Tidigare:
- Du vet att du kan prata om allt med mig älskling. Sa jag och hon log.
- Men alltså.. Innan igår.. Var du.. Nej men sak samma. Sa hon och tittade bort.
- Ja, jag var oskuld och om jag fick välja så skulle jag inte förlorat den till någon annan än dig. Sa jag och ställde mig så jag tittade henne rakt i ögonen. Hon log. Jag kysste henne passionerat och sen gick vi ut hand i hand till Louis och Viktoria.
____________________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv:

- Kan vi äta först? Sa jag samtidigt som min mage kurrade. Alla tittade konstigt på mig.
- Vaddå?... Sa jag tyst och två sekunder senare brast alla ut i skratt.
- Visst, vart ska vi äta? Frågade Zayn.
- Nandos!!!! Skrek jag och hoppade upp och ner.
- Okej med mig! Sa Emma och skrattade. Dom andra nickade instämmande. Yes, Nandos! Jag visste inte varför jag gillade Nandos så mycket, det var bara så gott och jag bara älskade det.
Vi tog på oss skorna och gick ut till Louis bil.
- Pax för att köra! Sa Louis snabbt.
- Jag hade ändå inte tänkt att köra din skrothög. Sa Harry och skrattade.
- Nu sårade du henne! Skrek Louis och la ner huvudet på huven och klappade på bilen. Alla började skratta utom Louis som försökte verka så ledsen som det gick. Han bet sig i läppen för att inte börja skratta men misslyckades och tillslut så stod vi alla vikta dubbelt och skrattade på parkeringen.
- Kan vi åka nu eller? Sa Emma som redan hade hoppat in i bilen.
- Eller hur. Sa Viktoria och satte sig bredvid Emma.
- Men hallå där skulle ju jag sitta! Utbrast Harry.
- Men du får sitta med Louis där fram. Sa Emma och tittade seriöst på honom.
- Okejdå.. Sa han muntert.

Sofias perspektiv:

Nu var det fem minuter kvar tills jag skulle möta tjejerna vid Nandos. Undra varför dom just valde att mötas vid Nandos? Haha det får mig alltid att tänka på Niall. Han älskar ju Nandos.
Det plingade till i mobilen så jag drog upp den ur fickan och klickade fram smset från Viktoria. Framme om 5, lova att inte flippa ur när vi kommer bara. :) x Vad menade hon med flippa ur? Ehm… okej, ses snart då! X Skrev jag och klickade på skicka. Flippa ur? Varför skulle jag flippa ur? Det var inte så att Emma var en stor världsstjärna direkt? Jag skulle ju bara träffa hennes bästa kompis från Sverige. Sverige, undra hur det är där.. Viktoria har förklarat det som att det är ganska varmt på somrarna och snöigt och iskallt på vintern. Men även att det var väldigt fint där. Hon har lovat att vi ska åka dit någon gång och det tackar jag inte nej till!
Några meter ifrån mig stannade en svart bil som jag konstigt nog kände igen, fast alla bildar såg ju likadana ut nu för tiden så det var inte så konstigt. En av bildörrarna bak öppnades och ut ur bilen kommer det en kille med mörkt hår och efter honom kom Viktoria och en annan tjej som måste vara Emma. Viktoria log och vinkade åt mig, jag vinkade tillbaka. Ut ur bilen kom det fyra killar till som jag absolut kände igen och nu vet jag vem han i svart hår var också. Nu förstår jag varför jag inte skulle flippa ur.

Zayns perspektiv:

- Är det hon? Frågade jag osäkert. Dom nickade.
- Hej, Zayn. Sa jag glatt och sträckte fram handen.
- H-h-h-ej.. S-sofia. Sa tjejen och skakade nervöst min hand.
- Nämen tjena tjejen! Sa Louis och log. Det såg ut som om att hon skulle svimma.
Tjejen, Sofia heter hon. Hon var ungefär 165cm lång och hade brunt/blont hår som såg ut att vara slingat, hennes ögon var blå/gråa och otroligt fina och hon stod där och bara log med hela ansiktet.
- Kan vi äta nu eller? Sa Niall otåligt. Alla skrattade, till och med Sofia. Hon verkade vara ett stort fan av oss, man såg hur hon höll sig för att inte hoppa runt och skrika av lycka. Men det var bara gulligt tyckte jag, och jag antar att vi kommer vara tvungen att umgås mycket nu ändå när Viktoria och Emma kommer vara mycket med varandra igen.
- Zayn, hallå? Vad ska du ha? Sa Emma och viftade med händerna framför ansiktet på mig.
- Oj, det vanliga. Sa jag och skrattade.
- Vad tänkte du på då? Sa Viktoria glatt när hon fnissade lite.
- Skit i det, nu ska vi äta! Sa Niall och sprang och satt sig vid ett av borden medans vi andra följde glatt efter. Vi väntade i kanske 15 minuter innan maten kom och Niall hade säkert gnällt dubbelt så länge på att han var hungrig.
- Äntligen! Utbrast Niall när dom kom med maten. Niall hade mest, han åt lika mycket som en jätte.
.
- Jag är proppmätt. Sa Emma och la handen på magen.
- Du är inte den enda, titta min mage. Den liksom putar ut. Sa Viktoria och drog upp tröjan och petade på magen medans vi andra brast ut i skratt. Sofia verkade inte lika nervös längre, hon pratade på som vanligt och det kändes nästan inte som om att hon märkte av att vi var just One Direction utan att vi var bara vanliga vänner. Jag visste inte varför men jag kunde inte slita mina ögon från henne.
- Zayn.. Får jag fråga dig en sak? Sa Sofia och skrattade lite.
- Öhm, visst. Sa jag förvånat.
- Kan du säga Vas Happenin’ en gång? Sa hon och alla skrattade.
- Haha, såklart. VAS HAPPENIN’?! Utbrast jag och gjorde en gest med händerna och råkade slå till Liam som satt bredvid.
- Ajje! Sa Liam och höll sig för pannan. Vilket gjorde att alla började skratta ännu mer.

Viktorias perspektiv:

- Vart ska vi gå först? Sa jag och log medans vi gick efter Oxford Street.
- Vi går in där. Sa Emma och började gå mot en affär lite längre bort. Hon och Harry gick hand i hand medans jag gick bredvid Sofia och pratade med henne.
- Alltså det är ju helt sjukt, varför sa du inte att du känner killarna för? Sa Sofia chockat. Jag skrattade lite.
- Jag har inte känt dom så länge, det är liksom ingen big deal. Dom är helt vanliga människor förutom att dom är..
- One Direction! Avbröt hon mig.
- Ja precis, fast brukar det inte vara fler fans runt om kring dom? Sa jag förvånat.
- Jo, men vi skrev på twitter att vi hade åkt iväg någonstans i världen och att dom skulle försöka hitta oss, och den första som hade rätt skulle vi följa. Sa Louis och tog min hand, han flätade samman våra fingrar. Han måste ha kommit bakifrån bara alldeles nu, för jag hade inte sett han bredvid mig innan. Han log mot mig, jag smälte inombords av att bara titta på hans leende. Det var så vackert.
Jag märkte att alla tittade på oss efter att vi stannat utanför affären men jag orkade inte bry mig. Jag och Louis hade inte sagt någonting om igår för någon så det var kanske därför alla tittade. Liam harklade sig för att bryta stämningen.
- Ska vi gå in? Sa Harry och log busigt.
- Jag hade tänkt att ta med mig Sofia och gå någonstans. Sa Zayn generat.
- Gör så! Lycka till mannen! Sa Louis och blinkade mot honom. Strax där efter försvann både Sofia och Zayn.
- Han verkar gilla henne. Sa Niall uppspelt.
- Men dom har känt varandra i en timme, knappt det. Sa Emma och tittade konstigt på Niall.
- Men vad spelar det för roll? Jag vart kär direkt efter någon minut i en tjej en gång. Sa Harry och log.
- I vem då? Sa Emma tyst.
- Dig. Sa Harry och gav henne en snabb kyss. Jag tittade mig omkring men Liam och Niall stod inte kvar, jag vände mig om och såg hur dom sprang åt andra hållet. Jahapp, tänkte jag.
- Med tanke på det…. Sa Harry och tittade på mig och Louis.
- Vad? Sa jag och tittade konstigt på honom.
- Vad har hänt här? Sa Harry och inspekterade oss. Jag kände hur generad jag vart och tittade ner i marken.
- Jag sa ju det! Sa Emma och skrattade.
- Annars var det ju jag som sa, och du frågade. Sa Harry och skrattade ännu mer.
- Nej, nu säger vi att det var jag som sa. Sa Emma och log stolt.
- Men sak samma, kan vi gå vidare nu? Sa Louis tyst. Vi fortsatt längst Oxford Street och passerade en massa affärer som jag velat gå in i men orkade inte. Jag tog upp mobilen och tittade på klockan, den började närma sig halv åtta redan. Undra var dom andra är, hoppas Sofia har roligt. Harry och Emma bestämde sig för att vika av på en gata och gå själva en stund så nu var det bara jag och Louis kvar. Vi gick en stund och stannade sedan vid en liten park med en fontän i mitten. Det hade redan börjat blivit mörkt men det var fortfarande mycket folk ute. Han ställde sig och tittade mig in i ögonen.
- Du är så vacker. Sa han och log.
- Ska du säga. Sa jag och fnittrade lite. Vi lutade oss framåt och möttes i en perfekt kyss, det gick över till en tungkyss och våra tungor lekte runt. Jag kände hur jag ville börja skratta när jag plötsligt kände hur jag vart bländad av en kamera blixt och mitt hjärta stannade i några sekunder.
_______________________________________________________________________________________
Det skulle varit en bild också men den ville inte laddas upp, sorry guys.
Vad tror ni? Kommer det hända något mellan Sofia och Zayn? Och hur länge kommer det hålla igentligen imellan Louis och Viktoria? Fortsätt läsa för mera :D
Och jag måste säga att ni har blivit dåliga på att kommentera nu mera.. Vilket gör att jag inte känner mig lika mycket motiverad till att skriva, så det hänger ju på er hur mycket jag skriver, men imorgon kommer det komma en låååååååååångt inlägg så ni blir glada. Hihi. Men kom ihåg att jag blir motiverad av era kommentarer. 
Loads of love.

Hejsan älsklings läsare, jag måste säga att ni har blivit dåliga på att kommentera nu mera.. Vilket gör att jag inte känner mig lika mycket motiverad till att skriva, så det hänger ju på er hur mycket jag skriver ni vet. 

För uppdateringar om kapitel m.m gilla min blggens facebook sida! Du hittar den HÄR. Om det skulle vara något problem med det så har ni länken här ---> http://www.facebook.com/pages/thisdirectioninfectionwebblogse/315381011828500

Jobbar på det nya kapitlet just nu så det är på väg! Fast jag vet inte om det kommer ut innan jag har tränat klart. Kommer komma hem vid 20 över 8 så jag lägger ut det då isåfall. 

Love you loads, and I'll write alot more if you start to leave just a little comment.. :')


KAPITEL 16 ÄR HÄR UNDER.

tidigare:
- Låter bra. Sa han och granskade min kropp med blicken.
- Louis, vad gör du? Sa jag och tittade undrade på honom.
- Måste du verkligen ta på dig t-shirten? Sa han och skrattade.
- Nej… Jag sitter ju ändå i bh här nu satt. Sa jag och fnissade lite. Vi la oss i sängen och kröp in under täcket. Han drog mig närmare och höll om mig, han var så varm. Jag la mitt huvud mot hans bröstkorg och kände hur hans hjärta slog. Dunk, dunk, dunk, dunk jag älskade ljudet. Det var så lugnande.  Jag somnade snabbt och Louis tätt där efter.
___________________________________________________________________________________________

Viktorias perspektiv:

Jag och Louis hade legat vakna i en halv timme och bara pratat om allt möjligt när vi bestämde oss för att gå och väcka Emma och Harry. Jag drog av mig täcket och klev upp ur sängen samtidigt som jag försökte dra en av Louis t-shirtar som jag fått lånat över huvudet.
- Behöver du hjälp? Sa Louis och skrattade.
- Nej, jag kan själv. Sa jag och försökte dra ner t-shirten över huvudet.
- Säker på det? Sa han och skrattade lite till.
- Nej… Sa jag försiktigt och vi brast ut i skratt.
- Men kom nu. Sa Louis och samtidigt som han tog tag i min hand och drog iväg mig. Vi gick till rummet bredvid och öppnade dörren försiktigt. När vi kom in så låg både Emma och Harry och sov. Harry låg bakom Emma och höll om henne, det var så gulligt.
- Måste vi verkligen väcka dom? Jag menar, titta så söta dom är. Viskade jag till Louis som redan hade hunnit fram till deras säng.
- Japp. Sa han tyst. Plötsligt tog någon tag i mina axlar och sa ’BU’ rakt i örat på mig. Jag hoppade till och tappade mobilen som flög i golvet med en duns. Jag vände mig om och där stod Liam med ett leende på läpparna.
- Tack så mycket, verkligen. Sa jag ironiskt.
- Det är lugnt. Sa han och log stort.
- God morgon sömntutor! Skrek Louis när han hoppade på Harry.
- Vad är klockan? Mumlade Emma.
- Jag vet inte. Sa Louis chockat.
- Vad är den? Sa han och tittade på mig. Jag tittade på klockan på mobilen och sa att den var elva ungefär. Det plingade till i mobilen och jag tittade snabbt vem det var, det var Sofia. Lust att hitta på någonting idag? X Stod det och jag skrev Kanske, jag är med Emma just nu, ska prata med henne. Du kan inte tro vilka jag har träffat. X och klickade på ’’Send’’.

Emmas perspektiv:

- Ja ni hörde, klockan är nästan elva. Dags att kliva upp! Sa Louis bakom mig. Jag började resa mig upp och var på väg upp ur sängen när jag kom på att jag inte hade några kläder på mig.
- Shit. Utbrast jag och drog snabbt täcket om mig.
- Vaddå? Frågade Liam förvånat.
- Alltså.. Inget. Sa jag generat och dom andra började skratta lite tyst.
- Amen vaddå, det var kallt okej? Sa jag och försökte få det att låta som om att det faktiskt var så också.
- Det är lugnt älskling, du kan värma dig här hos mig. Sa Harry trött och höll ut armarna mot mig. Jag fnissade lite och la mig i hans famn. Han gav mig en puss på pannan och skrattade lite. Han var så varm, det var skönt att känna hans närhet. Att vara i närheten av Harry fick mig att må bra, jag känner mig alltid glad. Det enda som skulle göra den här morgonen helt perfekt just nu var om alla andra skulle gå ut härifrån. Helt plötsligt började Louis dra i täcket i andra endan av sängen.
- Nej, vänta! Utbrast jag samtidigt som jag grep ett hårt tag om täcket.
- Du vill nog inte dra av oss täcket, det blir inte så roligt för någon av oss. Sa Harry och skrattade lite.
- Vaddå? Du menar väl inte att ni är .. Louis av bröt sig och brast ut i skratt.
- Okej, vi går ut härifrån om ni lovar att kliva upp så vi kan hitta på något! Sa Viktoria och tittade allvarligt på oss.
- Vad ska vi hitta på då? Sa jag lugnt.
- Sofia ville gå på stan med oss idag, killarna kan ju följa med om det går bra? Sa hon och log.
- Låter toppen. Sa jag och tittade på Harry som inte verkade tycka samma sak som jag.
- Men Emma du såg ju vad som hände förra gången.. Sa han och tittade försiktigt på mig.
- Men det är lugnt, allt kommer gå bra. Sa jag säkert.
- Okejdå, men jag kommer inte att släppa dig en sekund. Sa Harry och drog mig närmare.
- Men var klar om 40 minuter. Sa Louis och drog med dom andra ut.

-Undra om det hände någonting mellan Viktoria och Louis igår. Sa Harry och satte sig upp.
- Det gjorde det säkert. Sa jag och tänkte på vad som hade hänt i natt. Det hade varit underbart. Bästa natten i mitt liv. Jag kan inte fatta att jag förlorade min oskuld till Harry Styles. Undra om han var oskuld innan? Vi hade inte pratat något om nått sånt här innan. Det var bara det att jag var så glad att han var min så jag brydde mig inte så mycket just nu.
- Vad tänker du på? Sa Harry och tittade på mig.
- Hur glad jag är för att jag har dig.. Sa jag och tittade ner på täcket.
- Jag älskar dig. Sa han mjukt och kramade om mig när vi satt där i sängen.
- Jag älskar dig också. Sa jag tyst. Vi satt där en stund och bara höll om varandra. Jag skulle kunna stanna här för alltid.
- Vi borde nog gå och duscha. Sa Harry och pussade mig på huvudet samtidigt som han släppte greppet om mig.
- Låter bra. Sa jag och log.
- Du kan börja. Sa han glatt.
- Nej.. Sa jag samtidigt som jag tog tag i hans hand och drog med honom till duschen.
- Tillsammans. Mycket bättre. Sa han och log stort. Jag fnissade lite åt hur mycket han log, hans leende nådde verkligen ögonen. Han var så fin, jag älskade hans leende och hans vackra ögon.

Harrys perspektiv:

- Men hallå, jag har inga kläder här ju. Sa Emma och tittade oroligt på mig.
- Jodå, jag har redan tänkt på det. Sa jag och slängde hennes väska på henne.
- Aj, det där var taskigt. Sa hon och skrattade. Vi drog på oss kläderna och fixade till oss. Eller Emma fixade till sig, jag tog bara på mig kläderna.
- Kommer du eller? Sa jag samtidigt som jag öppnade dörren från rummet.
- Ja, vänta lite bara. Sa hon och sprang i mot dörren. Jag suckade, varför skulle alltid tjejer vara så sega.
- Nu tänker du säkert att tjejer är sega, men jag brukar faktiskt inte vara så jätte seg. Men du distraherar mig av att bara stå i samma rum, jag kan lova att jag bara tittade på dig ¾ av tiden. Sa hon och skrattade.
- Tankeläsare? Frågade jag och började också att skratta.
- Nej, men det skulle vara något. Sa hon och log. Jag tog hennes hand och var på väg att öppna dörren igen.
- Harry jag bara undrar… Hon harklade sig lite.
- Du vet att du kan prata om allt med mig älskling. Sa jag och hon log.
- Men alltså.. Innan igår.. Var du.. Nej men sak samma. Sa hon och tittade bort.
- Ja, jag var oskuld och om jag fick välja så skulle jag inte förlorat den till någon annan än dig. Sa jag och ställde mig så jag tittade henne rakt i ögonen. Hon log. Jag kysste henne passionerat och sen gick vi ut hand i hand till Louis och Viktoria.
_____________________________________________________________________________________________
Hoppas ni gillade kapitlet. Ett mellan kapitel, så förlåt om det var lite tråkigt.
Ska försöka att slänga in ett kapitel imorgon om jag hinner, hade tänkt att skriva ett långt kapitel på fredag iallafall! Och jag ska skriva mer i dom andra killarnas perspektiv också. 

Ni ska titta på barnkanalen på fredag kl 19.45 va? Killarna är ju med där! På programet ''Fredags kväll med Malin!'' där Malin har åkt till London för att träffa grabbarna! :D 
Längtar sjukt mycket redan! :)

Kom ihåg att era kommentarer gör mig motiverad att skriva så om ni kommenterar mycket så skriver jag mer. 
Om ni kommenterar riktigt bra och mycket idag så får ni nog ett till kapitel ikväll, för ni har blivit väldigt dåliga på att kommentera! :)

Tidigare:
- Men om Emma sover med Harry vart ska Viktoria sova? Sa Niall fundersamt.
- Hon får sova med Louis. Sa Liam retsamt.
- Ehm.. Började både Louis och Viktoria.
- Men kom igen vi vet att ni båda vill! Sa Zayn trött.
- Det går väl bra.. Sa Louis generat.
- Men då säger vi så då! Sa Harry stolt.
- Okej.. Sa Viktoria tyst.
- Men kan vi bara sova nu? Sa Zayn och gäspade.
______________________________________________________________________________________

Louis perspektiv:

Vi stod där i mitt rum efter att killarna och Emma hade bestämt att Viktoria skulle sova med mig eftersom att Harry ville sova själv med Emma. Viktoria hade satts sig på sängen och tittade ner i händerna. Hon var så fin, jag kunde inte tänka på någonting annat när hon var i närheten. Jag saknade henne så fort hon inte var i närheten. Hon hade något speciell, något som inte ens Anna hade. Jag trodde inte det var möjligt att på något sätt känna likadant för någon annan som jag kände för Anna. Men det här kunde kanske bli något, jag kände den där lilla gnistan när Viktoria tittade på mig.
- Jaha nu då? Sa hon glatt och ställde sig upp. Hon kom närmare mig och nu stod hon ungefär en meter ifrån mig och tittade på mig med hennes underbara blå/gröna ögon.  Det riktigt lyste om hennes leende, det var äkta.
- Jag vet inte.. Sa jag och gick sakta imot henne. Hon fnissade lite och hennes leende vart större.
- Du är fin. Sa jag och nu stod vi bara några centimeter ifrån varandra. Jag flätade ihop våra fingrar och tittade henne i ögonen.
- Du har fina ögon. Sa jag tyst och hon vart generad.
- Du med. Viskade hon tyst. Nu stod vi så nära så att om vi skulle flytta oss framåt bara några millimeter skulle våra läppar nudda varandra. Jag kunde känna hennes tunga andetag och hörde hur hon andades lugnt. Jag lutade mig försiktigt framåt men tvekade lite när hon plötsligt lutade sig framåt och våra läppar möttes. Det var perfekt, det kändes som om att hela rummet snurrade runt oss, tiden stod stilla, det var bara vi. Ingen kunde förstöra det här ögonblicket. Det var som magi, allt var magiskt. Vi avslutade kyssen och jag bet mig försiktigt i läppen.
- Det är sexigt när du biter dig i läppen. Sa hon och skrattade.
- Det är sexigt när du står där. Sa jag och gav henne en flörtande blick. Hon fnissade lite och gav mig en kram. Jag kramade om henne extra hårt. Det gick som en stöt igenom hela kroppen, jag kände hur värmen steg i kroppen och hur jag fick ett leende på läpparna. Jag kände hur livet reste sig och allt vart genast så bra. Jag var lycklig, och jag tänkte inte ens på allt som hänt tidigare.
- Ehm har du nån t-shirt jag kan låna och sova i? Sa hon och log generat.
- Kan du inte sova utan?... Sa jag och försökte spela förvånad.
- Ha-Ha jätte kul. Sa hon och gav mig en seriös blick.
- Jaja okej då. Sa jag och log medans jag drog fram en t-shirt ur gardroben.  Hon började att ta av sig sin tröja och nu stod hon där vänt mot andra hållet i byxor och bh, hon var till och med vacker bakifrån. Jag smög upp bakom henne och la mina händer på hennes höfter, hon hoppade till lite. Jag pussade henne sakta efter sidan av halsen, jag drog in hennes lukt. Hon luktade så gott. Hon rös till lite och fnissade.
- Sluta. Sa hon och fnissade lite.
- Okej… Förlåt.. Sa jag försiktigt.
- Alltså det kittlas. Sa och hon vände sig om. Hon la sina händer runt min hals och tittade mig i ögonen.

Harrys perspektiv:

Där stod hon i bara trosor och bh i mitt rum, tack gud för den ängel du skickat. Haha vad fjantigt det där lät nu när jag väl tänker efter. Men hon är min ängel och jag älskar henne. Jag hade på mig mina mjukisbyxor men ingen tröja, jag gick sakta fram till henne och höll om henne bakifrån.
- Shit vad du skräms! Skrek hon och hoppade till.
- Förlåt. Pep jag. Hon skrattade lite sen vände hon sig om och kysste mig passionerat och våra tungor började leka runt i våra munnar. Kyssarna gick från mjuka och passionerade till snabba och hastiga. Vi backade mot sängen och jag la mig på henne, fast jag var försiktig med att inte lägga min tyngd på henne. Kyssarna vart allt hetsigare och jag fick in mina händer under henne och började knäppa av henne hennes bh. Jag hejdade mig lite ’’Är det okej?’’ frågade jag och tittade seriöst på henne. Hon nickade. Jag drog av hennes bh och slängde bort den från oss. Vi båda andades häftigt medans vi höll på att kravla av oss dom få kläderna vi hade på oss. Hon stönade till lite när jag sakta trängde in i henne. Vi två blev ett.

Viktorias perspektiv:

Jag tryckte mina läppar mot Louis och det kändes som om att jag svävade på moln. Han gjorde mig lycklig, jag kan inte fatta att jag faktiskt står här och kysser Louis Tomlinson, Boo Bear, Tommo. Känslan är obeskrivlig. Plötsligt hörde vi ett ljud som lät som ett litet skrik från rummet bredvid.
- Shit. Sa jag och tittade med en rädd blick på Louis.
- Det är ingen fara dom har nog bar…. Han avbröt sig och tittade på mig med en blick som gjorde att jag förstod allt. Jag skrattade och gav honom en snabb puss.
- Min flicka blir äntligen stor. Sa jag och log. Louis skrattade.
- Min ’pojke’ med. Sa han och flinade.  – Är hon …? La han till.
- Oskuld? Han nickade. – Ja, eller hon var, så vitt jag vet. Harry då? Sa jag och fnissade lite.
- Ja. Sa han och log. Hans leende var så fint.
- Men nej, nu byter vi samtals ämne. Sa jag och skrattade. Han nickade instämmande.
- Klockan är mycket, ska vi sova? Frågade jag samtidigt som jag tittade på klockan.
- Låter bra. Sa han och granskade min kropp med blicken.
- Louis, vad gör du? Sa jag och tittade undrade på honom.
- Måste du verkligen ta på dig t-shirten? Sa han och skrattade.
- Nej… Jag sitter ju ändå i bh här nu satt. Sa jag och fnissade lite. Vi la oss i sängen och kröp in under täcket. Han drog mig närmare och höll om mig, han var så varm. Jag la mitt huvud mot hans bröstkorg och kände hur hans hjärta slog. Dunk, dunk, dunk, dunk jag älskade ljudet. Det var så lugnande.  Jag somnade snabbt och Louis tätt där efter.

___________________________________________________________________________________
Kändes lite konstigt att skriva det här kapitlet.. haha förlåt att det tog tid!
Hur tror ni det kommer bli mellan Louis och Viktoria? Och vad kommer hända sen? Hur blir det med Anna? 
Kommentarer makes me happy :)

Ett onödigt inlägg nudå.

Ni kan följa mig på twitter HÄR. Annars heter jag @SwagBiebsStyles.. Och jag följer tillbaka om ni frågar bara :)

Sen kan ni följa mig på Instagram som jag inte kan länka haha, men jag heter @SwagBiebsStyles där också :)

Ska skriva ett inlägg ikväll så titta in då! :)x

Ja, rubriken säger allt. 
Förlåt för att det inte kom något kapitel igår, och det kommer inte komma något idag heller. 
Ska försöka slänga in ett imorgon! 

NYA VIDEON. Den är sjukt bra, helt amazayn!
KAPITEL 14 LIGGER I INLÄGGET UNDER DET HÄR! :D

Tidigare:
Han har tittat på dig hela tiden, har du inte sett det? Stod det i smset från Emma. Jag hade verkligen inte sett att han tittade på mig, det kändes inte som så i alla fall. Eller? Jag svarade snabbt Nej det har jag inte, men han har väl inte tittat på mig alls? Och la ner mobilen.
- Vem smsar du med? Frågade Niall nyfiket.
- Ehhh…. Var allt jag fick fram.
__________________________________________________________________________________________

Viktorias perspektiv:

- Vet du inte vem du smsar med? Sa Niall och skrattade.
- Jo såklart jag gör.. Sa jag tyst.
- Men vad spelar det för roll? Sa Emma och tittade menande på Niall.
- Förlåt men jag var bara nyfiken. Sa Niall och log.
- Lugnt. Svarade jag kort.
- Men nu går vi. Sa Harry och pussade Emma på kinden.
När vi kom ut från Milkshake City så stod det en massa fans där ute som ville ha autografer och kort. Vi sa till killarna att vi kunde gå i förväg men dom insisterade på att vi skulle följa med dom så dom drog med oss in bland allt folk. Tjejerna var som galna, dom skrek allas namn – inklusive våra och drog i våra kläder. Hur kunde dom veta vem jag var? Jag har aldrig varit med killarna eller någon annan känd människa, och närmaste jag har varit kändis är när jag var med i en intervju i tidningen med min gamla klass och jag tror inte att tjejerna här i London har sett den tidningen.
- Kan vi få ta ett kort med er? Frågade en tjej i vår ålder.
- Visst. Sa jag och Emma förvånat i kör. Vi knäppte lite kort och skrev några autografer.

Louis perspektiv:

Vi var på väg hem till min och Harrys lägenhet där vi skulle se på film tillsammans med tjejerna. Viktoria var en schysst tjej, och hon var väldigt söt också. På något konstigt sätt hade jag inte tänkt på Anna en enda gång undertiden Viktoria hade varit i närheten. Det var ganska skönt att inte tänka på att hon krossat mitt hjärta och hur ledsen jag vart. Det här var kanske början på något nytt, något riktigt bra.
- Ehm Louis? Hörde jag Viktoria säga när jag plötsligt kom på mig själv med att stirra på henne. Jag kunde inte roför det.
- Jassåru Louis.. Sa Harry och skrattade. Jag kände hur jag vart generad men jag valde att skratta bort allt istället.
Alla sprang in till vardagsrummet och slängde sig på varandra förutom Viktoria som stod på sidan och skrattade.
- Ska inte du också vara med? Sa jag och skrattade.
- Nja, jag klarar mig. Sa hon och fnittrade lite. Vi låg där i en stor enda hög och bara skrattade så grät.
- Nej, men vilken film ska vi se? Frågade Emma och kravlade sig upp från golvet.
- Twiligt! Skrek jag och alla började skratta.
- Men kan inte Viktoria få bestämma? Sa Harry retsamt.
- Nej men det spelar ingen roll för mig! Sa Viktoria förvånat.
- Då blir det Twiligt! Sa jag bestämt. Vi skrattade lite sen gick Emma och Harry och hämtade några madrasser och la på golvet framför soffan eftersom vi alla inte får plats i soffan.
- Men killar ni får sitta i soffan och trängas så sitter jag och Viktoria på madrasserna. Sa Emma och log busigt.
- Men hallå, jag vill ju sitta med dig. Sa Harry och drog Emma till sig och höll om henne.
- Nej, nu får du sitta och kramas med Louis istället. Sa Emma, vände sig om och gav honom en snabb puss.

Emmas perspektiv:

Han försökte se ledsen ut när vi stod när och han höll om mig. Jag stod där med min hand på hans mage och bara stirrade in i hans ögon. Jag drunknade i hans ögon varje gång jag tittade in i dom. Han var så underbar. Förstår fortfarande inte att det är sant.
- Jag släcker. Viskade Niall till dom andra medans han smög mot lampknappen. Jag kände hur skrattet trängde sig fram och jag brast ut i as garv.
- Nu förstörde du stämningen ju. Sa Harry och försökte sig på en ännu ledsnare min. Niall släckte lampan och Viktoria fnissade lite. Jag hade slutat skrattat och stod nu ännu närmare Harry. Jag kände hans varma andedräkt mot mitt ansikte, han lutade sig sakta framåt och kysste mig passionerat. Den var perfekt som alltid, hela han var perfekt. Det kunde inte bli bättre.
- Jag älskar dig. Viskade han när vi hade avslutat kyssen. Jag kände hur leendet spred sig på läpparna och jag gav honom en snabb puss och viskade så dramatiskt jag kunde att jag älskar honom också. Han började skratta.
- Men kan ni sluta med erat gullgull jag blir ju avundsjuk. Sa Zayn och satt armarna i kors.
- Men sätt dig i soffan men killarna nu. Sa jag och tittade seriöst på Harry.
- Okej då. Sa han och log.
Killarna satt sig i soffan och jag och Viktoria satt oss på madrassen medans Louis satt på filmen. Louis slängde sig på soffan och han och Harry började allt med att hålla handen. Jag och Viktoria började fnissa.
Jag la mitt huvud i Viktorias knä, precis som det brukade vara när vi bodde i Sverige. Jag har saknat henne så mycket, jag skulle bara vilja krama om henne och aldrig släppa. Jag har så mycket att berätta om vad som har hänt.
- Taylor är sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå snygg! Utbrast Viktoria ironiskt. Jag och Viktoria började skratta så vi grät medans killarna bara tittade konstigt på oss.
- Vaddå? Han är ju inte så jätte snygg.. Sa jag och tittade på killarna.
- Jag trodde alla tjejer tyckte att han är skit snygg. Sa Niall förvånat.
- Nej inte alla tycker det, bara dom med dålig smak. Sa Viktoria och vi började skratta.
Jag var så lycklig, att få spendera tid med dom människorna som jag älskade mest, det här var livet.
- Sover ni här inatt eller? Sa Harry och tittade på mig med hundögon så jag skulle förstå att han ville att jag skulle sova hos honom inatt.
- Ja visst, jag har inget annat för mig. Sa Viktoria och log glatt.
- Nja jag vet inte… Sa jag och tittade retsamt på Harry.
- Det där är bara elakt. Sa Harry och tittade på mig.
- Men såklart jag sover här. Sa jag och log.
- Jippie! Skrek Harry och vi alla började skratta.
- Men om Emma sover med Harry vart ska Viktoria sova? Sa Niall fundersamt.
- Hon får sova med Louis. Sa Liam retsamt.
- Ehm.. Började både Louis och Viktoria.
- Men kom igen vi vet att ni båda vill! Sa Zayn trött.
- Det går väl bra.. Sa Louis generat.
- Men då säger vi så då! Sa Harry stolt.
- Okej.. Sa Viktoria tyst.
- Men kan vi bara sova nu? Sa Zayn och gäspade.
___________________________________________________________________________________

Så vad tyckte ni ? haha ett litet mellan kapitel, förlåt att det inte blev så långt, men jag har suttit i nästan en timme med kapitlet, jag fastnade i mitten pga av jag var tvungen att tänka ut hur allt ska hända m.m.
Kommentarer gör mig happy :) 
Vad tror ni kommer hända? ;)

Förlåt förlåt förlåt förlåt.
Men jag kommer inte lägga upp något till kapitel idag och kanske inte imorgon heller pågrund av läxor och skola. Men på fredag kommer det ett!! Så kika in på fredag! Det kan hända att jag skriver ett i morgon också.
Men hoppas ni inte dör av längtan..

Love you loads! x 

Slänger in en bild på killarna så länge ;)

Lite information om Viktoria, eftersom hon nu mera är en av huvudrollerna i novellen.

Hon heter Viktoria Terosdotter. Hon är 16år, hon är 173-176cm lång, har grön/blåa ögon, hon har en skiftning av lila i håret och är allmänt glad men också lite blyg.





Sen till Sofia om du läser det här, skulle du kunna maila mig lite om hur du ser ut och din personlighet? :)
Jag har mailat dig om att du vann så du har min e-mail, :D

KAPITEL 13 FINNS HÄR UNDER!

Tidigare:
- Allt kommer bli bra, sa jag och pussade henne på huvudet.
- Hur vet du det? Snyftade hon.
- För att jag vet det. Svarade jag och strök hennes hår med handen.
______________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

Vi kom in i trapphuset och killarna gick in till Louis och Harry medans jag gick hem till Moa. Eller mig, men det känns som hennes hem eftersom jag inte riktigt flyttat in än.
Jag öppnade dörren och ropade ’’Hallå?’’ men fick inget svar, jag ropade igen medans jag hände av mig jackan men ingen svarade. Jag gick in i köket och såg att det låg en lapp på bordet som jag läste för mig själv. Hejsan sis, jag drog iväg på stan med en kompis, letar efter kläder till oss som vi kan ha på mammas begravning. Älskar dig, xx.
Juste, mammas begravning. Jag kände hur jag sakta ville sjunka igenom jorden, hur skulle jag klara av att gå på hennes begravning? Jag skulle brista ut i gråt och sitta där och gråta som en galning och inte fatta att det var sant. Det är jobbigt som det är redan nu.
Jag satt mig vid tv’n och Glimore Girls som var min mammas favorit program innan hon dog gick på tv'n. Jag kände hur en tår rann ner för min kind men jag torkade snabbt bort den.
Jag kom på att jag inte hade varit inne på facebook sen vi lämnade Sundsvall för att gå på konserten så jag drog fram min Mac Book och loggade in på Facebook och twitter. 24 nya händelser, suck. Jag tittade igenom alla och det mesta var folk som hade skrivit i min logg att dom beklagade sorgen. Jag loggade snabbt ut från Facebook och öppnade twitter. 10.000 följare? Oj. När jag åkte hemifrån så hade jag bara 800 ungefär. Jag tittade mina mentions och det flesta var folk som frågade om jag kunde följa dom tillbaka och såklart gjorde jag det. Jag bläddrade upp lite och såg att folk frågade om jag var tillsammans med Harry. Hur kunde dom veta? Jag kikade runt lite och såg en bild på oss när vi höll handen vid Oxford Street och när han pussade mig på pannan i parken tidigare idag.
Jag såg en tweet där det stod Do you know Harry Styles?!?! Och jag svarade Yes, I know him. He’s a cool guy! J x folk hade skickat hot om att dom skulle döda mig om jag inte lät han vara, dom hade skickat att jag var ful och att jag inte förtjänade att leva. Men sen så var det dom där småa tweetarna som skrev hur fin jag var och att jag och Harry passade jätte bra ihop.
- Hallå?! Ropade Moa när hon kom in genom dörren.
- Hej! Svarade jag glatt, jag orkade inte bry mig om vad folk hade skrivit till mig så jag klickade mig snabbt in på Harrys twitter och såg att han hade twittrat @EmmaHammarberg I love you.xx och jag kände hur varm jag vart i hela kroppen och hur ett leende spred sig över mitt ansikte.
- Vad ler du åt då? Sa en röst som jag kände ingen men kunde inte riktigt placera vem det var. Jag höjde blicken och där stod hon. Viktoria min absolut bästa kompis som hade flyttat till London för ett halv år sedan. Jag kände hur glädjetårarna kom och jag slängde ihop datorn och flög upp ur soffan. Vi stod och kramades en lång stund och sa säkert tusen gånger att vi hade saknat varandra.
- Men vad gör du här? Utbrast jag samtidigt som jag släppte greppet om henne.
- Jag bor bara nått kvarter bort. Sa hon glatt.
- Är du seriös? Sa jag och kände hur leendet spred sig och blev ännu större, om det nu ens var möjligt.
- Japp, och vi kommer gå i samma klass när vi börjar skolan om 2 veckor också! Sa hon och fnissade lite. Jag gjorde några glädjeskutt och sen satte vi oss i soffan och pratade en stund och jag berättade om mamma, men inte varför jag flyttat hit och hur jag kom på det. Sen kom frågan.
- Är det sant att du är tillsammans med Harry Styles? Sa hon försiktigt. Jag kände hur röd jag vart och vände bort huvudet.
- Du är det! Utbrast hon.
- Schhyyyyy! Sa jag och satt ett finger för munnen för att  visa att hon inte skulle skrika.
- Men det är ju as coolt ju! Sa hon och vi båda började skratta.
- Vad vill ni äta? Ropade Moa från köket.
- Donken? Sa jag glatt, Viktoria nickade. När Viktoria bodde i Sverige så var vi helt kära i Donken och choklad, vi fattar inte hur det kommer sig att vi inte ser ut som sumobrottare. Moa åkte iväg och handlade vad vi skulle ha medans vi satt och pratade en stund till när det plötsligt knackade på dörren.
- Kom in! Skrek jag från vardagsrummet.

Louis perspektiv:

Jag öppnade försiktigt dörren och gick in till hallen och tog av mig skorna. Dom förväntar nog sig inte att jag ska komma men jag behöver verkligen prata med Emma.
Jag gick in till vardagsrummet där Emma och en annan tjej som jag inte kände igen satt.
- Louis? Sa hon förvånat.
- Vad gör du här? Frågade hon igen.
- Jag måste prata med dig, det kändes så konstigt att prata med grabbarna även fast jag vet att jag kan prata med dom om allt. Sa jag försiktigt.
- Visst, kom och sätt dig. Sa hon och log förstående. Jag skakade hand med tjejen som satt mitt i mot Emma i soffan.
- Hej, Viktoria. Sa hon och tog min hand.
- Louis. Sa jag och log.
- Jag vet. Sa hon och fnissade lite.
- Har du pratat med Anna nånting sen igår? Frågade jag Emma kort.
- Anna Lundqvist? Frågade Viktoria snabbt, jag nickade.
- Nej det har jag inte, vaddårå? Svarade Emma.
- Nä, jag tänkte bara.. Jag avbröt mig själv.
- Tänkte vaddå? Sa Emma och tittade frågande på mig.
- Om hon skulle komma hit. Sa jag snabbt även fast jag visste att jag inte skulle klara av att träffa henne. Det gjorde ont i mig av att bara tänka på vad hon hade gjort mot mig. Det var inte rättvist.
- Jag sa åt henne att om hon kom hit skulle jag inte ta imot hemme… Sa Emma försiktigt.
- Jag klarar nog ändå inte av att träffa henne. Sa jag och kände hur det högg till i magen på mig.
- Alltså kan någon förklara vad som har hänt eller? Sa Viktoria förvirrat. Emma berättade hela historien om vad som hade hänt och Viktoria lyssnade artigt.
- Vad taskigt. Sa Viktoria när hon hade berättat klart. Vi nickade.
- Tjejer kommer ni då? Ropade Moa när hon gick från hallen till köket, hon stannade i öppningen till vardagsrummet och tittade på mig.
- Men oj Louis är du också här, hur mår du?. Sa hon och tittade ledset på mig eftersom hon visste vad som hade hänt.
- Bara bra, men jag ska gå nu så ni får äta ifred. Sa jag och log. Vi sa hejdå och jag gav Emma och Viktoria en snabb kram och gick tillbaka till killarna.
När jag kom in till min och Harrys lägenhet så satt alla framför tv’n och skulle spela tv spel medans Niall och Zayn bråkade om vem som skulle ha speldosan.
- Då tar jag den! Sa Harry och slängde sig på dom. Jag skrattade.
- Louis! Du är hemma, jag har saknat dig gumman! Sa Harry och flög upp från golvet och slängde sig över mig och kramade mig. Alla killarna började skratta så dom grät. Dom låg och rullade runt på golvet och höll sig om magen och jag gjorde inget annat än att göra likadant. Killarna var verkligen mina bästa vänner, jag vet inte var jag skulle göra utan dom. Dom var liksom mitt liv. Helt plötsligt så skriker Niall ’’MOHAHA MIN TUR!’’ sen slängde han sig på mig och Harry och tätt där efter kom Zayn och Liam och gjorde detsamma.

Viktorias perspektiv:

Det var så skönt att få träffa henne igen, jag hade inte träffat henne sen någon vecka efter jag åkte när hon kom på besök. Hon har inte kunnat komma hit efter det. Jag hade saknat henne så mycket, våra minnen och alla skratt. Jag hade såklart fått nya vänner, min bästa vän här är Sofia just nu och jag kunde inte vänta till Emma fick träffa henne. Jag pratade om Emma nästan hela tiden, ibland lite för mycket kanske, men vad gör man inte för sin allra bästa vän. Jag skrattade lite för mig själv.
Vi satt och tryckte i oss all mat och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var precis som förut, vi har lika dålig humor som då, skrattar åt samma saker och pratar lika mycket. Gud vad jag har saknat det här.
- Åh jag är proppmätt. Sa jag och höll handen på magen.
- Jag med! Sa Emma och vi började att skratta.
Vi gick upp på Emmas rum och satt oss på sängen. Det plingade till i Emmas mobil, hon tog upp den och svarade på ett sms.
- Du, vi ska träffa killarna på Milkshake City om 20 minuter, men flippa inte ur som du gjorde när Louis hade gått förut. Sa Emma och skrattade.
- Men det är ju hel coolt att få träffa våra.. Mina idoler! Rättade jag mig med.
- Dom är faktiskt mina med, även fast dom är mina bästa vänner. Sa Emma och skrattade. Vi lyssnade på dom jämt innan jag flyttade, vi pratade om dom hela tiden. Alla andra tyckte vi var konstiga och kallade oss besatta. Men dom förstår inte hur det är att lägga ner så mycket av ens liv i ett band sådär. Det är någonting som man måste uppleva själv för att förstå.
Vi fixade till oss lite och drog till Milkshake City.
När vi kom in så satt killarna med en varsin milkshake runt ett bord som det bara fanns en ledig stol vid.
- Då får sitta i mitt knä snygging. Sa Harry och tittade på Emma som om att han skulle vilja äta upp henne. Jag skrattade lite och såg hur Harry vände huvudet mot mig.
- Vad är det som är så roligt? Sa han förvånat.
- Inget. Sa snabbt och kände hur röd jag vart.
- Det här är Viktoria föresten. Sa Emma och drog mig till bordet. Jag skakade hand med alla och alla gav mig en kram. Jag kan inte fatta att jag faktiskt just fått en kram av alla i One Direction.
Allt var fantastiskt. Vi pratade och hade jätte roligt.
- Ska du med och ha filmkväll med oss ikväll? Frågade Harry som hade Emma i sitt knä. Jag tittade på Emma och hon nickade.
- Jag antar det. Sa jag glatt.
- Bra för jag vet någon som verkar vilja att du ska komma. Sa han och blinkade mot Louis. Louis vart alldeles röd i ansiktet. Kunde det vara sant? Ville Louis Tomlinson att jag skulle följa med och se på film med dom? Det plingade till i min mobil och såg att det var från Emma även fast hon bara satt en meter ifrån mig, vi brukade smsa varandra såhär förut om det var något vi inte ville säga högt. Han har tittat på dig hela tiden, har du inte sett det? Stod det i smset från Emma. Jag hade verkligen inte sett att han tittade på mig, det kändes inte som så i alla fall. Eller? Jag svarade snabbt Nej det har jag inte, men han har väl inte tittat på mig alls? Och la ner mobilen.
- Vem smsar du med? Frågade Niall nyfiket.
- Ehhh…. Var allt jag fick fram.
_________________________________________________________________________________________
Kanske inte världens bästa kapitel men det måste komma mellan kapitel ibland också! 
Vart ni glada nu när ni fick ett lite längre kapitel idag när ni igentligen inte skulle få något alls? :D
Jag är sjuk så det är pga det som jag lyckades kraffsa ihop ett kapitel.
Hoppas ni gillade det och får jag lite extra fina kommentarer så kanske jag skriver ett till ikväll! :D x

Tidigare:
Helt plötsligt kom Zayn in genom dörren, och han verkar ha sprungit för han andades häftigt.
- Ni måste komma! Utbrast han i dörr öppningen. Han såg ut att vara rädd.
- Vad har hänt? Sa Emma förvånat.
- Louis! Svarade han snabbt och vi hoppade snabbt ut ur sängen och började gå mot väntrummet.
___________________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

- Går det bra? Frågade Harry när vi halv sprang mot väntrummet för att se vad som hade hänt med Louis. Zayn sa att det inte var någonting jätte allvarligt men att vi borde komma ändå.
- Jarå. Sa jag fast huvudet bultade som aldrig förr. Att en sån smäll kunde få mig att tappa kontrollen helt. Jag kände hur jag vinglade till och plötsligt låg jag på marken.
- Oh shit, hur gick det?! Utbrast Harry samtidigt som han tvärstannade.
- Det gick bra. Sa jag och försökte mig på ett leende men mitt huvud gjorde så ont att jag knappt kunde gå rakt, så att springa var nog ingen bra idé. Harry tog min arm och la den över honom så att jag skulle få ett bättre stöd när vi saktade fortsatte att gå.
- Du vet att du är en usel lögnare. Sa han och tittade allvarligt på mig. Jag muttrade något om att allt var bra fast jag själv visste att det inte var så. Doktorn hade sagt att jag inte skulle anstränga mig så mycket i några dagar nu så att kroppen återhämtade sig.
Vi kom in i väntrummet och man såg hur förstörd Louis verkligen var, hans tårar rann och hela han såg ut som en stor enda röra.
- Vad har hänt? Sa Harry när vi kom fram till Louis.
- Hon……. Det var allt Louis fick fram innan hans tårar började forsa ner för hans kinder igen.
- Lämnade honom. Sa Niall kort.
- Anna? Sa jag förvånat. Louis nickade. Alltså hur kunde hon seriöst? Hon visste hur mycket han älskade henne men hon bara lämnade honom.
- Hon sa att hon inte skulle komma till London nästa vecka heller tydligen. Sa Liam ledset.
- Vaddå nästa vecka? Sa jag förvånat.
- Alltså du får bo hos Moa nu om du vill, hon skulle fixa en överraskning under nån vecka så det var därför du skulle bo hos oss. Sa Harry och jag förstod ingenting.
- Men vänta lite, skulle Anna komma hit nästa vecka? Frågade jag förvånat.
- Ja och hon skulle stannat och börjat i skolan med dig också. Sa Zayn och gav mig en menande blick.
- Så det var därför hon skrattade när vi sa hejdå? Sa jag och kände mig nästan arg, fast varför vet jag inte. Det var nog för att hon hade sårat Louis som hon hade gjort. Han mådde verkligen inte bra.

Nialls perspektiv:

Jag tyckte så synd om Louis, jag hade aldrig sett honom såhär förut. Han var alltid så glad och uppåt, man skulle aldrig tro att han faktiskt kunde vara ledsen. Det hör liksom inte till Louis att vara ledsen eller sur. Han måste verkligen gillat henne och sen att hon gjorde slut över telefonen samtidigt som vi är på andra sidan jorden gjorde inte saken bättre. Han hade övergått från glad till ledsen på mindre än bara några sekunder.
- Åh jag kan inte fatta att hon inte sa något, hon har varken ringt eller smsat sen igår! Sa Emma argt.
- Ta det lugnt, hon kanske bara har behövt tid att tänka. Sa Liam lugnande. Han var verkligen en av dom få människorna som lyckades få en lugn i såna har situationer.
- Hoppas det, hör hon inte av sig inom en dag så kommer jag ringa henne ändå.. Sa Emma irriterat.
- Alltså allt gråtande och tröstande har gjort mig hungrig, jag går och äter. Sa jag och Louis började skratta lite. Skönt att han vart lite gladare. Fast jag förstod inte vad det var som var så roligt att jag var hungrig?

Annas perspektiv:

Vad hade jag gjort, jag älskade honom över allt. Tror jag i alla fall eller så var det bara för att han var kändis och allt. Nej jag kan inte tänka så, jag sårade honom och han kommer aldrig, aldrig, aldrig förlåta mig. Varför är jag så korkad? Han ringde för att han saknade mig och för att Emma ligger på sjukhus. Vänta, shit Emma ligger på sjukhus. Fan, fan, fan. Vad hade hänt igentligen, Hon var inte döende va? Jag slog Louis nummer och väntade på att han skulle svara, gud vilken tid det tar.
- Hallå? Svarade en röst som inte var Louis.
- Ehm hej, det är Anna. Sa jag osäkert.
- Louis har inte lust att prata just nu. Nu hörde jag vem det var, det var Liam.
- Det spelar ingen roll vem jag pratar med! Sa jag stressat och kände hur det gick en rysning igenom hela kroppen.
- Mår Emma bra? Lever hon? Vad hände? Hur hände det? Vad gör hon nu? Är hon ledsen? Det kom tusen frågor ut på samma gång och allt gick i 120.
- Ta det lugnt hon mår bra, men det är värre med Louis.
- Hälsa Louis att jag är ledsen, och hälsa Emma att jag ringde. Sa jag ledset.
- Varför kommer du inte? Hörde jag plötsligt Emma säga i andra änden.
- Jag kan inte. Sa jag tyst.
- Varför inte? Så du tänker bara svika mig nu? Och Louis! Efter allt vi gått igenom så lämnar du mig bara? Louis sitter här och är helt förstörd men du verkar inte bry dig ett piss! Utbrast hon i luren. Vad hade jag gjort, hon hade rätt.
- Bara så du vet om du kommer hit som kommer jag inte ta imot dig. Sa hon och jag kände hur ögonen vart blanka och tårarna var på väg.
- Men… Var allt jag han säga innan hon la på. Jag slängde iväg mobilen och slängde mig i sängen. Allt hade blivit fel, jag menade inte att det skulle bli såhär. Men jag klarade inte trycket, hur skulle jag kunna flytta till London och lämna allt jag har här? Hur skulle jag klara att vara tillsammans med Lou om det skulle vara fotografer och skrikande fans som bara ville att jag skulle dö överallt?

Harrys perspektiv:

- Överreagerade du inte lite nu? Sa jag försiktigt till Emma när jag plötsligt såg att hon grät.
- Allt är fel. Sa hon och började springa iväg.
- Emma vänta! Skrek jag och sprang efter, men hon var redan borta. Jaha, vad skulle jag göra nu då? Jag måste ju följa efter, men jag såg inte vilken väg hon sprang. Jag såg bara att hon hade rusat ut genom dörrarna från sjukhuset. Jag sprang ut och tittade mig omkring, jag såg henne ingenstans så jag chansade och sprang åt höger. Jag sprang över vägen och rundade hörnet, jag stannade och tittade mig omkring, lite längre bort fanns en park som jag bestämde mig för att kolla om hon var där. Jag sprang dit och där satt hon, på en bänk under ett träd med ansiktet i händerna och benen uppdragna imot sig. Jag satt mig bredvid henne på bänken och la min hand på hennes knä.
- Emma, snälla vad är det som händer?
- Allt blir bara fel, jag skulle aldrig ha följt med er, jag skulle aldrig gått på konserten från första början. Då skulle kanske mamma fortfarande vara vid liv också! Hon skulle inte åkt iväg på den där jobb resan. Sa hon och tårarna började sakta rinna ner för hennes kinder igen. Jag drog henne tätt intill mig och kramade bara om henne.
- Allt kommer bli bra, sa jag och pussade henne på huvudet.
- Hur vet du det? Snyftade hon.
- För att jag vet det. Svarade jag och strök hennes hår med handen.
___________________________________________________________________________________________

Förlåt för ett lite kortare kapitel och förlåt för att det tog sån tid men jag är verkligen inte nöjd med det. Haha, men jag ska försöka hinna med ett kapitel imorgon även om jag har träning, annars får ni vänta så kommer det ett på onsdag. 
Kommentarer jag mig glad'er :')

Ni kan följa mig på twitter för uppdateringar här på bloggen, 
och för andra tweets också, 
vill ni ha en follow back så fråga bara! :)

http://twitter.com/#!/SwagBiebsStyles

@SwagBiebsStyles 

Hejsan kära läsare, nu har jag utsett min vinnare som nu har vunnit att få vara med i novellen.

Vinnaren är ... *Trummvirvel*....

SOFIA!
Jag har mailat dig om det också ;)
Grattis till dig!

Sofia har vunnit pga att hennes motivering stod ut från era andras.

Hoppas ni som inte vann inte vart för ledsna och slutar läsa novellen för det här, för det kommer fler tävligar som ni kommer kunna delta i snart. 

___________________________________________________________________________________________

Anna är inte med och hjälper till i novellen längre pga privata skäl.
Men ni ska se att det här går toppen ändå! :)

Puss

KAPITEL 11 LIGGER UNDER DET HÄR INLÄGGET.
I
I
V

Tidigare:
- Om du inte håller dina smutsiga fingrar ifrån honom kommer det inte att sluta bra! Skrek en tjej mig rak upp i ansiktet.
- Men jag bara..
- Hörde du inte vad jag sa? STICK! Skrek tjejen igen och jag hände hur tårarna började att rinna.
- Men hallå vad håller ni på med? Skrek Harry och sprang fram till dom.
- Lägg dig inte i, du förtjänar någon bättre än den här horan! Sa en annan tjej argt. Jag hörde hur tjejerna skrek och kom närmare mig tills det helt plötsligt vart helt svart.
___________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Jag såg henne bara ligga där på marken efter tjejerna hade sprungit iväg. Det var som hela min värld hade stannat efter att tjejen smällde till henne. Hon föll till marken och det hade varit en rejäl smäll för hennes ansikte var alldeles blodigt.
Jag kunde inte röra mig, jag bara stod där helt stum, jag visste inte vad jag skulle göra. Helt plötsligt så stod det en massa människor runt oss och jag kunde höra sirenerna från ambulansen. Det var någon kille som stod och försökte kontakta mig när jag bara stod när och stirrade rakt ut i ingenting.
- Hallå? Grabben hör du mig?
- Ja. Sa jag kort och kände hur tårarna trängde sig fram.
- Vad hände? Sa ambulanskillen när han tog mig bort till ambulansen där dom nyss burit in Emma. Jag fick inte fram några ord, jag bara satt där och tittade på henne när hon låg på båren. Fan det här var ingen bra idé, vi skulle aldrig åkt hit, jag visste att det kunde bli farligt och allt var mitt fel.
- Hur mår du? Sa mannen försiktigt.
- Kommer hon bli bra? Sa jag medans tårarna rann.
- Vi vet inte, det var ett ganska hårt slag mot huvudet, men hon verkar klara det. Sa mannen utan att visa några känslor alls.
Jag smsade Louis och bad honom komma till sjukhuset, jag berättade inte vad som hade hänt bara att att och dom andra killarna skulle komma.

Louis perspektiv:

Harry hade skickat ett sms om att vi skulle komma till sjukhuset och jag greps snabbt av panik. Vad kunde ha hänt? Ingen hade dött va? Jag ropade på dom andra killarna och bad dom att komma och sa att vi skulle till sjukhuset. Dom började fråga vad som hade hänt och jag svarade enkelt att jag inte visste. Vi skyndade oss ut i bilen och åkte snabbt till sjukhuset. När vi gick in till väntrummet så satt Harry med ansiktet ner i händerna och grät.
- Shit vad har hänt?! Utbrast Liam och stirrade på Harry.
- Jag visste att det var en dålig idé att gå och shoppa. Fick han fram imellan snyftningarna.
- Men Harry det var ju inte ditt fel. Sa jag och satt mig bredvid honom.
- Jo det var det, jag skulle inte ha låtit henne gå dit med mig. Sa han ledset.
- Men hallå vad hände igentligen? Sa Zayn förvånat.
Harry drog hela historien om vad som hade hänt och vi kunde inte fatta att våra fans hade gjort så. Eller dom var inte våra fans, för våra äkta fans gör inte sådär. Dom skulle aldrig göra något sånt där. Jag är besviken på hur dom uppför sig.
En man klädd i vit rock kom fram till oss och sa att allting var okej och att Emma hade vaknat. Vi fick gå in till henne nu och hon skulle få åka hem ikväll.
Vi följde efter mannen i en lång korridor när han stannade och sa att hon låg i ett rum som han pekade på. När vi hade gått in i rummet så gick alla utom Harry fram till Emma och frågade hur hon mådde. Harry stod kvar vid dörren och jag såg hur han kämpade för att inte börja gråta.
- Killar ska vi inte gå ut och köpa nått att fika så kan jag passa på att ringa Anna och berätta vad som har hänt också. Sa jag och gav dom en menande blick och dom förstod direkt att det var för att Harry och Emma skulle få prata ostört.

När vi kom ut till fika rummet så valde jag att ringa Anna och berätta vad som hade hänt, vi hade inte pratat sen igår när vi åkte från Sverige och jag saknade henne redan sjukt mycket. Jag saknade henne så fort jag satte mig i taxin och lämnade hennes hus. Fast hon betedde sig så konstigt när vi skulle åka, jag kysste henne innan jag sa hejdå men hon kysste inte tillbaka.
Jag slog numret och hon svarade efter några signaler.
- Hallå? Svarade hon i andra änden.
- Hej, det är Lou. Vi måste prata. Sa jag lite snabbt.
- Alltså ja… jag tänkte precis ringa och säga att jag inte kan komma till London nästa vecka. Jag har redan pratat med Moa om det.. Sa hon och jag tror nästan det hördes hur chockad jag var igenom mobilen.
- Varför inte? Sa jag lite nedstämt.
- Alltså Lou, det här fungerar inte. Sa hon och jag kände hur hela min värld rasade.
- Vad fungerar inte? Sa jag hackigt.
- Det här imellan oss, jag bor i Sverige och du i London, det är för långt imellan och jag kommer aldrig klara pressen. Sa hon helt normalt och jag kände hur en tår föll ner för min kind.
- Du ska veta att jag alltid kommer att älska dig, sa jag och kände hur jag vart alldeles svag i hela kroppen. Hon svarade inte. Vad skulle jag säga?
- Vad var det du ville prata om? Sa hon snabbt för att byta samtalsämne.
- Din bästa vän ligger på sjukhus och du sviker henne, men jag måste gå nu. Sa jag snabbt och la på. Fan hela min värld hade rasat. Jag älskade ju henne och hon bara svek mig. Jag satt mig ner på stolen bakom mig och bara tittade rakt ut, jag kunde inte röra på mig.
- Hallå Louis hur är det? Sa Zayn och satte sig bredvid mig.
- Hon… lämnade… mig. Sa jag försiktigt.
- Hon gjorde vaddå? Sa han förvånat.
- Anna… Hon lämnade mig. Hon sa att det inte skulle fungera mellan oss. Sa jag och kände hur dåligt jag verkligen mådde.
- Men Lou då. Han gav mig en kram och sa att allt skulle bli bra. Jag vet det att om jag verkligen älskar henne ska jag låta henne gå.

Harrys perspektiv:

Killarna hade lämnat oss ifred och Emma hade satt sig upp.
- Vad är det? Sa hon och tittade på mig med hennes underbara ögon. Hon var så fin, även om hon hade ett stort blåmärke i ansiktet.
- Det var mitt fel allt ihop. Sa jag och kände hur tårarna började rinna.
- Nej Harry det var det inte, säg inte så. Sa hon och hennes ansiktsuttryck gick från glatt till ledsen på bara några sekunder.
- Jag skulle vetat att det kunde blivit såhär, jag skulle inte låtit dig gå med mig. Sa jag och tittade ner i marken.
- Men Harry ge dig, det var inte ditt fel, jag visste att det här kunde hända, det var min egen risk! Sa hon irriterat. Jag orkade inte bråka med henne så jag valde att hålla tyst. Jag gick fram till henne och omfamnade in henne i en kram. Helt plötsligt kom Zayn in genom dörren, och han verkar ha sprungit för han andades häftigt.
- Ni måste komma! Utbrast han i dörr öppningen. Han såg ut att vara rädd.
- Vad har hänt? Sa Emma förvånat.
- Louis! Svarade han snabbt och vi hoppade snabbt ut ur sängen och började gå mot väntrummet.

_________________________________________________________________________________________
Inte världens längsta inlägg men det vart ett iallafall. Hoppas ni gillar det, och jag har utsett vinnaren nu.
Och Anna är inte med och hjälper till med novellen pga privata skäl. 
Ett riktigt stort tack för alla fina kommentarer!

Jag har bestämt mig för att avsluta tävligen imorgon! 
Så jag kommer maila och skriva vem som vann här på bloggen i morgon mellan klockan 14.00-15.00!
Så det är sista chansen att vara med nu! 
Emma

Tidigare:
- Emma… Sa jag och tog hennes hand.
- Ja vad är det Harry? Sa hon och tittade på mig.
- Hur tycker du vi ska göra? Sa jag genant.
- Med vaddå? Sa hon försiktigt.
- Oss. Sa jag enkelt.
- Alltså…
___________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

- Det känns som om att du bara gör det här för att du tycker synd om mig. Jag har inget som är speciellt tillskillnad från någon att tjej. Sa hon och tittade ner. Jag tog tag i hennes hand och la den mot mitt bröst.
- Känner du det där? Det slår för dig. Sa viskade jag samtidigt som jag drog in henne i en kram och kände hur hon log.
- Du betyder verkligen mycket, jag skulle inte klara det här utan dig. Sa hon och gav mig en kyss. Den var perfekt, precis som alltid.
- Vad är klockan? Sa hon och fnittrade lite.
- Halv två. Sa jag och strök handen igenom hennes hår.
- Oj jag måste hem! Sa hon och började resa sig men jag drog ner henne i soffan igen.
- Men seriöst Harry.
- Jag har pratat med Moa och du ska stanna här inatt, Lou sover hos Liam. Sa jag och log stolt.
Hon var verkligen min. Hon betydde nästan allt för mig. Jag har aldrig känt såhär för någon förut. Aldrig. Det var någonting med Emma som gjorde henne så speciell, innan hade jag tyckt att alla tjejer var likadana, men Emma var annorlunda. Hon var en på sju miljarder. Och hon var bara min.
- Jag är trött, vi går och lägger oss. Sa hon och gäspade. Jag tog hennes hand, gick och stängde av tv’n och sen gick vi in på mitt rum.
- Pax för att sova längst in! Sa hon sömnigt.
- Vart du vill älskling. Sa jag och gav henne en snabb puss. Hon log och började ta av sig kläderna. Vi sket i att borsta tänderna för att vi var för trötta. Och till min förvåning så tog hon inte på sig någon pyjamas tröja och det vart genast mycket intressantare att sova med henne. Även fast hon inte ställde sig imot mig så var det ändå fascinerande. Jag skrattade lite för mig själv men tydligen tillräckligt högt för att hon skulle höra.
- Vad är det som är så roligt? Sa hon och vände sig om. Jag vart helt stum, jag fick inte fram någonting. Jag stod bara där och stirrade på henne.
- Alltså om du bara ska stirra så kommer jag inte sova med dig såhär något mer. Sa hon och skrattade.
- Oh… Jag fick inte fram något mer än så. Hon suckade och vände sig om. Jag skakade på huvudet och drog av mig kläderna. Jag smög upp bakom henne och kramade om henne.
- Jag vet att vi inte känt varandra så länge men..  Jag avbröt mig själv och tänkte att det kanske inte var en sån bra idé.
- Men vaddå? Sa hon och pussade på min arm som jag höll runt henne.
- Jag älskar dig. Viskade jag och pussade henne i nacken.
Hon och vände sig om och vi möttes i en perfekt kyss, som alltid. Det var en underlig men ändå härlig känsla. Jag menar vi stod där i bara underkläder, eller jag i kallsonger och hon i bara trosor. Det var en underbar känsla att känna våra kroppar mot varandra. Vi avslutade kyssen och la oss i sängen.
- Jag älskar dig också, viskade hon och kysste mig snabbt igen.
- Jag önskar att det här ögonblicket kunde vara förevigt, sa jag och pussade henne på pannan. Hon somnade nästan direkt men jag kunde inte sova. Jag låg där med henne tryckt mot mig medans jag lyssnade på hennes andetag. Det kunde inte blivit bättre än såhär. Jag älskade henne över allt. Jag låg där och tänkte på hur allt för när jag tillslut somnade.

Emmas perspektiv:

När jag vaknade nästa dag så låg Harry bakom mig med hans armar runt och mig och hans händer på mina bröst. Typiskt Harry haha.
- Älskling är du vaken? Viskade jag.
- Ja, nu så är jag det. Sa han trött sen snabbt efter märkte han vart han hade händerna och drog snabbt undan dom.
- Oj förlåt det.. alltså.. inte meningen. Sa han och log stort.
- Var det inte meningen? Sa jag ironiskt.
- Eller jo det var meningen. Sa han och satt tillbaka händerna och pussade mig i nacken.
- Du är bäst. Sa jag och vred mig i sängen så jag låg mot honom. Jag gav honom en god morgon puss. Vi klev upp och Harry gav mig en stor t-shirt från hans garderob som jag skulle ha på mig medans han drog på sig ett par mjukisbyxor och gick utan tröja.
- Ska du ha något? Ropade Harry från köket.
- Nej tack, jag äter senare. Sa jag och fortsatte att titta på något program som gick på trean. Harry kom in i vardagsrummet med två mackor i händerna som han hade tagit en tugga på varje.
- Säkert att du inte ska ha? Sa han med munnen full men smörgås.
- Jag klarar mig. Sa jag och skrattade. Han satte sig bredvid mig i soffan och åt upp sina mackor.
- Vad ska vi göra idag då? Sa jag glatt.
- Vad vill du göra? Frågade han och log.
- Shoppa! Utbrast jag.
- Måste vi? Började han gnälla.
- Japp, du måste stå ut med det i en hel dag. Sa jag och log retsamt. Han lutade sin panna mot min och bara tittade på mig. Jag tog min hand bakom hans huvud och lekte lite med en av lockarna i hans nacke, man såg hur han sprack upp i ett leende och sen kysste han mig. Hans mjuka läppar mot mina, det var underbart.
- Men då kanske vi ska ta och hoppa i duschen då? Sa Harry efter vi avslutat kyssen.
- Du kan duscha först. Sa jag och la min hand på hans bara överkropp. Han var verkligen snygg. Jag skrattade lite tyst för mig själv och kände hur jag började att le.
- Men jag som hade tänkt att vi skulle duscha tillsammans, sa Harry och blinkade med ena ögat.
- You wish, du får nöja dig med att jag sov med dig inatt. Sa jag innan jag gav honom en snabb puss på munnen och schasade iväg honom till duschen.
När Harry duschade sprang jag över till min och Moas lägenhet för att hämta mina kläder eftersom jag ändå skulle bo här en månad nu. När jag kom in och hade ställt in väskan så kommer Harry ut ur badrummet med en handduk knuten runt midjan. Hans hår var fortfarande blött så det var inte så jätte lockigt med det var ju så gulligt att jag inte kunde hålla mig för skratt.
- Är jag så otränad? Sa han och tittade ner på sin mage.
- Nej, ditt hår är bara så gulligt när det är blött och typ slickat efter ditt huvud. Sa jag och fnissade lite.
- Det är inte slickat. Sa han och försökte värka förvånad. Jag gick fram till honom och vi möttes i en perfekt kyss, som alltid.
Jag hoppade in i duschen och lät det varma vattnet rinna ner för min kropp. Jag tvättade håret och kroppen och hoppade ur i duschen. Jag torkade mig och knöt en handduk runt mig och en handduk runt mitt hår. När jag kom ut så hade Harry klätt på sig och han satt på sängen och väntade på att jag skulle bli klar. Jag gick fram till Harry och gav honom en snabb puss.
- Men Harry nej. Sa jag när jag han försökte dra av mig handduken.
- Jaja, värt ett försök i alla fall. Sa han och log sitt charmiga leende. Jag drog på mig mina kläder, torkade håret och satt upp det i en slarvig toffs.
- Du är så fin. Sa Harry och drog med mig ut i hallen. Vi tog på oss skorna och gick ut. Det var tillräckligt varmt för att inte ha någon jacka på sig här i London.
Vi gick hand i hand efter Oxford Street när jag märkte att ett gäng tjejer gick efter oss.
- Harry du kanske ska stanna och prata med dina fans. Sa jag och log. Han vände sig om och sa hej till tjejerna.
- Vi ville inte prata med dig, vi vill prata med henne. Hörde jag hur tjejerna sa till Harry och dom kom fram till mig.
- Om du inte håller dina smutsiga fingrar ifrån honom kommer det inte att sluta bra! Skrek en tjej mig rak upp i ansiktet.
- Men jag bara..
- Hörde du inte vad jag sa? STICK! Skrek tjejen igen och jag hände hur tårarna började att rinna.
- Men hallå vad håller ni på med? Skrek Harry och sprang fram till dom.
- Lägg dig inte i, du förtjänar någon bättre än den här horan! Sa en annan tjej argt. Jag hörde hur tjejerna skrek och kom närmare mig tills det helt plötsligt vart helt svart.

_____________________________________________________________________________________

Förlåt förlåt förlåt förlåt att kapitlet kom så sent! Jag är verkligen ledsen, trodde inte att det skulle ta så lång tid. Började faktiskt vid halv 5 och trodde jag skulle vara klar mellan 5&6 men det var ett svårt kapitel och eftersom jag skriver alltid själv så är det lite svårt. 
Men hoppas ni gillar det ändå!
Och jag älskar era fina kommentarer, verkligen! 
Emma

Så jag drar igång tävligen nu eftersom att kapitel 10 kommer ut senare idag / ikväll..
Det kommer dock bara vara 1 vinnare, men det kommer fler chanser för vi kommer nog ha fler tävlingar!

Tävlingen går ut på att du ska skriva en motivering om varför just du ska få vara med i novellen, din motivering kan vara vad som helst. T.ex att du läst våran novell sen början, att du stöttar killarna, kanske någonting som har hänt? 
Vi går inte efter längsta motiveringen men kom ihåg att längre motivering kan ha större chans att vinna. 

Sen så måste ni skriva dit eran e-mail så vi kan maila dig om du har vunnit, och skriv din favorit av killarna utom Louis och Harry ni kan även säga Liam... 

LYCKA TILL! 

Tävlingen avslutas på tisdag då jag dock inte kommer kunna skriva nått inlägg pga av skola och träning.

Tidigare:
- Men hur blir det nu då, gick hon med på att bo hos oss? Frågade Louis. Vi båda nickade och jag tog tag i hennes hand och torkade bort hennes tårar med den andra. Louis försvann ut genom dörren och jag och Emma reste på oss, vi tog med hennes och Annas packning.
- Hur mycket har ni med er igentligen? Sa jag och skrattade retsamt.
- Haha, va tyst bara. Sa Emma och gav mig en snabb puss på munnen.  Mitt liv var komplett.
_____________________________________________________________________________________

Liams perspektiv:

Vi hade tagit tåget till Sundsvall sen tagit en taxi som hade släppt av Anna och Louis hemma hos Anna så dom kunde prata med Annas mamma om vad som hade hänt och så skulle dom packa upp Annas saker, sen skulle vi hämta upp Louis på vägen till Midlanda.
- Jag hjälper dig. Sa jag och tog en av lådorna med Emmas kläder i.
- Hur kan du ha så mycket kläder? Utbrast Zayn och tittade sig förvirrat omkring.
- Jag är tjej.. Sa Emma fundersamt.
- Har alla tjejer såhär mycket kläder? Frågade Harry medans han hjälpte Emma att packa ner det sista.
- Haha, jag vet inte men jag tror det. Sa Emma och vi började skratta. Jag förstår inte vad dom ska med alla kläder till ens. Hälften av allt det här verkar ju vara oanvänt ändå. Jaja, tjejer är tjejer tänkte jag och skrattade lite för mig själv.

Emmas perspektiv:

- Så det var den sista. Sa jag efter att jag hade lagt in den sista kartongen i taxin.
- Det är tur att vi flyger privatflyg. Sa Harry och skrattade.
- Vaddårå? Sa jag och gav honom en konstig blick.
- Jag tror inte ens att man får ha med sig så här mycket på ett vanligt flyg. Sa Niall och skrattade.
Vi hoppade in i taxin och sa Annas adress för att vi skulle hämta upp Louis. När vi kom fram till Anna så stod Louis och Anna på parkeringen. Louis och Anna möttes i en kyss och sa hejdå. Alla kollade fundersamt på varandra och började skratta för att vi visste att det var någonting imellan dom. Louis gick och satt sig i bilen när jag klev ur för att krama om Anna och säga hejdå. Jag skulle lämna landet och kanske inte få se henne igen på flera månader.
- Jag kommer sakna dig. Sa jag och slängde mig i hennes famn. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag skulle sakna henne så mycket. Hur ska jag klara det här utan henne?
- Jag kommer sakna dig också. Sa hon och skrattade. Skrattade? Varför skrattade hon? Hon skulle inte få se mig på flera månader och hon skrattade bara. Jag backade sakta ur hennes famn och sa hejdå.
- Hejdå. Sa hon glatt och vinkade. Jag satt mig i bilen och kände hur alla tittade konstigt på mig.
- Du kan åka nu. Sa jag irriterat till taxichauffören.
- Oj oj oj, någon som är på lite dåligt humör? Sa Harry lite retsamt.
- Ja?! Vad tror du igentligen, jag ska flytta till ett annat land och kommer sakna min bästa vän skit mycket men hon verkar inte ens bry sig? Hon bara skrattade när jag sa hejdå. Sa jag så snabbt så dom nästan inte förstod vad jag sa.
- Det kommer ordna sig. Sa Louis och bytte en blick med dom andra killarna som visade att han visste vad som händer.
- Alltså vad håller ni på med? Ni vet ju varför hon gjorde sådär? Sen säger ni inget! Jag gav dom en sur blick sen suckade jag och tittade ut genom fönstret.
- Helt ärligt så vet jag ingenting. Sa Harry, Liam, Zayn och Niall i kör.
- Louis. Muttrade jag och tittade sur på honom.
- Titta inte på mig! Sa han och försökte spela förvånad. Jag visste att det var något men jag valde att skita i det just nu.

Eftersom min mamma hade haft ett väldigt bra jobb där hon tjänat mycket, väldigt mycket pengar så hade hon betalat på huset så det inte behövde betalas något på tio år. Så jag och min syster hade fått huset i Sverige som vi hade kvar och skulle bo i när vi var i Sverige. Vi hade dessutom fått alla hennes pengar. Vilket var väldigt mycket pengar. Om jag ska vara ärlig så var min mamma miljonär men hon hade inte skämt bort mig alldeles för mycket för att hon ville att jag skulle kunna klara mig själv och hålla i mina egna pengar när jag blev äldre. Min syster hade flyttat till London med sin kille när hon var 15 år redan men dom gjorde slut för ungefär ett halvt år sedan men hon valde att bo kvar i London. Vilken jag då inte klagar på. Jag hade varit i London tre gånger tidigare, och det hade varit underbart så jag längtade verkligen dit.
- Ska du följa med eller, vi vill inte missa flyget. Hörde jag hur Zayn ropade på mig.
- Juste, ja. Sa jag lite tyst och hoppade ur taxin. Killarna hjälpte mig att ta med all packning till flyget. Vi gick igenom tullen och började gå mot flyget.
- Du har tur att vi är så snälla, sa Harry och tog min hand.
- Ja det har jag, jag vet inte vad jag skulle gjort utan er. Sa jag och kände att jag blev lite gladare. Anna skulle inte få förstöra den här resan och flytten nu. Jag fick prata med henne senare.

- Sitt här, bredvid mig! Hojtade Harry när jag kom in i flyget. Harry satt på ett stort flygplanssäte som nästan var lika stor som en liten soffa. Jag gick och satt mig längst ut på ’’soffan’’ medans Harry satt närmast fönstret. Han drog mig till sig och höll om mig. Jag vart varm i hela kroppen och kände att det var såhär jag ville att det skulle vara. Jag och Harry, bara vi två. Att vi två skulle vara tillsammans. Jag visste inte ens om kyssen inne på hotellrummet betydde någonting för honom eller om han bara kysste mig tillbaka för att han tyckte synd om mig.
- Du är vacker. Viskade han i mitt öra. Jag kände hur röd jag blev och började fnittra lite.
- Jag är seriös. Sa han och tittade förvånat på mig.
- Inte lika vacker som dig. Sa jag och tittade honom i ögonen. Hans ögon var dom vackraste på planeten. Kan det vara så att jag hade blivit kär?
- Vi sitter faktiskt också här, så kan ni dämpa ner på gulligullet lite tills ni får vara ensamma? Sa Zayn och gav oss en retsam blick. Jag och Harry började fnittra och han höll om mig hårdare.
- Jag är hungrig, vart är all mat? Sa Niall och höll sig om magen. Typiskt Niall. Niall skickade iväg ett sms och någon minut senare kom det en tjej med en massa mat på en bricka.
- Så ska det se ut. Sa Niall och slickade sig om munnen. Alla brast ut i skratt, inklusive tjejen som hade gett Niall maten.
- Vill ni andra ha någonting? Frågade hon artigt men alla tackade nej. Jag var faktiskt inte så hungrig även fast jag inte hade ätit någonting alls på hela dagen.

- Älskling vi är framme. Sa Harry och pussade mig på pannan. Jag måste visst ha somnat i hans knä undertiden alla hade suttit och pratat om absolut ingenting. Jag öppnade ögonen och fick fram ett leende.
- Du är söt när du sover. Sa Harry och tittade på mig med sina underbara ögon.
- Tack.. Antar jag. Sa jag och vart generad. Varför ska jag bli så generad för. Tänkte jag för mig själv samtidigt som jag gick ut ur planet. Utanför planet stod en tjej som såg ut att vara i 20 års åldern.
- Hej älskling. Sa hon och kramade om Liam som sedan gav henne en puss.
- Jag har saknat dig, sa Liam och log så det strålade lycka av honom. Dom stod där ett tag tills tjejen kom fram till mig.
- Hej, jag är Danielle, Liams tjej. Sa hon och sträckte fram sin hand.
- Hej, Emma. Sa jag och skakade hennes hand. Igentligen så visste jag ju redan vem hon var men jag orkade inte dra upp allt sånt så jag svarade artigt på hennes frågor och nickade.
En bit bort kom en annan tjej gående men jag kunde inte riktigt se vem det var. Harry hade gått bort och gett henne en kram och pratat lite med henne och skrattat. Jaha, det var säkert Harrys tjej. Fint nu hade jag suttit här och trott att det faktiskt varit något mellan mig och Harry medans han i själva verket redan hade tjej. Harry vinkade dit mig så jag ställde ner lådan som jag höll på att ta ut ur flygplanet för att gå bort och hälsa på tjejen. När jag kom lite närmare så såg jag vem det var, det var Moa. Gud vad fin hon hade blivit, jag hade inte sett henne på två år nu så det var ett tag sedan jag var här också.
- Moa! Skrek jag och sprang mot henne och slängde mig i hennes armar.
- Vad jag har saknat dig, och så stor du har blivit! Sa hon och släppte greppet om mig. Hela hon sken upp. Hon var så fin, och så lik mamma. Jag kände hur det började samlas en klump av gråt i halsen på mig. Nej jag skulle vara stark och stå imot.
- Känner ni varandra? Sa jag och tittade på Moa och Harry.

Moas perspektiv:

- Ja, har inte Harry berättat? Sa jag och tittade förvånat på Emma.
- Nej, det tror jag då inte. Sa Emma och tittade besviket på Harry.
- Jag tänkte att det skulle bli en överraskning. Sa Harry och log brett. Jag började förklara hur jag lärt känna dom och att jag bodde i lägenheten bredvid dom så att jag bara bodde några meter ifrån dom och att Emma hade jätte nära till mig nu när hon skulle bo hos Harry om det skulle vara något. Hon nickade förståligt och tittade på Harry. Det slog verkligen gnistor om dom när dom tittade på varandra.
- Åh vad har vi här då? Sa jag och rörde mina ögonbryn upp och ner.
- Vaddå? Sa Emma och tittade på mig och hon förstod verkligen inte vad jag menade.
- Mellan dig och Harry. Sa jag och suckade.
- Inget… Sa Emma och vart generad, och Harry lika så. Det var så uppenbart att dom gillade varandra.
- Så är ni tillsammans? Sa jag och blinkade med ena ögat.
- Nej….. Sa både Harry och Emma i kör.
- Synd då, ni skulle vara söta tillsammans. Sa jag och log stort.
- Men kom nu så vi kan ta ut det sista och stoppa in det i bilen. Sa Harry och bytte samtalsämne. Jag skrattade lite och följde efter dom till planet för att hjälpa till att bära sakerna till min bil som vi alla skulle åka hem i. Jag hade en bil med två extra säten i så att alla fick plats.
- Pax för att sitta längst bak! Skrek Emma och hoppade in i bilen.
- Jag sitter bredvid! Skrek Harry och alla tittade konstigt på honom.
- Vaddå, jag ville bara sitta längst bak. Sa Harry och tittade oskyldigt på oss. Alla utom Harry och Emma brast ut i skratt, dom tittade bara konstigt på oss och förstod inte det roliga.

Eftersom att bilresan hem skulle ta fyra timmar med bilen så hade alla utom jag och Louis somnat eftersom att vi turades om med att köra.
- Vad söta dom är. Sa jag och tittade bak på Emma och Harry som låg lutade mot varandra när vi hade hoppat ut för att tanka.
- Visst är dom, synd bara att dom inte kan fatta att dom gillar varandra. Sa Louis och tittade osäkert bak på dom.
- Har dom gjort någonting? Frågade jag nyfiket.
- Tidigare har dom myst bara, Harry har hållit om henne när vi sett på film och nu i flyget men.. Han avbröt sig mitt i meningen.
- Men vaddå? Sa jag och var ännu nyfiknare.
- Nej det är nog ingen bra idé att jag säger något, dom får säga det själv. Sa han och log.
- Jaha okej då. Sa jag och suckade lite lätt. Hon hade blivit så stor. Min lillasyster hade växt upp och blivit en kvinna. Jag förstår inte hur tiden har kunnat gå så fort, och att vi inte har setts på typ två år. Jag saknade henne verkligen.
Jag och min förra kille Josh hade gjort slut för att han tyckte att jag hängde med killarna så mycket. Alltså Harry, Louis, Liam, Niall och Zayn. Han sa att han alltid märkt att det var någonting mellan mig och Niall men han var bara min bästa vän, han är som den bror jag aldrig fick. Såklart så är dom andra killarna mina bästa vänner också, men jag känner att jag och Niall verkligen klickar när det gäller vissa saker som dom andra inte förstår sig på. Jag älskade honom som bror inget mer. Men Josh trodde inte på mig så han stack. Killarna hade hjälpt mig igenom allt det där med Josh och det var skönt att dom var hemma igen. Dom har ju nyss varit ute på sin Europa turne och Sverige var det sista landet så nu hade dom ledigt i tre veckor från alla intervjuer och allt. Det känns skönt att jag vet att jag kan lita på att dom tar hand om Emma nu när jag inte kan den här månaden. Igentligen så letar jag inte en större lägenhet utan jag håller på att fixa en överraskning åt Emma om någon vecka. Men vi kom inte på något bättre så vi sa att jag skulle leta efter en ny lägenhet. Bara hon inte blir sur så.
- Vi är framme nu sömntutor, sa jag och alla vaknade utom Zayn.
- Hallå Zayn, vakna. Sa Niall och buffade lite på honom men han vaknade inte. Zayn satt lutad mot bildörren så Louis gick på utsidan och öppnade dörren och Zayn vaknade med ett ryck.
- Det där var inte schysst, tänk om jag inte skulle haft bältet på mig. Sa Zayn surt.
- Men du är vaken i alla fall, sa Liam och skrattade.

Harrys perspektiv:

Efter att vi hade packat in alla saker i lägenheten så hade jag sagt till killarna att jag ville vara ensam med Emma så killarna hade gått över till Moa och sett på film.
- Vart är dom andra? Sa Emma frågande.
- Dom är hos Moa och ser på film, jag ville att det bara skulle vara vi två. Sa jag och log. Hon fnissade lite och frågade vad vi skulle göra.
- Vi ska se på Love Actually. Sa jag och log brett.
- Din favorit film. Sa Emma och skrattade.
- Hur visste du? Sa jag så dramatiskt jag kunde.
- Ja med tanke på att du är typ känd över hela världen och har svarat på den frågan många gånger så är det inte så svårt. Sa hon och jag drog med henne in i vardagsrummet samtidigt som jag erkände att hon hade rätt.
Jag sa åt henne att sätta sig i soffan när jag gick och slog på filmen, när jag vände mig om och skulle sätta mig i soffan så stod hon där. Precis framför mig. Våra läppar möttes och våra tungor började leka runt i varandras munnar. Vi fortsatte att gå mot soffan men avslutade inte kyssen, vi la oss ner i soffan med mig överst. Fast jag la inte ner hela min tyngd på henne. Jag drog min hand igenom hennes hår och hon tog tag i min nacke. Jag började dra i hennes tröja när hon plötsligt slutade och tog tag i min hand.
- Inte nu, viskade hon andfått.
- Förlåt, gjorde jag något fel? Sa jag ledset.
- Nej absolut inte, jag vill bara inte nu. Sa hon och tittade på mig med en blick som ville att jag skulle förstå.
- Jag förstår. Sa jag och log, hon log tillbaka och kysste mig på läpparna och sen satt vi oss upp och tittade på filmen.
Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms av Louis där det stod att han sov hos Liam inatt och att han tyckte att jag skulle berätta för henne att jag verkligen gillade henne.
Louis kände mig för väl, fast Emma borde väl förstå att jag gillar henne, eller?
- Emma… Sa jag och tog hennes hand.
- Ja vad är det Harry? Sa hon och tittade på mig.
- Hur tycker du vi ska göra? Sa jag genant.
- Med vaddå? Sa hon försiktigt.
- Oss. Sa jag enkelt.
- Alltså…
_____________________________________________________________________________________

JIPPIE :D 
Ser ni ? Jag är duktig och skrev ett till, fast det vart lite sent med take på att klockan är halv 4, men jag började faktiskt vid halv 2 :/ 
Men ni fick en lång del iallafall! 
Kommentera vad ni tycker , jag älskar era fina kommentarer och eran kritik! Det gör mig motiverad att skriva!
Imorgon kommer tävlingen dra igång om vem som ska få vara med i novellen, det kommer komma information om hur man tävlar och hur man ska göra för att få chansen att vinna! 
Glöm inte våran Facebook sida, där uppdaterar vi om det är något vi känner för att inte skriva på bloggen, och vi uppdaterar direkt efter att vi lagt upp kapitlena och skriver att det är ett nytt kapitel ute! Ni hittar sidan HÄR.
Emma

Hejsan, det kan hända att det inte kommer något inlägg idag, iomed att ni fick ett till inatt. 
Jag vaknade ganska sent och kom hem nu, jag sov hos Anna inatt det var därför fick ett inatt. Men jag ska försöka skriva ett, om ni har tur så kommer det upp ett ikväll! Men vilket fall så kommer det imorgon, ska försöka med två tycken i morgon då.. 

Under kommande skolveckan så kommer jag inte kunna lägga ut något inlägg på tisdag och torsdag, men jag ska försöka gör nått tidsinställt inlägg så ni får ett under dom dagarna då också. Det kommer dock bara komma ett inlägg per dag pga skola. 

Hoppas ni inte blir för ledsna, och tack för att fina kommentarer, jag blir verkligen glad! :)
Emma