Kapitel 32 - THE END.
Tidigare:
Jag la mig med en duns i sängen och tårarna brända bakom ögonlocken, jag viste vad jag skulle göra. Allt har bara blivit fel, det är en enda stor röra. Jag älskade Emma mer än någonting annat men...
______________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv:
- Harry nu är det refrängen så se till att inte flamsa till det nu, sa regissören allvarligt. Jag nickade och ställde mig framför tjejen som jag tidigare igår stått och klantat mig framför. Jag började sjunga, men det gick inte värst vidare.
- Harry seriöst, skärp till dig! Sa regissören irriterat.
- Jag är ledsen men jag kan inte stå här och sjunga att jag liksom älskar en tjej till en tjej jag inte älskar. Tycker jag borde få sjunga till Emma istället, sa jag och sneglade på Emma som stod bredvid Viktoria och tittade på mig. Det uppstod tystnad, ingen svarade och ingen gav ifrån sig något ljud alls. Jag harklade mig försiktigt och vände sedan blicken mot regissören.
- Skulle det bli lättare då? Sa han och jag nickade, det var det här jag hade oroat mig för. Att Emma kanske skulle bli avundsjuk eller någonting eftersom jag måste kyssa tjejen jag sjunger till i slutet. Att hon kanske tog det hårt, hon vet ju inte att jag ska göra det.
- Det underlättar ju kyssen också, så kör så! Sa han och blinkade.
- Vilken kyss? Sa Emma och tittade förvånat på mig.
- Det märker du, sa jag och blinkade med ena ögat. Hon förstod inte hur mycket hon igentligen betydde för mig. Hon visste inte att hon var mitt allt, att jag verkligen inte kan leva utan henne. Utan henne skulle mitt liv vara förstört.
Emmas perspektiv:
When he open his arms and holds you close tonight,
it just won't feel right couse I can't love you more than this.
Yeah, when he lays you down I might just die inside,
it just won't feel right couse I can't love you more than this.
Love you more than this.
Sången var slut och allt var färdig inspelat.
"I love you, most." Mimade han och sedan kysste han mig passionerat. Jag älskade att känna hans läppar mot mina, det var som om att jag hade en miljon fjärilar i magen som bara väntade på att få komma ut. Kyssen vart mer utvecklad och hans tunga mötte min. Alla andra hade gått där ifrån och nu stod vi där vid havet helt själv. Bara han och jag, jag och han. Vinden drog igenom våra hår och haven brusade. Det hade redan hunnit blivit kväll så det var solnedgång. Det var perfekt, allt med Harry var perfekt. Förstår inte att jag har sådan tur att just jag fick honom och ingen annan. Jag skulle aldrig kunna förklara med ord hur mycket jag älskar honom. Aldrig.
- Du och jag för alltid, tills döden. Jag älskar dig Emma, jag kommer aldrig släppa dig, någonsin. Sa Harry och mitt hjärta bultade som aldrig förr.
Viktorias perspektiv:
- Men hallå vart ska vi? Sa jag och skrattade medans Louis bar mig över axeln mot hans bil.
- Det får du se, sa han och satte in mig i bilen.
- Du vet att det här är kidnappning va? Sa jag och vi skrattade.
- Japp, sa han och log stort. Han stängde bildörren och startade motorn. Vi åkte ut på en smal och lite grusig väg, vart ska vi igentligen? Han tog tag i min hand och flätade ihop våra fingrar.
- Jag älskar dig, du vet det va? Sa han och jag kände hur glädjen spred sig i hela kroppen. Jag älskade att höra honom säga det, att han älskade mig och ingen annan utan mig. Jag älskade att ha honom för mig själv, jag är nog den lyckligaste människan i världen.
- Jag älskar dig också, sa jag och log stort. Han log och tittade sedan på mig men snabbt ut på vägen igen.
- Men du, vart ska vi igentligen? Sa jag lite oroligt.
- Du ska få se, sa jag ju. Sa han och log lite busigt. Vi körde in på en stig i skogen och lite längre fram stod det en stor stuga med en öppen eld framför. Och brasan var tänd.
.
- Och här ska vi sova! Sa Louis glatt och riktade händerna mot sängen.
- Det här är underbart, du är underbar. Sa jag och kände hur jag blev tårögd.
- I know, sa han och log. "Allt för dig, älskling." Jag kramade om honom länge tills jag kände hur jag fick ett behov av att bara slänga mig i sängen. Jag skrattade lite och släppte sedan taget om Louis och hoppade sedan ner i dubbelsängen där jag landade på rygg. Louis kröp upp ovanpå mig och han pussade mig på näsan. Jag fnissade lite, sedan pussade han mig i pannan, på kinden, på näsan igen och sedan på ögonlocken till och med. Jag skrattade och letade mig sedan fram till Louis läppar i mörkret som sakta lagt sig över rummet. Han kysste mig igen, och igen, och igen. Jag besvarade alla kyssar. Jag log lite för mig själv, jag var så lyckligt lottad. Kyssarna vart snabbare, men dom var fortfarande mjuka och passionerade.
- Vänta, först... Det går bra va? Sa han osäkert.
- Ja, sa jag och log även fast han inte kunde se det. Allt jag såg av honom var konturerna, inga detaljer. Han fortsatte kyssa mig och vi drog sakta av oss kläderna imellan alla kyssar. Jag har aldrig vilja haft honom mer förut.
Louis perspektiv:
Jag tog det extra försiktigt, jag ville att det skulle bli en speciell kväll för båda av oss. En kväll vi båda skulle minnas. Jag hade planerat att vi skulle äta någonting och sitta vid brasan ute först och bara mysa men det känns som om att vi får ta allting i en annan ordning.
Vi hade fått av oss alla kläder och nu låg vi bara där och kysste varandra, jag hade frågat om det var okej att vi gjorde någonting sånt här över huvud taget för jag vill inte pressa henne till någonting. Till min lättnad så sa hon att det var okej. Jag tog det försiktigt och några sekunder senare var jag inne i henne.
.
Baby you light up my world like nobody else, the way that you flip your hair gets me overwhelmed.
Alla satt och sjung runt brasan, vi hade grillat korv och bara flamsat runt en massa.
- Jag är så glad att vi träffade varandra, att vi har kommit varandra så nära. Sa Niall och log.
- Vissa av oss har kommit väldigt, väldigt nära varandra. HOST HOST. Sa Harry högt och alla skrattade. Ingen orkade skämmas utan vi var bara glada och livet lekte, det kunde inte vara bättre.
- Kan vi inte gå in, det är ganska kallt. Sa Ella och ryste till lite.
- Låter som en bra idé, vi slår på en film också! Utbrast Emma och vi alla gick in och myste ner oss framför tv'n.
- Jag älskar er, alla av er.
- Jag är glad att det är vi och inte några andra.
- Jag älskar oss.
- Hoppas vi håller ihop för alltid.
- Vi kommer hålla ihop för alltid.
- Tack för allt. Ni är bäst.
Det var några av dom sista meningarna vi sa innan alla somnade i en stor hög i soffan.
__________________________________________________________________________
Sista kapitlet!
FÖRLÅT att jag avslutar novellen men jag har verkligen inte ork eller tid. Jag har liksom tappat lusten med att skriva, det är inte lika roligt längre som det var förut.
Hoppas ni får ett fortsatt trevligt liv, puss!
By the way, tror ni att ni skulle kunna ge mig 15 kommentarer på det här kapitlet som en liten rolig avslutning på det hela? :D
Jag la mig med en duns i sängen och tårarna brända bakom ögonlocken, jag viste vad jag skulle göra. Allt har bara blivit fel, det är en enda stor röra. Jag älskade Emma mer än någonting annat men...
______________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv:
- Harry nu är det refrängen så se till att inte flamsa till det nu, sa regissören allvarligt. Jag nickade och ställde mig framför tjejen som jag tidigare igår stått och klantat mig framför. Jag började sjunga, men det gick inte värst vidare.
- Harry seriöst, skärp till dig! Sa regissören irriterat.
- Jag är ledsen men jag kan inte stå här och sjunga att jag liksom älskar en tjej till en tjej jag inte älskar. Tycker jag borde få sjunga till Emma istället, sa jag och sneglade på Emma som stod bredvid Viktoria och tittade på mig. Det uppstod tystnad, ingen svarade och ingen gav ifrån sig något ljud alls. Jag harklade mig försiktigt och vände sedan blicken mot regissören.
- Skulle det bli lättare då? Sa han och jag nickade, det var det här jag hade oroat mig för. Att Emma kanske skulle bli avundsjuk eller någonting eftersom jag måste kyssa tjejen jag sjunger till i slutet. Att hon kanske tog det hårt, hon vet ju inte att jag ska göra det.
- Det underlättar ju kyssen också, så kör så! Sa han och blinkade.
- Vilken kyss? Sa Emma och tittade förvånat på mig.
- Det märker du, sa jag och blinkade med ena ögat. Hon förstod inte hur mycket hon igentligen betydde för mig. Hon visste inte att hon var mitt allt, att jag verkligen inte kan leva utan henne. Utan henne skulle mitt liv vara förstört.
Emmas perspektiv:
When he open his arms and holds you close tonight,
it just won't feel right couse I can't love you more than this.
Yeah, when he lays you down I might just die inside,
it just won't feel right couse I can't love you more than this.
Love you more than this.
Sången var slut och allt var färdig inspelat.
"I love you, most." Mimade han och sedan kysste han mig passionerat. Jag älskade att känna hans läppar mot mina, det var som om att jag hade en miljon fjärilar i magen som bara väntade på att få komma ut. Kyssen vart mer utvecklad och hans tunga mötte min. Alla andra hade gått där ifrån och nu stod vi där vid havet helt själv. Bara han och jag, jag och han. Vinden drog igenom våra hår och haven brusade. Det hade redan hunnit blivit kväll så det var solnedgång. Det var perfekt, allt med Harry var perfekt. Förstår inte att jag har sådan tur att just jag fick honom och ingen annan. Jag skulle aldrig kunna förklara med ord hur mycket jag älskar honom. Aldrig.
- Du och jag för alltid, tills döden. Jag älskar dig Emma, jag kommer aldrig släppa dig, någonsin. Sa Harry och mitt hjärta bultade som aldrig förr.
Viktorias perspektiv:
- Men hallå vart ska vi? Sa jag och skrattade medans Louis bar mig över axeln mot hans bil.
- Det får du se, sa han och satte in mig i bilen.
- Du vet att det här är kidnappning va? Sa jag och vi skrattade.
- Japp, sa han och log stort. Han stängde bildörren och startade motorn. Vi åkte ut på en smal och lite grusig väg, vart ska vi igentligen? Han tog tag i min hand och flätade ihop våra fingrar.
- Jag älskar dig, du vet det va? Sa han och jag kände hur glädjen spred sig i hela kroppen. Jag älskade att höra honom säga det, att han älskade mig och ingen annan utan mig. Jag älskade att ha honom för mig själv, jag är nog den lyckligaste människan i världen.
- Jag älskar dig också, sa jag och log stort. Han log och tittade sedan på mig men snabbt ut på vägen igen.
- Men du, vart ska vi igentligen? Sa jag lite oroligt.
- Du ska få se, sa jag ju. Sa han och log lite busigt. Vi körde in på en stig i skogen och lite längre fram stod det en stor stuga med en öppen eld framför. Och brasan var tänd.
.
- Och här ska vi sova! Sa Louis glatt och riktade händerna mot sängen.
- Det här är underbart, du är underbar. Sa jag och kände hur jag blev tårögd.
- I know, sa han och log. "Allt för dig, älskling." Jag kramade om honom länge tills jag kände hur jag fick ett behov av att bara slänga mig i sängen. Jag skrattade lite och släppte sedan taget om Louis och hoppade sedan ner i dubbelsängen där jag landade på rygg. Louis kröp upp ovanpå mig och han pussade mig på näsan. Jag fnissade lite, sedan pussade han mig i pannan, på kinden, på näsan igen och sedan på ögonlocken till och med. Jag skrattade och letade mig sedan fram till Louis läppar i mörkret som sakta lagt sig över rummet. Han kysste mig igen, och igen, och igen. Jag besvarade alla kyssar. Jag log lite för mig själv, jag var så lyckligt lottad. Kyssarna vart snabbare, men dom var fortfarande mjuka och passionerade.
- Vänta, först... Det går bra va? Sa han osäkert.
- Ja, sa jag och log även fast han inte kunde se det. Allt jag såg av honom var konturerna, inga detaljer. Han fortsatte kyssa mig och vi drog sakta av oss kläderna imellan alla kyssar. Jag har aldrig vilja haft honom mer förut.
Louis perspektiv:
Jag tog det extra försiktigt, jag ville att det skulle bli en speciell kväll för båda av oss. En kväll vi båda skulle minnas. Jag hade planerat att vi skulle äta någonting och sitta vid brasan ute först och bara mysa men det känns som om att vi får ta allting i en annan ordning.
Vi hade fått av oss alla kläder och nu låg vi bara där och kysste varandra, jag hade frågat om det var okej att vi gjorde någonting sånt här över huvud taget för jag vill inte pressa henne till någonting. Till min lättnad så sa hon att det var okej. Jag tog det försiktigt och några sekunder senare var jag inne i henne.
.
Baby you light up my world like nobody else, the way that you flip your hair gets me overwhelmed.
Alla satt och sjung runt brasan, vi hade grillat korv och bara flamsat runt en massa.
- Jag är så glad att vi träffade varandra, att vi har kommit varandra så nära. Sa Niall och log.
- Vissa av oss har kommit väldigt, väldigt nära varandra. HOST HOST. Sa Harry högt och alla skrattade. Ingen orkade skämmas utan vi var bara glada och livet lekte, det kunde inte vara bättre.
- Kan vi inte gå in, det är ganska kallt. Sa Ella och ryste till lite.
- Låter som en bra idé, vi slår på en film också! Utbrast Emma och vi alla gick in och myste ner oss framför tv'n.
- Jag älskar er, alla av er.
- Jag är glad att det är vi och inte några andra.
- Jag älskar oss.
- Hoppas vi håller ihop för alltid.
- Vi kommer hålla ihop för alltid.
- Tack för allt. Ni är bäst.
Det var några av dom sista meningarna vi sa innan alla somnade i en stor hög i soffan.
__________________________________________________________________________
Sista kapitlet!
FÖRLÅT att jag avslutar novellen men jag har verkligen inte ork eller tid. Jag har liksom tappat lusten med att skriva, det är inte lika roligt längre som det var förut.
Hoppas ni får ett fortsatt trevligt liv, puss!
By the way, tror ni att ni skulle kunna ge mig 15 kommentarer på det här kapitlet som en liten rolig avslutning på det hela? :D
Kommentarer
Rebecka
OMG!
Du är så jävla braaaa!! Fan jag älskar din novell!
Ett helt perfekt slut på det hela också. Åh tack för en helt underbart bra novell! :)
& hoppas du kommer tillbaka till att tycka det är roligt att skriva. :)
Kram
.
Hej jag tycker inte du ska sluta med novellen
.
Din novell är absolut den bästa ! Sluta inte
Beata
kommer sakna att gå in på den varje dag och hoppas att du har skrivit något, älskar hur du skriver! tror jag sa börja läsa från början igen.....
Elin
Grymt bra slut!!! Men tråkigt att du inte kommer skriva något mer, kommer verkligen sakna att läsa den här novellen! <3
Amanda
Bra som alltid! <3
Sophie
Håller med alla speciellt beata :)
Trackback
