Paus
Tar en paus från novellen i en vecka eller 2, berättar varför när jag är tillbaka!
Kommer blogga ihjäl mig på lovet så jag ger igen för när jag inte skrivit då :)
Never let you go ~ Kapitel 1
Amandas perspektiv:
- Jag hör inte vad du säger, musiken är för hög. Skrek jag och försökte överrösta musiken vilket var nästan omöjligt. Lina bara skaka på huvudet och viftade lite med handen som visade att vi skulle ta det senare. Just nu stod vi på One Directions konsert i London som Linas 13åriga lilla syster Nicole hade tvingat med oss på. Hon var helt galen i killarna, hon pratade om dom hela tiden, dag som natt.
- Jag hör inte vad du säger, musiken är för hög. Skrek jag och försökte överrösta musiken vilket var nästan omöjligt. Lina bara skaka på huvudet och viftade lite med handen som visade att vi skulle ta det senare. Just nu stod vi på One Directions konsert i London som Linas 13åriga lilla syster Nicole hade tvingat med oss på. Hon var helt galen i killarna, hon pratade om dom hela tiden, dag som natt.
Musiken sänktes men alla skrek som galningar så det var lönlöst att försöka prata nu över huvud taget.
- Hey, guys! Listen up! Sa Louis i mikrofonen. Publiken tystnade och killarna ställde sig bredvid varandra på scenen.
- Så, vi kör med en ny sak på våra konserter, som vi inviger idag faktiskt. Sa Niall och fansen jublade.
- MEN då måste ni vara lite tysta så vi kan få berätta vad det är, sa Zayn snabbt. Det vart så gott som lugnt i arenan igen men Nicole var helt till sig.
- Vad tror ni det är? Sa hon ivrigt och hoppade upp och ner som en durracellkanin.
- Du får väl se, sa Lina och knuffade till henne lite. Nicole lipade men fokuserade snabbt på vad killarna sa igen.
- Under Gotta Be You kommer vi börja ta upp fem tjejer på scen, några random ur publiken, sa Liam och alla i publiken vart som galna.
- You like it? Sa Harry och skrattade, vilket dom andra killarna också gjorde. Jag kände att någon knackade mig på axeln och jag vände mig om. Det var tydligen någon Nicole kände till för hon fick panik.
- OH MY GOSH. Utbrast hon och höll händerna för munnen.
- Skulle ni tre vilja komma upp på scenen? Sa damen vänligt och log. Jag log tillbaka och jag och Lina bytta blickar. Jag nickade och vi tog med oss Nicole som var helt galen.
Vi satt ganska långt bak så det tog någon minut innan vi var framme och kunde gå in bakom scenen. Vi fick gå in i samma dörr som dom som hade backstagekort gick in igenom.
- Ni kan gå fram till Paul som står där med dom andra två tjejerna som ska få komma ut på scenen. Sa damen och pekade på en man lite längre fram. Vi nickade och gick sakta men säkert fram till Paul. Nicole skakade, hon hade små skrattattacker ibland och hoppade runt som aldrig förut.
- Hej, jag heter Lauren och det här är Caitie min lilla syster. Hon sträckte fram handen som jag skakade artigt.
- Amanda, sa jag och log.
- Lina, och det här är Nicole, hon är lite i chock just nu. Sa Lina och skakade Laurens hand medans vi skrattade.
- Hej, Amanda, sa jag och skakade Caities hand och log.
- Caitie, fast jag kallas Cat. Sa hon och besvarade leendet. Lina log mot henne och hon log tillbaka.
Killarna kom inspringande och flåsade. Vi skakade snabbt hand sedan drog dom ut oss på scenen och fansen började jubla.
.
~ En dag senare ~
Linas perspektiv:
Jag vaknade av att Nicole, eller Nilo som jag kallade henne, kom inspringande och skakade på mig.
- Lina vi ska träffa Lauren och Caitie om en timme, ni måste kliva upp! Utbrast hon och ryckte i mitt täcke.
- Ta det lugnt, vi kommer. Sa jag irriterat.
- Men kom då! Sa hon och fortsatte att rycka i täcket.
- Men gå ut! Sa jag argt och satte mig upp i sängen, jag gav henne en allvarlig blick och hon försvann snabbt ut. Jag suckade och föll tillbaka ner med huvudet på kudden. Jag vände huvudet mot Amandas håll där hon låg i sängen bredvid och skrattade.
- Vi kanske borde gå upp, sa hon och jag nickade.
- Jag ber mamma göra frukost, sa jag och reste mig trött från sängen. Jag vinglade till lite men återfann snabbt balansen igen.
.
- Vi går nu, hejdå! Ropade jag och Amanda i kör. Våra mammor satt och drack kaffe och pratade i köket, men svarade snabbt innan vi försvann ut.
- Jippie, new friendies! Sa Nilo och gjorde ett litet glädjeskutt.
- Sluta fjanta dig, prata som folk. Sa jag och suckade.
- Om jag vill prata såhär då? Sa hon och jag tittade allvarligt på henne.
- Då får du vara fjantig, sa Amanda och vi skrattade. Vi var på väg till Milkshake City där vi skulle träffa Lauren och Caitie, vi bodde cirka tio minuter där i från, om man går alltså. Lauren var lika gammal som mig och Amanda och Caitie var lika gammal som Nilo vilket passade perfekt så slapp vi dra runt på henne. Amandas mobil ringde och hon svarade snabbt. Hon verkade inte värst glad när hon pratade men det verkade inte vara någonting allvarligt. Hon la på och la sedan ner mobilen i fickan igen.
- Jag ska bo hos pappa i en vecka, han saknar mig. Sa hon och suckade. Hennes pappa bodde i Sverige, Amanda var från Sverige men hennes mamma och hennes låtsas pappa hade flyttat hit till London direkt efter att Amanda hade fötts. Amandas föräldrar skilde sig innan Amanda ens var född. När hennes föräldrar flyttade till London så träffade dom mina och Nilos föräldrar och dom vart vänner direkt. Jag är nästan två månader äldre än Amanda vilket gjorde att jag var född när dom flyttade hit, jag och Amanda vart vänner direkt. Efter det har vi hållt ihop.
- Hej! Sa Lauren glatt och vinkade.
- Tjenare! Sa jag glatt och alla gav varandra en kram.
- Ska vi gå in? Sa Amanda och vi andra nickade.
- Jag ska prova One Direction milkshaken! Utbrast Nicole när vi kom in genom dörrarna, lite längre bort satt det några som vände blicken mot oss direkt och tittade på oss konstigt. Fint, det första vi gjorde vara att skämma ut oss. Bra start.
________________________________________________________________________________
Så vad tycker ni såhär långt? :)
Kommentera! :)
- Hey, guys! Listen up! Sa Louis i mikrofonen. Publiken tystnade och killarna ställde sig bredvid varandra på scenen.
- Så, vi kör med en ny sak på våra konserter, som vi inviger idag faktiskt. Sa Niall och fansen jublade.
- MEN då måste ni vara lite tysta så vi kan få berätta vad det är, sa Zayn snabbt. Det vart så gott som lugnt i arenan igen men Nicole var helt till sig.
- Vad tror ni det är? Sa hon ivrigt och hoppade upp och ner som en durracellkanin.
- Du får väl se, sa Lina och knuffade till henne lite. Nicole lipade men fokuserade snabbt på vad killarna sa igen.
- Under Gotta Be You kommer vi börja ta upp fem tjejer på scen, några random ur publiken, sa Liam och alla i publiken vart som galna.
- You like it? Sa Harry och skrattade, vilket dom andra killarna också gjorde. Jag kände att någon knackade mig på axeln och jag vände mig om. Det var tydligen någon Nicole kände till för hon fick panik.
- OH MY GOSH. Utbrast hon och höll händerna för munnen.
- Skulle ni tre vilja komma upp på scenen? Sa damen vänligt och log. Jag log tillbaka och jag och Lina bytta blickar. Jag nickade och vi tog med oss Nicole som var helt galen.
Vi satt ganska långt bak så det tog någon minut innan vi var framme och kunde gå in bakom scenen. Vi fick gå in i samma dörr som dom som hade backstagekort gick in igenom.
- Ni kan gå fram till Paul som står där med dom andra två tjejerna som ska få komma ut på scenen. Sa damen och pekade på en man lite längre fram. Vi nickade och gick sakta men säkert fram till Paul. Nicole skakade, hon hade små skrattattacker ibland och hoppade runt som aldrig förut.
- Hej, jag heter Lauren och det här är Caitie min lilla syster. Hon sträckte fram handen som jag skakade artigt.
- Amanda, sa jag och log.
- Lina, och det här är Nicole, hon är lite i chock just nu. Sa Lina och skakade Laurens hand medans vi skrattade.
- Hej, Amanda, sa jag och skakade Caities hand och log.
- Caitie, fast jag kallas Cat. Sa hon och besvarade leendet. Lina log mot henne och hon log tillbaka.
Killarna kom inspringande och flåsade. Vi skakade snabbt hand sedan drog dom ut oss på scenen och fansen började jubla.
.
~ En dag senare ~
Linas perspektiv:
Jag vaknade av att Nicole, eller Nilo som jag kallade henne, kom inspringande och skakade på mig.
- Lina vi ska träffa Lauren och Caitie om en timme, ni måste kliva upp! Utbrast hon och ryckte i mitt täcke.
- Ta det lugnt, vi kommer. Sa jag irriterat.
- Men kom då! Sa hon och fortsatte att rycka i täcket.
- Men gå ut! Sa jag argt och satte mig upp i sängen, jag gav henne en allvarlig blick och hon försvann snabbt ut. Jag suckade och föll tillbaka ner med huvudet på kudden. Jag vände huvudet mot Amandas håll där hon låg i sängen bredvid och skrattade.
- Vi kanske borde gå upp, sa hon och jag nickade.
- Jag ber mamma göra frukost, sa jag och reste mig trött från sängen. Jag vinglade till lite men återfann snabbt balansen igen.
.
- Vi går nu, hejdå! Ropade jag och Amanda i kör. Våra mammor satt och drack kaffe och pratade i köket, men svarade snabbt innan vi försvann ut.
- Jippie, new friendies! Sa Nilo och gjorde ett litet glädjeskutt.
- Sluta fjanta dig, prata som folk. Sa jag och suckade.
- Om jag vill prata såhär då? Sa hon och jag tittade allvarligt på henne.
- Då får du vara fjantig, sa Amanda och vi skrattade. Vi var på väg till Milkshake City där vi skulle träffa Lauren och Caitie, vi bodde cirka tio minuter där i från, om man går alltså. Lauren var lika gammal som mig och Amanda och Caitie var lika gammal som Nilo vilket passade perfekt så slapp vi dra runt på henne. Amandas mobil ringde och hon svarade snabbt. Hon verkade inte värst glad när hon pratade men det verkade inte vara någonting allvarligt. Hon la på och la sedan ner mobilen i fickan igen.
- Jag ska bo hos pappa i en vecka, han saknar mig. Sa hon och suckade. Hennes pappa bodde i Sverige, Amanda var från Sverige men hennes mamma och hennes låtsas pappa hade flyttat hit till London direkt efter att Amanda hade fötts. Amandas föräldrar skilde sig innan Amanda ens var född. När hennes föräldrar flyttade till London så träffade dom mina och Nilos föräldrar och dom vart vänner direkt. Jag är nästan två månader äldre än Amanda vilket gjorde att jag var född när dom flyttade hit, jag och Amanda vart vänner direkt. Efter det har vi hållt ihop.
- Hej! Sa Lauren glatt och vinkade.
- Tjenare! Sa jag glatt och alla gav varandra en kram.
- Ska vi gå in? Sa Amanda och vi andra nickade.
- Jag ska prova One Direction milkshaken! Utbrast Nicole när vi kom in genom dörrarna, lite längre bort satt det några som vände blicken mot oss direkt och tittade på oss konstigt. Fint, det första vi gjorde vara att skämma ut oss. Bra start.
________________________________________________________________________________
Så vad tycker ni såhär långt? :)
Kommentera! :)
Ny novell, ~ Never let you go
Nu har jag bestämt mig för att börja på en ny novell, fast på den här sidan såklart. Och den handlar såklart om One Direction!
Den kommer heta ''Never let you go'' och kommer handla om Lina och Amanda, två bästa vänner som är helt vanliga 17åriga tjejer med vanliga problem, dom bor i London och deras familjer är super tajta. Vill inte säga för mycket nu innan jag börjat novellen men den här novellen kommer liksom inte vara som alla andra, dom kommer inte bli tillsammans och sen göra slut och bli tillsammans igen som i dom flesta novellerna utan nu kommer det vara lite annorlunda.
Så hope you like it, första kapitlet kommer ut ikväll eller på onsdag/torsdag.
Men jag kommer fixa designen under dagen någongång så det kan se lite konstigt ut ett tag.
Den kommer heta ''Never let you go'' och kommer handla om Lina och Amanda, två bästa vänner som är helt vanliga 17åriga tjejer med vanliga problem, dom bor i London och deras familjer är super tajta. Vill inte säga för mycket nu innan jag börjat novellen men den här novellen kommer liksom inte vara som alla andra, dom kommer inte bli tillsammans och sen göra slut och bli tillsammans igen som i dom flesta novellerna utan nu kommer det vara lite annorlunda.
Så hope you like it, första kapitlet kommer ut ikväll eller på onsdag/torsdag.
Men jag kommer fixa designen under dagen någongång så det kan se lite konstigt ut ett tag.
Kapitel 32 - THE END.
Tidigare:
Jag la mig med en duns i sängen och tårarna brända bakom ögonlocken, jag viste vad jag skulle göra. Allt har bara blivit fel, det är en enda stor röra. Jag älskade Emma mer än någonting annat men...
______________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv:
- Harry nu är det refrängen så se till att inte flamsa till det nu, sa regissören allvarligt. Jag nickade och ställde mig framför tjejen som jag tidigare igår stått och klantat mig framför. Jag började sjunga, men det gick inte värst vidare.
- Harry seriöst, skärp till dig! Sa regissören irriterat.
- Jag är ledsen men jag kan inte stå här och sjunga att jag liksom älskar en tjej till en tjej jag inte älskar. Tycker jag borde få sjunga till Emma istället, sa jag och sneglade på Emma som stod bredvid Viktoria och tittade på mig. Det uppstod tystnad, ingen svarade och ingen gav ifrån sig något ljud alls. Jag harklade mig försiktigt och vände sedan blicken mot regissören.
- Skulle det bli lättare då? Sa han och jag nickade, det var det här jag hade oroat mig för. Att Emma kanske skulle bli avundsjuk eller någonting eftersom jag måste kyssa tjejen jag sjunger till i slutet. Att hon kanske tog det hårt, hon vet ju inte att jag ska göra det.
- Det underlättar ju kyssen också, så kör så! Sa han och blinkade.
- Vilken kyss? Sa Emma och tittade förvånat på mig.
- Det märker du, sa jag och blinkade med ena ögat. Hon förstod inte hur mycket hon igentligen betydde för mig. Hon visste inte att hon var mitt allt, att jag verkligen inte kan leva utan henne. Utan henne skulle mitt liv vara förstört.
Emmas perspektiv:
When he open his arms and holds you close tonight,
it just won't feel right couse I can't love you more than this.
Yeah, when he lays you down I might just die inside,
it just won't feel right couse I can't love you more than this.
Love you more than this.
Sången var slut och allt var färdig inspelat.
"I love you, most." Mimade han och sedan kysste han mig passionerat. Jag älskade att känna hans läppar mot mina, det var som om att jag hade en miljon fjärilar i magen som bara väntade på att få komma ut. Kyssen vart mer utvecklad och hans tunga mötte min. Alla andra hade gått där ifrån och nu stod vi där vid havet helt själv. Bara han och jag, jag och han. Vinden drog igenom våra hår och haven brusade. Det hade redan hunnit blivit kväll så det var solnedgång. Det var perfekt, allt med Harry var perfekt. Förstår inte att jag har sådan tur att just jag fick honom och ingen annan. Jag skulle aldrig kunna förklara med ord hur mycket jag älskar honom. Aldrig.
- Du och jag för alltid, tills döden. Jag älskar dig Emma, jag kommer aldrig släppa dig, någonsin. Sa Harry och mitt hjärta bultade som aldrig förr.
Viktorias perspektiv:
- Men hallå vart ska vi? Sa jag och skrattade medans Louis bar mig över axeln mot hans bil.
- Det får du se, sa han och satte in mig i bilen.
- Du vet att det här är kidnappning va? Sa jag och vi skrattade.
- Japp, sa han och log stort. Han stängde bildörren och startade motorn. Vi åkte ut på en smal och lite grusig väg, vart ska vi igentligen? Han tog tag i min hand och flätade ihop våra fingrar.
- Jag älskar dig, du vet det va? Sa han och jag kände hur glädjen spred sig i hela kroppen. Jag älskade att höra honom säga det, att han älskade mig och ingen annan utan mig. Jag älskade att ha honom för mig själv, jag är nog den lyckligaste människan i världen.
- Jag älskar dig också, sa jag och log stort. Han log och tittade sedan på mig men snabbt ut på vägen igen.
- Men du, vart ska vi igentligen? Sa jag lite oroligt.
- Du ska få se, sa jag ju. Sa han och log lite busigt. Vi körde in på en stig i skogen och lite längre fram stod det en stor stuga med en öppen eld framför. Och brasan var tänd.
.
- Och här ska vi sova! Sa Louis glatt och riktade händerna mot sängen.
- Det här är underbart, du är underbar. Sa jag och kände hur jag blev tårögd.
- I know, sa han och log. "Allt för dig, älskling." Jag kramade om honom länge tills jag kände hur jag fick ett behov av att bara slänga mig i sängen. Jag skrattade lite och släppte sedan taget om Louis och hoppade sedan ner i dubbelsängen där jag landade på rygg. Louis kröp upp ovanpå mig och han pussade mig på näsan. Jag fnissade lite, sedan pussade han mig i pannan, på kinden, på näsan igen och sedan på ögonlocken till och med. Jag skrattade och letade mig sedan fram till Louis läppar i mörkret som sakta lagt sig över rummet. Han kysste mig igen, och igen, och igen. Jag besvarade alla kyssar. Jag log lite för mig själv, jag var så lyckligt lottad. Kyssarna vart snabbare, men dom var fortfarande mjuka och passionerade.
- Vänta, först... Det går bra va? Sa han osäkert.
- Ja, sa jag och log även fast han inte kunde se det. Allt jag såg av honom var konturerna, inga detaljer. Han fortsatte kyssa mig och vi drog sakta av oss kläderna imellan alla kyssar. Jag har aldrig vilja haft honom mer förut.
Louis perspektiv:
Jag tog det extra försiktigt, jag ville att det skulle bli en speciell kväll för båda av oss. En kväll vi båda skulle minnas. Jag hade planerat att vi skulle äta någonting och sitta vid brasan ute först och bara mysa men det känns som om att vi får ta allting i en annan ordning.
Vi hade fått av oss alla kläder och nu låg vi bara där och kysste varandra, jag hade frågat om det var okej att vi gjorde någonting sånt här över huvud taget för jag vill inte pressa henne till någonting. Till min lättnad så sa hon att det var okej. Jag tog det försiktigt och några sekunder senare var jag inne i henne.
.
Baby you light up my world like nobody else, the way that you flip your hair gets me overwhelmed.
Alla satt och sjung runt brasan, vi hade grillat korv och bara flamsat runt en massa.
- Jag är så glad att vi träffade varandra, att vi har kommit varandra så nära. Sa Niall och log.
- Vissa av oss har kommit väldigt, väldigt nära varandra. HOST HOST. Sa Harry högt och alla skrattade. Ingen orkade skämmas utan vi var bara glada och livet lekte, det kunde inte vara bättre.
- Kan vi inte gå in, det är ganska kallt. Sa Ella och ryste till lite.
- Låter som en bra idé, vi slår på en film också! Utbrast Emma och vi alla gick in och myste ner oss framför tv'n.
- Jag älskar er, alla av er.
- Jag är glad att det är vi och inte några andra.
- Jag älskar oss.
- Hoppas vi håller ihop för alltid.
- Vi kommer hålla ihop för alltid.
- Tack för allt. Ni är bäst.
Det var några av dom sista meningarna vi sa innan alla somnade i en stor hög i soffan.
__________________________________________________________________________
Sista kapitlet!
FÖRLÅT att jag avslutar novellen men jag har verkligen inte ork eller tid. Jag har liksom tappat lusten med att skriva, det är inte lika roligt längre som det var förut.
Hoppas ni får ett fortsatt trevligt liv, puss!
By the way, tror ni att ni skulle kunna ge mig 15 kommentarer på det här kapitlet som en liten rolig avslutning på det hela? :D
Jag la mig med en duns i sängen och tårarna brända bakom ögonlocken, jag viste vad jag skulle göra. Allt har bara blivit fel, det är en enda stor röra. Jag älskade Emma mer än någonting annat men...
______________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv:
- Harry nu är det refrängen så se till att inte flamsa till det nu, sa regissören allvarligt. Jag nickade och ställde mig framför tjejen som jag tidigare igår stått och klantat mig framför. Jag började sjunga, men det gick inte värst vidare.
- Harry seriöst, skärp till dig! Sa regissören irriterat.
- Jag är ledsen men jag kan inte stå här och sjunga att jag liksom älskar en tjej till en tjej jag inte älskar. Tycker jag borde få sjunga till Emma istället, sa jag och sneglade på Emma som stod bredvid Viktoria och tittade på mig. Det uppstod tystnad, ingen svarade och ingen gav ifrån sig något ljud alls. Jag harklade mig försiktigt och vände sedan blicken mot regissören.
- Skulle det bli lättare då? Sa han och jag nickade, det var det här jag hade oroat mig för. Att Emma kanske skulle bli avundsjuk eller någonting eftersom jag måste kyssa tjejen jag sjunger till i slutet. Att hon kanske tog det hårt, hon vet ju inte att jag ska göra det.
- Det underlättar ju kyssen också, så kör så! Sa han och blinkade.
- Vilken kyss? Sa Emma och tittade förvånat på mig.
- Det märker du, sa jag och blinkade med ena ögat. Hon förstod inte hur mycket hon igentligen betydde för mig. Hon visste inte att hon var mitt allt, att jag verkligen inte kan leva utan henne. Utan henne skulle mitt liv vara förstört.
Emmas perspektiv:
When he open his arms and holds you close tonight,
it just won't feel right couse I can't love you more than this.
Yeah, when he lays you down I might just die inside,
it just won't feel right couse I can't love you more than this.
Love you more than this.
Sången var slut och allt var färdig inspelat.
"I love you, most." Mimade han och sedan kysste han mig passionerat. Jag älskade att känna hans läppar mot mina, det var som om att jag hade en miljon fjärilar i magen som bara väntade på att få komma ut. Kyssen vart mer utvecklad och hans tunga mötte min. Alla andra hade gått där ifrån och nu stod vi där vid havet helt själv. Bara han och jag, jag och han. Vinden drog igenom våra hår och haven brusade. Det hade redan hunnit blivit kväll så det var solnedgång. Det var perfekt, allt med Harry var perfekt. Förstår inte att jag har sådan tur att just jag fick honom och ingen annan. Jag skulle aldrig kunna förklara med ord hur mycket jag älskar honom. Aldrig.
- Du och jag för alltid, tills döden. Jag älskar dig Emma, jag kommer aldrig släppa dig, någonsin. Sa Harry och mitt hjärta bultade som aldrig förr.
Viktorias perspektiv:
- Men hallå vart ska vi? Sa jag och skrattade medans Louis bar mig över axeln mot hans bil.
- Det får du se, sa han och satte in mig i bilen.
- Du vet att det här är kidnappning va? Sa jag och vi skrattade.
- Japp, sa han och log stort. Han stängde bildörren och startade motorn. Vi åkte ut på en smal och lite grusig väg, vart ska vi igentligen? Han tog tag i min hand och flätade ihop våra fingrar.
- Jag älskar dig, du vet det va? Sa han och jag kände hur glädjen spred sig i hela kroppen. Jag älskade att höra honom säga det, att han älskade mig och ingen annan utan mig. Jag älskade att ha honom för mig själv, jag är nog den lyckligaste människan i världen.
- Jag älskar dig också, sa jag och log stort. Han log och tittade sedan på mig men snabbt ut på vägen igen.
- Men du, vart ska vi igentligen? Sa jag lite oroligt.
- Du ska få se, sa jag ju. Sa han och log lite busigt. Vi körde in på en stig i skogen och lite längre fram stod det en stor stuga med en öppen eld framför. Och brasan var tänd.
.
- Och här ska vi sova! Sa Louis glatt och riktade händerna mot sängen.
- Det här är underbart, du är underbar. Sa jag och kände hur jag blev tårögd.
- I know, sa han och log. "Allt för dig, älskling." Jag kramade om honom länge tills jag kände hur jag fick ett behov av att bara slänga mig i sängen. Jag skrattade lite och släppte sedan taget om Louis och hoppade sedan ner i dubbelsängen där jag landade på rygg. Louis kröp upp ovanpå mig och han pussade mig på näsan. Jag fnissade lite, sedan pussade han mig i pannan, på kinden, på näsan igen och sedan på ögonlocken till och med. Jag skrattade och letade mig sedan fram till Louis läppar i mörkret som sakta lagt sig över rummet. Han kysste mig igen, och igen, och igen. Jag besvarade alla kyssar. Jag log lite för mig själv, jag var så lyckligt lottad. Kyssarna vart snabbare, men dom var fortfarande mjuka och passionerade.
- Vänta, först... Det går bra va? Sa han osäkert.
- Ja, sa jag och log även fast han inte kunde se det. Allt jag såg av honom var konturerna, inga detaljer. Han fortsatte kyssa mig och vi drog sakta av oss kläderna imellan alla kyssar. Jag har aldrig vilja haft honom mer förut.
Louis perspektiv:
Jag tog det extra försiktigt, jag ville att det skulle bli en speciell kväll för båda av oss. En kväll vi båda skulle minnas. Jag hade planerat att vi skulle äta någonting och sitta vid brasan ute först och bara mysa men det känns som om att vi får ta allting i en annan ordning.
Vi hade fått av oss alla kläder och nu låg vi bara där och kysste varandra, jag hade frågat om det var okej att vi gjorde någonting sånt här över huvud taget för jag vill inte pressa henne till någonting. Till min lättnad så sa hon att det var okej. Jag tog det försiktigt och några sekunder senare var jag inne i henne.
.
Baby you light up my world like nobody else, the way that you flip your hair gets me overwhelmed.
Alla satt och sjung runt brasan, vi hade grillat korv och bara flamsat runt en massa.
- Jag är så glad att vi träffade varandra, att vi har kommit varandra så nära. Sa Niall och log.
- Vissa av oss har kommit väldigt, väldigt nära varandra. HOST HOST. Sa Harry högt och alla skrattade. Ingen orkade skämmas utan vi var bara glada och livet lekte, det kunde inte vara bättre.
- Kan vi inte gå in, det är ganska kallt. Sa Ella och ryste till lite.
- Låter som en bra idé, vi slår på en film också! Utbrast Emma och vi alla gick in och myste ner oss framför tv'n.
- Jag älskar er, alla av er.
- Jag är glad att det är vi och inte några andra.
- Jag älskar oss.
- Hoppas vi håller ihop för alltid.
- Vi kommer hålla ihop för alltid.
- Tack för allt. Ni är bäst.
Det var några av dom sista meningarna vi sa innan alla somnade i en stor hög i soffan.
__________________________________________________________________________
Sista kapitlet!
FÖRLÅT att jag avslutar novellen men jag har verkligen inte ork eller tid. Jag har liksom tappat lusten med att skriva, det är inte lika roligt längre som det var förut.
Hoppas ni får ett fortsatt trevligt liv, puss!
By the way, tror ni att ni skulle kunna ge mig 15 kommentarer på det här kapitlet som en liten rolig avslutning på det hela? :D
LÄNKBYTE
Det var 4 stycken som ville göra länkbyte.
3 noveller och en blogg.
Den största bilden är till min blogg där ni kommer kunna nå mig nu efter att jag avslutat novellen.
Klicka på bilderna för att komma till deras novell/blogg.
Avsluta novellen.
Jag har bestämmt mig för att avsluta novellen, jag har väldigt mycket i skolan och med träningar och sådant. Jag har liksom tappat min lust att skriva. Förlåt mig, men såklart så kommer ni få ett slut i novellen. Kommer skriva ett långt kapitel till eller 2 stycken normala tror jag. Får se hur det blir, vad tycker ni?
Update
Nu är det så att jag är sjuk och har verkligen ingen ork till någonting, får se hur jag mår ikväll så kanske det kommer ett kapitel då. ♥
Kapitel 31
Tidigare:
- Snälla, ingenting som sårar mig. Sa jag tyst och tittade ner i marken.
- Alltså, jag tror... Ehm.. Började Harry.
- Tror vad? Sa jag tyst och tittade sedan upp på honom.
- Du ska veta att jag älskar dig vad som än händer, jag kommer alltid att älska dig. Alltid. Han tittade mig in ögonen men vek snabbt bort.
- Du tänker inte lämna mig va? Jag kände hur tårarna brände bakom ögon locken. Han öppnade munnen men det kom inga ord, han stängde den snabbt igen och vände bort huvudet.
____________________________________________________________________________
Emmas perspektiv:
- Nej, men jag vill bara att du ska veta att jag kommer älska dig vad som än händer. Jag lovar, sa Harry och torkade bort en tår som rann ner för min kind. Jag tittade in i hans ögon och vi lutade oss sakta framåt och möttes sedan i en perfekt kyss.
- Jag älskar dig, viskade jag. Våra läppar möttes igen och sedan drog han in mig i en varm kram.
- Varje gång jag kysser dig är det som om att jag blir kär på nytt, sa han och tittade ner i marken och sedan tittade han mig i ögonen. Jag kände hur jag vart generad och vände bort huvudet.
- Du är det bästa som har hänt mig, sa jag tyst. Han flätade ihop våra fingrar och vi gick sakta tillbaka in. Luften var sval, det luktade höst och löven hade börjat att skifta färg.
.
- Du sover med mig inatt va? Sa jag och tittade på Harry som satt på sin säng. Han nickade. Jag såg att det var något, det har varit någonting hela dagen men han har inte sagt något.
- Harry, vad är det? Sa jag och satte mig bredvid honom i sängen. Han satte sig mer i mitten av sängen och tittade ner och suckade.
- Alltså, det är ingenting.
- Seriöst, ut med språket jag ser att någonting är fel. Sa jag irriterat och tittade allvarligt på honom.
- Men.. Lovar du att du aldrig lämnar mig vad som än händer? Sa han osäkert.
- Vad är det seriöst? Sa jag ännu osäkrare, han kliade sig i huvudet och tittade sedan upp.
- Lova bara, sa han seriöst. Jag såg på honom att det var någonting han gömde, men jag orkade inte bråka om det.
- Lovar, sa jag och la mig ner på sängen. Jag kröp in under täcket och trog det tätt om mig.
- Är du sur? Sa Harry och la sig bakom mig.
- Litar du inte på mig? Sa jag och vände mig om.
- Såklart jag gör, sa han och tittade förvånat men ändå ledset på mig.
- Varför får jag inte vet vad det är då? Sa jag surt och satte mig upp.
- Men det är inget, sa han och tittade allvarligt på mig. Jag vet att det är något men han vägrade att berätta vad det var.
Harrys perpektiv:
Jag kunde inte säga som det var. Det skulle förstöra allt. Hon skulle hata mig, aldrig prata med mig mer. Hon skulle inte ens vilja se mig igen.
- Du är så dålig på att ljuga så det sjunger om det, sa hon surt och drog täcket över huvudet. Jag hatar att hon verkligen såg på mig när jag ljög, men jag kunde verkligen inte berätta. Jag vet inte hur jag skulle berätta, det skulle bara bli fel. Hon skulle inte förstå hur jag menade, jag vet inte ens hur jag själv menade. Jag förstår mig knappt på mig själv. Jag har aldrig riktigt kunna binda mig till någon på riktigt förut, jag har aldrig haft ett seriöst förhållande i hela mitt liv. Jag förstår inte vad jag har gett mig in på, jag kommer aldrig kunna berätta sanningen.
Jag la mig med en duns i sängen och tårarna brända bakom ögonlocken, jag viste vad jag skulle göra. Allt har bara blivit fel, det är en enda stor röra. Jag älskade Emma mer än någonting annat men...
___________________________________________________________________________________
jätte kort kapitel för att hålla er lite uppdaterad också, det var inte så att jag vart tvingad att skriva.. Nejdå.
Haha, tack för era fina kommenter! :')
Fast jag förstår inte hur statestiken kan gå upp men kommentarerna minskar, kom igen nu! :)
BY THE WAY... Gilla bloggens facebook sida HÄR för uppdateringar av kapitel, sneakpeaks m.m .. När jag når 30 likes så får ni ett JÄTTE långt kapitel, deal? :)
- Snälla, ingenting som sårar mig. Sa jag tyst och tittade ner i marken.
- Alltså, jag tror... Ehm.. Började Harry.
- Tror vad? Sa jag tyst och tittade sedan upp på honom.
- Du ska veta att jag älskar dig vad som än händer, jag kommer alltid att älska dig. Alltid. Han tittade mig in ögonen men vek snabbt bort.
- Du tänker inte lämna mig va? Jag kände hur tårarna brände bakom ögon locken. Han öppnade munnen men det kom inga ord, han stängde den snabbt igen och vände bort huvudet.
____________________________________________________________________________
Emmas perspektiv:
- Nej, men jag vill bara att du ska veta att jag kommer älska dig vad som än händer. Jag lovar, sa Harry och torkade bort en tår som rann ner för min kind. Jag tittade in i hans ögon och vi lutade oss sakta framåt och möttes sedan i en perfekt kyss.
- Jag älskar dig, viskade jag. Våra läppar möttes igen och sedan drog han in mig i en varm kram.
- Varje gång jag kysser dig är det som om att jag blir kär på nytt, sa han och tittade ner i marken och sedan tittade han mig i ögonen. Jag kände hur jag vart generad och vände bort huvudet.
- Du är det bästa som har hänt mig, sa jag tyst. Han flätade ihop våra fingrar och vi gick sakta tillbaka in. Luften var sval, det luktade höst och löven hade börjat att skifta färg.
.
- Du sover med mig inatt va? Sa jag och tittade på Harry som satt på sin säng. Han nickade. Jag såg att det var något, det har varit någonting hela dagen men han har inte sagt något.
- Harry, vad är det? Sa jag och satte mig bredvid honom i sängen. Han satte sig mer i mitten av sängen och tittade ner och suckade.
- Alltså, det är ingenting.
- Seriöst, ut med språket jag ser att någonting är fel. Sa jag irriterat och tittade allvarligt på honom.
- Men.. Lovar du att du aldrig lämnar mig vad som än händer? Sa han osäkert.
- Vad är det seriöst? Sa jag ännu osäkrare, han kliade sig i huvudet och tittade sedan upp.
- Lova bara, sa han seriöst. Jag såg på honom att det var någonting han gömde, men jag orkade inte bråka om det.
- Lovar, sa jag och la mig ner på sängen. Jag kröp in under täcket och trog det tätt om mig.
- Är du sur? Sa Harry och la sig bakom mig.
- Litar du inte på mig? Sa jag och vände mig om.
- Såklart jag gör, sa han och tittade förvånat men ändå ledset på mig.
- Varför får jag inte vet vad det är då? Sa jag surt och satte mig upp.
- Men det är inget, sa han och tittade allvarligt på mig. Jag vet att det är något men han vägrade att berätta vad det var.
Harrys perpektiv:
Jag kunde inte säga som det var. Det skulle förstöra allt. Hon skulle hata mig, aldrig prata med mig mer. Hon skulle inte ens vilja se mig igen.
- Du är så dålig på att ljuga så det sjunger om det, sa hon surt och drog täcket över huvudet. Jag hatar att hon verkligen såg på mig när jag ljög, men jag kunde verkligen inte berätta. Jag vet inte hur jag skulle berätta, det skulle bara bli fel. Hon skulle inte förstå hur jag menade, jag vet inte ens hur jag själv menade. Jag förstår mig knappt på mig själv. Jag har aldrig riktigt kunna binda mig till någon på riktigt förut, jag har aldrig haft ett seriöst förhållande i hela mitt liv. Jag förstår inte vad jag har gett mig in på, jag kommer aldrig kunna berätta sanningen.
Jag la mig med en duns i sängen och tårarna brända bakom ögonlocken, jag viste vad jag skulle göra. Allt har bara blivit fel, det är en enda stor röra. Jag älskade Emma mer än någonting annat men...
___________________________________________________________________________________
jätte kort kapitel för att hålla er lite uppdaterad också, det var inte så att jag vart tvingad att skriva.. Nejdå.
Haha, tack för era fina kommenter! :')
Fast jag förstår inte hur statestiken kan gå upp men kommentarerna minskar, kom igen nu! :)
BY THE WAY... Gilla bloggens facebook sida HÄR för uppdateringar av kapitel, sneakpeaks m.m .. När jag når 30 likes så får ni ett JÄTTE långt kapitel, deal? :)
Kapitel 30
Tidigare:
- Du lägger upp den där på Twitter va? Sa Louis och vi alla började att skratta.
- Såklart, sa Harry och tittade ner i mobilen igen.
- Så! Utbrast Harry och vi alla drog upp mobilerna för att se den. Vi tittade på den om och om igen på vägen till signeringen och vi skrattade lika mycket varje gång.
__________________________________________________________________________________________
Emmas perspektiv:
Jag skakade, mitt hjärta bultade, mina händer var svettiga. Bra start på dagen. Jag tog tag i Viktorias hand och hon tittade på mig och log. Vi gick in genom dom stora röda dörrarna. En lång korridor fullt med skåp, och elever. Vi fortsatte att gå mot skåpen vi hade fått, eller jag hade fått ett skåp bredvid Viktorias. Jag kände hur folk stirrade på mig vilket gjorde mig mer nevös än vad jag redan var.
- Du lägger upp den där på Twitter va? Sa Louis och vi alla började att skratta.
- Såklart, sa Harry och tittade ner i mobilen igen.
- Så! Utbrast Harry och vi alla drog upp mobilerna för att se den. Vi tittade på den om och om igen på vägen till signeringen och vi skrattade lika mycket varje gång.
__________________________________________________________________________________________
Emmas perspektiv:
Jag skakade, mitt hjärta bultade, mina händer var svettiga. Bra start på dagen. Jag tog tag i Viktorias hand och hon tittade på mig och log. Vi gick in genom dom stora röda dörrarna. En lång korridor fullt med skåp, och elever. Vi fortsatte att gå mot skåpen vi hade fått, eller jag hade fått ett skåp bredvid Viktorias. Jag kände hur folk stirrade på mig vilket gjorde mig mer nevös än vad jag redan var.
- Hur mår du? Du är likblek, sa Viktoria och tittade oroligt på mig.
- Nervös, var allt jag fick fram. Hon nickade förstående och vi stannade vid våra skåp. Några tjejer som stod en bit bort stirrade på oss och pratade, dom såg inte värst glada ut.
- Alltså måste alla glo, seriöst jag har lust att slå till alla. Sa jag irriterat samtidigt som jag försökte få upp mitt skåp.
- Men åh, hjälp mig! Huhu, sa jag ledset och lite smått irriterat.
- Ta det lugnt, sa Viktoria och skrattade, jag kunde inte göra något annat än att instämma i skrattet.
- Ursäkta? Sa en röst bakom mig.
- Vad? Sa jag och vände mig om. Det var tjejerna som hade stått en bit bort och glott på oss alldeles nyss.
- Jag känner igen er, har vi träffats förut? Sa ena tjejen kaxigt.
- Nepp, det skulle jag ha kommit ihåg, tro mig. Sa jag och granskade tjejerna med blicken.
- Men Emma seriöst, sa Viktoria och tittade med en irriterad blick på mig.
- Jag gick här förra året också, kan vi kanske ha träffats då? Sa Viktoria glatt.
- Tror inte det, vi började här i år. Sa en annan tjej och lekte lite med håret.
- Nu vet jag, ni är Harry och Louis tjejer! Utbrast en av tjejerna och alla i korridoren vände blickarna mot oss.
- Ehm.... Alltså.. Började jag men Viktoria avbröt mig snabbt.
- Vi är sena till en lektion, vi ses sen! Sa Viktoria snabbt och drog iväg mig.
- Tack, sa jag och hon drog med mig runt hörnet.
- Alltså vi måste hålla låg profil, sa hon allvarligt.
- Jag vet. Jag tittade ner i marken och lekte lite med kjolens volanger.
- Emma jag är seriös, sa hon och lät riktigt allvarlig.
- Men jag vet, sa jag lite smått irriterat.
- Du såg ju vad som hände med dig i början av allt det här, så tänk hur det går nu när du har alla runt om kring dig? Sa hon oroligt.
- Men det har jag ju hela tiden annars också, inte sant? Sa jag och log. Hon nickade.
två dagar senare ~ fredag
Harrys perspektiv:
- Harry du ska stå där, sa regissören och bekade bredvid en av bakgrundsdansarna. Jag nickade och små sprang till stället där han bad mig att stå.
- Niall, du ska stå i fokus nu. Stå här, det är din vers. Sa han och visade Niall vart han skulle stå. Dom andra killarna verkade redan stå där dom skulle för dom vart inte tillsagda att stå någon annanstans.
- Och ni två tjejer ska stå här borta, sa regissören och visade Emma och Viktoria vart dom skulle stå och vad dom skulle göra.
Under min del skulle jag stå och sjunga till en av tjejerna som vanligtvis var en av dansarna, hon hade kort blont hår och var faktiskt inte så ful. Eller inte för att någon var ful, men hon såg bra ut, så det gjorde inte mig något. Niall sjung sin vers och sedan kom vi till refrengen då det var min tur att sjunga. Jag gick fram till tjejen och började sjunga, men klantade mig så vi var tvungen att ta det igen, och igen och igen.
- Men seriöst, det blir bara fel! Utbrast jag och stampade i marken. Det var mörkt ute och det luktade höst, jag drog ena handen igenom mitt hår som fladdrade med i vindens brus.
- Killar, vi kan filma den här scenen i morgon istället. Sa regissören och jag nickade.
- Ni kan åka hem och sova nu så ses vi klockan två imorgon, sa han och vi alla gick sakta mot bilen.
- Vad gör jag för fel? Sa jag tyst och ruskade på huvudet. Jag kunde inte koncentrera mig när jag skulle sjunga framför den där tjejen. Allt jag kunde fokusera på var hur hennes hår drogs med i vinden och hur månen lyste i hennes ögon.
Liams perspektiv:
- Nervös, var allt jag fick fram. Hon nickade förstående och vi stannade vid våra skåp. Några tjejer som stod en bit bort stirrade på oss och pratade, dom såg inte värst glada ut.
- Alltså måste alla glo, seriöst jag har lust att slå till alla. Sa jag irriterat samtidigt som jag försökte få upp mitt skåp.
- Men åh, hjälp mig! Huhu, sa jag ledset och lite smått irriterat.
- Ta det lugnt, sa Viktoria och skrattade, jag kunde inte göra något annat än att instämma i skrattet.
- Ursäkta? Sa en röst bakom mig.
- Vad? Sa jag och vände mig om. Det var tjejerna som hade stått en bit bort och glott på oss alldeles nyss.
- Jag känner igen er, har vi träffats förut? Sa ena tjejen kaxigt.
- Nepp, det skulle jag ha kommit ihåg, tro mig. Sa jag och granskade tjejerna med blicken.
- Men Emma seriöst, sa Viktoria och tittade med en irriterad blick på mig.
- Jag gick här förra året också, kan vi kanske ha träffats då? Sa Viktoria glatt.
- Tror inte det, vi började här i år. Sa en annan tjej och lekte lite med håret.
- Nu vet jag, ni är Harry och Louis tjejer! Utbrast en av tjejerna och alla i korridoren vände blickarna mot oss.
- Ehm.... Alltså.. Började jag men Viktoria avbröt mig snabbt.
- Vi är sena till en lektion, vi ses sen! Sa Viktoria snabbt och drog iväg mig.
- Tack, sa jag och hon drog med mig runt hörnet.
- Alltså vi måste hålla låg profil, sa hon allvarligt.
- Jag vet. Jag tittade ner i marken och lekte lite med kjolens volanger.
- Emma jag är seriös, sa hon och lät riktigt allvarlig.
- Men jag vet, sa jag lite smått irriterat.
- Du såg ju vad som hände med dig i början av allt det här, så tänk hur det går nu när du har alla runt om kring dig? Sa hon oroligt.
- Men det har jag ju hela tiden annars också, inte sant? Sa jag och log. Hon nickade.
två dagar senare ~ fredag
Harrys perspektiv:
- Harry du ska stå där, sa regissören och bekade bredvid en av bakgrundsdansarna. Jag nickade och små sprang till stället där han bad mig att stå.
- Niall, du ska stå i fokus nu. Stå här, det är din vers. Sa han och visade Niall vart han skulle stå. Dom andra killarna verkade redan stå där dom skulle för dom vart inte tillsagda att stå någon annanstans.
- Och ni två tjejer ska stå här borta, sa regissören och visade Emma och Viktoria vart dom skulle stå och vad dom skulle göra.
Under min del skulle jag stå och sjunga till en av tjejerna som vanligtvis var en av dansarna, hon hade kort blont hår och var faktiskt inte så ful. Eller inte för att någon var ful, men hon såg bra ut, så det gjorde inte mig något. Niall sjung sin vers och sedan kom vi till refrengen då det var min tur att sjunga. Jag gick fram till tjejen och började sjunga, men klantade mig så vi var tvungen att ta det igen, och igen och igen.
- Men seriöst, det blir bara fel! Utbrast jag och stampade i marken. Det var mörkt ute och det luktade höst, jag drog ena handen igenom mitt hår som fladdrade med i vindens brus.
- Killar, vi kan filma den här scenen i morgon istället. Sa regissören och jag nickade.
- Ni kan åka hem och sova nu så ses vi klockan två imorgon, sa han och vi alla gick sakta mot bilen.
- Vad gör jag för fel? Sa jag tyst och ruskade på huvudet. Jag kunde inte koncentrera mig när jag skulle sjunga framför den där tjejen. Allt jag kunde fokusera på var hur hennes hår drogs med i vinden och hur månen lyste i hennes ögon.
Liams perspektiv:
- Hey, kommer ni eller? Ropade Louis från bilen.
- Harry seriöst kom nu, det kommer gå bättre i morgon. Sa jag och log. Han nickade lite halvt och gick sedan med tunga steg mot bilen. Han var inte sig själv, någonting var fel.
- Harry, vad är det? Sa jag och tog tag i hans ena axel med handen så att han stannade.
- Va?.. Nej ingenting, sa han och tittade sedan ner i marken igen.
- Då litar jag på dig, så jag hoppas att det inte är någonting. Sa jag allvarligt. Han kliade sig lite bland alla lockar och ökade sedan takten mot bilen. Jag skakade på huvudet och satte mig sedan i bilen bredvid Louis som körde.
- Sätt på musik! Skrek Emma och Viktoria från säterna längst bak i bilen. Jag slog på radion och vred upp volymen.
Viktorias perspektiv:
- I'm feeling sexy and freeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee, sjöng jag och Emma i kör. Jag älskade den här låten. Vi skrattade och sjöng med tills låten var slut. Killarna satt som statyer och bara tittade på oss.
- Vad?! Sa Emma och slog ut med armarna och tittade på Harry.
- Jag tror vi måste prata sen, sa han tyst.
- Vi måste vaddå? Sa hon och såg på Harry med stora ögon.
- Prata, sa han kort. Emmas leende försvann snabbt och hon lutade sig sedan tillbaka på sätet och stirrade rakt ut. Hon hatade att höra orden ''Vi måste prata..'' för det brukade ofta ledas till någonting dåligt.
- Framme, sa Louis och log. Vi hoppade ut ur bilen och kylan slog om mig direkt.
- Kallt det vart hel plötsligt då, sa jag och drog jackan lite tajtare runt mig.
- Det är lugnt, jag värmer dig älskling. Sa Louis och la armarna runt mig.
- Harry seriöst kom nu, det kommer gå bättre i morgon. Sa jag och log. Han nickade lite halvt och gick sedan med tunga steg mot bilen. Han var inte sig själv, någonting var fel.
- Harry, vad är det? Sa jag och tog tag i hans ena axel med handen så att han stannade.
- Va?.. Nej ingenting, sa han och tittade sedan ner i marken igen.
- Då litar jag på dig, så jag hoppas att det inte är någonting. Sa jag allvarligt. Han kliade sig lite bland alla lockar och ökade sedan takten mot bilen. Jag skakade på huvudet och satte mig sedan i bilen bredvid Louis som körde.
- Sätt på musik! Skrek Emma och Viktoria från säterna längst bak i bilen. Jag slog på radion och vred upp volymen.
Viktorias perspektiv:
- I'm feeling sexy and freeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee, sjöng jag och Emma i kör. Jag älskade den här låten. Vi skrattade och sjöng med tills låten var slut. Killarna satt som statyer och bara tittade på oss.
- Vad?! Sa Emma och slog ut med armarna och tittade på Harry.
- Jag tror vi måste prata sen, sa han tyst.
- Vi måste vaddå? Sa hon och såg på Harry med stora ögon.
- Prata, sa han kort. Emmas leende försvann snabbt och hon lutade sig sedan tillbaka på sätet och stirrade rakt ut. Hon hatade att höra orden ''Vi måste prata..'' för det brukade ofta ledas till någonting dåligt.
- Framme, sa Louis och log. Vi hoppade ut ur bilen och kylan slog om mig direkt.
- Kallt det vart hel plötsligt då, sa jag och drog jackan lite tajtare runt mig.
- Det är lugnt, jag värmer dig älskling. Sa Louis och la armarna runt mig.
- Kan du värma mig när vi kommer in istället så vi slipper stå här där det ändå är kallt? Sa jag och skrattade.
- Okejdå, sa han och la ena armen om mig. Emma och Harry gick med flera meters avstånd imellan dom.
- Ehm, Emma kan vi prata här ute. Ostört, sa Harry och vi andra gick in.
Emmas perspektiv:
Dom andra gick in och stängde dörren efter sig. Jag kände hur jag bara ville börja gråta, jag hatar verkligen sånna här stunder.
- Snälla, ingenting som sårar mig. Sa jag tyst och tittade ner i marken.
- Alltså, jag tror... Ehm.. Började Harry.
- Tror vad? Sa jag tyst och tittade sedan upp på honom.
- Du ska veta att jag älskar dig vad som än händer, jag kommer alltid att älska dig. Alltid. Han tittade mig in ögonen men vek snabbt bort.
- Du tänker inte lämna mig va? Jag kände hur tårarna brände bakom ögon locken. Han öppnade munnen men det kom inga ord, han stängde den snabbt igen och vände bort huvudet.
______________________________________________________________________________
Förlåt att ni fick ett så kort kapitel på sån lång ''väntetid'' men jag har haft fullt upp med allt.
Jag skrev klart det lite snabbt nu så det kanske inte är världens bästa men hope you like it anyway.
Kommer not inget nytt förrns imorgon kväll eller på fredag.
Kommenterar ni bra så får ni ett imorgon tror jag :Dx
- Okejdå, sa han och la ena armen om mig. Emma och Harry gick med flera meters avstånd imellan dom.
- Ehm, Emma kan vi prata här ute. Ostört, sa Harry och vi andra gick in.
Emmas perspektiv:
Dom andra gick in och stängde dörren efter sig. Jag kände hur jag bara ville börja gråta, jag hatar verkligen sånna här stunder.
- Snälla, ingenting som sårar mig. Sa jag tyst och tittade ner i marken.
- Alltså, jag tror... Ehm.. Började Harry.
- Tror vad? Sa jag tyst och tittade sedan upp på honom.
- Du ska veta att jag älskar dig vad som än händer, jag kommer alltid att älska dig. Alltid. Han tittade mig in ögonen men vek snabbt bort.
- Du tänker inte lämna mig va? Jag kände hur tårarna brände bakom ögon locken. Han öppnade munnen men det kom inga ord, han stängde den snabbt igen och vände bort huvudet.
______________________________________________________________________________
Förlåt att ni fick ett så kort kapitel på sån lång ''väntetid'' men jag har haft fullt upp med allt.
Jag skrev klart det lite snabbt nu så det kanske inte är världens bästa men hope you like it anyway.
Kommer not inget nytt förrns imorgon kväll eller på fredag.
Kommenterar ni bra så får ni ett imorgon tror jag :Dx
LÄNKA.
Jag har fått in många frågor om jag kan länka deras noveller m.m.
Så jag har bestämmt mig för att göra ett inlägg med era bloggar/noveller.
Allt ni måste göra är att:
1. Länka min novell på eran blogg eller novell.
2. Kommentera det här inlägget med adressen som just du vill ha länkad här på min novell.
3. Vänta och se så kommer det ett inlägg med din & alla andras noveller / bloggar i.
GO FOR IT.
Så jag har bestämmt mig för att göra ett inlägg med era bloggar/noveller.
Allt ni måste göra är att:
1. Länka min novell på eran blogg eller novell.
2. Kommentera det här inlägget med adressen som just du vill ha länkad här på min novell.
3. Vänta och se så kommer det ett inlägg med din & alla andras noveller / bloggar i.
GO FOR IT.
Kapitel 29
Tidigare:
- Så ni är ledig idag va? Sa Emma och log.
- Faktiskt i två veckor till. Vi har avbokat allt för att Zayn ska få återhämta sig riktigt. Sa Liam och log.
- Sen så ville vi ju spendera mer tid med er tjejer, sa Harry och log. Emma skrattade lite och drog en hand igenom håret.
________________________________________________________________________________________
Två veckor senare ~
Viktorias perspektiv:
- Emma! Killarna har kommit nu! Skrek jag från nedervåningen i våran lägenhet. Eller tekniskt sett så var det ju Emmas, men jag bodde typ här nu satt vi säger att det är våran lägenhet.
- Så ni är ledig idag va? Sa Emma och log.
- Faktiskt i två veckor till. Vi har avbokat allt för att Zayn ska få återhämta sig riktigt. Sa Liam och log.
- Sen så ville vi ju spendera mer tid med er tjejer, sa Harry och log. Emma skrattade lite och drog en hand igenom håret.
________________________________________________________________________________________
Två veckor senare ~
Viktorias perspektiv:
- Emma! Killarna har kommit nu! Skrek jag från nedervåningen i våran lägenhet. Eller tekniskt sett så var det ju Emmas, men jag bodde typ här nu satt vi säger att det är våran lägenhet.
- Kommer! Ropade hon och sprang ner för trappan och hoppade över dom sista två trappstegen och landade med en duns.
- Jag kommer sakna dig! Utbrast Emma och slängde sig i famnen på Harry.
- Jag kommer sakna dig med, men tjejer vi har en överraskning till er. Sa Harry och log busigt.
- Jag hatar överraskningar, sa jag och suckade. Seriöst, det var så jobbigt att inte veta vad saker skulle vara eller vad som skulle hända, jag klarar inte av det.
- Men jag tror ni kommer bli glada av den här i alla fall, sa Louis och tittade med en kärleks full blick på mig. Han stod med armarna runt mig så jag var tvungen att vända på huvudet för att se hans underbara leende.
- Så vad är det? Sa Emma glatt.
- Ja, eftersom ni börjar i skolan om typ två timmar så går det inte att göra det här idag, men i helgen så ska vi spela in en musikvideo och vi vill att ni ska vara med. Sa Niall glatt.
- Tada! Skrek Zayn och slog ut med armarna. Seriöst, skulle vi få vara med i deras musikvideo?
- Är ni seriösa? Sa jag och tittade frågande på killarna.
- Döds seriösa, sa Liam och log.
- Vilken låt ska ni göra musikvideon till? Sa Emma hysteriskt.
- More Than This, sa killarna i kör och log.
- Men ni ska till skolan snart och vi ska på en signering, så ni måste skynda er att fixa er. Sa Liam och granskade oss från topp till tå. Vi hade bara pyjamas på oss och ingen av oss var speciellt fixad.
- Är det varmt ute? Sa jag och skrattade lite.
- Jag kommer sakna dig! Utbrast Emma och slängde sig i famnen på Harry.
- Jag kommer sakna dig med, men tjejer vi har en överraskning till er. Sa Harry och log busigt.
- Jag hatar överraskningar, sa jag och suckade. Seriöst, det var så jobbigt att inte veta vad saker skulle vara eller vad som skulle hända, jag klarar inte av det.
- Men jag tror ni kommer bli glada av den här i alla fall, sa Louis och tittade med en kärleks full blick på mig. Han stod med armarna runt mig så jag var tvungen att vända på huvudet för att se hans underbara leende.
- Så vad är det? Sa Emma glatt.
- Ja, eftersom ni börjar i skolan om typ två timmar så går det inte att göra det här idag, men i helgen så ska vi spela in en musikvideo och vi vill att ni ska vara med. Sa Niall glatt.
- Tada! Skrek Zayn och slog ut med armarna. Seriöst, skulle vi få vara med i deras musikvideo?
- Är ni seriösa? Sa jag och tittade frågande på killarna.
- Döds seriösa, sa Liam och log.
- Vilken låt ska ni göra musikvideon till? Sa Emma hysteriskt.
- More Than This, sa killarna i kör och log.
- Men ni ska till skolan snart och vi ska på en signering, så ni måste skynda er att fixa er. Sa Liam och granskade oss från topp till tå. Vi hade bara pyjamas på oss och ingen av oss var speciellt fixad.
- Är det varmt ute? Sa jag och skrattade lite.
- Ja, 24 grader ungefär. Sa Zayn och log.
- Är ni inte nervösa? Sa Louis förvånat. För skolan alltså?
- Ni verkar inte nervösa, sa Niall och tittade upp från sin mobil.
- Skit nervös faktiskt, sa Emma och gav ifrån sig en osäker min.
- Med tanke på att jag redan gått på den skolan i ett halv år så, nej inte värst. Sa jag och log.
- Men ni får sätta er i soffan och titta på TV eller något medans vi fixar oss, sa Emma och började gå mot trappan.
- Finns det något att äta? Sa Niall snabbt innan Emma försvann upp för trappan. Hon stannade tvärt och gav honom en konstig blick och skakade sedan på huvudet.
- Det finns frukt på köksbordet, sa hon och försvann sedan upp.
- Har ni hört något mer från Moa? Frågade Harry och slog sig ner i soffan.
- Jag vet inte om Emma har pratat med henne mer, men senast jag hörde något så var det något om att Moa inte skulle komma tillbaka. Sa jag och kliade mig i huvudet.
- När fick ni veta det? Sa Zayn förvånat.
- För en vecka sedan ungefär, när hon igentligen skulle ha kommit hem. Hon ringde Emma och sa att hon trivdes så bra i Sverige så hon stannade kvar där. Hon bor i Emmas gamla hus. Sa jag försiktigt.
- Jaha, men spring och fixa dig du också. Sa Louis och log.
- I will, sa jag och gav Louis en puss innan jag sprang upp för trapporna.
Emmas perspektiv:
Jag sprang in på mitt rum som hade vita väggar och vitt tak, det hade blankt trägolv som var i en ljus träfärg. Efter mitten på ena väggen stog en stor dubbelsäng, som hade vita sängkläder och en knall rosa kudde, på den andra väggen så var det ett stort fönster, där jag kunde se ut över staden. Ungefär halva den väggen var en spegelvägg. Vi kanten av sängen så var det en stor garderob dit jag gick direkt.
- Emma, sa Viktoria och öppnade försiktigt dörren.
- Är det varmt ute? Var det första jag sa.
- Jag skulle precis säga att det är 24 grader ute så det är ganska varmt, sa hon och skrattade.
- Tack, sa jag och log. Jag hade precis duschat så mitt hår var fortfarande blött. Jag drog fram hårtorken och torkade snabbt håret. Jag slog på min ljusrosa plattång och började sedan rota i garderoben igen. Jag drog fram ett brunt/bege linne och en vit kjol samt ett skärp och slängde det på sängen. Jag drog upp håret i en slarvig knut och slängde på mig lite smink, jag var inte så mycket för att sminka mig men jag använde maskara och kajal som oftast. Jag släppte ut håret och tog upp plattången, jag kände hur jag skakade när jag drog tången genom håret. Jag var så nervös att jag trodde att jag skulle svimma. Det känns lite konstigt att bara börja i en ny skola såhär, och sen nu när jag är tillsammans med Harry så lär ju inte saken bli bättre. Bara dom inte hatar mig så går det ju bra, men det skulle ju vara roligt med lite nya vänner. Inga vänner som bara är vän med mig för att jag känner One Direction. Fast sen förstår jag inte riktigt det här med att början skolan på en onsdag? Kunde vi inte bara börjat på en måndag?
Jag ruffsade till håret lite och stängde av plattången och drog sedan ut kontakten ur väggen. Jag la pyjamasen på sängen och drog på mig kläderna, ett armband och två ringar.
Jag gick in i badrummet där Viktoria redan stod och borstade tänderna, men hon hade fortfarande pyjamas på sig.
- Är ni inte nervösa? Sa Louis förvånat. För skolan alltså?
- Ni verkar inte nervösa, sa Niall och tittade upp från sin mobil.
- Skit nervös faktiskt, sa Emma och gav ifrån sig en osäker min.
- Med tanke på att jag redan gått på den skolan i ett halv år så, nej inte värst. Sa jag och log.
- Men ni får sätta er i soffan och titta på TV eller något medans vi fixar oss, sa Emma och började gå mot trappan.
- Finns det något att äta? Sa Niall snabbt innan Emma försvann upp för trappan. Hon stannade tvärt och gav honom en konstig blick och skakade sedan på huvudet.
- Det finns frukt på köksbordet, sa hon och försvann sedan upp.
- Har ni hört något mer från Moa? Frågade Harry och slog sig ner i soffan.
- Jag vet inte om Emma har pratat med henne mer, men senast jag hörde något så var det något om att Moa inte skulle komma tillbaka. Sa jag och kliade mig i huvudet.
- När fick ni veta det? Sa Zayn förvånat.
- För en vecka sedan ungefär, när hon igentligen skulle ha kommit hem. Hon ringde Emma och sa att hon trivdes så bra i Sverige så hon stannade kvar där. Hon bor i Emmas gamla hus. Sa jag försiktigt.
- Jaha, men spring och fixa dig du också. Sa Louis och log.
- I will, sa jag och gav Louis en puss innan jag sprang upp för trapporna.
Emmas perspektiv:
Jag sprang in på mitt rum som hade vita väggar och vitt tak, det hade blankt trägolv som var i en ljus träfärg. Efter mitten på ena väggen stog en stor dubbelsäng, som hade vita sängkläder och en knall rosa kudde, på den andra väggen så var det ett stort fönster, där jag kunde se ut över staden. Ungefär halva den väggen var en spegelvägg. Vi kanten av sängen så var det en stor garderob dit jag gick direkt.
- Emma, sa Viktoria och öppnade försiktigt dörren.
- Är det varmt ute? Var det första jag sa.
- Jag skulle precis säga att det är 24 grader ute så det är ganska varmt, sa hon och skrattade.
- Tack, sa jag och log. Jag hade precis duschat så mitt hår var fortfarande blött. Jag drog fram hårtorken och torkade snabbt håret. Jag slog på min ljusrosa plattång och började sedan rota i garderoben igen. Jag drog fram ett brunt/bege linne och en vit kjol samt ett skärp och slängde det på sängen. Jag drog upp håret i en slarvig knut och slängde på mig lite smink, jag var inte så mycket för att sminka mig men jag använde maskara och kajal som oftast. Jag släppte ut håret och tog upp plattången, jag kände hur jag skakade när jag drog tången genom håret. Jag var så nervös att jag trodde att jag skulle svimma. Det känns lite konstigt att bara börja i en ny skola såhär, och sen nu när jag är tillsammans med Harry så lär ju inte saken bli bättre. Bara dom inte hatar mig så går det ju bra, men det skulle ju vara roligt med lite nya vänner. Inga vänner som bara är vän med mig för att jag känner One Direction. Fast sen förstår jag inte riktigt det här med att början skolan på en onsdag? Kunde vi inte bara börjat på en måndag?
Jag ruffsade till håret lite och stängde av plattången och drog sedan ut kontakten ur väggen. Jag la pyjamasen på sängen och drog på mig kläderna, ett armband och två ringar.
Jag gick in i badrummet där Viktoria redan stod och borstade tänderna, men hon hade fortfarande pyjamas på sig.
- Du får skynda dig, jag vill inte komma försent fösta dagen. Sa jag och skrattade. Jag drog åt mig tandborsten och tryckte ut lite tandkräm från tuben och började att borsta tänderna. Badrummet var stort, väggar och golv var i vitt blankt kakel, i ena hörnet hade vi en stor dusch och i det andra någonting i typ av ett bubbelbads badkar.
- Fin du är idag älskling, sa Harry som stod i dörröppningen och lutade sig mot dörrkarmen. Jag hoppade till och la handen på hjärtat. Jag spottade ut tandkrämen i handfatet och la tillbaka tandborsten på sin plats.
- Du skräms, sa jag och gick fram till Harry. Jag la mina armar omkring hans hals och ställde mig på tå för att kunna nå upp till hans läppar, jag kysste honom mjukt och han kysste tillbaka. Han la sina händer på min midja och vi avslutade kyssen.
- Ska vi gå ner? Frågade jag och Harry tog min hand. Han nickade. Jag släckte efter mig i badrummet och vi gick sedan ner till dom andra killarna som satt i soffan och tittade på tv.
- Vart är Viktoria? Frågade Louis och försökte titta om hon kom ner bakom oss.
- Hon är inte klar än, sa jag och log.
- Varför är tjejer så sega? Frågade Niall och tittade skeptiskt på mig.
- Fråga inte mig! Jag vet inte, sa jag och vi skrattade lite. Harry slog sig ner i en fåtölj och jag satte mig i hans knä.
- Alltså vi måste åka om typ.. Louis tittiade snabbt på klockan. Nu! Utbrast han.
- Jag är klar! Sa Viktoria stolt och sprang ner för trappan.
- Oh tjenare tjejen, sa jag och skrattade.
- OMG. Utbrast Louis.
- Vaddå? Sa Viktoria oroligt.
- Jag härmade bara din tröja, sa han och log busigt.
Zayns perspektiv:
- Du skräms, sa jag och gick fram till Harry. Jag la mina armar omkring hans hals och ställde mig på tå för att kunna nå upp till hans läppar, jag kysste honom mjukt och han kysste tillbaka. Han la sina händer på min midja och vi avslutade kyssen.
- Ska vi gå ner? Frågade jag och Harry tog min hand. Han nickade. Jag släckte efter mig i badrummet och vi gick sedan ner till dom andra killarna som satt i soffan och tittade på tv.
- Vart är Viktoria? Frågade Louis och försökte titta om hon kom ner bakom oss.
- Hon är inte klar än, sa jag och log.
- Varför är tjejer så sega? Frågade Niall och tittade skeptiskt på mig.
- Fråga inte mig! Jag vet inte, sa jag och vi skrattade lite. Harry slog sig ner i en fåtölj och jag satte mig i hans knä.
- Alltså vi måste åka om typ.. Louis tittiade snabbt på klockan. Nu! Utbrast han.
- Jag är klar! Sa Viktoria stolt och sprang ner för trappan.
- Oh tjenare tjejen, sa jag och skrattade.
- OMG. Utbrast Louis.
- Vaddå? Sa Viktoria oroligt.
- Jag härmade bara din tröja, sa han och log busigt.
Zayns perspektiv:
Jag var lycklig. Jag kände för att hoppa och skrika av lycka. Jag hade pratat med Sofia dagen efter det där hände och hon hade sagt att hon älskade mig men att hon inte kunde komma tillbaka, killarna, Emma och Viktoria har hjälpt mig att gå vidare. Jag älskar mina vänner, vi är som en stor familj, vi håller alltid ihop spelar ingen roll vad.
- Men då åker vi då! Sa Louis glatt. Jag flög upp från soffan och drog på mig skorna igen. Vi gick ut och satte oss i bilen som vi köpt för att alla ska få plats.
- Pax för att sitta längst bak! Utbrast Emma och Viktoria samtidigt. Dom hoppade in och satte sig längst bak medans Harry och Liam satte sig på sätena framför. Jag och Louis satte oss i sätena mitt i mot och Niall satte sig fram med Paul som skulle köra oss. Niall slog på radion och Harry drog snabbt fram mobilen.
- Dansa eller något! Utbrast han och började filma. Jag och Louis började att göra ''tvätta rutan'' och skiftade mellan händerna samtidigt som vi sjöng, ''OH, OH, OH OH! OH, OH, OH OH!'' Sedan körde vi en snabb ''Which way do I go?'' Louis fortsatte med det och jag bara gjorde någonting med händerna och rörde på kroppen.
- Vänta vi har Liam, visa Liam, snabbt! Utbrast jag och pekade på honom. Harry riktade kameran mot Liam som satt och rörde på huvudet fram och tillbaka.
- Do the flick! Sa jag och Liam gjorde som jag sa. Harry stängde av filmen och alla började skratta.
- Den där måste ut på twitter! Utbrast Emma imellan skrattattackerna.
- Nu är vi framme, sa Paul och stannade utanför tjejernas skola.
- Vi ses sen, vi hämtar er när ni slutar. Sa Louis och vinkade igenom bilrutan. Vi såg hur tjejerna försvann bort och Paul började att köra vidare.
- Du lägger upp den där på Twitter va? Sa Louis och vi alla började att skratta.
- Såklart, sa Harry och tittade ner i mobilen igen.
- Så! Utbrast Harry och vi alla drog upp mobilerna för att se den. Vi tittade på den om och om igen på vägen till signeringen och vi skrattade lika mycket varje gång.
___________________________________________________________________________
Så ett ganska långt kapitel men det är ändå ett mellan kapitel. Men nu vet jag vad som kommer att hända och jag har fått lite idéer! Tack till Beata som hjälpte mig, ni kan ju kika in hennes novell HÄR.
Så vad tror ni kommer att hända i skolan? Kommer det gå bra eller dåligt? Sen i helgen när som ska göra musikvideon?
- Men då åker vi då! Sa Louis glatt. Jag flög upp från soffan och drog på mig skorna igen. Vi gick ut och satte oss i bilen som vi köpt för att alla ska få plats.
- Pax för att sitta längst bak! Utbrast Emma och Viktoria samtidigt. Dom hoppade in och satte sig längst bak medans Harry och Liam satte sig på sätena framför. Jag och Louis satte oss i sätena mitt i mot och Niall satte sig fram med Paul som skulle köra oss. Niall slog på radion och Harry drog snabbt fram mobilen.
- Dansa eller något! Utbrast han och började filma. Jag och Louis började att göra ''tvätta rutan'' och skiftade mellan händerna samtidigt som vi sjöng, ''OH, OH, OH OH! OH, OH, OH OH!'' Sedan körde vi en snabb ''Which way do I go?'' Louis fortsatte med det och jag bara gjorde någonting med händerna och rörde på kroppen.
- Vänta vi har Liam, visa Liam, snabbt! Utbrast jag och pekade på honom. Harry riktade kameran mot Liam som satt och rörde på huvudet fram och tillbaka.
- Do the flick! Sa jag och Liam gjorde som jag sa. Harry stängde av filmen och alla började skratta.
- Den där måste ut på twitter! Utbrast Emma imellan skrattattackerna.
- Nu är vi framme, sa Paul och stannade utanför tjejernas skola.
- Vi ses sen, vi hämtar er när ni slutar. Sa Louis och vinkade igenom bilrutan. Vi såg hur tjejerna försvann bort och Paul började att köra vidare.
- Du lägger upp den där på Twitter va? Sa Louis och vi alla började att skratta.
- Såklart, sa Harry och tittade ner i mobilen igen.
- Så! Utbrast Harry och vi alla drog upp mobilerna för att se den. Vi tittade på den om och om igen på vägen till signeringen och vi skrattade lika mycket varje gång.
___________________________________________________________________________
Så ett ganska långt kapitel men det är ändå ett mellan kapitel. Men nu vet jag vad som kommer att hända och jag har fått lite idéer! Tack till Beata som hjälpte mig, ni kan ju kika in hennes novell HÄR.
Så vad tror ni kommer att hända i skolan? Kommer det gå bra eller dåligt? Sen i helgen när som ska göra musikvideon?
Hm.. Kommentera för mera! :D
Har inte rättat några stavfel så om ni hittar några så bry er inte om dom. Fixar det snart :)
Har inte rättat några stavfel så om ni hittar några så bry er inte om dom. Fixar det snart :)
Plugg, fritid, familj.
En liten snabb update, men jag vet inte om det kommer ett kapitel idag, har mycket i skolan och vill umgås med min familj lite. Men det kommer garanterat ett i morgon!
Men seriöst nu, jag har ingen inspiration till vad som ska hända i novellen så vill ni ha ett till kapitel så vill jag ha minst 5 kommentarer med tips på vad som kan hända!
Vill inte pressa er på kommentarer och sånt, men jag har verkligen inga idéer på vad som ska hända, sorry guys.
LOVE YOU.
Men seriöst nu, jag har ingen inspiration till vad som ska hända i novellen så vill ni ha ett till kapitel så vill jag ha minst 5 kommentarer med tips på vad som kan hända!
Vill inte pressa er på kommentarer och sånt, men jag har verkligen inga idéer på vad som ska hända, sorry guys.
LOVE YOU.
Seg uppdatering.
Kommer tyvärr inget kapitel idag eller imorgon, men kanske ett på fredag.
Jag har nämligen prov på fredag och kommer inte vara hemma i morgon så jag måste plugga sjukt mycket nu eftersom jag som vanligt är ute i sista minuten.. Sen har jag ett stort 'läxförhör' som alla i min klass skulle kalla prov pga att vår lärare ger enormt mycket i läxa. Men jag måste plugga till det i helgen också så det kommer vara lite trögt med uppdateringen. Hoppas ni förstår.
Lova you loadssssssssss.
Jag har nämligen prov på fredag och kommer inte vara hemma i morgon så jag måste plugga sjukt mycket nu eftersom jag som vanligt är ute i sista minuten.. Sen har jag ett stort 'läxförhör' som alla i min klass skulle kalla prov pga att vår lärare ger enormt mycket i läxa. Men jag måste plugga till det i helgen också så det kommer vara lite trögt med uppdateringen. Hoppas ni förstår.
Lova you loadssssssssss.
FRÅGESTUND!
Just nu har jag frågestund på min privata blogg som ni hittar HÄR.
Där kan ni bland annat fråga saker om novellen, om killarna, ja om vad som helst.
http://emmahammarbergs.blogg.se/
http://emmahammarbergs.blogg.se/
KAPITEL 28 ÄR HÄR UNDER!
I
I
I
V
Där kan ni bland annat fråga saker om novellen, om killarna, ja om vad som helst.
http://emmahammarbergs.blogg.se/
http://emmahammarbergs.blogg.se/
KAPITEL 28 ÄR HÄR UNDER!
I
I
I
V
Kapitel 28
Tidigare:
- Den enda du får hålla på sådär med inför andra människor är med mig. Fortsatte Louis och Emma och Viktoria brast ut i skratt.
- Det här är verkligen ett Larry Moment. Sa Viktoria och dom skrattade ännu mer. Jag och Louis bytte blickar, vi tänkte båda samma sak.
- 1, 2....3! Skrek jag och Louis samtidigt.
___________________________________________________________________________________________
Viktorias perspektiv:
Jag vaknade av att Louis låg och snarkade som aldrig förr. Jag tror inte ens att han brukar snarka, jag har inte hört honom göra det förut i alla fall. Jag skrattade lite för mig själv åt hur söt han är när han sover. Han slutade snarka och sträckte lite försiktigt på sig. '' God morgon.'' Mumlade han och sedan drog täcket över huvudet.
- Haha, ja god morgon på dig också. Sa jag och satte mig upp. Jag drog fram mobilen och gick in på Twitter. Tittade lite snabbt igenom mina mentions och svarade på några av dom. Tittade sedan på vad som trendade, ''Nämen, jasså.'' Sa jag lite tyst och utbrast sedan i skratt.
- Vad är det som är så roligt? Sa Louis trött och kikade fram under täcket.
- ''Erry had THAT'' trendar på Twitter. Sa jag och fnissade lite.
- Erry? Sa Louis och höjde ena ögonbrynet.
- Emma och Harrys nya 'smeknamn' tydligen. Sa jag och drog täcket lite hårdare om mig. Louis kliade sig på armen och satte sig sedan upp. Hans hår låg huller om buller, inte ett enda hårstrå låg perfekt men det gjorde såklart inget, han är perfekt hur han en ser ut i mina ögon. Jag skrattade lite åt hans frisyr och satte mig sedan i mellan hans ben och lutade mig mot hans bröst. Han pussade mig på huvudet och jag kände hur han drog in min lukt.
- Den enda du får hålla på sådär med inför andra människor är med mig. Fortsatte Louis och Emma och Viktoria brast ut i skratt.
- Det här är verkligen ett Larry Moment. Sa Viktoria och dom skrattade ännu mer. Jag och Louis bytte blickar, vi tänkte båda samma sak.
- 1, 2....3! Skrek jag och Louis samtidigt.
___________________________________________________________________________________________
Viktorias perspektiv:
Jag vaknade av att Louis låg och snarkade som aldrig förr. Jag tror inte ens att han brukar snarka, jag har inte hört honom göra det förut i alla fall. Jag skrattade lite för mig själv åt hur söt han är när han sover. Han slutade snarka och sträckte lite försiktigt på sig. '' God morgon.'' Mumlade han och sedan drog täcket över huvudet.
- Haha, ja god morgon på dig också. Sa jag och satte mig upp. Jag drog fram mobilen och gick in på Twitter. Tittade lite snabbt igenom mina mentions och svarade på några av dom. Tittade sedan på vad som trendade, ''Nämen, jasså.'' Sa jag lite tyst och utbrast sedan i skratt.
- Vad är det som är så roligt? Sa Louis trött och kikade fram under täcket.
- ''Erry had THAT'' trendar på Twitter. Sa jag och fnissade lite.
- Erry? Sa Louis och höjde ena ögonbrynet.
- Emma och Harrys nya 'smeknamn' tydligen. Sa jag och drog täcket lite hårdare om mig. Louis kliade sig på armen och satte sig sedan upp. Hans hår låg huller om buller, inte ett enda hårstrå låg perfekt men det gjorde såklart inget, han är perfekt hur han en ser ut i mina ögon. Jag skrattade lite åt hans frisyr och satte mig sedan i mellan hans ben och lutade mig mot hans bröst. Han pussade mig på huvudet och jag kände hur han drog in min lukt.
- Luktar du på mig? Sa jag och skrattade.
- Du luktar ju så gott så jag känner mig tvungen, sa han och log stolt. Jag skrattade lite och sen bestämde vi oss för att gå ner till dom andra som redan verkade vara vaken, eller Niall och Zayn borde vara vaken i alla fall. Dom hade somnat i soffan tillsammans igår och nu så hörde man att tv'n var på så jag tog förgivet att det var dom som satt där. Jag drog på mig en av Louis t-shirtar och ett par mjukis shorts. Ute i hallen utanför Louis rum mötte vi Emma och Harry som precis kom ut från Harrys rum.
- God morgon sötnosar, sa jag och log stort.
- God morgon, sa Harry och gäspade.
- Juste, har ni sett vad som trendar på Twitter efter din tweet igår Harry? Sa Louis och jag skrattade lite. Emma drog snabbt upp sin vita iPhone och någon sekund senare brast Harry ut i skratt och Emma gömde ansiktet i händerna.
- Jasså, så det hade vi.. Men seriöst Erry, kom dom inte på något bättre? Sa Harry skeptiskt.
- Jag tycker det är gulligt. Sa jag och fnissade lite.
Nialls perspektiv:
Jag och Zayn satt i soffan med en varsin macka i ena handen och ett glas juice i den andra. Vi hade vaknat ungefär samtidigt, vilket var tidigare än dom andra som låg där uppe och sov men nu hade vaknat. Zayn hade berättat för mig vad som hade hänt och varför allt blev som det blev. Såklart så satt jag där och lyssnade på honom. Jag märkte att han hade svårt att prata om det och fick hålla in tårarna hela tiden. Jag sa till honom att vi skulle klara det här tillsammans och han log och nickade. Vi förstod varandra, nu var båda ensamma. Jag berättade för Zayn hur jag hade känt om allt det här, det med att jag var den enda i gruppen som inte hade någon flickvän alltså. Efter intervjuen så har jag inte känt mig lika ensam, efter det killarna sa. Jag kommer alltid vara deras bästa vän och dom kommer alltid att vara mina bästa vänner.
- Eyyyy! Skrek Louis och hoppade på mig och Zayn i soffan så jag spillde ut mitt juice glas.
- Chilla! Skrek Zayn och vi började skratta.
- Det där får du torka upp, sa Louis och tittade på pölen juice som var utspillt på golvet. Jag skakade på huvudet. ''Ditt golv!'' Utbrast jag och Liam kom in i vardagsrummet och ställde sig bredvid dom andra.
- Så ni är ledig idag va? Sa Emma och log.
- Faktiskt i två veckor till. Vi har avbokat allt för att Zayn ska få återhämta sig riktigt. Sa Liam och log.
- Sen så ville vi ju spendera mer tid med er tjejer, sa Harry och log. Emma skrattade lite och drog en hand igenom håret.
___________________________________________________________________________
Förlåt att det vart så kort, det var ett mellan kapitel sen så har jag slut på idéer. Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om.
Hjälp mig! Kom med lite idéer nu, :')
- Du luktar ju så gott så jag känner mig tvungen, sa han och log stolt. Jag skrattade lite och sen bestämde vi oss för att gå ner till dom andra som redan verkade vara vaken, eller Niall och Zayn borde vara vaken i alla fall. Dom hade somnat i soffan tillsammans igår och nu så hörde man att tv'n var på så jag tog förgivet att det var dom som satt där. Jag drog på mig en av Louis t-shirtar och ett par mjukis shorts. Ute i hallen utanför Louis rum mötte vi Emma och Harry som precis kom ut från Harrys rum.
- God morgon sötnosar, sa jag och log stort.
- God morgon, sa Harry och gäspade.
- Juste, har ni sett vad som trendar på Twitter efter din tweet igår Harry? Sa Louis och jag skrattade lite. Emma drog snabbt upp sin vita iPhone och någon sekund senare brast Harry ut i skratt och Emma gömde ansiktet i händerna.
- Jasså, så det hade vi.. Men seriöst Erry, kom dom inte på något bättre? Sa Harry skeptiskt.
- Jag tycker det är gulligt. Sa jag och fnissade lite.
Nialls perspektiv:
Jag och Zayn satt i soffan med en varsin macka i ena handen och ett glas juice i den andra. Vi hade vaknat ungefär samtidigt, vilket var tidigare än dom andra som låg där uppe och sov men nu hade vaknat. Zayn hade berättat för mig vad som hade hänt och varför allt blev som det blev. Såklart så satt jag där och lyssnade på honom. Jag märkte att han hade svårt att prata om det och fick hålla in tårarna hela tiden. Jag sa till honom att vi skulle klara det här tillsammans och han log och nickade. Vi förstod varandra, nu var båda ensamma. Jag berättade för Zayn hur jag hade känt om allt det här, det med att jag var den enda i gruppen som inte hade någon flickvän alltså. Efter intervjuen så har jag inte känt mig lika ensam, efter det killarna sa. Jag kommer alltid vara deras bästa vän och dom kommer alltid att vara mina bästa vänner.
- Eyyyy! Skrek Louis och hoppade på mig och Zayn i soffan så jag spillde ut mitt juice glas.
- Chilla! Skrek Zayn och vi började skratta.
- Det där får du torka upp, sa Louis och tittade på pölen juice som var utspillt på golvet. Jag skakade på huvudet. ''Ditt golv!'' Utbrast jag och Liam kom in i vardagsrummet och ställde sig bredvid dom andra.
- Så ni är ledig idag va? Sa Emma och log.
- Faktiskt i två veckor till. Vi har avbokat allt för att Zayn ska få återhämta sig riktigt. Sa Liam och log.
- Sen så ville vi ju spendera mer tid med er tjejer, sa Harry och log. Emma skrattade lite och drog en hand igenom håret.
___________________________________________________________________________
Förlåt att det vart så kort, det var ett mellan kapitel sen så har jag slut på idéer. Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om.
Hjälp mig! Kom med lite idéer nu, :')
NRJ.
Hur många av er sitter klistrade vid NRJ ?
Själv sitter man här med ett hjärta som slår i 120 och får panik så fort det ringer.
Jag kommer nog slänga upp ett kapitel innan klockan 17.30 idag, jag vart tvungen att gå hem från skolan idag för jag mår inte så bra. Huvudvärk och mår illa, men jag ska försöka skriva ett kapitel som jag lovat om jag fick 10 kommentarer! Så håll utkik! :D
Själv sitter man här med ett hjärta som slår i 120 och får panik så fort det ringer.
Jag kommer nog slänga upp ett kapitel innan klockan 17.30 idag, jag vart tvungen att gå hem från skolan idag för jag mår inte så bra. Huvudvärk och mår illa, men jag ska försöka skriva ett kapitel som jag lovat om jag fick 10 kommentarer! Så håll utkik! :D
Kapitel 27
Tidigare:
- Jag är rädd, sa jag och tittade ner i händerna. Precis då kom Louis in springande, '' Dom har ringt från sjukhuset!'' utbrast han.
- Så.. Är det bra eller dåligt? Sa Liam och tittade på Louis som inte visade något ansiktsuttryck alls.
________________________________________________________________________________________
Louis perspektiv:
- Han har vaknat! Skrek jag och hoppade upp och ner och viftade med armarna.
- Jag är rädd, sa jag och tittade ner i händerna. Precis då kom Louis in springande, '' Dom har ringt från sjukhuset!'' utbrast han.
- Så.. Är det bra eller dåligt? Sa Liam och tittade på Louis som inte visade något ansiktsuttryck alls.
________________________________________________________________________________________
Louis perspektiv:
- Han har vaknat! Skrek jag och hoppade upp och ner och viftade med armarna.
- Det är super ju! Hoppas han mår bra bara, sa Harry och slängde sig på mig i och kramade om mig och jag brast upp i ett leende.
- Allt kommer bli bra, jag sa ju det. Sa Liam och log. Både jag och Harry nickade instämmande. Hoppas allt var okej nu.
- Så när åker vi? Sa Viktoria i dörröppningen.
- Åker? Sa Niall ledset när han kom ut från mitt rum.
- Zayn är vaken! Utbrast Liam och slängde sig på Niall. Niall gav i från sig ett skrik och började skratta. Emma kom upp för trappan och gav Niall och Liam en konstig blick och skakade sedan på huvudet.
- Så, varför är alla så glada? Sa hon sammtidigt som hon gick mot Harry som stod på golvet bredvid sängen. Harry drog in henne i en lång kram samtidigt som han viskade något till henne.
- Så när åker vi? Sa Viktoria i dörröppningen.
- Åker? Sa Niall ledset när han kom ut från mitt rum.
- Zayn är vaken! Utbrast Liam och slängde sig på Niall. Niall gav i från sig ett skrik och började skratta. Emma kom upp för trappan och gav Niall och Liam en konstig blick och skakade sedan på huvudet.
- Så, varför är alla så glada? Sa hon sammtidigt som hon gick mot Harry som stod på golvet bredvid sängen. Harry drog in henne i en lång kram samtidigt som han viskade något till henne.
- Men det är ju super! Sa hon och brast upp i ett leende.
- Sådär sa Harry också, sa jag och skrattade lite för mig själv. Dom var så lika, dom var verkligen gjorda för varandra.
- Men vi ska inte åka någonstans. Sa jag och pillrade lite på sömmen på tröjan.
- Varför då? Sa Niall förvånat.
- För Zayn är redan på väg hit, hans föräldrar skjutsar honom. Sa jag och log.
- Så han fick åka på en gång? Sa Viktoria och jag tog tag i hennes hand.
- Japp, han hade sagt att han mådde bra och han verkade inte ha några större problem med att gå och allt sånt där. Sa jag och la min arm runt henne.
Zayns perspektiv:
- Gubben går det bra? Sa mamma och sneglade på mig i backspegeln. Jag nickade och lutade huvudet mot det kalla fönstret.
- Det ser inte ut som så, sa mamma och tittade nu bak på mig.
- Jag är bara trött, sa jag och log. Hon nickade och fokuserade sedan på vägen igen. Allt hade rasat för mig när Sofia sprang ut genom dörren till min lägenhet. '' Vi kan inte vara tillsammans längre.'' och ''Jag ska flytta till Nya Zeeland.'' dom meningarna hade flugit igenom mitt huvud gång på gång, jag kunde inte tänka på något annat. Skulle jag inte få se henne igen? Aldrig någonsin.
Jag kommer inte ihåg någonting efter att hon hade stuckit och jag hade bara suttit där på sängen i flera timmar, jag kunde inte leva så där. Jag bestämde mig för att jag inte ville leva längre, jag klarade mig inte utan henne. Jag kommer inte ihåg vad som hände efter det, allt jag vet är att jag vaknade upp på sjukhuset och att killarna tydligen hade hittat mig.. Dränkt i mitt eget badkar. Jag förstår inte hur allt kunde gå så fel. Allt hade varit så perfekt, jag borde förstått det. Det var bara för perfekt för att vara sant. Jag kommer aldrig klara ett liv utan henne. Jag kände hur en tår trängde sig fram och rann sakta ner för min kind samtidigt som regnet började smattra på bilrutorna. Jag har alltid funderat på varför det alltid ska regna när det är någonting sorgligt som händer.
- Går det bra om jag slår på radion? Sa Waliyha som satt bredvid mamma i framsätet.
- Jadå, bara det inte är någon skit musik. Sa jag och torkade bort tåren. Hon slog på radion och roligt nog så var det våran låt One Thing av alla låtar.
- Nä men gud, jag tror jag slår av, det vart ju skit musik! Sa hon retsamt. Jag skrattade lite för mig själv och rätade sedan på mig.
- Vi är framme snart, ska du ta och säga till killarna att du kommer om några minuter, ungefär fem. Sa mamma och jag drog upp mobilen direkt. Jag tänkte ringa först men tvekade sedan, dom skulle nog bara börja fråga en massa frågor så jag valde att slänga iväg ett sms istället. Är framme hos er om typ fem minuter, see ya soon. jag letade upp Louis och tryckte sedan på skicka. Jag fick snabbt ett svar,Skönt att du är hemma snart, vi har laddat upp med popcorn och film som litet firande för att du är okej. Men du vet att du måste prata med oss sen! Ses :) Hoppas Louis inte kommer fråga alldeles för mycket, och ska jag ringa Sofia kanske. Dom kanske redan har gjort det? Jag skakade snabbt bort tankarna och såg sedan att vi var på väg in på Harry och Louis parkering.
- Ta hand om dig nu, och hälsa dom andra. Sa mamma och kramade om mig.
- Jag lovar, sa jag och nickade. Jag gav Waliyha en kram och gick sedan med tunga steg mot dörren. Jag vinkade hejdå till mamma som körde ut från parkeringen och öppnade sedan dörren.
- Zayn! Skrek alla samtidigt och hoppade på mig alla på en gång. Alla skrattade och låg i en stor klump på golvet.
- Men kan vi äta innan vi ser på filmen istället för efter? Sa Niall och tittade på oss med hundögon.
- Jag är faktiskt ganska hungrig, sa jag och vi skrattade lite.
- Pizza! Skrek Niall och sprang mot sin mobil.
- Men idag igen, verkligen? Sa Emma med gnäll i rösten.
- Japp, annars kan du få ställa dig och laga maten. Sa Harry och pussade henne på kinden.
- Nej, det går bra med pizza. Sa hon och log och kysste sedan Harry. Det gjorde ont i mig att se dom stå där och ha det så bra, och bredvid stod Louis och Viktoria hand i hand och skrattade. Varför skulle jag ha oturen att förlora det bästa i mitt liv just nu för? Jag harklade mig lite och gick sedan in till köket där Niall satt på en stol och beställde pizzan.
Harrys perspektiv:
- Undra vad det var med honom då? Sa jag förvånat och tittade i samma riktning där Zayn just gått.
- Han kanske bara är lite trött. Sa Louis och log. Jag nickade. Jag drog upp mobilen men var noga med att inte släppa greppet om Emma med den andra armen. Jag såg Twitter appen och kom på att jag inte hade varit inne på Twitter på flera dagar, jag klickade in på Twitter och kikade på några av mina mentions.
- Oj, sa jag tyst för mig själv men tillräckligt högt för att dom andra ska ha hört.
- Vad? Sa Emma och tittade på skärmen på min mobil.
- Hur kan alla veta vad som har hänt med Zayn? Vi har ju inte sagt till någon och ingen annan var ju här när det hände. Sa jag förvånat. Jag bestämde mig för att skriva en ny tweet för att inte vara för dålig på att uppdatera. Zayn is fine, so you don't have to worry about him! We gonna have some pizza to celebrate and may some.. lol no, too awkward ;) Emma skrattade till lite och jag tittade på henne.
- Ska du verkligen skriva så där? Det kan misstolkas. Sa hon och log.
- Det var ju det som var meningen, sa jag och blinkade med ena ögat och pussade sedan henne snabbt på munnen. Jag tryckte på skicka och skrattade sedan lite. Det skulle vara roligt att se fansens reaktioner. Jag gick in på mina mentions och hade redan fått flera hundra nya. Det var allt från ''Haha, Harry our dirty boy'' till '' What's so awkward, don't get it.. But hope Zayn is okay anyways'' även såklart några hat tweets som jag bara bläddrade förbi som till exempel ''if you gonna have THAT with Emma, I swear I'm gonna kill her.'' Emma såg tweeten och skrattade bara. Det var en sak jag älskade med henne, hon tog inte åt sig så mycket och hon visste vad som var seriöst och inte.
- Jag älskar dig Harry, viskade hon och kysste mig långsamt.
- Ni vet att vi också står här va? Sa Viktoria och harklade sig lite. Jag skrattade lite och kysste Emma ännu en gång.
- Alltså seriöst, gå härifrån! Sa Louis och skrattade. - Den enda du får hålla på sådär med inför andra människor är med mig. Fortsatte Louis och Emma och Viktoria brast ut i skratt.
- Det här är verkligen ett Larry Moment. Sa Viktoria och dom skrattade ännu mer. Jag och Louis bytte blickar, vi tänkte båda samma sak.
- 1, 2....3! Skrek jag och Louis samtidigt.
_____________________________________________________________________________
Here you go, efter en lång helg! Har faktiskt saknat att skriva lite.. Haha, men hoppas ni gillar det. Alla kapitel kan det inte vara drama och sånt i som ni kanske förstår! :)
Om jag får 10 kommentarer så lovar jag att ni får en del till i morgon!
- Sådär sa Harry också, sa jag och skrattade lite för mig själv. Dom var så lika, dom var verkligen gjorda för varandra.
- Men vi ska inte åka någonstans. Sa jag och pillrade lite på sömmen på tröjan.
- Varför då? Sa Niall förvånat.
- För Zayn är redan på väg hit, hans föräldrar skjutsar honom. Sa jag och log.
- Så han fick åka på en gång? Sa Viktoria och jag tog tag i hennes hand.
- Japp, han hade sagt att han mådde bra och han verkade inte ha några större problem med att gå och allt sånt där. Sa jag och la min arm runt henne.
Zayns perspektiv:
- Gubben går det bra? Sa mamma och sneglade på mig i backspegeln. Jag nickade och lutade huvudet mot det kalla fönstret.
- Det ser inte ut som så, sa mamma och tittade nu bak på mig.
- Jag är bara trött, sa jag och log. Hon nickade och fokuserade sedan på vägen igen. Allt hade rasat för mig när Sofia sprang ut genom dörren till min lägenhet. '' Vi kan inte vara tillsammans längre.'' och ''Jag ska flytta till Nya Zeeland.'' dom meningarna hade flugit igenom mitt huvud gång på gång, jag kunde inte tänka på något annat. Skulle jag inte få se henne igen? Aldrig någonsin.
Jag kommer inte ihåg någonting efter att hon hade stuckit och jag hade bara suttit där på sängen i flera timmar, jag kunde inte leva så där. Jag bestämde mig för att jag inte ville leva längre, jag klarade mig inte utan henne. Jag kommer inte ihåg vad som hände efter det, allt jag vet är att jag vaknade upp på sjukhuset och att killarna tydligen hade hittat mig.. Dränkt i mitt eget badkar. Jag förstår inte hur allt kunde gå så fel. Allt hade varit så perfekt, jag borde förstått det. Det var bara för perfekt för att vara sant. Jag kommer aldrig klara ett liv utan henne. Jag kände hur en tår trängde sig fram och rann sakta ner för min kind samtidigt som regnet började smattra på bilrutorna. Jag har alltid funderat på varför det alltid ska regna när det är någonting sorgligt som händer.
- Går det bra om jag slår på radion? Sa Waliyha som satt bredvid mamma i framsätet.
- Jadå, bara det inte är någon skit musik. Sa jag och torkade bort tåren. Hon slog på radion och roligt nog så var det våran låt One Thing av alla låtar.
- Nä men gud, jag tror jag slår av, det vart ju skit musik! Sa hon retsamt. Jag skrattade lite för mig själv och rätade sedan på mig.
- Vi är framme snart, ska du ta och säga till killarna att du kommer om några minuter, ungefär fem. Sa mamma och jag drog upp mobilen direkt. Jag tänkte ringa först men tvekade sedan, dom skulle nog bara börja fråga en massa frågor så jag valde att slänga iväg ett sms istället. Är framme hos er om typ fem minuter, see ya soon. jag letade upp Louis och tryckte sedan på skicka. Jag fick snabbt ett svar,Skönt att du är hemma snart, vi har laddat upp med popcorn och film som litet firande för att du är okej. Men du vet att du måste prata med oss sen! Ses :) Hoppas Louis inte kommer fråga alldeles för mycket, och ska jag ringa Sofia kanske. Dom kanske redan har gjort det? Jag skakade snabbt bort tankarna och såg sedan att vi var på väg in på Harry och Louis parkering.
- Ta hand om dig nu, och hälsa dom andra. Sa mamma och kramade om mig.
- Jag lovar, sa jag och nickade. Jag gav Waliyha en kram och gick sedan med tunga steg mot dörren. Jag vinkade hejdå till mamma som körde ut från parkeringen och öppnade sedan dörren.
- Zayn! Skrek alla samtidigt och hoppade på mig alla på en gång. Alla skrattade och låg i en stor klump på golvet.
- Men kan vi äta innan vi ser på filmen istället för efter? Sa Niall och tittade på oss med hundögon.
- Jag är faktiskt ganska hungrig, sa jag och vi skrattade lite.
- Pizza! Skrek Niall och sprang mot sin mobil.
- Men idag igen, verkligen? Sa Emma med gnäll i rösten.
- Japp, annars kan du få ställa dig och laga maten. Sa Harry och pussade henne på kinden.
- Nej, det går bra med pizza. Sa hon och log och kysste sedan Harry. Det gjorde ont i mig att se dom stå där och ha det så bra, och bredvid stod Louis och Viktoria hand i hand och skrattade. Varför skulle jag ha oturen att förlora det bästa i mitt liv just nu för? Jag harklade mig lite och gick sedan in till köket där Niall satt på en stol och beställde pizzan.
Harrys perspektiv:
- Undra vad det var med honom då? Sa jag förvånat och tittade i samma riktning där Zayn just gått.
- Han kanske bara är lite trött. Sa Louis och log. Jag nickade. Jag drog upp mobilen men var noga med att inte släppa greppet om Emma med den andra armen. Jag såg Twitter appen och kom på att jag inte hade varit inne på Twitter på flera dagar, jag klickade in på Twitter och kikade på några av mina mentions.
- Oj, sa jag tyst för mig själv men tillräckligt högt för att dom andra ska ha hört.
- Vad? Sa Emma och tittade på skärmen på min mobil.
- Hur kan alla veta vad som har hänt med Zayn? Vi har ju inte sagt till någon och ingen annan var ju här när det hände. Sa jag förvånat. Jag bestämde mig för att skriva en ny tweet för att inte vara för dålig på att uppdatera. Zayn is fine, so you don't have to worry about him! We gonna have some pizza to celebrate and may some.. lol no, too awkward ;) Emma skrattade till lite och jag tittade på henne.
- Ska du verkligen skriva så där? Det kan misstolkas. Sa hon och log.
- Det var ju det som var meningen, sa jag och blinkade med ena ögat och pussade sedan henne snabbt på munnen. Jag tryckte på skicka och skrattade sedan lite. Det skulle vara roligt att se fansens reaktioner. Jag gick in på mina mentions och hade redan fått flera hundra nya. Det var allt från ''Haha, Harry our dirty boy'' till '' What's so awkward, don't get it.. But hope Zayn is okay anyways'' även såklart några hat tweets som jag bara bläddrade förbi som till exempel ''if you gonna have THAT with Emma, I swear I'm gonna kill her.'' Emma såg tweeten och skrattade bara. Det var en sak jag älskade med henne, hon tog inte åt sig så mycket och hon visste vad som var seriöst och inte.
- Jag älskar dig Harry, viskade hon och kysste mig långsamt.
- Ni vet att vi också står här va? Sa Viktoria och harklade sig lite. Jag skrattade lite och kysste Emma ännu en gång.
- Alltså seriöst, gå härifrån! Sa Louis och skrattade. - Den enda du får hålla på sådär med inför andra människor är med mig. Fortsatte Louis och Emma och Viktoria brast ut i skratt.
- Det här är verkligen ett Larry Moment. Sa Viktoria och dom skrattade ännu mer. Jag och Louis bytte blickar, vi tänkte båda samma sak.
- 1, 2....3! Skrek jag och Louis samtidigt.
_____________________________________________________________________________
Here you go, efter en lång helg! Har faktiskt saknat att skriva lite.. Haha, men hoppas ni gillar det. Alla kapitel kan det inte vara drama och sånt i som ni kanske förstår! :)
Om jag får 10 kommentarer så lovar jag att ni får en del till i morgon!
Sorry
Ledsen att ni inte fick något kapitel igår men jag har fått en muskelbristning i benet och hade fullt upp med att gnälla över hur ont jag har! Haha, men jag lovar att det kommer in ett ikväll, eller jag ska försöka slänga in ett. Är inte hemma nu för isåfall skulle ni redan fått ett. Men ja, hoppas ni inte väntat allt för länge..
Men en liten fråga bara, vill ni ha ett långt nu och inget på tisdag, eller ett normalt nu och ett kort på tisdag? :) släng in det i en kommentar! :))
Back tonight,
Jag har jätte mycket skuldkänslor över att jag inte har kunnat skriva något på hela helgen pga att jag har fotbollscup, och jag trodde ju att jag skulle kunna skriva nu under dagen, men det är så att vårat lag gick vidare vilket vi inte räknade med, och vi kommer få spela minst 2 matcher idag, och den andra matchen är vid 1 halv 2 tror jag, och jag kommer inte åka hem imellan matcherna så jag kommer inte kunna skriva då. Och min låtsas pappa har nyligen fyllt år så vi ska fira honom ikväll, men jag ska fösöka slänga in ett litet kapitel ikväll iallafall!
Hoppas ni förstår.
Love you loads.
Ni får en liten rolig video att titta på några 1000 gånger under tiden, :)
Och en otroligt fin bild på killarna :)
Hoppas ni förstår.
Love you loads.
Ni får en liten rolig video att titta på några 1000 gånger under tiden, :)
Och en otroligt fin bild på killarna :)
Kapitel 26
Tidigare:
En kvinna med ljusblåa kläder och blont uppsatt hår kom gående imot oss och man kunde inte se om det skulle vara någonting bra eller dåligt hon hade att säga. Jag harklade mig och ställde mig och alla tittade genast upp på kvinnan som kom imot oss. Vi sträckte på oss och tittade oroligt på kvinnan.
- Jag har tyvärr dåliga nyheter, sa kvinnan och jag kände hur det högg till i hjärtat. Fan.
____________________________________________________________________________________________
Liams perspektiv:
Zayn hade inte vaknat än. Vi satt alla oroliga i soffan hemma hos Niall och väntade på att dom skulle ringa från sjukhuset med goda nyheter. Kvinnan hade bett oss att åka hem för att dom inte visste när Zayn skulle vakna. Vi hade protesterat och sagt att vi tänkte stanna men efter att vi hade suttit i väntrummet och bara väntat över natten så valde vi att åka hem fast Zayns föräldrar skulle stanna kvar och ringa om han vaknade. Det hade varit smockfullt med fans utanför sjukhuset som skrek och folk var som galna. Fansen frågade vad som hade hänt och vi hade fått stora problem med att åka därifrån. Vi hade varit tvungna att ringa Paul och be honom komma och hjälpa oss. Det hade varit paparazzisar överallt som knäppt kort och frågat oss en bunt av frågor. Tjejerna hade bländats av blixten och satt och gnällde över att dom inte såg någonting i bilen på vägen hem. Men jag förstår dom, det tog ett bra tag innan jag vande mig vid all uppmärksamhet och alla blixtar, frågor och alla kort som sedan hamnade ute på internet. Jag förstår inte hur alla fansen hittar oss hela tiden, hur kunde dom veta att vi var på sjukhuset? Det är sjukt.
Tänk om Zayn aldrig vaknar, tänk om han hamnar i koma? Tänk om han inte kommer ihåg någonting? Eller ännu värre.... Tänk om han dör. Jag hatade tankarna av att Zayn låg på sjukhuset och att vi inte var där.
Emmas perspektiv:
Jag satt i Harrys knä i soffan hos Niall och bara lutade mig imot honom medans han höll om mig. Jag hade ingenting att säga, även om jag hatade tystnad och pratar väldigt mycket i vanligafall så hade jag verkligen ingenting att säga just nu. Jag var slut på ord och jag kände för att bara gråta och skrika. Jag var så ledsen men på ett sätt arg också, varför vet jag inte. Harry trummade nervöst med sina fingrar mot min arm, '' Mår du bra älskling?'' sa jag och tittade på honom. Hans ögon var blanka och hela han skakade.
- Tänk om jag aldrig får träffa honom igen, sa han tyst och ansträngde sig för att inte börja gråta. Jag hade såklart tänkt på hur det skulle vara om jag inte fick träffa Zayn igen, han hade ju blivit en av mina bästa vänner. Men jag skulle aldrig kunna föreställa mig hur det skulle vara för dom andra killarna att förlora honom.
- Allt kommer ordna sig, sa jag och kramade om hans hand som han suttit och trummat med mot min arm. Jag drog båda hans armar runt mig och höll ihop dom i ett kors över min framsida. Jag vred huvudet bakåt för att kunna se honom i ansiktet, jag sträckte lite på mig och vi möttes i en snabb kyss.
- Allt kommer bli bra jag lovar, sa jag och la min ena arm om hans hals.
- Alltså kan ni försöka sitta och vara lite normala när vi andra är här? Snälla, sa Niall och tittade på oss. Jag försökte mig på ett leende men misslyckades, jag valde att bara nicka istället.
- Jag kommer snart, sa Harry och försvann sedan till Nialls rum. Jag hörde först hur han slängde igen dörren och sedan en duns i sängen.
Harrys perspektiv:
Jag var tvungen att ha lite tid för mig själv, jag var fortfarande i chock efter det som hade hänt. Jag slängde mig i Nialls säng och tittade upp i taket. Vad skulle jag ta mig till om jag aldrig fick träffa Zayn igen? Jag skulle inte klara mig utan honom, han var en av oss, en av mina bästa vänner. Jag kände hur tårarna ville tränga sig fram och jag gjorde inget för att stoppa dom, jag orkade inte vara stark längre.
- Harry? Sa Liam och knackade på dörren.
- Mm, mumlade jag och Liam öppnade dörren lite.
- Hur är det? Sa han och kom in och stängde igen dörren.
- Jag vet inte, sa jag och satte mig upp.
- Allt är så förvirrande. Fortsatte jag och Liam satte sig i andra enden av sängen.
- Jag förstår dig, jag är jätte orolig. Sa Liam och tittade ner i täcket.
- Jag vet inte vad jag känner, jag känner mig både ledsen, arg och någonting annat på samma gång. Sa jag och torkade bort tåren som rann ner för min kind.
- Varför tror du han gjorde det? Sa Liam och tittade upp på mig.
- Tänk om det inte var så att han gjorde det? Tänk om någon dränkte honom? Sa jag försiktigt.
- Och den personen gick och släckte i hela huset och sen låste dörren och gick hade du tänkt eller? Sa Liam och tittade allvarligt på mig. Han hade rätt, det måste ha varit Zayn som hade gjort sådär mot sig själv. Men varför? Och vart var Sofia? Jag är så förvirrad.
- Jag är rädd, sa jag och tittade ner i händerna. Precis då kom Louis in springande, '' Dom har ringt från sjukhuset!'' utbrast han.
- Så.. Är det bra eller dåligt? Sa Liam och tittade på Louis som inte visade något ansiktsuttryck alls.
________________________________________________________________________________
Liten kortare del idag, kommer nog en imorgon också, men det är inte säkert pga av att jag har träning. Men överrös mig i kommentarer så slänger jag nog in något ;)
Hur tror ni att allt har gått med Zayn nudå? Och kommer Sofia komma tillbaka när hon får höra vad som har hänt? Och kommer hon få höra vad som hänt?
UPDATE:
I helgen så kommer det inte komma något kapitel, kanske ett på söndag om ni har tur, men inget på fredag eller lördag PGA att jag har fotbollscup och det är mitt lag som håller i cupen så jag kommer vara tvungen att stanna kvar i mellan matcherna vilket gör att jag inte kommer kunna blogga någonting. Och det är lönlöst att försöka skriva på mobilen, den älskar inte riktigt mig lika mycket som jag älskar den haha.. Men jag tror ni överlever ändå! :)
En kvinna med ljusblåa kläder och blont uppsatt hår kom gående imot oss och man kunde inte se om det skulle vara någonting bra eller dåligt hon hade att säga. Jag harklade mig och ställde mig och alla tittade genast upp på kvinnan som kom imot oss. Vi sträckte på oss och tittade oroligt på kvinnan.
- Jag har tyvärr dåliga nyheter, sa kvinnan och jag kände hur det högg till i hjärtat. Fan.
____________________________________________________________________________________________
Liams perspektiv:
Zayn hade inte vaknat än. Vi satt alla oroliga i soffan hemma hos Niall och väntade på att dom skulle ringa från sjukhuset med goda nyheter. Kvinnan hade bett oss att åka hem för att dom inte visste när Zayn skulle vakna. Vi hade protesterat och sagt att vi tänkte stanna men efter att vi hade suttit i väntrummet och bara väntat över natten så valde vi att åka hem fast Zayns föräldrar skulle stanna kvar och ringa om han vaknade. Det hade varit smockfullt med fans utanför sjukhuset som skrek och folk var som galna. Fansen frågade vad som hade hänt och vi hade fått stora problem med att åka därifrån. Vi hade varit tvungna att ringa Paul och be honom komma och hjälpa oss. Det hade varit paparazzisar överallt som knäppt kort och frågat oss en bunt av frågor. Tjejerna hade bländats av blixten och satt och gnällde över att dom inte såg någonting i bilen på vägen hem. Men jag förstår dom, det tog ett bra tag innan jag vande mig vid all uppmärksamhet och alla blixtar, frågor och alla kort som sedan hamnade ute på internet. Jag förstår inte hur alla fansen hittar oss hela tiden, hur kunde dom veta att vi var på sjukhuset? Det är sjukt.
Tänk om Zayn aldrig vaknar, tänk om han hamnar i koma? Tänk om han inte kommer ihåg någonting? Eller ännu värre.... Tänk om han dör. Jag hatade tankarna av att Zayn låg på sjukhuset och att vi inte var där.
Emmas perspektiv:
Jag satt i Harrys knä i soffan hos Niall och bara lutade mig imot honom medans han höll om mig. Jag hade ingenting att säga, även om jag hatade tystnad och pratar väldigt mycket i vanligafall så hade jag verkligen ingenting att säga just nu. Jag var slut på ord och jag kände för att bara gråta och skrika. Jag var så ledsen men på ett sätt arg också, varför vet jag inte. Harry trummade nervöst med sina fingrar mot min arm, '' Mår du bra älskling?'' sa jag och tittade på honom. Hans ögon var blanka och hela han skakade.
- Tänk om jag aldrig får träffa honom igen, sa han tyst och ansträngde sig för att inte börja gråta. Jag hade såklart tänkt på hur det skulle vara om jag inte fick träffa Zayn igen, han hade ju blivit en av mina bästa vänner. Men jag skulle aldrig kunna föreställa mig hur det skulle vara för dom andra killarna att förlora honom.
- Allt kommer ordna sig, sa jag och kramade om hans hand som han suttit och trummat med mot min arm. Jag drog båda hans armar runt mig och höll ihop dom i ett kors över min framsida. Jag vred huvudet bakåt för att kunna se honom i ansiktet, jag sträckte lite på mig och vi möttes i en snabb kyss.
- Allt kommer bli bra jag lovar, sa jag och la min ena arm om hans hals.
- Alltså kan ni försöka sitta och vara lite normala när vi andra är här? Snälla, sa Niall och tittade på oss. Jag försökte mig på ett leende men misslyckades, jag valde att bara nicka istället.
- Jag kommer snart, sa Harry och försvann sedan till Nialls rum. Jag hörde först hur han slängde igen dörren och sedan en duns i sängen.
Harrys perspektiv:
Jag var tvungen att ha lite tid för mig själv, jag var fortfarande i chock efter det som hade hänt. Jag slängde mig i Nialls säng och tittade upp i taket. Vad skulle jag ta mig till om jag aldrig fick träffa Zayn igen? Jag skulle inte klara mig utan honom, han var en av oss, en av mina bästa vänner. Jag kände hur tårarna ville tränga sig fram och jag gjorde inget för att stoppa dom, jag orkade inte vara stark längre.
- Harry? Sa Liam och knackade på dörren.
- Mm, mumlade jag och Liam öppnade dörren lite.
- Hur är det? Sa han och kom in och stängde igen dörren.
- Jag vet inte, sa jag och satte mig upp.
- Allt är så förvirrande. Fortsatte jag och Liam satte sig i andra enden av sängen.
- Jag förstår dig, jag är jätte orolig. Sa Liam och tittade ner i täcket.
- Jag vet inte vad jag känner, jag känner mig både ledsen, arg och någonting annat på samma gång. Sa jag och torkade bort tåren som rann ner för min kind.
- Varför tror du han gjorde det? Sa Liam och tittade upp på mig.
- Tänk om det inte var så att han gjorde det? Tänk om någon dränkte honom? Sa jag försiktigt.
- Och den personen gick och släckte i hela huset och sen låste dörren och gick hade du tänkt eller? Sa Liam och tittade allvarligt på mig. Han hade rätt, det måste ha varit Zayn som hade gjort sådär mot sig själv. Men varför? Och vart var Sofia? Jag är så förvirrad.
- Jag är rädd, sa jag och tittade ner i händerna. Precis då kom Louis in springande, '' Dom har ringt från sjukhuset!'' utbrast han.
- Så.. Är det bra eller dåligt? Sa Liam och tittade på Louis som inte visade något ansiktsuttryck alls.
________________________________________________________________________________
Liten kortare del idag, kommer nog en imorgon också, men det är inte säkert pga av att jag har träning. Men överrös mig i kommentarer så slänger jag nog in något ;)
Hur tror ni att allt har gått med Zayn nudå? Och kommer Sofia komma tillbaka när hon får höra vad som har hänt? Och kommer hon få höra vad som hänt?
UPDATE:
I helgen så kommer det inte komma något kapitel, kanske ett på söndag om ni har tur, men inget på fredag eller lördag PGA att jag har fotbollscup och det är mitt lag som håller i cupen så jag kommer vara tvungen att stanna kvar i mellan matcherna vilket gör att jag inte kommer kunna blogga någonting. Och det är lönlöst att försöka skriva på mobilen, den älskar inte riktigt mig lika mycket som jag älskar den haha.. Men jag tror ni överlever ändå! :)
GRATTIS HARRY EDWARD STYLES.
Grattis till en av världens bästa killar!
Hoppas du får en super bra dag och en massa kärlek!
Vi älskar dig Harry!
Ni ska få ett till kapitel ikväll, börjar att skriva nu så kika in senare! :D
Hoppas du får en super bra dag och en massa kärlek!
Vi älskar dig Harry!
Ni ska få ett till kapitel ikväll, börjar att skriva nu så kika in senare! :D
