Never let you go ~ Kapitel 1

Amandas perspektiv:

- Jag hör inte vad du säger, musiken är för hög. Skrek jag och försökte överrösta musiken vilket var nästan omöjligt. Lina bara skaka på huvudet och viftade lite med handen som visade att vi skulle ta det senare. Just nu stod vi på One Directions konsert i London som Linas 13åriga lilla syster Nicole hade tvingat med oss på. Hon var helt galen i killarna, hon pratade om dom hela tiden, dag som natt.

Musiken sänktes men alla skrek som galningar så det var lönlöst att försöka prata nu över huvud taget.
- Hey, guys! Listen up! Sa Louis i mikrofonen. Publiken tystnade och killarna ställde sig bredvid varandra på scenen. 
- Så, vi kör med en ny sak på våra konserter, som vi inviger idag faktiskt. Sa Niall och fansen jublade.
- MEN då måste ni vara lite tysta så vi kan få berätta vad det är, sa Zayn snabbt. Det vart så gott  som lugnt i arenan igen men Nicole var helt till sig.
- Vad tror ni det är? Sa hon ivrigt och hoppade upp och ner som en durracellkanin.
- Du får väl se, sa Lina och knuffade till henne lite. Nicole lipade men fokuserade snabbt på vad killarna sa igen.
- Under Gotta Be You kommer vi börja ta upp fem tjejer på scen, några random ur publiken, sa Liam och alla i publiken vart som galna.
- You like it? Sa Harry och skrattade, vilket dom andra killarna också gjorde. Jag kände att någon knackade mig på axeln och jag vände mig om. Det var tydligen någon Nicole kände till för hon fick panik. 
- OH MY GOSH. Utbrast hon och höll händerna för munnen.
- Skulle ni tre vilja komma upp på scenen? Sa damen vänligt och log. Jag log tillbaka och jag och Lina bytta blickar. Jag nickade och vi tog med oss Nicole som var helt galen.
Vi satt ganska långt bak så det tog någon minut innan vi var framme och kunde gå in bakom scenen. Vi fick gå in i samma dörr som dom som hade backstagekort gick in igenom.
- Ni kan gå fram till Paul som står där med dom andra två tjejerna som ska få komma ut på scenen. Sa damen och pekade på en man lite längre fram. Vi nickade och gick sakta men säkert fram till Paul. Nicole skakade, hon hade små skrattattacker ibland och hoppade runt som aldrig förut.
- Hej, jag heter Lauren och det här är Caitie min lilla syster. Hon sträckte fram handen som jag skakade artigt.
- Amanda, sa jag och log.
- Lina, och det här är Nicole, hon är lite i chock just nu. Sa Lina och skakade Laurens hand medans vi skrattade.
- Hej, Amanda, sa jag och skakade Caities hand och log.
- Caitie, fast jag kallas Cat. Sa hon och besvarade leendet. Lina log mot henne och hon log tillbaka. 
Killarna kom inspringande och flåsade. Vi skakade snabbt hand sedan drog dom ut oss på scenen och fansen började jubla.

.

~ En dag senare ~ 

Linas perspektiv:

Jag vaknade av att Nicole, eller Nilo som jag kallade henne, kom inspringande och skakade på mig.
- Lina vi ska träffa Lauren och Caitie om en timme, ni måste kliva upp! Utbrast hon och ryckte i mitt täcke.
- Ta det lugnt, vi kommer. Sa jag irriterat.
- Men kom då! Sa hon och fortsatte att rycka i täcket.
- Men gå ut! Sa jag argt och satte mig upp i sängen, jag gav henne en allvarlig blick och hon försvann snabbt ut. Jag suckade och föll tillbaka ner med huvudet på kudden. Jag vände huvudet mot Amandas håll där hon låg i sängen bredvid och skrattade.
- Vi kanske borde gå upp, sa hon och jag nickade. 
- Jag ber mamma göra frukost, sa jag och reste mig trött från sängen. Jag vinglade till lite men återfann snabbt balansen igen. 

.

- Vi går nu, hejdå! Ropade jag och Amanda i kör. Våra mammor satt och drack kaffe och pratade i köket, men svarade snabbt innan vi försvann ut.
- Jippie, new friendies! Sa Nilo och gjorde ett litet glädjeskutt. 
- Sluta fjanta dig, prata som folk. Sa jag och suckade.
- Om jag vill prata såhär då? Sa hon och jag tittade allvarligt på henne. 
- Då får du vara fjantig, sa Amanda och vi skrattade. Vi var på väg till Milkshake City där vi skulle träffa Lauren och Caitie, vi bodde cirka tio minuter där i från, om man går alltså. Lauren var lika gammal som mig och Amanda och Caitie var lika gammal som Nilo vilket passade perfekt så slapp vi dra runt på henne. Amandas mobil ringde och hon svarade snabbt. Hon verkade inte värst glad när hon pratade men det verkade inte vara någonting allvarligt. Hon la på och la sedan ner mobilen i fickan igen.
- Jag ska bo hos pappa i en vecka, han saknar mig. Sa hon och suckade. Hennes pappa bodde i Sverige, Amanda var från Sverige men hennes mamma och hennes låtsas pappa hade flyttat hit till London direkt efter att Amanda hade fötts. Amandas föräldrar skilde sig innan Amanda ens var född. När hennes föräldrar flyttade till London så träffade dom mina och Nilos föräldrar och dom vart vänner direkt. Jag är nästan två månader äldre än Amanda vilket gjorde att jag var född när dom flyttade hit, jag och Amanda vart vänner direkt. Efter det har vi hållt ihop. 
- Hej! Sa Lauren glatt och vinkade.
- Tjenare! Sa jag glatt och alla gav varandra en kram. 
- Ska vi gå in? Sa Amanda och vi andra nickade.
- Jag ska prova One Direction milkshaken! Utbrast Nicole när vi kom in genom dörrarna, lite längre bort satt det några som vände blicken mot oss direkt och tittade på oss konstigt. Fint, det första vi gjorde vara att skämma ut oss. Bra start.
________________________________________________________________________________

Så vad tycker ni såhär långt? :)
Kommentera! :)

Kommentarer
Christine

grymt!



Blogg: http://whenimtaken.blogg.se/
2012-02-20 @ 21:45:41
Felizia

Kommer bli asbra!:D



Blogg: http://onlyfellie.blogg.se/
2012-02-20 @ 21:49:04
Amanda

As bra :D



Blogg: http://amandahamrin.blogg.se/
2012-02-20 @ 22:13:04
Du vet....

jätte bra ny novell!! :DD



Blogg: http://lifeistoshort.devote.se
2012-02-21 @ 08:43:02
Rebecka

WOHO SUPER BRA! :D



Blogg: http://www.nattstad.se/rebeckaaaa
2012-02-21 @ 15:05:15
Elin

Jaa skitbra!! fett kul att det blir lite annorlunda :D



2012-02-21 @ 19:08:40




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback