Tidigare: 
Emmas mobil började ringa och hon svarade lite irriterat.
- Hallå?!
- Nej, det kan inte var sant. Sa hon hest och mobilen gled ur hennes hand och hennes tårar började att rinna.
- Fan, varför ska allt jävla skit hända mig. Sa hon och sjönk ner på golvet.
____________________________________________________________________________________

Emmas perspektiv:

Det var min 19åriga syster Moa som ringde.
- Hallå?!
Jag kan inte förstå att det var sant. Hela min värld stannade när jag svarade och hörde orden ’Mamma är död, hon var med i en bilolycka och klarade sig inte’. Orden ekade i huvudet på mig så det verkligen gjorde ont. Jag kunde inte röra på mig, jag vart som förstelnad. Jag bara satt där medans tårarna rann.  Vart skulle jag ta vägen nu då? Min farsa hade stuckit dagen jag föddes, min mormor dog förra året, min morfar var alkolist och min farmor bodde på sånt här pensionärshem.  Och min stora syster bodde i London, hon hade tydligen fått ett samtal tidigare om att mamma hade varit med om en olycka och att hon omkom på en gång.
Jag kände hur någon höll om mig och upprepade orden Allt kommer bli bra. Det var Harry och jag hörde hur han snyftade i nacken på mig, han grät.
- Hennes mamma…. Hörde jag hur Anna sa med gråten i rösten.
- Vaddå det är väl inget allvarligt? Sa Louis oroligt.
- Varför tror du hon gråter? Sa Anna och man kunde höra hur hon grät.
- Fan. Utbrast Harry och höll om mig hårdare.
- Alltså vad hände?  Sa Louis och man kunde riktigt se hur ledsen han var.
- Hennes mamma var med om en bilolycka och omkom på en gång. Men hon fick i alla fall inte lida sa hennes syster nu när jag pratade med henne i telefonen efter att Emma bara släppt den. Sa Anna och tårarna rann ner för hennes kinder.
- Vart ska jag ta vägen nu? Fick jag fram imellan snyftningarna.
- Vad menar du? Sa Harry och tittade sorgset på mig.
- Jag har ingenstans att bo. Viskade jag och tårarna bara sprutade.
Anna drog hela historien om min pappa, mormor, morfar, farmor och att den enda jag hade kvar var min syrra i London.
- Men flytta till din syrra i London då? La Zayn in försiktigt och tittade på mig med en blick som sa att han var ledsen. Jag började gråta ännu mer, slet mig ur Harrys grepp, som inte var det lättaste och sprang iväg in på mitt och Annas rum, låste dörren efter mig och slängde mig på sängen.

Zayns perspektiv:

- Sa jag något fel? Frågade jag och kände hur skuldkänslorna trängde sig fram. Jag hade ju bara frågat om hon inte kunde flytta till London, jag tänkte att eftersom vi ändå bor där så skulle vi kunna visa henne runt och hjälpahenne när hennes syrra inte kunde. Kanske jag borde ha varit helt tyst istället för att ens sagt någonting alls. Fan varför skulle jag förstöra det för.
- Jag går och pratar med henne. Sa Harry och man såg hur tårarna rann ner för hans kinder. Både jag, Liam, Niall, Louis och Anna bara satt där med tårarna i ögonen och nickade. Harry försvann ut genom rummet och Anna slängde sig i Louis famn och brast ut i tårar.
- Hon var som min andra mamma. Sa hon och Louis höll om henne.

Harrys perspektiv:

Jag gick med en stor klump i halsen bort mot Emma och Annas rum. Anna hade gett mig nyckeln så jag kunde bara gå in om jag ville men jag valde att knacka på istället.
- Det är jag, Harry. Sa jag samtidigt som jag knackade. Jag hörde hur hon reste sig ur sängen och började gå mot dörren så jag valde att låta dörren vara. Hon öppnade dörren och slängde sig i mina armar.
- Såja, allt kommer bli bra. Sa jag och kände hur tårarna sakta började rinna ner för mina kinder.
Jag hatade att se henne såhär, det gjorde ont i mig att se henne gråta. Det var som om att mitt hjärta gick i tusen bitar. Hon var mitt allt, även fast det bara hade gått två och en halv dag.
Jag gick in i deras rum med Emma runt halsen. Jag stängde dörren efter mig och satt mig på sängen med Emma i mitt knä. Vi satt där och jag höll bara om henne. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville ju inte göra någonting värre så jag valde att bara hålla tyst och hålla om henne. Hennes snyftningar avtog sakta men försvann aldrig helt.
- Jag kan inte åka hem, jag har ändå ingen stans att bo och jag tänker inte vara helt ensam. Sa Emma och drog mig närmare henne. Hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg och lät det vara så.
- Liam har ringt och avbokat flygen och bokat tågbiljetter mot Sundsvall till alla oss ikväll. Sa jag och smekte hennes kind.
- Du stannar här mig med nu va? Sa hon och hennes tårar började att rinna igen.
- Vi kommer åka med dig till Sundsvall ikväll och packa ihop dina saker, sen kommer du få bo hos mig och Louis i ungefär en månad innan din syrra har fixat en större lägenhet. Liam och Niall har fixat allt redan. Sa och tittade in i hennes blodsprängda ögon och tårarna som rann efter hennes kinder.
- Ni är änglar. Sa hon och gav mig en stor kram.
- Allting för dig, älskling. Vänta kallade jag just henne älskling? Fan hoppas att hon inte t…
Hon avbröt mig i mitt tänkande genom att trycka sina läppar mot mina. Åh herregud. Det var underbart. Hennes läppar var så mjuka. Jag kunde känna den salta smaken av hennes tårar som hade runnit ner mot hennes läppar. Det var en perfekt kyss, eller allt med henne var perfekt.
- Här försvinner ni i tio minuter sen hittar man er grovhånglandes i Emmas säng? Sa Louis i dörröppningen. Vi hann aldrig avsluta kyssen men det fick Emma att börja skratta i alla fall. Allt för att hon skulle vara glad. Jag bet mig i läppen och kände hur generad jag vart.
- Men hur blir det nu då, gick hon med på att bo hos oss? Frågade Louis. Vi båda nickade och jag tog tag i hennes hand och torkade bort hennes tårar med den andra. Louis försvann ut genom dörren och jag och Emma reste på oss, vi tog med hennes och Annas packning.
- Hur mycket har ni med er igentligen? Sa jag och skrattade retsamt.
- Haha, va tyst bara. Sa Emma och gav mig en snabb puss på munnen.  Mitt liv var komplett.

_____________________________________________________________________________________
Nytt kapitel! Hoppas ni vart nöjda med det. Det var ett svårt kapitel.. jag har suttit sen typ halv 1 hahaha.. Och Anna fick inte ens veta vad det skulle handla om.. 
Jag blir alltid så glad av era fina kommentarer så tack!
xoxo Emma

tidigare: 
- Men hallå om jag ska sova utan tröja så får du också göra det. Sa jag och slängde in en flörtblink.
- Ska du sova i Annas rum inatt istället kanske? Sa hon och skrattade.
- Nej, nej nej nej. Sa jag och vi skrattade ännu mer.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg och jag höll om henne. Vi sa god natt och båda somnade.
_____________________________________________________________________________________

Nialls perspektiv:

Jag, Zayn och Liam fick sova I Liams rum inatt eftersom att vi inte ville förstöra det ’romantiska’ ögonblicket för Louis. Vi hade tänkt att vi skulle springa in och slänga oss på dom i sängen men det kändes lite taskigt nu när vi åker hem imorgon och allt. Vi hade suttit oss och tittat på en film och mysigt ner oss tre i en soffa. Vi såg på Black Swan. Både jag och Zayn somnade innan filmen var slut. Liam hade gått och stängt av filmen sen lagt oss i soffan med oss och somnat.
Jag vaknade nästa dag runt halv ett och Zayn låg fortfarande och sov fast Liam satt uppe vid datorn.
- God morgon. Sa jag och satt mig bredvid honom.
- Har du sett vad som trendar på twitter? Sa han och tittade lite oroligt på mig.
- Nej visa mig. Sa jag och vände huvudet mot skärmen. Who is Harrys slut? Och Who is Louis hoe? Trendade på twitter.
- Fan också, hoppas fansen inte gör något mer än såhär, tjejerna kommer att bli sårade. Det är väl inte ens seriöst mellan killarna och Emma och Anna? Sa jag tittade frågande på Liam.
- Jag vet inte, det ser verkligen ut som om att dom gillar dom även fast det bara gått två dagar. Det där verkar kunna bli något seriöst. Sa Liam.
- Det kanske du har rätt i, jag tror inte dom skulle sovit tillsammans om det inte skulle bli seriöst heller. Sa jag precis när Zayn kommer flygande och skriker ’VAS HAPPENIN’?’ och jag började skratta.
Vi visade Zayn vad som trendade på twitter och han reagerade precis som jag hade gjort.
- Men gud, borde vi berätta det för dom? Frågade Zayn.
- Berätta vaddå? Sa Louis i dörröppningen.
- Ehm, alltså kolla själv. Sa Liam och gav över datorn till Louis.
- Alltså varför håller dom på såhär igentligen? Sa Louis och loggade in på sin twitter.

Liams perspektiv:

Louis hade sett vad som trendade på twitter och helt plötsligt så var han inte den här barnsliga oseriösa killen längre utan han vart döds seriös.
Han loggade in på sin twitter och tittade sina mentions. Det var allt från LOUIS WE LOVE YOU till Louis, I swear.. If you date that hoe will I kill her. You’re mine so tell her to take her hands off you. Han öppnade och skrev en ny tweet. How can you guys do this to me, don’t you want me to be happy?. Louis fick tårar I ögonen och en tår föll ner för hans kind.
- Men gud vad är det som har hänt? Stormade Anna in och slängde sig i Louis famn.
- Inget. Sa Louis och klickade snabbt ner twitter.
- Men varför gråter du? Sa Anna och tittade på Louis.
- För att du är så underbar. Sa Louis och log. Man såg på Anna att hon förstod att det inte var det som var felet men hon fortsatte inte att fråga utan fortsatte bara att krama honom.


Zayns perspektiv:

Klockan började närma sig två och vi skulle vara på flygplatsen klockan fyra. Tjejerna skulle ta ett flyg hem till Sundsvall som gick samma tid som vårat gick till London. Alla hade gått tillbaka till sina rum och börjat packa ihop sina saker och Louis hade pratat med Harry om vad som hade trendat och lite sånt. Dom hade bestämt att dom inte tänkte berätta något för tjejerna för att dom inte skulle få lida.
Helt plötsligt kom Emma och Anna in gående och öppnade dörren till Harry och Louis rum.
- När hade ni tänkt att ni skulle berätta? Sa Emma med gråt i rösten.
- Louis jag kan inte förstå att du inte berätta vad det var när jag frågade, det var det här eller hur? Sa Anna och tittade besviket på Louis.
- Vi tänkte att ni inte skulle behöva se allt. Ni vet att det kommer bli sådär om vi fortsätter umgås och blir tajtare eller stannar som det är nu. Sa Harry och kollade sorgset ner på golvet.
- Ni vet inte vad som kan hända, sa Louis och vart seriös.
Emmas mobil började ringa och hon svarade lite irriterat.
- Hallå?!
- Nej, det kan inte var sant. Sa hon hest och mobilen gled ur hennes hand och hennes tårar började att rinna.
- Fan, varför ska allt jävla skit hända mig. Sa hon och sjönk ner på golvet.

________________________________________________________________________________________

Vad tror ni det var som hade hänt? Kanske inte världens längsta kapitel haha, och inte världens bästa. Vart inte så jätte nöjd. Men eftersom ni ville ha ett till fick ni ett till lite kortare.
Nu skrev jag ett med bara dom andra killarnas perspektiver eftersom jag måste få in dom mer i novellen (eller noBellen som anna kallar det ;))
Jag blir motiverad av era små kommentarer, så släng in några ;) 
OCH GLÖMM INTE FB SIDAN ! ->HÄR<-

Nu får ni hjälpa oss, vad ska den här novellen heta? Eftersom det troligast lär komma fler.. 
MORE THAN THIS eller GOTTA BE YOU ? 
KOMMENTERA :D 

xoxo

Hejsan alla underbara läsare! 
Vi hade tänkt att vi ska ha en tävling där EN av er ska få chansen att vara med i novellen, men det kommer dock bara vara i några kapitel i novellen, i 5-10 kapitel kanske ?
Om ni kommenterar riktigt bra så kanske det kommer vara TVÅ stycken som får vara med, vi får se! :D

Så fort vi har publiserat kapitel 10 så startar tävlingen. Det kommer mer information om det då.
Kramar från Anna&Emma :)

tidigare:
- Vad har hänt här då? Sa Emma och tittade på våra händer. Jag kände hur jag blev röd i ansiktet och försökte komma på en bortförklaring men det gick inget vidare.
När vi började gå mot Niall, Liam och Zayn så sa Anna nånting till Emma och båda såg ledsna ut. Dom pratade på svenska så jag förstod inte riktigt vad dom sa, men det verkade inte se bra ut.

______________________________________________________________________________________________

Annas perspektiv:

- Den här dagen har varit underbar, men vad kommer hända imorgon då? Sa jag och tittade ner i marken.
- Vad menar du? Sa Emma och lekte med sitt hår.
- Ja, vi åker ju hem till Sundsvall imorgon och killarna åker till London igen.
- Ja juste, men.. Hann Emma säga innan Harry avbröt henne.
- På Engelska tack. Sa han och tittade oroligt på oss.
- Vad kommer hända imorgon? Sa jag och tittade oroligt på Louis.
- Juste, jag hade inte ens tänkt på att vi åker hem då. Sa Louis och man såg att han blev ledsen.
- Men vi kommer väl träffas fler gånger? Sa Emma besviket.
- Ja, det ska vi se till. Sa Louis och log. Jag kommer sakna det där leendet. Det var perfekt. Jag älskar hur han log med hela ansiktet.

Klockan var 21.00 och vi hade nog åkt alla karuseller vi kunde hitta, även dom på barn sidan av Grönalund. Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet och se på en film eller någonting istället.
När vi kom fram till hotellet så vart det fullt med fans och fotografer så killarna bad oss gå in före så dom kunde skriva lite autografer och ta några kort. Vi gick in till lobbyn och väntade i tio minuter ungefär innan killarna kom in.
På vägen till våra rum sa ingen någonting, alla gick bara helt tysta. När vi stod framför killarnas rum så sa Louis att jag skulle följa med honom till sitt rum så fick Harry följa med Emma till vårat rum.
Vi gick in i Louis rum och jag satt mig på hans säng. Louis stängde dörren och satt sig bredvid mig.
- Hur är det? Sa han och tittade sorgset på mig. Jag försökte le och säga att allt skulle bli bra men han såg att det inte var så. Han kramade om mig och jag vart varm i hela kroppen. Jag älskade att ha honom nära mig.
- Jag kommer sakna dig. Viskade han i mitt öra.
- Jag kommer sakna dig också. Sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag måste hålla tårarna inne han får inte se hur svag jag är. Jag kan inte förstå hur jag kunde få så starka känslor för en person som jag känt i två dagar.
Han kysste mig på pannan och jag kände hur en tår rann ner för mig kind. Fan.
- Gråt inte. Sa han tyst och torkade bort min tår med tummen. Vi la oss ner på sängen och han tog min hand. Vi låg där resten av kvällen och småpratade om allt möjligt tills vi båda somnade. Jag somnade med mitt huvud på hans axel och hans armar runt omkring mig.


Emmas perspektiv:

Vi gick in på mitt och Annas rum och la oss bredvid varandra i sängen.
- Jag kommer sakna dig sötnos. Sa han och tog min hand.
- Jag kommer sakna dig också, väldigt mycket. Sa jag och kände hur ledsen jag blev. Hur kunde allt bli såhär, nu kommer jag gå runt och sakna en människa jag ändå aldrig kommer få.
Han böjde sig framåt och pussade mig på kinden.

Harrys perspektiv:

Där låg vi i Emmas säng och små pratade lite om allt möjligt, jag skulle sakna henne så sjukt mycket.
Jag gick in och tittade Twitter lite snabbt och såg vad som trendade LouisAndHarrysGirls? Jag gick in och kollade vad folk hade skrivit om det. Jag såg en bild på mig och Emma på Grönalund när vi stod och kramades. Det fanns både elaka och snälla saker skrivna. Som tillexempel  ’’Who’s that slut? I’m gonna kill her if she ever touch him again.  ‘’ ‘’Who’s Harry’s new bitch?’’ ‘’Aww they’re so cute together, are they together?’’ ‘’She’s so pretty’’ ‘’wish that was me, keep your hands off my boy!’’
Jag skrev ‘’Had an amazing day with new friends.’’ Jag tweetade den och la bort mobilen när jag såg att Emma tittat på vad jag gjorde.
- Oj, det sprids rykten snabbt. Sa hon och log.
- M, jag vet men bry dig inte om det bara, du kommer få mycket hat men jag vet att du klarar det. Sa jag och log tillbaka.
- Kan du lägga in ditt nummer så vi kan hålla kontakten? Frågade jag och gav henne min mobil.
- Såklart jag kan. Sa hon och tog min mobil och skrev in hennes nummer.
- Här. Hon log stort och gav tillbaka mobilen.
- Tack. Sa jag och tog imot den. Precis när jag skulle stoppa ner mobilen i fickan fick jag ett sms av Louis ’’Anna sover här inatt, hon har redan somnat.’’ Jag svarade att jag skulle sova här så att det var lugnt.
- Jasså så det ska du? Sa Emma och log busigt.
- Ja, jag hade tänkt det. Om det går bra alltså.. Sa jag lite osäkert.
- Ja, det går bra. Sa hon och skrattade.  Jag fick låna en tandborste av Emma så vi gick och borstade tänderna och Emma tvättade bort sitt smink och drog en borste genom håret. Hon var så fin. Det riktigt lyste om henne. Jag tog av mig min tröja och såg hur Emma kollade på mig sen började vi båda skratta. Hon ställde sig mot väggen och drog av sig tröjan, hon skulle precis knäppa upp bh’n när hon upptäckte att jag stod och sirrade på henne.
- Titta bort. Sa hon och skrattade.
- Men om du ska få titta så borde jag också få titta. Sa jag och log stolt, hon sa nej och jag vände mig bort. Jag kan alltid skylla på att jag är kille.
Vi la oss i sängen och drog täcket över oss, till min besvikelse hade hon tagit på sig en pyjamas tröja istället för att inte ha på sig någon tröja alls.
- Men hallå om jag ska sova utan tröja så får du också göra det. Sa jag och slängde in en flörtblink.
- Ska du sova i Annas rum inatt istället kanske? Sa hon och skrattade.
- Nej, nej nej nej. Sa jag och vi skrattade ännu mer.
Hon la sitt huvud mot min bröstkorg och jag höll om henne. Vi sa god natt och båda somnade.

___________________________________________________________________________________________

Så vad tyckte ni om dagens kapitel ? Det kommer bli mer spänning och sånt längre in i novellen eftersom man inte kan ta in allt i början, så början är alltid lite tråkigare. 
Kommentarer gör mig motiverad till att skriva. ;)
Det kommer komma mer från dom andra killarnas perspektiv också!
GLÖMM INTE ATT GILLA VÅRAN FACEBOOK SIDA ->HÄR<-här kommer vi uppdatera när nya kapitel kommer ut eller om det är någonting annat som vi inte känner för att skriva på bloggen.

Tidigare: 
- Emma kan jag få prata med dig ostört? Sa Harry och tittade på Emma.
- Såklart. Sa Emma och dom försvann bort en bit med Harry med vi fortsatte att gå och åkte en gång medans vi väntade på dom. Louis satt bredvid mig och han tog tag i min hand innan vi började åka. Jag tittade på honom och han log. Han var så otroligt fin.
- Undra vad dom pratar om. Sa Zayn och tittade mot Harry och Emma. Harry höll Emmas hand och Emma såg ovanligt glad ut.
_____________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Jag hade dragit med mig Emma en bit bort för att kunna prata med henne med dom andra gick iväg och åkte Insane en gång. Jag ställde mig mitt i mot henne och flätade ihop våra fingrar i ena handen och drog sakta bak hennes hår bakom ena örat med den andra handen medans hon bara stod och tittade på mig.
- Du är fin. Sa jag och tittade henne rakt i ögonen. Hon började fnittra, vände bort huvudet och vart generad.
Jag la min hand under hennes haka vände hennes huvud mot mitt håll igen och ställde mig närmare.
- Du är speciell. Sa jag och tittade henne i ögonen.
- Du är speciell. Sa hon och log, hennes leende var så underbart. Vi bara stod där och tittade varandra i ögonen när hon plötsligt vände bort huvudet och började skratta.
- Va vaddå gjorde jag något fel? Sa jag och tittade osäkert på henne.
- Nej, det är bara det att du är perfekt. Sa hon och skrattade lite.
- Jag ville bara att du skulle få veta att jag tycker om dig, mer än som vän alltså. Sa jag lite försiktigt. Fint hon svarar inte, varför sa jag sådär för? Åh hon kommer tycka att jag är helt knäpp.
- Förlåt jag skulle inte sagt sådär. Mumlade jag och släppte hennes hand och vände mig om. Hon drog tillbaka min hand och vände mig om.
- Nej det är okej, jag tycker om dig också. Sa hon och log. Jag pussade henne på pannan och höll om henne. Jag kände hur snabbt hennes hjärta slog. Jag älskade känslan av att ha henne nära mig. Vi stod där i ungefär två minuter innan Anna och Louis fram till oss hand i hand.
- Kommer ni eller? Sa Anna och fnissade.  
- Vad har hänt här då? Sa Emma och tittade på deras händer.
- Ehm, alltså, eeh, ja, inget… Sa Louis och båda Anna och Louis vart knallröda i ansiktet.
- När vi ser det. Sa jag och slängde in en blinkning.
- Jag skyddade bara henne från karusellen och hon var fortfarande rädd så jag släppte inte hennes hand bara. Sa Louis bortförklarande.
- Vi säger så. Sa jag och Emma i kör och började skrattade.

Louis perspektiv:

Emma och Harry hade gått iväg och pratat så vi åkte Insane en gång fast när vi hade åkt den så hade dom inte kommit tillbaka en.
- Jag, Liam och Niall tänker åka en gång till, är ni på? Sa Zayn och log stort.
- Vill du åka en gång till? Frågade jag Anna. Hon skakade på huvudet. Jag tittade på Zayn och han nickade och dom satte sig och åkte en gång till. Jag och Anna höll fortfarande handen. Det var så sjukt. Hon var så annorlunda tillskillnad från andra fans.
- Du är underbar Anna. Sa jag och tittade henne rakt i ögonen.
- Ska du säga. Sa hon och skrattade. Allt var så perfekt. Hon var perfekt. Mina ögon pendlade mellan hennes ögon och hennes läppar och hennes ögon gjorde dessamma. Vi lutade oss framåt och möttes i en perfekt kyss. Hon tittade mig i ögonen och sen gav hon mig en kram. Jag drog in hennes lukt, hon luktade underbart. Det här var ju helt perfekt. Allt var bara så underbart.
Vi såg hur Emma och Harry stod och kramades så vi bestämde oss för att gå dit och störa dom lite. Jag tog tag i Annas hand och flätade ihop våra fingrar. När vi kom fram så frågade Anna om dom skulle komma nån gång.
- Vad har hänt här då? Sa Emma och tittade på våra händer. Jag kände hur jag blev röd i ansiktet och försökte komma på en bortförklaring men det gick inget vidare.
När vi började gå mot Niall, Liam och Zayn så sa Anna nånting till Emma och båda såg ledsna ut. Dom pratade på svenska så jag förstod inte riktigt vad dom sa, men det verkade inte se bra ut.

________________________________________________________________________________________

Ett kortare kapitel eftersom det var det andra kapitlet idag. 
Kommentarer gör mig motiverad&glad så kommentera på!

Vi fick en fråga om Louis hade tjej i den här novellen, och nej det har han inte. Jag tänkte faktiskt på det nu att jag borde nämnt det tidigare i novellen, hehe men alla gör misstag.. :) xx 
Emma

Tidigare:
- Han är underbar. Sa jag.
- Dom är underbara. Rättade Anna mig.
- Hur kan vi ha fått den här turen igentligen? Frågade jag lite skeptiskt.
- Jag vet inte, men jag tänker ta vara på den nu när jag väl har lite tur. Sa Anna och vi fnittrade lite. Anna var alltid så glad av sig, hon spred alltid glädje runt om kring där hon var. Var man på dåligt humör så kunde hon få en glad genom att bara vara i samma rum som en.
Vi sa god natt och somnade nästan på engång.
___________________________________________________________________________________________


Emmas perspektiv:

Vi vaknade runt nio av att solen sken in genom några fönster i rummet. Vi bestämde oss för att gå och äta frukost på en gång så vi drog på oss en varsin one piece och satt upp håret i en slarvig knut. Jag har en usa one piece, precis som Niall hade. Anna hade en rosa one piece som det stog ’Lunkan’ på, på rumpan.
- Sisten till hissen är en tönt! Skrek hon och började springa med mig tätt efter.
- Det är orättvist, du tjuvstartade ju. Skrek jag efter henne och försökte verka sur, fast det gick inget vidare. Jag hade lyckats springa om Anna och precis när jag skulle runda hörnet mot hissen så kände jag en duns sedan satt jag på golvet och skrattade.
- Vi måste sluta träffas såhär. Sa Harry och skrattade medans han hjälpte mig upp.
- Haha ja, tack. Sa jag och kände hur generad jag blev när jag gick mot hissen.
- Ska ni äta frukost? Frågade han efter oss.
- Ja, har ni redan ätit? Frågade Anna.
- Nej, jag skulle precis gå och hämta killarna och dra med dom ner. Kan vi äta med er? Frågade han och jag kom på mig själv stå och stirra på honom efter jag märkt att han inte hade någon tröja på sig. Både Anna och Harry började skratta.
- Vaddå? Sa jag och tittade snabbt bort.
- Gillar du vad du ser? Sa han och log sitt flirtiga leende. Jag kände hur blodet steg mot huvudet, varför vad jag tvungen att bli så generad?
- Jaha, men vi äter med er då. Jag ska bara hämta killarna.. Och sätta på mig en tröja så att Emma kan koncentrera sig när vi äter. Sa han och log retsamt.
- Ha-ha gud vad rolig du va nu. Sa jag och tog tag i Annas arm och drog med henne in i hissen.
- Det där va sjukt pinsamt! Sa jag och gömde mitt ansikte i händerna medans Anna började skratta.
- Det är inte roligt.
- Jo, det är det faktiskt! Du skulle sett hur du såg ut! Sa hon och började skratta mer.
Hissen hade stannat och vi började gå mot salen där dom serverade frukost. När vi kom in i salen så var det inte så jätte mycket folk. Vi ställde oss och började plocka på mat på en talrik när Louis plötsligt hoppade fram bakom oss.
- Haha, den här gången vart ju inte misslyckad iallafall. Sa han och tog en talrik och började plocka på lite frukost. Tight efter kom Harry, Liam, Niall och Zayn. Vi valde ett bort och satte oss ner runt bordet. Jag satt bredvid Anna, Harry bredvid mig, Louis bredvid Anna, Niall bredvid Louis, Liam bredvid Harry och Zayn mitt imellan Niall och Liam.
- Har ni twitter? Och vad heter ni där? Frågade Louis och höll fram sin mobil så att vi skulle skriva in det.
- Ja, jag heter @SwagBiebsStyles och Anna heter @OfficialNirana. Sa jag och märkte hur töntigt det lät.
- Ehm jag ska ändra mitt användarnamn. Sa jag lite snabbt och gav tillbaka Louis sin mobil.
- Jag som tyckte det va gulligt. Sa Harry och log lite retsamt. Jag tog fram min mobil och gick in på twitter för att ändra mitt användarnamn när jag såg att Louis hade twittrat ’’Breakfast with the boys and our new beautiful best friends @SwagBiebsStyles and @OfficialNirana’’ jag RTade den och sedan gick jag in på ’Edit Profil’ för att ändra mitt användarnamn. Jag bytte till @EmmaHammarberg.
Vi satt och pratade och skrattade samtidigt som vi åt upp frukosten.
- Nej, men nu tycker jag vi hittar på något annat. Vad finns det att göra här? Sa Liam och log.
- Grönalund. Sa jag och Anna i kör sen började vi skratta.
- Jaha men då går vi och tar på oss riktiga kläder sen sticker vi då. Sa Niall glatt.
Vi gick till hissen och åkte upp till våran våning.
- Vi ses här utan för om 25 minuter. Sa Zayn och gick in i sitt rum med killarna efter sig.
Vi gick in på rummet och bytte om till vanliga kläder, sminkade oss lite och fixade håret. Anna drog upp håret i en hög hästsvans och jag plattade mitt hår och lät det vara utsläppt.

Vi hade kommit fram till Grönalund och köpt ett varsitt åkband till alla så vi kunde stanna och åka hur mycket vi ville. Killarna hade betalat så att vi skulle få vara där själva så att vi skulle slippa alla fansen.
- Jag vill åka insane! Sa Harry uppspelt.
- Är du seriös? Sa jag och gav honom en konstig blick.

Harrys perspektiv:

- Ja? Vaddå då, är du rädd eller? Sa jag lite retsamt.
- Ja faktiskt. Svarade hon och tittade ner i marken.
- Ta det lugnt bara, jag skyddar dig. Sa jag och log lite snällt. Hon tittade bort och vart röd i hela ansiktet.
- Men hallå sa vi gå nån gång eller ska ni små turturduvor stå här och hålla på såhär hela dagen? Sa Louis och skrattade. Vi började gå mot bergodalbanan när jag såg hur Emma började att skaka.
- Är du okej? Frågade jag och tittade oroande på henne.
- Jadå, bara lite nervös haha. Sa hon och log. Hennes leende var så fint. Riktigt fint.

Annas perspektiv:

Vi gick mot bergodalbanan samtidigt som jag gick och pratade med Louis och Liam. Killarna var verkligen mina bästa vänner. Jag hörde att Harry frågade Emma om hon var okej så jag tittade bak och såg att Emma skakade jätte mycket. Hon sa att hon var nervös bara. Emma var inte en sån person som älskar att åka bergodalbanor, hon klarade inte av att åka neråt. Hon har sagt att det är som om att magen vänds ut och in och att hon inte kan andas, så jag antar att det var därför hon var nervös.
- Emma kan jag få prata med dig ostört? Sa Harry och tittade på Emma.
- Såklart. Sa Emma och dom försvann bort en bit med Harry med vi fortsatte att gå och åkte en gång medans vi väntade på dom. Louis satt bredvid mig och han tog tag i min hand innan vi började åka. Jag tittade på honom och han log. Han var så otroligt fin.
- Undra vad dom pratar om. Sa Zayn och tittade mot Harry och Emma. Harry höll Emmas hand och Emma såg ovanligt glad ut.

____________________________________________________________________________________________

Ett lite kortare kapitel nu så det kanske kommer ett lite längre ikväll OM ni kommenterar bra. Ni inspirerar mig till att skriva. 
xoxo Emma

Tidigare:
Vi började gå mot tunnelbanan och vi pratade om hur fantastisk kvällen hade varit. Det hade verkligen varit den bästa kvällen i våra liv. Vi kunde inte fatta att vi verkligen hade träffat dom. Det var helt otroligt. 
När vi kom tillbaka till hotellet så var klockan runt halv elva så vi skyndade oss upp och skulle låsa upp dörren när vi såg att den redan var öppen och när vi öppnade dörren så…

___________________________________________________________________________________________________


Annas perspektiv:

Helt plötsligt ramlade Louis ut ur gardroben efter honom kom Harry och efter de låg både Harry och Louis och rullade på golvet och skrattade så dom grät.
- Ni…. Skulle…. Sett… era… miner! Fick Louis fram imellan skrattattacken.
- Aj… Min.. Mage.. Skrattade Harry fram och höll sig på magen. Jag och Emma tittade konstig på varandra och började också skratta.
- Men vad gör ni här igentligen? Frågade jag.
- Och hur visste ni vart vi bodde? La Emma in.
- Mja, vi trodde att ni skulle bo på det här hotellet eftersom det ligger närmast Globen så vi frågade receptionisten om det bodde nån Emma och Anna här och då sa dom vilket dörrnummer och våning, och vi sa att vi var era pojkvänner och att vi behövde en nyckel och då gav dom oss en. Sa Louis glatt.
- Plus att ni bor på samma våning som oss. Sa Harry ännu gladare. På nått sätt kändes det inte så konstigt att Harry och Louis från One Direction låg på golvet i vår hall och jag hade inte lika stor lust att hoppa och skrika nu heller. Jag är säker på att Emma känner likadant, hon ser ganska lugnt ut.
- Men ni har fortfarande inte sagt varför ni kom hit? Sa Emma och tittade konstigt på Harry.
- Nån av er glömde er mobil. Sa han och skrattade. Jag började känna i fickorna och kom på att det var min. Harry gav mig den och jag tackade artigt. Dom frågade om vi ville komma över och se på film med dom och vi tackade ja.

Louis perspektiv:

Jag och Harry hade gömt oss i gardroben inne på tjejernas hotellrum för att skrämma dom när dom kom hem. Eftersom vi åkte bil och dom tog tunnelbanan så kom vi fram mycket snabbare. När dom öppnade dörren in till hotellrummet så ramlade jag ut ur gardroben när jag skulle skrämma dom och efter mig kommer Harry och landar bredvid mig. Vi låg på golvet och skrattade som två idioter. Men vi hade tydligen lyckats att skrämma Anna och Emma ändå och när vi såg deras miner började vi skratta ännu mer. Efter att vi hade pratat en stund och gett tillbaka Annas mobil, som var skälet att vi skulle dit till första början, så frågade vi om dom ville komma över och se på film hos oss och dom tackade ja.
När vi kom in i vårat hotellrum så hade dom andra killarna tagit fram snacks och valt en film. Det vart Scream 4. Alla fick inte plats i soffan så vi la en madrass på golvet där Emma och Anna satt sig. Så fort dom såg vilken film det var gnällde båda på att dom hatar skräckfilmer så jag och Harry satt och på varsin sida av dom.
- Bättre? Sa jag och la armen om Anna. Hon nickade och vände bort huvudet och man kunde se hur generad hon var. Hon var söt när hon var generad.
- Olala. Hörde jag hur Zayn sa bakom mig och Niall gav ifrån sig en liten busvissling.
- Äh, håll tyst bara. Sa jag och slog till Zayn lite löst på benet. Han sa aj och försökte se ledsen ut men leendet trängde igenom.
Filmen hade börjat och alla satt tysta framför tv’n. Anna och Emma hade kurat ihop sig och gömt halva ansiktet bakom knäna. När något läskigt hände så skrek båda till och alla började skratta.
- Såja. Sa jag retsamt och drog Anna närmare mig. Emma hade kurat ihop sig hos Harry som höll om henne med ena armen.
Dom var bara fans, men dom var speciella, dom var liksom våra vänner på samma gång. Såklart är alla fans våra vänner men dom här var mer som våra vänner. Vi kunde liksom relatera till varandra, vi litade på dom och vi hade inte lätt för att lita på folk. Men det här kändes äkta.
Klockan hade börjat närmat sig halv tre och vi alla satt och pratade om allt mellan himmel och jord när jag plötsligt såg att Zayn och Niall hade somnat i varandras famnar. Vi skrattade lite åt hur gulligt det var. Sen bestämde tjejerna sig för att gå till sitt rum och gå och lägga sig. Jag gav Emma en snabb kram och sa hejdå, jag kramade om Anna extra länge för att hon skulle känna att jag tyckte att hon var speciell. Harry gav Emma en lång kram och gav henne en puss på huvudet. Vi sa hejdå och gick in i vårat rum , jag och Harry delade rum hotellet också. Fast vi sov såklart i olika sängar.
- Hon är speciell. Sa Harry mjukt efter att han lagt sig på sängen.


Emmas perspektiv:

- Jag kan inte fatta att jag nyss var inne i One Directions hotellrum och såg på film! Utbrast jag när vi kom in till vårt rum och stängt dörren.
- Inte jag heller, det var underbart. Sa Anna och la sig på sängen. Jag hade svårt att förstå att det faktiskt hänt. Varför valde dom just oss av alla? Jag kan lova att vi var dom två lyckligaste tjejerna i Sverige. Vi låg och pratade om hur kvällen hade varit och om att Louis hade hållit om Anna och att Harry hade hållit om mig. Vi var verkligen över lyckliga. Vi gick och borstade tänderna, tvättade bort sminket och bytte om till pyjamas. Vi valde att dela säng i natt istället för att sova i två helt olika rum. Det var ju en dubbelsäng så det var ingen tvekan om att vi inte skulle få plats. Vi bäddade ner oss, släckte lampan och sa god natt.
- Han är underbar. Sa jag.
- Dom är underbara. Rättade Anna mig.
- Hur kan vi ha fått den här turen igentligen? Frågade jag lite skeptiskt.
- Jag vet inte, men jag tänker ta vara på den nu när jag väl har lite tur. Sa Anna och vi fnittrade lite. Anna var alltid så glad av sig, hon spred alltid glädje runt om kring där hon var. Var man på dåligt humör så kunde hon få en glad genom att bara vara i samma rum som en.
Vi sa god natt och somnade nästan på engång.

________________________________________________________________________________________

En lite kortare kapitel nu då. Kommer ett till imorgon. Ska försöka slänga in minst 1 inlägg per dag.
Kommentera vad ni tycker. Era kommentarer ger mig vilja och inspiration! :) 
Ha en fortsatt bra kväll. 
xoxo, Emma

Tidigare:
När vi hade gått runt och shoppat klart så var klockan halv fem och båda började bli hungriga så vi gick och åt och sedan åkte vi hem. När vi kom hem så gick Anna in på sitt rum och jag in på mitt. Jag hörde att hon slog på tv och började skrika. Jag stormade in och fråga vad som hände.
- Det är One Direction!! Sa hon och pekade på tv'n. Det var deras dokumentär på MTV och jag hade säkert sett den minst fem gånger mer efter det satt vi båda fast klistrade framför tv'n tills vi båda somnade i Annas säng.
___________________________________________________________________


Louis perspektiv:

Jag vaknade av att den störande ringsignalen från alarmet ringde. Jag hade sovit i Liams lägenhet eftersom Harry och Zayn hade somnat i min och Harrys lägenhet. Jag väckte Liam lite försiktigt och vi bestämde oss för att springa in och väcka dom andra killarna. 
- Shhyy. Sa Liam när han försiktigt öppnade dörren till min och Harrys lägenhet och smög in. 
- 1… 2… 3! Skrek jag och vi började hoppa runt och skrika i sängen där båda Harry och Zayn låg. Harry mumlade något om att vi skulle dra därifrån och att han var trött medans Zayn fortfarande sov som en stock. 
Plötsligt kom Niall in och frågade vad vi höll på med.
- Ja vad håller ni på med? Skrek Harry till och började skratta. Vi tog tag i Zayns fötter och började dra honom av sängen.
- Okej, okej jag är vaken. Sa Zayn trött. 
- Bra, men du måste skynda dig vi ska vara klar om 20 minuter. Sa jag och skyndade mig att hoppa in i duschen. 
- Vänta på mig snygging! Hörde jag Harry ropa bakom mig. 
- Då får du skynda dig älskling. Sa jag och började springa mot toaletten.

Annas perspektiv:

När jag vaknade så var tv’n fortfarande på och Emma låg fortfarande och sov så jag bestämde mig för att väcka henne. 
- Emma! Emma! Vakna! Idag smäller det! Skrek jag och hoppade runt i rummet när jag insåg att det var idag vi skulle gå på konserten. Hon mumlade något om vad klockan var men jag fortsatte att hoppa runt och pratade på som vanligt.

Emmas perspektiv: 

Klockan började närma sig tolv men vi var redan i full fart för att fixa oss. Vi hade beställt upp mat på rummet så vi kunde äta och börja fixa allting samtidigt. Vi packade upp våra väskor när Annas mobil började ringa. Hon svarade och gick in på sitt rum och började prata och lät ovanligt glad, jag kunde höra hur hon hoppade upp och ner samtidigt som hon försökte att inte skrika rakt ut. Efter att hon lagt på som gav hon ifrån sig ett glädjetjut och sprang in till mitt rum och slängde sig över mig.
- Vad håller du på med? Sa jag och vi båda satt och skrattade.
- Det var Liam! Skrek hon och hoppade upp och ner.
- Liam som i Liam i One Direction? Sa jag och tittade förvånat på henne.
- Ja! Sa hon och vi båda började skrika av glädje. 
- Men vad sa han då? Frågade jag förväntansfullt.
- Att vi hade vunnit en hel dag med alla i One Direction! Utbrast hon med världens leende. Jag frågade när och hur och hon förklarade att hon hade anmält oss till en tävling för cirka en månad sedan och hur hon skrivit motiveringen. 
- Där här kommer bli den bästa dagen i våra liv! Sa vi samtidigt och började hoppa runt i rummet samtidigt som vi slog på One Directions album Up All Night. Vi sjöng glatt med när jag plötsligt såg att klockan hade närmats sig tre redan.
- Anna vi måste göra oss klar nu! Sa jag stressat. Vi hoppade in i varsin dusch.
Efter att vi duschat klart stod vi och torkade håret på varandra med en varsin hårfön. Vi drog fram alla kläder vi hade med oss och allt vi hade köpt och började leta vad vi skulle ha på oss. 
- Åh jag hittar ju ingenting! Utbrast jag och var lite irriterad. 
- Men ta på dig det här. Sa Anna och höll fram ett par mörka tighta jeans och en skit snygg pöströja som jag totalt glömt bort att jag hade med mig. Jag nickade gladd och drog på mig kläderna.
- Hur ser jag ut? Sa jag och snurrade ett varv.
- Perfekt. Sa Anna och log. 
- Men vad ska du ha på dig då? Sa jag och tittade frågande på Anna. 
- De här.. Sa hon och drog fram ett par tights och ett stort linne och en bandeu som hon skulle ha under. 
- Skit snyggt! Sa jag och blinkade med ena ögat. 
- Jag vet. Sa hon stolt. Vi sminkade oss och borstade tänderna. Och nej jag vet inte varför vi borstade tänderna men det kändes bäst så.
Anna hade hjälpt mig att locka topparna på mitt hår till korkskruvar och jag hjälpte henne att platta sitt för att det var så tjockt. Jag var avundsjuk på hennes hår, det var tjockt och gick till revbenen. Mitt hår var tunt och gick till lite nedanför axlarna.
Vi bestämde oss för att ta en fika innan vi skulle dra iväg på konserten så vi fixade till det sista och dog på oss våra skor och jackorna. Jag hade på mig ett par vita Converse och en svart skinnjacka. Anna hade ett par lila Convers och en likadan svart skinnjacka.
Nere i lobbyn i hotellet frågade vi efter närmaste fik och dom sa att dom hade ett på hotellet en våning ner så vi bestämde oss för att äta där. Jag tog en cola och en bulle och Anna tog en fanta och en bulle. Vi satt där och pratade till klockan vart halv fem, konserten skulle börja klockan sju så vi betalade för fikat och började gå mot tunnelbanan. Vi var helt till oss, vi hoppade framåt som små tjejer som nyss hade fått en ny docka. Vi skrattade och pratade hela vägen till tunnelbanan. När vi kom fram till tunnelbanan så började vi bli nervösa. Det pirrade i magen och jag kunde inte sluta le, det här skulle bli perfekt.

När vi kom fram till Globen så var det smockfullt med folk, köerna var jätte långa och alla stod och skrek ’’One Direction’’ upp repade gånger. Anna sa åt mig att komma så drog hon mig till en kö där det endast stod sju personer. Jag läste på skylten och såg att det stod ’’Backstage-pass’’.
- Men hallå Anna det här är ju för dom som ska vara backstage? Sa jag och tittade konstigt på henne.
- Ja, jag vet. Det var ju därför jag ställde mig här. Sa hon och log.
- Men vi har ju inga backstage pass. Sa jag irriterat.
- Nu har vi det. Sa Anna och viftade med två stycken backstage-pass i handen.
- Omg! Har du fixat det där? Skrek jag och började hoppa av lycka. Hon svarade ja och sen berättade hon när hon hade beställt dom och att hon skulle överraska mig.
- Du vet att du är världens bästa vän va? Sa jag och kramade om henne hårt.
- Du med. Svarade hon mjukt.
Nu var det våran tur. Killen i luckan bad oss visa passen och vi fick komma in. Det kom fram en tjej som pratade i en öronsnäcka och höll i en massa telefoner till oss och bad oss att följa med henne. Så vi gjorde som hon sa och följde efter.
- Ni får ursäkta mig, men jag måste gå. Tror ni att ni kan hitta fram härifrån själv nu? Sa hon och tittade ursäktande på oss. Vi nickade och börja gå framåt.
- Amen kom igen, hur coolt är inte det här? Sa jag och mitt leende var enda uppe vid ögonen.
- Skit coolt! Sa Anna och vi fnittrade lite. Vi hörde röster från ett rum längre bort så vi tänkte att det var dit vi skulle. Men när vi började gå mot dörren så kände jag hur någon krockade i mig och några sekunder efter var jag dyngsur.
- Oj förlåt! Jag är hemskt ledsen! Sa någon med mansröst. Jag kände ingen rösten jätte väl, det var samma som sa förlåt när han gått in i mig på tåget. Men nu kom jag på vem det var, jag tittade upp och där stod han.
Harry Styles, Harry Freaking Styles. Jag måste drömma tänkte jag.
- Följ med här. Sa han och drog in oss i rummet där vi hörde röster ifrån förut.

Annas perspektiv:

Emma hade krockat med ingen mindre än Harry Styles. Ingen mindre än Harry Styles hade spillt vatten på henne. Ingen mindre än Harry Styles bad oss följa med in i rummet som vi redan var på väg till innan dom krockade. Jag och Emma bytte en blick och vi båda förstod vad vi menade.
- Åh shit vad snygg han är. Sa Emma över axeln, efter som att han inte förstod svenska så gjorde det inte så mycket och det vart inte lika pinsamt som om han skulle förstått vad hon sa. När vi kom in i rummet så hade Louis, Liam, Zayn och Niall kuddkrig i en soffa längst bort i hörnet.
- Oh hjälp där är dom. Pep jag och Emma tittade på mig med ögon stora som golfbollar. Ingen av oss började skrika eller hoppa runt för att vi inte ville verka knasiga, vi försökte att bete oss så normalt som möjligt även fast det var svårt att koncentrera sig med dom i rummet.


Harrys perspektiv:

Åh nej inte igen. Tänkte jag när jag märkte att jag hade gått in i en tjej som gick framför mig i korridoren. Det var andra gången idag. Fast den här gången råkade jag spilla vatten över hela den här tjejen också.
Jag bad om ursäkt och sedan tittade jag upp på henne. Det var ju samma tjej som jag gått in i på tåget. Jag bad henne och hennes kompis att följa med mig in till dom andra killarna så jag kunde hjälpa henne att få hennes tröja torr.
När vi kom in i rummet så hade killarna kuddkrig för fulla muggar och märkte inte ens att vi kom in. Jag harklade mig högt för att dom skulle förstå att vi hade kommit in. Louis var snabbast fram och tittade på tjejerna.
- Harry du tog med dig tjejer! Utbrast Louis och sprack upp i ett leende. Alla började skratta även tjejerna.
Alla hälsade på varandra och gav varandra kramar. Tjejen som jag krockade med hette tydligen Emma och hennes kompis hette Anna. Det var riktigt fina namn faktiskt. Alla gav varandra en varsin kram och när Emma skulle krama Louis så brast han ut i skratt och frågade om hon hade badat med kläderna på. Hon svarade med en enkel blick som gjorde att han förstod direkt att det var mitt fel, hon tittade på mig och fnittrade.
- Vad gör ni här föresten? Frågade jag medans jag hjälpte Emma att få sin tröja torr.
- Vi ska se eran konsert backstage sen skulle vi få träffa er och hänga med er imorgon också. Svarade Emma glatt.
- Jaha så det var ni som vann den där tävlingen? Sa jag och log.
- Japp! Sa båda tjejerna i kör. Båda var faktiskt ganska söta, dom var liksom lite speciella av sig.
Det knackade på dörren och Gemma kom in och sa att vi skulle ut på scenen nu så vi fick skynda oss. Vi sa till tjejerna att dom fick sätta sig närmare scenen än dom andra som hade backstage som ett förlåt för att jag spillde ut vattnet på Emma.

Annas perspektiv:

- Vet du hur tur vi har eller? Sa jag när vi satt där och tittade på när killarna uppträdde. Dom var verkligen likadana i verkligheten, fast.. Dom var snyggare i verkligheten annars var dom lika knasiga och roliga.
- Jag vet, och jag kan inte fatta att självaste Harry Styles spillde vatten över mig! Sa hon och vi båda skrattade.
Killarna började prata sen hörde vi att Harry sa något om att han spillt vatten på någon och då började vi skratta ännu mer tills vi märkte att Louis och Harry kom och drog ut oss på scenen. Harry tog tag i Emmas han och drog ut henne på scenen och Louis gjorde desamma med mig. Det är ju helt sjukt, jag står här på scenen med One Direction och min drömkille håller mig i handen. Jag kom på mig själv att jag stod och log som ett fån men jag kunde verkligen inte le mindre.
Efter att konserten vad slut så sa vi hejdå till killarna och gav dom en varsin kram.
- Oj juste, Emma kan jag få ditt nummer så vi kan bestämma lite om imorgon? Frågade Harry Emma och blinkade med ena ögat och log ett flörtigt leende.
- Ehm ja visst. Svarade Emma och gav honom hennes nummer.

Vi började gå mot tunnelbanan och vi pratade om hur fantastisk kvällen hade varit. Det hade verkligen varit den bästa kvällen i våra liv. Vi kunde inte fatta att vi verkligen hade träffat dom. Det var helt otroligt.
När vi kom tillbaka till hotellet så var klockan runt halv elva så vi skyndade oss upp och skulle låsa upp dörren när vi såg att den redan var öppen och när vi öppnade dörren så…

___________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade kapitlet, och förlåt att det vart försenat! 
Vad tror ni kommer hända? ;) 
Nästa kapitel kommer upp i morgon! :D 
Emma

Jag visste att den här dagen skulle bli underbar. Dagen skulle tillbringas med Anna, min bästa vän. Vi skulle ta tåget ner till Stockholm för att sedan imorgon gå på One Directions konsert. Vi hade längtat efter den här dagen i flera månader. Allt började med att jag skulle sova över hos Anna och vi satt och bläddrade runt lite på olika bloggar, på någon av bloggarna hade dom lagt upp ett videoklipp från Youtube och skrivit ’’Ja! En ny videoblogg är ute!!!’’ Vi startade klippet och undrade nyfiket vad det kunde vara. Klippet började med att en sjukt söt kille sa ’’Hey, we are One Direction and this is our video diary week 4!’’ efter någon minut satt både jag och Anna och skrattade så vi grät åt hur vi roliga dom var. Efter det så var vi helt fast vid dom, vi googlade, sökte på bilder och tittade på fler av deras videosar på Youtube för att få reda vilka dom var och vi fastnade direkt. Och efter det så har One Direction varit det enda vi har pratat om. Sen några månader senare hörde vi att dom skulle komma till Sverige och vi blev överlyckliga, dom hade varit i Sverige tidigare men då hade våra föräldrar sagt att vi inte fick åka men nu så hade vi chansen och vi tog den.

-Emma har du packat klart? Vi måste åka nu! Ropade mamma från övervåningen. Jag slängde snabbt ner det sista i väskan och hoppades på att jag inte hade glömt något sedan rusade jag upp på övervåningen och drog på mig jackan och skorna. Mamma hjälpte mig att få in det sista i bilden så det skulle gå lite snabbare. Klockan var bara 9.45 men tåget skulle gå 10.30 och vi skulle hämta upp Anna på vägen också.
Jag ringde till Anna som svarade nästan på engång.
-Hej! Svarade hon glatt.
-Framme om två. Sa jag och lät minst lika glad. Hon svarade med ett enkelt ’’oki’’ innan hon la på.
Vi hjälpte Anna att stoppa in alla hennes saker i bilen samtidigt som vi började babbla om hur perfekt allt skulle bli. Vi båda hoppade in i baksätet och knäppte fast oss medans mamma startade bilen.
- Slå på radion. Sa jag och mamma nickade och slog på den. Sån tur som vi hade så var det What Makes You Beautiful så jag bad mamma höja och två sekunder senare började vi sjunga för full hals. Mamma gav oss en ’’Ni är så konstiga blick’’ och sedan började hon skratta och sakta sjunga med.  Låten var slut och vi var nästan framme.
- Nu får ni lova mig att ha kul. Sa mamma efter att hon skruvat ner volymen och vi båda nickade instämmande. Jag gav ifrån mig ett litet glädje tjut och vi började fnittra.
-Alltså jag kan inte tro att det är sant, snart åker vi faktiskt! Sa jag med världens leende på läpparna medans jag klev ut ur bilen.
- Tänk att för två år sedan så var vi helt besatta av Justin Bieber, men nu.. Oj oj vad det här är så mycket bättre! Sa Anna och vi båda brast ut i skratt.
- Rappa på nu tjejer så ni inte missar tåget. Avbröt mamma oss i vårt skrattande. Jag gav henne en kram och en puss på kinden och sa hejdå och lovade att höra av mig sen tog vi våra väskor och började gå in mot tågstationen.

- Kommer inte tåget snart? Sa Anna otåligt. Jag tittade på klockan den var 10.27 så tåget borde nog komma när som helst tänkte jag.
- Där är tåget! Utbrast Anna medans jag satt i min egna lilla värld och tänkte på hur underbart allt skulle bli.
- Jippie! Sa jag och gjorde ett litet glädje skutt.

När vi satt på tåget kändes det som det tog en evighet innan mannen som skulle ta biljetterna kom så tåget kunde börja åka så vi kom iväg någon gång. Vi satt och pratade om alla saker vi skulle göra och hur roligt vi skulle ha när tåget plötsligt började rulla iväg

Annas perspektiv:

Vi var så uppspelta så att vi knappt inte kunde sitta stilla en sekund, jag menar, tänk hur det skulle vara att få träffa alla i One Direction. En underbar känsla, och det bästa var att vi skulle få träffa dom! Jag hade köpt backstage-pass som jag skulle överaska Emma med när vi kom fram till Stockholm. Min favorit i One Direction var Louis, han var bara så otroligt snygg. Känslan av att jag skulle få träffa honom gjorde mig helt galen, och att Emma skulle få träffa Harry, som hon gillar mest. Jag kände att jag hade gjort någonting bra för oss båda två och log lite för mig själv.
- Hallå Anna? Är du där?! Sa Emma och viftade hejvilt med händerna framför mitt ansikte.
- Ehm haha ja. Sa jag och skrattade lite.
- Ska du ha nått att dricka eller äta? Jag hade tänkt att gå till fikavagnen så jag tänkte om du ville ha något. Sa hon och log ett lite gulligt leende. Jag ställde mig upp för att visa att jag tänkte följa med.
När vi kom in i fikavagnen så var det smockfullt med folk. ’’Wow’’ tänkte jag och började armbåga mig fram imellan alla människor.

Harrys perspektiv:

Jag tror aldrig att jag hade stått i en sån här lång kö för en cola och en muffins i hela mitt liv, jag hade säkert stått i 20 minuter innan jag kom fram till kassan.  
- Hej, vad skulle du vilja ha då? Sa kassörskan och såg lite stressad ut.
- Hej, jag vill ha fem stycken color och fem.. Nej sex stycken muffins. Jag tänkte på att Niall skulle få två stycken eftersom han har tjatat så mycket om att han är hungrig. Jag förstår inte hur en människa kan vara så hungrig, hur får han plats med allt?
- Ehm, hallå? Ska du betala eller? Hörde jag dom bakom mig i kön gnälla.
- Oj, ja juste, hur mycket blir det ? Frågade jag och såg förlåtande på kassörskan.
- 85 kronor. Svarade hon och log. Jag betalade och tog med mig fikat och började tränga mig igenom allt folk. Hur kunde det vara såhär mycket folk egentligen, vart kommer alla ifrån. Jag vaknade upp ur tankarna och märkte att jag råkade gå in i en rätt så kort tjej framför mig-
- Oj förlåt! Sa jag lite snabbt.
- Det gör inget. Svarade tjejen utan att titta på mig medans hon fortsatte att gå. Hon var faktiskt ganska söt. Sen tänkte jag inte mer på det och fortsatte vidare till platserna när vi satt.
- Äntligen, vet du hur hungrig jag är eller? Utbrast Niall och vi alla började skratta.
- Tur att jag kom nu då. Svarade jag och vi fortsatte att skratta vidare.

Zayns perspektiv:

Harry kom tillbaka med colorna och våra muffins, mums jag var jätte hungrig tänkte jag och ryckte åt mig en muffins. Niall satt och gnällde på att Harry tog så lång tid på sig och att han var så hungrig så att alla tillslut började skratta åt honom. Efter tio minuter satt alla mätta och belåtna – utom Niall som fortfarande gnällde på att han var hungrig.
- Jag tänker inte stå i den där kön igen. Sa Harry och tittade surt på Niall efter att Niall hade bett honom köpa en till.
- Det är lugnt Niall, du kan få en morot av mig. Sa Louis och höll fram en morot och två sekunder senare brast alla ut i skratt.
- Vem va tjejen du höll på att ’falla’ för där borta? Du tänker väl inte va otrogen mot mig?! Frågade Louis  och försökte sig på en ledsen min.
- Jag skulle aldrig göra så mot dig Boo Bear. Sa Harry och tog Louis hand. Ännu en gång satt alla och skrattade så tårarna sprutade.
- Avstigning på Stockholm Centrum om 10 minuter. Ropade en kvinna i högtalarna. Det var där vi skulle av så vi började göra oss klar för att hoppa av. 

Emmas perspektiv:

- Avstigning på Stockholm Centrum om 10 minuter. Sa en kvinlig röst i högtalarna. Jag och Anna gjorde ett litet glädjeskutt och började packa ihop våra saker. 
- Tänk att vi äntligen är här! Sa Anna när vi hade hoppat av tåget. 
- Ja, det är sjukt! Men nu måste vi bara hitta vårt hotell. Svarade jag och Anna nickade.
- Vad är det som händer där? Sa Anna och pekade mot en folkmassa som bestod av tjejer som mest.
- Jag vet inte, och jag orkar inte bry mig heller nu vill jag bara skynda oss till hotellet så vi kan packa upp och sen dra och shoppa! Sa jag. Vi skulle bo på Scandic Hotell som låg ungefär en kilometer ifrån Globen så vi tog tunnelbanan dit och var framme på tio minuter. När vi kom in till receptionen så sa vi att vi hade bokat ett rum och receptionisten frågade efter vårat efternamn.
- Lundqvist. Svarade Anna snabbt. 
- Ni har rum 341 på våning 7. Sa kvinnan bakom disken och gav oss vår rums nyckel. Vi sa tack och skyndade oss upp till vårat rum. Båda var lika förväntansfulla. Vi kom in i en liten hall där det bland annat fanns en toalett och en gardrob där man skulle hänga av sig ytterkläderna. Vi tog av oss skorna, hängde upp våra jackor och sedan sprang vi in för att se hur våra rum såg ut. Man säger att det är samma rum fast det är två rum fast det är samma dörr ut till korridoren i hotellet. 
- Pax för det här rummet! Sa Anna och slängde sig på sängen. Det var en dubbelsäng, den var väl bäddad med fyra stora kuddar i. Mitt rum var exakt likadant fast spegelvänt. Jag la väskan på sängen och tog fram plånboken.
- Ska vi dra eller? Ropade jag på Anna. Hon svarade att hon bara skulle gå på toa så jag passade på att titta runt lite extra men hittade inget intressant. 
- Kommer du eller slöfock? Skrattade Anna och tittade på mig. 
- Jaja, sluta tjata. Sa jag med lite ironi i rösten eftersom det var jag som hade haft så bråttom iväg och shoppa. 
Vi tog spårvagnen till Kista Galleria och var framme på ca 15 minuter. Vi gick in på säkert alla affärer och kom nog ut med en kasse från varje affär. När vi hade gått runt och shoppat klart så var klockan halv fem och båda började bli hungriga så vi gick och åt och sedan åkte vi hem. När vi kom hem så gick Anna in på sitt rum och jag in på mitt. Jag hörde att hon slog på tv och började skrika. Jag stormade in och fråga vad som hände.
- Det är One Direction!! Sa hon och pekade på tv'n. Det var deras dokumentär på MTV och jag hade säkert sett den minst fem gånger mer efter det satt vi båda fast klistrade framför tv'n tills vi båda somnade i Annas säng.


_____________________________________________________________________________________________

Hoppas att ni gillade kapitlet, förlåt om det inte är så spännande eller roligt med första kapitlet kan inte vara så jätte spännande ju.. Det kommer bli mer spännande jag lovar, jag har tänkt igenom ganska långt så vi får se hur det blir. Men vad tyckte ni nu då? Ta och kommentera! :D 
xoxo,
Emma