm, imorgon. Sa han tyst.
- Du vet att jag kommer mobba dig va? Sa jag och skrattade lite och gav sedan ifrån mig en liten gäspning. 
- Ska vi lägga oss? Frågade Liam och jag nickade instämmande. Jag skulle sova hos Liam inatt eftersom klockan var mycket och jag orkade inte gå till min längenhet även fast den låg bara några meter utanför Liams. 
- Vi sover hos mig. Sa Zayn och drog med Sofia ut i hallen där dom tog på sig skorna och jackorna.
- Hur hade ni det ikväll igentligen? Sa Liam och log. 
- Perfekt. Sa Sofia och log dubbelt så stort som Liam gjort tidigare. Vi sa ett snabbt hejdå och godnatt innan dom försvann ut genom dörren och bort till Zayns lägenhet.
Jag slängde mig i sängen och drog täcket över mig. Även fast jag var jätte trött så kunde jag verkligen inte sova, det snurrade runt tusen tankar i huvudet på mig och det var en tanke som jag verkligen fastnade vid. 
Varför var jag den enda av oss som inte hade tjej? Var jag inte lika snygg som dom andra killarna? Hade jag gjort något som gjorde att folk gillade mig mindre än dom andra? Jag har känt det förut, att jag inte är lika omtyckt som dom andra killarna, jag har varit den sista som fått både 1 miljon och 2 miljoner följare på Twitter medans dom andra fått det redan någon månad innan mig och det var bara min docka som inte vart utsåld. Jag har alltid känt att jag varit lite mer i bakgrunden än dom andra. Jag har läst saker på Twitter och Facebook om hur folk klagar på mina tänder, hur ful jag är och att jag inte sjunger lika bra som dom andra. Jag har försökt att inte ta åt mig, men det ligger ändå där och nöter hela tiden. Jag kände hur tårarna trängde sig fram och nu rann dom ner för båda mina kinder. Är det något fel på mig?.

Harrys perspektiv:

- Louis vad håller du på med igentligen? Sa jag samtidigt som jag slängde upp dörren till hans rum. Han satt ihop kurad på sängen och hans kinder var alldeles blöta av alla tårar.
- Viktoria är där ute helt själv? Hon har ingenstans att ta vägen? Hon har sin nyckel hem till sig här och hon lär ju knappast komma hit nu. Sa jag och gav honom en seriös blick. Emma hade ringt till Anna och hon hade sprungit till hotellet och hon var torr och i säkerhet så vi behövde inte oroa oss. Emma hade ringt till Viktoria men hennes mobil låg i mitt rum på sängen där Emma och Viktoria hade suttit och pratat tidigare.
- Louis seriöst, ge dig! Sa jag och tittade allvarligt på honom. Han lyfte på huvudet och tittade på mig med blodsprängda ögon och svällda kinder av alla tårar. Tårarna bara forsade på honom, jag visste inte vad jag skulle göra. Han var min bästa vän och såklart så ville jag hjälpa honom, men vad kunde jag göra igentligen? 
- Louis, vi finns här för dig. Det vet du. Sa jag och satte mig bredvid honom på sängen. Jag kramade om honom och han brast ut i tårar. Vi står varandra så nära att det inte känns fel att kramas eller att pussas heller för den delen. 
- Vad ska jag göra? Sa han med darr på rösten. 
- Jag tycker du ska gå ut och leta efter Viktoria och berätta för henne hur du känner om du verkligen tycker om henne. Sa jag tyst och släppte greppet om honom. 
- Killar, klockan börjar bli mycket och jag är orolig. Så tänker inte Louis gå och leta efter henne så gör jag det. Sa Emma oroligt i dörröppningen. 
- Jag går. Snyfftar Louis. Han sprang ner för trappan och drog på sig skorna och jackan och försvann snabbt ut ur lägenheten.
- Hoppas hon är okej. Sa Emma med tårar i ögonen. 
- Allt kommer ordna sig. Sa jag och höll om henne. 

Louis perspektiv:

Vart kunde hon vara? Jag tänkte efter en stund och kom sedan på vart jag skulle leta. Jag sprang allt vad jag kunde och vinden piskade mig så hårt i ansiktet att det gjorde ont. Regnet kändes som istappar som försökte borra sig igenom huden. Jag drog jackan hårdare om mig och fortsatte springa. Tänk om hon inte var där, vad skulle jag göra då? London är så stort och jag skulle inte hinna med att leta överallt på hela kvällen hur mycket jag en skulle vilja. Nu har jag fan satt mig i skiten. Jag kommer inte klara av att leva längre om någonting har hänt henne. Jag skulle inte kunna stå ut med mig själv, allt är mitt fel. Vad är det med mig igentligen, jag hade sårat henne så mycket. 
Jag såg parken lite längre fram och saktade ner lite och andades ut. Jag var så andfådd att jag trodde att jag skulle ramla ihop. Hjärtat slog som aldrig förr när jag små joggade resten av biten till parken. 
Där satt hon, på en bänk ihop kurad i mörkret. Ingen jacka, inga skor, helt genomvåt. Hon tittade upp och flög snabbt upp och började springa iväg när hon såg att det var jag. 
- Viktoria vänta! Skrek jag efter henne. Det kändes som om att mitt hjärta vägde dubbelt så mycket, det gjorde så ont. Jag ökade farten och närmade mig henne sakta. Det var skönt att veta att jag var snabbare så jag skulle hinna ikapp henne. Jag sträckte ut handen och fick tag i hennes tröja. Hon föll till marken och där låg hon kvar med ansiktet i händerna och gav inte ifrån sig ett ljud. Jag tog tag runt henne och satt upp henne när jag samtidigt försökte att krångla av mig jackan som jag sedan la på hennes axlar. Jag kunde höra hur hon hackade tänder och man kunde se av månskenet hur blåa hennes läppar var. Hon var iskall. 
- Viktoria, låt mig förklara. Sa jag ledset. Hon tittade på mig med glansiga ögon när hon sedan föll ut ur mitt grepp och hennes ögon slocknade. 
- Shit, Viktoria?! Utbrast jag och tårarna började att forsa på nytt.
______________________________________________________________________________________
Wiiiihoooo, förlåt att den kom så sent, men nu är den klar. Hope you like it.
Och ennu en gång, tack för alla underbara kommentarer! 
Det skulle göra mig väldigt glad om ni kunde länka novellen på era bloggar, FB, Twitter och till era kompisar! :) 
Ja, vad kommer hända nu? :)

Hejsan sötnosar, vet inte om det kommer ett kapitel idag för jag vill spendera lite tid med min familj också! Hoppas ni förstår. Jag ska försökta skriva ett kapitel imorgon också, och då ska det nog bli ett till ganska långt! :) 
Och ett super tack för alla fina kommentarer, jag blir verkligen jätte glad! Ni motiverar mig till att skriva! :)

Gilla bloggens FB sida HÄR för uppdateringar av kapitel m.m.

Följ mig på Twitter HÄR, jag följer tillbaka om ni frågar och jag uppdaterar om kapitel + andra tweets! 

Följ Viktoria på Twitter HÄR, hon följer tillbaka om ni frågar! 

Följ mig på Instagram.. Kan inte länka till det men jag heter @eemmahammarberg på Instagram i alla fall! :D

Love you loads. x


KAPITEL 18 ÄR UNDER INLÄGGET HÄR UNDER haha..
I
I
I
V

Ellen :)<3 om Kapitel 18:

Give me more!!!!!!!!! Jag dör seriöst men Louis spring efter henne blir så frustrerad ;p haha vill ha mer NU!!! Ge mig min drog så snart som möjligt men när kommer Sofia och Zayn in igen :O

Svar: Som jag skrev under inlägget, dom andra kommer i nästa kapitel eftersom det här kapitlet var liksom riktat till vissa personer. :)x

KAPITEL 18 LIGGER HÄR UNDER! 
I
I
I
V