Kapitel 27
Tidigare:
- Jag är rädd, sa jag och tittade ner i händerna. Precis då kom Louis in springande, '' Dom har ringt från sjukhuset!'' utbrast han.
- Så.. Är det bra eller dåligt? Sa Liam och tittade på Louis som inte visade något ansiktsuttryck alls.
________________________________________________________________________________________
Louis perspektiv:
- Han har vaknat! Skrek jag och hoppade upp och ner och viftade med armarna.
- Jag är rädd, sa jag och tittade ner i händerna. Precis då kom Louis in springande, '' Dom har ringt från sjukhuset!'' utbrast han.
- Så.. Är det bra eller dåligt? Sa Liam och tittade på Louis som inte visade något ansiktsuttryck alls.
________________________________________________________________________________________
Louis perspektiv:
- Han har vaknat! Skrek jag och hoppade upp och ner och viftade med armarna.
- Det är super ju! Hoppas han mår bra bara, sa Harry och slängde sig på mig i och kramade om mig och jag brast upp i ett leende.
- Allt kommer bli bra, jag sa ju det. Sa Liam och log. Både jag och Harry nickade instämmande. Hoppas allt var okej nu.
- Så när åker vi? Sa Viktoria i dörröppningen.
- Åker? Sa Niall ledset när han kom ut från mitt rum.
- Zayn är vaken! Utbrast Liam och slängde sig på Niall. Niall gav i från sig ett skrik och började skratta. Emma kom upp för trappan och gav Niall och Liam en konstig blick och skakade sedan på huvudet.
- Så, varför är alla så glada? Sa hon sammtidigt som hon gick mot Harry som stod på golvet bredvid sängen. Harry drog in henne i en lång kram samtidigt som han viskade något till henne.
- Så när åker vi? Sa Viktoria i dörröppningen.
- Åker? Sa Niall ledset när han kom ut från mitt rum.
- Zayn är vaken! Utbrast Liam och slängde sig på Niall. Niall gav i från sig ett skrik och började skratta. Emma kom upp för trappan och gav Niall och Liam en konstig blick och skakade sedan på huvudet.
- Så, varför är alla så glada? Sa hon sammtidigt som hon gick mot Harry som stod på golvet bredvid sängen. Harry drog in henne i en lång kram samtidigt som han viskade något till henne.
- Men det är ju super! Sa hon och brast upp i ett leende.
- Sådär sa Harry också, sa jag och skrattade lite för mig själv. Dom var så lika, dom var verkligen gjorda för varandra.
- Men vi ska inte åka någonstans. Sa jag och pillrade lite på sömmen på tröjan.
- Varför då? Sa Niall förvånat.
- För Zayn är redan på väg hit, hans föräldrar skjutsar honom. Sa jag och log.
- Så han fick åka på en gång? Sa Viktoria och jag tog tag i hennes hand.
- Japp, han hade sagt att han mådde bra och han verkade inte ha några större problem med att gå och allt sånt där. Sa jag och la min arm runt henne.
Zayns perspektiv:
- Gubben går det bra? Sa mamma och sneglade på mig i backspegeln. Jag nickade och lutade huvudet mot det kalla fönstret.
- Det ser inte ut som så, sa mamma och tittade nu bak på mig.
- Jag är bara trött, sa jag och log. Hon nickade och fokuserade sedan på vägen igen. Allt hade rasat för mig när Sofia sprang ut genom dörren till min lägenhet. '' Vi kan inte vara tillsammans längre.'' och ''Jag ska flytta till Nya Zeeland.'' dom meningarna hade flugit igenom mitt huvud gång på gång, jag kunde inte tänka på något annat. Skulle jag inte få se henne igen? Aldrig någonsin.
Jag kommer inte ihåg någonting efter att hon hade stuckit och jag hade bara suttit där på sängen i flera timmar, jag kunde inte leva så där. Jag bestämde mig för att jag inte ville leva längre, jag klarade mig inte utan henne. Jag kommer inte ihåg vad som hände efter det, allt jag vet är att jag vaknade upp på sjukhuset och att killarna tydligen hade hittat mig.. Dränkt i mitt eget badkar. Jag förstår inte hur allt kunde gå så fel. Allt hade varit så perfekt, jag borde förstått det. Det var bara för perfekt för att vara sant. Jag kommer aldrig klara ett liv utan henne. Jag kände hur en tår trängde sig fram och rann sakta ner för min kind samtidigt som regnet började smattra på bilrutorna. Jag har alltid funderat på varför det alltid ska regna när det är någonting sorgligt som händer.
- Går det bra om jag slår på radion? Sa Waliyha som satt bredvid mamma i framsätet.
- Jadå, bara det inte är någon skit musik. Sa jag och torkade bort tåren. Hon slog på radion och roligt nog så var det våran låt One Thing av alla låtar.
- Nä men gud, jag tror jag slår av, det vart ju skit musik! Sa hon retsamt. Jag skrattade lite för mig själv och rätade sedan på mig.
- Vi är framme snart, ska du ta och säga till killarna att du kommer om några minuter, ungefär fem. Sa mamma och jag drog upp mobilen direkt. Jag tänkte ringa först men tvekade sedan, dom skulle nog bara börja fråga en massa frågor så jag valde att slänga iväg ett sms istället. Är framme hos er om typ fem minuter, see ya soon. jag letade upp Louis och tryckte sedan på skicka. Jag fick snabbt ett svar,Skönt att du är hemma snart, vi har laddat upp med popcorn och film som litet firande för att du är okej. Men du vet att du måste prata med oss sen! Ses :) Hoppas Louis inte kommer fråga alldeles för mycket, och ska jag ringa Sofia kanske. Dom kanske redan har gjort det? Jag skakade snabbt bort tankarna och såg sedan att vi var på väg in på Harry och Louis parkering.
- Ta hand om dig nu, och hälsa dom andra. Sa mamma och kramade om mig.
- Jag lovar, sa jag och nickade. Jag gav Waliyha en kram och gick sedan med tunga steg mot dörren. Jag vinkade hejdå till mamma som körde ut från parkeringen och öppnade sedan dörren.
- Zayn! Skrek alla samtidigt och hoppade på mig alla på en gång. Alla skrattade och låg i en stor klump på golvet.
- Men kan vi äta innan vi ser på filmen istället för efter? Sa Niall och tittade på oss med hundögon.
- Jag är faktiskt ganska hungrig, sa jag och vi skrattade lite.
- Pizza! Skrek Niall och sprang mot sin mobil.
- Men idag igen, verkligen? Sa Emma med gnäll i rösten.
- Japp, annars kan du få ställa dig och laga maten. Sa Harry och pussade henne på kinden.
- Nej, det går bra med pizza. Sa hon och log och kysste sedan Harry. Det gjorde ont i mig att se dom stå där och ha det så bra, och bredvid stod Louis och Viktoria hand i hand och skrattade. Varför skulle jag ha oturen att förlora det bästa i mitt liv just nu för? Jag harklade mig lite och gick sedan in till köket där Niall satt på en stol och beställde pizzan.
Harrys perspektiv:
- Undra vad det var med honom då? Sa jag förvånat och tittade i samma riktning där Zayn just gått.
- Han kanske bara är lite trött. Sa Louis och log. Jag nickade. Jag drog upp mobilen men var noga med att inte släppa greppet om Emma med den andra armen. Jag såg Twitter appen och kom på att jag inte hade varit inne på Twitter på flera dagar, jag klickade in på Twitter och kikade på några av mina mentions.
- Oj, sa jag tyst för mig själv men tillräckligt högt för att dom andra ska ha hört.
- Vad? Sa Emma och tittade på skärmen på min mobil.
- Hur kan alla veta vad som har hänt med Zayn? Vi har ju inte sagt till någon och ingen annan var ju här när det hände. Sa jag förvånat. Jag bestämde mig för att skriva en ny tweet för att inte vara för dålig på att uppdatera. Zayn is fine, so you don't have to worry about him! We gonna have some pizza to celebrate and may some.. lol no, too awkward ;) Emma skrattade till lite och jag tittade på henne.
- Ska du verkligen skriva så där? Det kan misstolkas. Sa hon och log.
- Det var ju det som var meningen, sa jag och blinkade med ena ögat och pussade sedan henne snabbt på munnen. Jag tryckte på skicka och skrattade sedan lite. Det skulle vara roligt att se fansens reaktioner. Jag gick in på mina mentions och hade redan fått flera hundra nya. Det var allt från ''Haha, Harry our dirty boy'' till '' What's so awkward, don't get it.. But hope Zayn is okay anyways'' även såklart några hat tweets som jag bara bläddrade förbi som till exempel ''if you gonna have THAT with Emma, I swear I'm gonna kill her.'' Emma såg tweeten och skrattade bara. Det var en sak jag älskade med henne, hon tog inte åt sig så mycket och hon visste vad som var seriöst och inte.
- Jag älskar dig Harry, viskade hon och kysste mig långsamt.
- Ni vet att vi också står här va? Sa Viktoria och harklade sig lite. Jag skrattade lite och kysste Emma ännu en gång.
- Alltså seriöst, gå härifrån! Sa Louis och skrattade. - Den enda du får hålla på sådär med inför andra människor är med mig. Fortsatte Louis och Emma och Viktoria brast ut i skratt.
- Det här är verkligen ett Larry Moment. Sa Viktoria och dom skrattade ännu mer. Jag och Louis bytte blickar, vi tänkte båda samma sak.
- 1, 2....3! Skrek jag och Louis samtidigt.
_____________________________________________________________________________
Here you go, efter en lång helg! Har faktiskt saknat att skriva lite.. Haha, men hoppas ni gillar det. Alla kapitel kan det inte vara drama och sånt i som ni kanske förstår! :)
Om jag får 10 kommentarer så lovar jag att ni får en del till i morgon!
- Sådär sa Harry också, sa jag och skrattade lite för mig själv. Dom var så lika, dom var verkligen gjorda för varandra.
- Men vi ska inte åka någonstans. Sa jag och pillrade lite på sömmen på tröjan.
- Varför då? Sa Niall förvånat.
- För Zayn är redan på väg hit, hans föräldrar skjutsar honom. Sa jag och log.
- Så han fick åka på en gång? Sa Viktoria och jag tog tag i hennes hand.
- Japp, han hade sagt att han mådde bra och han verkade inte ha några större problem med att gå och allt sånt där. Sa jag och la min arm runt henne.
Zayns perspektiv:
- Gubben går det bra? Sa mamma och sneglade på mig i backspegeln. Jag nickade och lutade huvudet mot det kalla fönstret.
- Det ser inte ut som så, sa mamma och tittade nu bak på mig.
- Jag är bara trött, sa jag och log. Hon nickade och fokuserade sedan på vägen igen. Allt hade rasat för mig när Sofia sprang ut genom dörren till min lägenhet. '' Vi kan inte vara tillsammans längre.'' och ''Jag ska flytta till Nya Zeeland.'' dom meningarna hade flugit igenom mitt huvud gång på gång, jag kunde inte tänka på något annat. Skulle jag inte få se henne igen? Aldrig någonsin.
Jag kommer inte ihåg någonting efter att hon hade stuckit och jag hade bara suttit där på sängen i flera timmar, jag kunde inte leva så där. Jag bestämde mig för att jag inte ville leva längre, jag klarade mig inte utan henne. Jag kommer inte ihåg vad som hände efter det, allt jag vet är att jag vaknade upp på sjukhuset och att killarna tydligen hade hittat mig.. Dränkt i mitt eget badkar. Jag förstår inte hur allt kunde gå så fel. Allt hade varit så perfekt, jag borde förstått det. Det var bara för perfekt för att vara sant. Jag kommer aldrig klara ett liv utan henne. Jag kände hur en tår trängde sig fram och rann sakta ner för min kind samtidigt som regnet började smattra på bilrutorna. Jag har alltid funderat på varför det alltid ska regna när det är någonting sorgligt som händer.
- Går det bra om jag slår på radion? Sa Waliyha som satt bredvid mamma i framsätet.
- Jadå, bara det inte är någon skit musik. Sa jag och torkade bort tåren. Hon slog på radion och roligt nog så var det våran låt One Thing av alla låtar.
- Nä men gud, jag tror jag slår av, det vart ju skit musik! Sa hon retsamt. Jag skrattade lite för mig själv och rätade sedan på mig.
- Vi är framme snart, ska du ta och säga till killarna att du kommer om några minuter, ungefär fem. Sa mamma och jag drog upp mobilen direkt. Jag tänkte ringa först men tvekade sedan, dom skulle nog bara börja fråga en massa frågor så jag valde att slänga iväg ett sms istället. Är framme hos er om typ fem minuter, see ya soon. jag letade upp Louis och tryckte sedan på skicka. Jag fick snabbt ett svar,Skönt att du är hemma snart, vi har laddat upp med popcorn och film som litet firande för att du är okej. Men du vet att du måste prata med oss sen! Ses :) Hoppas Louis inte kommer fråga alldeles för mycket, och ska jag ringa Sofia kanske. Dom kanske redan har gjort det? Jag skakade snabbt bort tankarna och såg sedan att vi var på väg in på Harry och Louis parkering.
- Ta hand om dig nu, och hälsa dom andra. Sa mamma och kramade om mig.
- Jag lovar, sa jag och nickade. Jag gav Waliyha en kram och gick sedan med tunga steg mot dörren. Jag vinkade hejdå till mamma som körde ut från parkeringen och öppnade sedan dörren.
- Zayn! Skrek alla samtidigt och hoppade på mig alla på en gång. Alla skrattade och låg i en stor klump på golvet.
- Men kan vi äta innan vi ser på filmen istället för efter? Sa Niall och tittade på oss med hundögon.
- Jag är faktiskt ganska hungrig, sa jag och vi skrattade lite.
- Pizza! Skrek Niall och sprang mot sin mobil.
- Men idag igen, verkligen? Sa Emma med gnäll i rösten.
- Japp, annars kan du få ställa dig och laga maten. Sa Harry och pussade henne på kinden.
- Nej, det går bra med pizza. Sa hon och log och kysste sedan Harry. Det gjorde ont i mig att se dom stå där och ha det så bra, och bredvid stod Louis och Viktoria hand i hand och skrattade. Varför skulle jag ha oturen att förlora det bästa i mitt liv just nu för? Jag harklade mig lite och gick sedan in till köket där Niall satt på en stol och beställde pizzan.
Harrys perspektiv:
- Undra vad det var med honom då? Sa jag förvånat och tittade i samma riktning där Zayn just gått.
- Han kanske bara är lite trött. Sa Louis och log. Jag nickade. Jag drog upp mobilen men var noga med att inte släppa greppet om Emma med den andra armen. Jag såg Twitter appen och kom på att jag inte hade varit inne på Twitter på flera dagar, jag klickade in på Twitter och kikade på några av mina mentions.
- Oj, sa jag tyst för mig själv men tillräckligt högt för att dom andra ska ha hört.
- Vad? Sa Emma och tittade på skärmen på min mobil.
- Hur kan alla veta vad som har hänt med Zayn? Vi har ju inte sagt till någon och ingen annan var ju här när det hände. Sa jag förvånat. Jag bestämde mig för att skriva en ny tweet för att inte vara för dålig på att uppdatera. Zayn is fine, so you don't have to worry about him! We gonna have some pizza to celebrate and may some.. lol no, too awkward ;) Emma skrattade till lite och jag tittade på henne.
- Ska du verkligen skriva så där? Det kan misstolkas. Sa hon och log.
- Det var ju det som var meningen, sa jag och blinkade med ena ögat och pussade sedan henne snabbt på munnen. Jag tryckte på skicka och skrattade sedan lite. Det skulle vara roligt att se fansens reaktioner. Jag gick in på mina mentions och hade redan fått flera hundra nya. Det var allt från ''Haha, Harry our dirty boy'' till '' What's so awkward, don't get it.. But hope Zayn is okay anyways'' även såklart några hat tweets som jag bara bläddrade förbi som till exempel ''if you gonna have THAT with Emma, I swear I'm gonna kill her.'' Emma såg tweeten och skrattade bara. Det var en sak jag älskade med henne, hon tog inte åt sig så mycket och hon visste vad som var seriöst och inte.
- Jag älskar dig Harry, viskade hon och kysste mig långsamt.
- Ni vet att vi också står här va? Sa Viktoria och harklade sig lite. Jag skrattade lite och kysste Emma ännu en gång.
- Alltså seriöst, gå härifrån! Sa Louis och skrattade. - Den enda du får hålla på sådär med inför andra människor är med mig. Fortsatte Louis och Emma och Viktoria brast ut i skratt.
- Det här är verkligen ett Larry Moment. Sa Viktoria och dom skrattade ännu mer. Jag och Louis bytte blickar, vi tänkte båda samma sak.
- 1, 2....3! Skrek jag och Louis samtidigt.
_____________________________________________________________________________
Here you go, efter en lång helg! Har faktiskt saknat att skriva lite.. Haha, men hoppas ni gillar det. Alla kapitel kan det inte vara drama och sånt i som ni kanske förstår! :)
Om jag får 10 kommentarer så lovar jag att ni får en del till i morgon!
Kommentarer
Amanda
Jätte bra som alltid!
Sofia
Längtar till nästa!!
Felizia
Superbra!:D
Rebecka
Love it! :D
Sophie
Skriv!!! Super duper
Michaela
As bra! Älskar den :') skriv skriv skriv!
Emmy
Grym!
Isabel
Jättebraaa!! MEEER!! :D
Alexandra
Du är verkligen super duktig!! :D
- Alexandra xx
Elin
Skitbra älskar Larry! :D
Trackback
